… vandrade vi igår. Vi det vanliga gänget, Mannen, StinaFina, Brigitte och så Skatan …
… och det var spegelblankt, solen lyste och här på bilden skymtar Gosau-glaciären på Dachstein.
Skatan tog de vanliga bilderna på StinaFina förstås …
… men här med en ovanligt fin bakgrundsfärg … det turkosgrönblå vattnet.
Det porlade av bäckar och vattenfall …
Både naturliga och de som skapats av människohand …
En mycket bortskämd skata börjar nästan bli trött på det överdådigt vackra dramatiska österrikiska landskapet och längtar hem … ”jag längtar stenarna där barn lekt ” (Heidenstam) … och nu är det bara några dagar kvar på vårt Bad Ischl-boende för den här gången.
På kvällen bjöd vi hem Brigitte på middag som Skatan knåpat ihop efter italienska recept från vännen Fernandos nya bok, Oliv:
Bruchetta med tomat, rödlök och basilika som förrätt. Fiskgryta med pasta, fänkål, lök, tomatkross, vitt vin, vitlök hmm .. och så fisk förstås, lax, och gott brytbröd därtill. Efterrätt: glass rätt upp och ner. Därtill dracks rödvin … som Mannen valt ut och köpt. Skatan dricker och känner om det smakar gott. Och glömmer vad hon druckit medan Mannen läser om viner, smuttar och smakar och väljer och köper … och talar om viner.
Trots att Brigitte åkte hem relativt tidigt slocknade vi också tidigt efter att ha sträckt ut oss i olika hörn där i soffan …
Efter ett tag byttes hörn … StinaFina passade på… när Mannen för ett ögonblick lämnat sin hörna … att sträcka ut sig … i sin älsklingshörna.
Sträcka ut och sträcka ut … snarare kura ihop sig, tycks det som …
som lät oss väl smaka.
(En vacker port …)
Uppochnedvända världen …
Hur många bilder på en stig mot ljuset … bortåt … har inte Skatan tagit och visat genom åren … Jag tror jag skall försöka samla ihop alla i en mapp … Stig- och Allémappen … för kommande behov.
Byggarbetsplatser och ”grävavda” (Margith felsägning en gång som sedan blev ”vårt” ord) … jag menar avgrävda vägar och allehanda hinder mötte oss.
(Här står han i alla fall i trädgården till Villa Oleander med sin väninna Emilie Flöge 
och sin ”vanliga” sommarklädsel)
(Google-bild över Villa Paulick)
(Skatans bilder … ovan och nedan … av samma villa )
De hääär skogsmaskinerna och traktorn stötte vi på däruppe bland bergen på Tauplitzalm. Den skulle röja så att det blev ännu mer plats för korna att beta …
Däruppe på almen … fäboden med ett svenskt ord … vandrade vi på vägar genom kohagar med intorkad koskit och njöt av natuuuren. Korna hade redan den 15 september givit sig neråt på lägre höjder … där Skatan också skulle velat befinna sig.
Ett litet modernt kapell stack upp sitt torn som en grå klippa bland de gråa bergssidorna och klipporna och stenarna …
StinaFina var förstås med och poserade lydigt på stenen där man visade vägen mot Werner-Banken, en hylla varifrån det var en fantastisk utsikt. Förstås.
Pausen närmade sig … för stora och små …
Här är Dachstein Gipfel (2 995 möh).
Branta bergväggar fotade Skatan på väg upp i gondolen. Skatan blundade men slängde ut kameran då och då för att ta en och annan bild även på väg upp …
Långt där nere ligger Hallstatt på vänstra stranden om Hallstattersee och längst norrut Untersee, Bad Goisern, där Brigitte bor …
Brigitte och StinaFina kollar om molnen redan hunnit dölja Dachstein Gipfel … det börjar bli kallare …
En del vill färdas luftigare än i en gondol …
– Stå inte så långt ut på kanten, rådde Skatan Mannen … stolpen kan ju ge efter …
… och så var vi då äntligen hemma och kunde slänga oss i sköna ställningar på Brigittes altan medan middagen, eller om det var kaffet, förbereddes…
Katharina Schratt.
Men när vi kom till tillflödet gick vi närmre vattnet och StinaFina kunde få sig en slurk …
