Swing it!

crow

Zigne, en bloggvän från Borlänge, har varit ”borttappad” en tid. Han måste ha ”ramlat bort” från dem jag vill ha ”nära till hands”.

Nåväl. Han är återfunnen och med honom musik som Skatan har hört i sin barndom men … inte vetat om eller hur jag nu skall säga.

Sven Arefeldt

Ett lite ”inkorrekt” smakprov kanske?

Mums …

arealb

Låt var och en bli salig på sin fason

pettersmart

Jag har läst Det agnostiska manifestet och är mycket glad att Stefan Einhorn tog upp frågan och skapade ”ett icke konfrontations-manifest” i trosfrågor. Låt var och en bli salig på sin fason … Jag tycker vidare att manifestet inte hindrar vidare forskning på det metafysiska området. Varför skulle det göra det? Kan vi b e v i s a det ena eller andra behövs ju inte Manifestet. Eller hur? Men var kanske inte så tvärsäkra när ni framför era argument och sluta att slå varandra i huvudet med era trosfrågor.Tills man verkligen kan bevisa det ena eller andra. En annan sak som jag har lagt märke till är att det nästan bara är män som engagerar sig här med kommentarer. Hmmm … vad kan det bero på? Själv är jag ingen forskare, vetenskapsman, filosof, teolog utan ”bara” en vanlig äldre kvinna som tycker det är ett fantastiskt manifest som ju också är öppet för färändringar och tillägg. Heja Stefan Einhorn! /Skatan”

Den här kommentaren skrev jag in som kommentar på Newsmill där Hans Iwan Bratt tycker att Stefan Einhorn är ”ute och cyklar”. Läser jag sedan kommentarerna, hos Stefan Einhorn och hos Hans Iwan Bratt, lägger jag märke till att den hätska debattonen och ”sura”  kritiken mot Det agnostiska manifestet mest framförs av män. Dessa män …

Som sagt …

Låt var och en bli salig på sin fason

Leva och låta leva …

Stiltje

Vindstilla?

Nej.

Det blåser ganska kallt.

Det har regnat.

Snart är det Morgonrundan med StinaFina.

På många bloggar råder stiltje.

Sommaren sätter sig i huvudet. Hjärnaktiviteter i krypfart. Idétorka.

Vad skall man blogga om? Allt är sagt. Om väder och vind, sol och regn och blåst. Har blåbären kommit? Jomenvisst. Och kantarellerna. För länge sen.  Åtminstone här i Sörmland. Hallonen är på G. Solstolarna åker in och ut. Solparasollet upp och ner. Grillen fram och tillbaka. Tröjan av och på.

Nuuu får du väl ge dig, Skatan!

Ja, jag ska.  Och gå en liten vända till det lilla blå rummet som döljer sig bakom den gröna dörren en bit nerför backen mot ängen …

dasset

Kulturrunda i Nyköping

270px-Nk-villan_bild

I Nyköping har man ”lagt ner all kultur”. Pelles Lusthus är inte vad det varit, Länsmuseumet är stängt. Kanske kommer det tillbaka efter reparationer, kanske inte. Slottet är stängt för reparationer. Så nu vilar allt på eldsjälar och privata initiativ.

Och NK-villan*, där Mannen en gång i tiden gått i Kindergarten, stängdes också och såldes men har öppnats igen med utställningar (kanske inte konst men i alla fall). Just nu om Nyköpings industrier. Såna som varit stora och lagts ner och såna som fortfarande finns kvar.

Igår åkte vi i alla fall in till stan. Dels för att handla lite, dels för en vandring på Kulturstråket längs Nyköpingsån. Kommunen har pressats att ge ut en broschyr så att turister och folk vet vart de skall ta vägen om de vill hitta till konst och konstigheter.

IMG_3724Vi började med Bryggeriområdet och Lilla Å Galleriet där jag fick tips om akvarellkurs i höst och en väldigt trevlig pratstund med Helén Björklund Gustafsson och Fastrarna köpte lite Nyköpingsnycklar. Nyckeln är en symbol för Nyköping (och deeet är också en annan historia förstås) 896069712_b6d8002715 Vidare till Fiskhuset som också ligger inom Bryggeriområdet och såg Sörmlandskonstnärer och hade en ny pratstund. Krax krax krax. Skatan kan inte låta bli…

Slutligen hamnade vi alltså då i NK-villan där vi kikade runt och sedan åt en lätt men urgod lunch och ovanpå den kaffe med dopp.

Väl hemma igen tog sig Stora E ett dopp. Det var 19 grader och i sååå kallt vatten badar inte Skatan. Jag passade på att läsa tidningen och sen ta itu med middagen.

Rapport och sällskapsspel och snack avslutade en trevlig dag med, får man nog säga, hyfsat väder. Det regnade ju inte i alla fall.

*NK-villan i Nyköping är ett hus i nationalromantisk stil/schweizerstil, utvändigt klätt med väggspån och ritat av arkitekten Ferdinand Boberg.

NK-villan ritades som utställningspaviljong åt Nordiska Kompaniet till Industriutställningen i Norrköping 1906. Efter utställningen flyttades villan till Nyköping och skänktes till de anställda vid NK:s verkstäder. (Wikipedia)

2006 öppnades huset för allmänheten.

Margith

Dorren%201_500(Margith har målat porten i akvarell)

Idag för ett år sedan tog vi farväl av Margith i Gustafs kyrka. Det var den vackraste sommardagen och det vackraste och sorgligaste farväl jag tagit … och samtidigt nu så här ett år efter … känns livet hoppfullt  och rikt igenoch jag har börjat leva  som hon uppmanade oss … för henne också.

Men jag saknar henne förstås … varje dag går åtminstone en tanke till henne och jag minns …

Även om porten tycks stängd så tror jag ändå att nånstans, nångång möts vi på nytt.

Det var samma dimma som rullade in här vid middagstid …

som fick Gotlandsfärjorna att krocka … Om deeet nu var dimman … som gjorde det ?

2009-07-23 mot lunch smög sig dimman in ...Mannen hade hissat flaggan innan hann tog bilen in till Nyköping för att hämta sina systrar … blåbären hade plockats nedanför stugan – det var som att hämta dom från skafferiet – och Skatan fixade det sista med tårtan. Sju flaggor runt yttre kanten och sex i mitten = 67. Det var ett flaggspel det. Typiskt att jag inte förevigade denna skapelse med en bild.

IMG_3713 Och så ringde Mannen från stationen. Bilen hade fått punka. ”Fastrarna” åkte buss meden Mannen fick ta bilen till verkstad. När tiden var inne gick StinaFina och jag för att möta upp.

Först kom Mannen krypande i bilen. Man får inte köra mer än 50 km/tim med reservdäcket. Skatan hade inte en aaaninga om det och hade nog ”brassat på” …  IMG_3714

Och sedan kom Fastrarna … IMG_3717 .

Det regnade i alla fall inte. Vi kunde njuta av naturen, göra kortare promenad, Mannen åkte tillbaka in och fick sitt riktiga hjul – det var en lite större knappnål som satt instucken på sidan av hjulet. Sabotage! Någon som ville ha lite kul så här mitt i veckan?

Och så grillades det förstås och åts och hade trevligt. Brasan tändes för det blir fort fuktruggigt …IMG_3723 Stora E och StinaFina satt/låg i det ena hörnet av soffan IMG_3718 … och Kristina i den andra … IMG_3719 och Mannen i ”sin” stol förstås … IMG_3721

Idag skall vi fira Kristinorna, Kristina och jag själv, som också bär namnet som andranamn … och plocka blåbär om nu inte regnet öser ner.

Det gjorde det klockan fem men nu … ja, det kanske duggar, men mer är det inte.

Fisksjön, ett litet potpurri …

IMG_3704
IMG_3695Med solen i ögonen, motljus alltså, knäppte jag denna bild på  Skogsnuvans fina hus där vid Fisksjön … solen som lyst med sin frånvaro visade sig när jag stod redo att åka hem igen …

IMG_3699 Och så här ser det ut från vägen. IMG_3701Och från trädgården …

Jag kom mitt i en mellanperiod när blomsterprakten falnat och började göra sig redo för en ny omgång  …

IMG_3706 IMG_3708

IMG_3697Den ”riktige” Karlsson på Taket stack ut huvudet i solen så jag fick hälsa på honom … Han bor granne med Skogsnuvan … och ja, det är faktiskt bara propellern som fattas. Men den kanske sitter där bak på ryggen. Vem vet?

IMG_3707

Det är tätt nu mellan födelsedagarna … men …

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag

för det är Mannens födelsedag.

Hurra Hurra Hurraaa  Svenska flaggan

Skatan sitter här i mörkret.

Vad mörkt det är!

Har slagit in paketet i pappersservetter i väntan på morgondagen som ju redan är här … i väntan på morgonen menar jag. Klockan är två och jag tänker inte tjata om varför jag sitter här mitt i natten.  För deeet vet ju många av er.

I morgon, idag, kommer i alla fall Mannens systrar och firar sin brorsa och stannar några dar. De vill också hinna med att plocka lite blåbär som ju har mognat nu.

Nej, jag tror jag går och försöker sova en sväng. Och drömma om fint väder. För det lär väl bara bli en dröm. Turbulent väderprognos i går. Vädergubben kunde varken säga ditten eller datten.

God natt och God morgon!

Pretty Boy Floyd – nu får han väl ge sig …

Charles Arthur ”Pretty Boy” Floyd (3 februari 190422 oktober 1934) var en amerikansk bankrånare och anklagad, men inte bevisad, mördare, som charmade folket genom pressen och även folksångaren Woody Guthrie som skrev låten The Ballad of Pretty Boy Floyd. (Wikipedia)

Så.  Nu har jag berättat vem Pretty Boy Floyd var och nu kanske min blogg får vara ifred … För han spökar här sedan veckor tillbaka. Var och varannan dag söker man den gode herrn här. Och det enda Skatan har gemensamt med den bankrånaren och mördaren är födelsedagen, 3 februari.

PrettyBoyFloyd01

Sommarcafé och kyrkan i Håsjö

IMG_3632

(Sommarcaféet i strilande regn från bilen innan jag vågade mig ut)

Regnet strilade ner från en helt grå himmel idag också när det var Skogsnuvans tur att stå i sommarcaféet i Håsjö tillsammans med PappersBeda.  PappersBeda hade sin dotter Erika med sig och det var hon och jag som var hjälpredor till Skogsnuvan och PappersBeda som tog emot gästerna och tog betalt. Erika och jag bredde mackor och la upp bullar och kakor i korgar. Och PappersBeda och Skogsnuvan kokade kaffet. Ja, just det  k o k a d e  kaffet. Godare kaffe än här uppe i norr hos Skogsnuvan har jag sällan druckit. Det är kokkaffe.

IMG_3645

(PappersBeda, Erika och Skogsnuvan i sina fina förkläden redo att börja café-dagen)

När cafédagen var slut visade det sig att vi haft näst flest cafégäster i år. Och sålt bra mycket lotter och böcker. Folk lämnar nämligen in böcker som de läst och inte tycker de vill behålla och som sedan säljs där på cafét.  Och det var många riktigt bra böcker. För en  billig penning.

Många av Skogsnuvans bröder, svägerskor, brorsabarn och brorsbarnbarn och vänner passade på att titta in på en fika. Så vi fick många trevling pratstunder.

IMG_3669

(Skogsnuvan i kretsen av sina bröder, vänner, brorsbarn, brorsbarnbarn … )

Vi tog paus när det var lite folk och passade på att titta på Håsjö gamla kyrka som är Jämtlands enda bevarade kyrka från 1600-talet. Den står på en plats där en så kallad ridkyrka från medeltiden tidgare stod och det finns spår inne i den från 1100-talet och varje århundrade fram till 2000-talet. Utom från 1300-talet då Digerdöden härjade och folket inte hade ork eller tid med sina kyrkor.   En kopia av klockstapeln, som byggdes först 1779,  finns faktiskt som kopia på Skansen, Håsjöstapeln. Församlingsassistenten berättade och visade. IMG_3684 Först hade man velat ta och köpa den riktiga . Men det gick inte församlingen med på. Och så vacker som den är var det ju en väldig tur.

IMG_3654

(Håsjö kyrka med sin klockstapel)

Klockan 6 stängdes caféet och vi åkte urhungriga – vi hade helt enkelt glömt bort att äta – hem till Fisksjön där grillen stod på farstun och Michael, Skogsnuvans son, och Emma, hans sambo, gjort i ordning en urgod grillmiddag. Och så drack vi ett gott vin därtill.

Innan ungdomarna gav sig iväg på nya äventyr spelade Michael gitarr och sjöng för oss. Bland annat Knock knock on heaven´s door.

IMG_3694

Vi gick sen över till vänner i närheten och drack lite mer vin och kaffe och hade en trevlig pratstund innan det var dags att gå hem och se Morden i Midsumer och blogga och gå och lägga sig.

IMG_3638

Skatan och tågåkning

Det har gått troll i det …

V a r j e  gång, och nu överdriver jag knappast, när jag åker tåg, händer det nåt.

Gårdagens tågresa avlöpte väl … men

a) Tåget från Nyköping till Stockholm var 20 minuter försenat.

Det gjorde ingenting eftersom jag hade god tid på mig i Stockholm innan X2000 till Östersund skulle lämna …

b) Tåget från Stockholm till Östersund var en dryg halvtimme försenat. Det ääär verkligen skitjobbigt att stå där och vänta med all packning och veta att man har så lång tid kvar att åka. I alla fall.

Dom körde in tiden bra och jag hade underhållning av mina RSL (skall verkligen ta ett snack med min läkare när jag kommer hem igen) och en liten grabb och hans pappa som satt framför mig. Det var” knöfullt”. Folk och packning överallt. Och varmt och instängt.

Skatan hade gjort egen matsäck, mackor med ägg och bacon och en med brieost och sallad … inga Cambridge-soppor så långt ögat kunde nå … gick till restaurangvagnen bara för att röra på benen och köpa lite kaffe och …

När jag anlände Bräcke hade tåget kört in så det var bara 15 minuter försenat. Jag hade förstås förvarnat Skogsnuvan om min sena ankomst.

Och där stod hon. I sitt fina långa vackra vita hår.

Vi körde hemåt i hennes bil genom den ljusa  – trots molnigt väder – sommarnatten.

Pratade och pratade och pratade.

Skatan kände sig hemma med Skogsnuvan direkt.

3G fungerade inte häruppe. Nu skriver jag på Skogsnuvans dator och klockan har hunnit bli 6.30.

 En timme redan har jag suttit här.

Jag lägger mig nog en liten stund till …

Stefan Einhorn och Det agnostiska manifestet

stefan_einhorn_web

När jag åkte hem från Kärringträffen lyssnade jag på radio.  Det gör jag alltid när jag kör bil. Och jag tror att det var i programmet Tro och vetande, eller heter det Vetande och tro,  som jag hörde  Stefan Einhorn tala om Det agnostiska manifestet. Han hade skrivit det i DN häromdagen. Nu har han också öppnat en blogg som jag verkligen rekommenderar att ni besöker.

Själv har jag nästan ”mått illa” av den polarisering och intolerans som trosvissa ”Humanister” och trosvissa kristna eller troende fundamentalister  har visat varandra på senaste tiden.

Man kan ju aldrig veta.

Men man kan tro.

Tro att det finns en Gud.

Eller …

Tro att det inte finns en Gud

Men

… man kan ju inte veta.

Skatan börjar få resfeber

Skogsnuvan hälsar solen

Väskan är packad … nästan. Nu har Skatan också börjat fundera på matsäck. För skall man resa sååå långt måste man ju ha lite skaffning. Även om det finns restaurangvagn.

”Äta bör man, annars dör man” … åtminstone jag, sa ju Marie,  det spiritistiska mediumet … och tittade mig med allvar djupt i ögonen …

Massor av tankar flyger genom huvudet. Det skall bli såååå spännande att träffa Skogsnuvan.

Vi känner ju varandra, men ändå inte. Det känns väldigt bra när vi talas vid i telefonen. Skogsnuvan har en sån där mjuk härlig sjungande norrlandsdialekt. Rofylld på nåt vis. För en stressad nästan-08-are som jag är.

Vi har två dagar på oss och det känns bra att det inte blir en ”snabbfika” utan att vi får lite mer tid tillsammans. En av dagarna har Skogsnuvan ansvar för ett café. Och jag skall få se den fina kyrkan … och hennes trädgård … för att inte tala om katten Oskar.

Och så får vi hoppas att vädrets makter är på vår sida så att det inte störtregnar hela tiden …

Och så får vi hoppas att katten Oskar gillar mig … även om jag luktar StinaFina.

Oskar

Om några timmar är jag på G … och på väg …

Vad är det för en dag?

flaggan_s_6545061

… är det en vanlig dag?

Ja, faktiskt …

Det är en vanlig dag …

fast vi firar Stora E:s födelsedag …

Hurra, Hurra, Hurraaaaa …

Grattis i förskott!

Stora E firar sin 65-årsdag med lunch i Stockholm.

Och där kommer vi att träffa Svägersta I, Kristina. Sonen och Pa – jag är jättenyfiken på hur stor magen har blivit – och förstås festföremålet själv.

Familjen B från Örebrooo skulle ha kommnit men Lilla e har insjuknat i någon sorts influensa – bara nu inte, nej tänk inte tanken – och kan alltså inte komma.

Kul skall det bli.

Men nu har jag bråttom … till duschen, frukosten … och Stockholm.

Och se bara, så trevligt och ”gott”  vi hade det …

IMG_3552

Överraskningen

IMG_3529

Marianne eller om det var Birgitta hade ordnat så ett medium skulle komma … Det var ett surr utan like inför mötet. Ingen mat eller dryck starkare än vatten fick intas innan.

Så kom hon och det var med spänd förväntan vi ”satte igång”.

Eftersom ett medium förmedlar mycket privata saker så fick vi lova att inte yttra för någon utanför gruppen vad som hände och sas och förmedlades. Men så mycket kan jag säga att mediumet blev helt förstummad av den atmosfär hon mötte, nej det var hon inte, men det var ju tjockt däruppe i andevärlden av alla som ville komma till tals när så mycket levande släktingar var samlade. Monkas Marie var inte med så jag var den enda utomståenden.

Det var helt fantastiskt. Jag kan verkligen inte förstå hur det går till att en helt främmande människa (från Ystad) kunde beskriva och berätta om så ytterst privata och speciella saker (sa de andra också) och förmedla goda råd till oss närvarande. Helt otroligt.

Jag var ju i underläge. På sätt och vis. Den enda förbindelsen med de andra var ju Margith och hon ”visade sig inte” eftersom  j a g  inte var färdig ännu för ett möte med henne.

Men ändå …

Helt plötsligt vände sig mediumet, som förresten hette Marie hon också, mot mig och tittade mig rakt in i ögonen. Och frågade.

– Håller du på med dieter, bantning, olika, ja … du måste sluta med det. Genast. Annars kommer du bli väldigt sjuk, ja dödssjuk. Så … håller du på med olika bantningsdieter?

Ja, det var jag ju tvungen att medge. Några dagar tidigare hade jag införskaffat Cambridge-soppor som skulle räcka ett tag. Men hon var verkligen allvarlig och berättade om min mage. Att jag tidigare haft stora problem (sant), att det var livsfarligt att hålla på som jag gör … att, att, att …

Jag kan bara inte förstå det. Att hon ”såg” mina matorgier och bantningsomgångar. Att jag äter ”med känslan”, när jag är stressad, rädd, ledsen …

Jag var inte den enda i kretsen som var ”mullig” men den enda som hon direkt riktade sig till om just det här. Helt fantastiskt.

Hon höll på länge, flera timmar, och efteråt var vi tagna och helt slut … Då dukades det fram öl och vin och cider och vatten och drycker och vi dukade långbord på altanen och Mats grillade och sallad hackades och potatis kokades och sen åt vi och drack och pratade och skrattade.

Solen sken och det var nästan myggfritt.

Femkamp ordnades ute på gräsmattan …

IMG_3504… men då kom myggen. Inte en och en utan i horder och flockar och mitt myggstift var, ja, till hjälp kanske … men inte mycket.  Det är därför vi är så påpälsade för inte kan man säga att det var kallt.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om så mycket mygg. Jo, kanske när jag bodde i Söderfors och promenerade i Engelska parken med Äldsta dottern  (under myggnät). Då, kommer jag ihåg, kunde benen bli svarta av mygg … innan man lärde sig att ta på sig ordentligt.

Monkan tror jag det var som vann och det var grenar som hästskokastning, slå liten boll med slägga mot burkar, träffa ring med kular etc etc …

Skatan blev nollad … fick inte en träff nånstans.

Sen blev det dans (men inga glada grabbar) och dryck och musiktävling och skratt och prat och … Vi höll på, ja … klockan var nog 5 på morgonen innan det var helt tyst.

IMG_3507

Skatan hade RSL trots ny medicin …

Men några timmars sömn blev det … och sen väntan på frukost …

IMG_3518

… och sen frukost ..-

IMG_3523… och bad i Dalälven innan det var dags för Skatan att dra hemåt …

IMG_3537

Vilken fest …

Och Margith var med oss hela tiden …

Kärringträff med Söderforsarna

IMG_3519Vi träffades vid ICA i Söderfors, inhandlade det sista och åkte i karavan hem till Marianne som bodde ungefär tre mil norrut, förbi Hedesunda i ett hus vid Dalälven. Monkans Marie cyklade …

IMG_3534IMG_3536Det var hos Marianne här till vänster som vi höll hus.  Till höger är  hennes syster Birgitta. de är … hmm … kusiner eller nåt till Margith. Om de inte var kusiner var de nåt annat och hade i alla fall haft så himla mycket kul med Margith i ungdomen.

IMG_3484

Siw kunde vara med under dagen och middagen men bodde inte kvar. Hon fick en stroke för några år sedan och det var verkligen jättekul att hon kunde vara med. Siw är syster till Yvonne, Margiths svägerska …

IMG_3521 … med döttrarna  Annika (till vänster) och Marie (till höger).

IMG_3473

Eva som är dotter till Siw hade med sig

sin dotter  Sanna …

IMG_3475

Eva är syster till Carina, som inte har fastnat på bild av någon anledning. Jo, här har vi en … det är Carina till höger om sin syster Eva som rockade loss ordentligt senare på kvällen.

IMG_3513

Jag som tryckte jag knäppte och knäppte och knäppte bilder mest hela tiden.

Men Monkan som också är syster till Eva och Carina fastnade i alla fall.

IMG_3510Monkan hade med sig Marie, sin flickvän och sambo. Marie och jag var de enda ”utomstående” … IMG_3542De hade i sin tur med sig hundarna, som jag inte minns vad de hetter … hm … Sacco och Tessie kan det kanske vara.

Och så har vi den ende mannen i huset, Mats,  som höll sig mycket i bakgrunden. Det var han som var kock och kökspersonal

IMG_3485Hund, hade de också i huset, en väldigt charmig och personlig tax, som var med hela kvällen. Hans namn kan jag då rakt inte komma ihåg. Det liknade Sacco men … ja borta är det ur mitt stackars huvud.

IMG_3498