Jag har … hur länge som helst … haft det här inlägget på lut men inte velat kasta mig ut i hetluften . Jag kan ju inget om politik … jag kanske bara går på känsla … jag vet ju inget. Egentligen.

Nu har jag läst rubrikerna om hur judar förföljs i Malmö … men skyggat för att läsa vidare. Men idag gjorde jag det … i alla fall … hos Dick Erixon. och så dök jag in hos  Fred i Mellanöstern också och läste hur vi i Sverige för det mesta blundar för oförrätter som sker av Hamas och ensidigt (nästan) tar ställning mot Israel och för Palestinierna …

Här i Sverige, i Malmö förföljs judar, svenska judar som får klä skott (som vanligt) för hur staten Israel handlar och verkar.  Och väldigt få politiker och journalister vågar  tala ur skägget … om vad det egentligen handlar om. Att det handlar om ren antisemitism och att det i det här fallet är judar som förföljs av muslimer i Sverige … inte för att de är israeler … nej, för att de är av judisk börd.

Jag försvarar inte Israels ”övervåld” … men förstår samtidigt att israelerna  inte bara kan ”tiga still” för de ständiga attackerna över gränsen och av självmordsbombarna …

Jag är för en tvåstatslösning … naturligtvis.

Nyligen har jag också läst Cordelia Edvardsons bok Viska det till vinden. Cordelia Edvardson, ”en överlevande (från Auschwitz) för vilken förfluten tid för alltid kommer att vara närvarande tid” , som det står på baksidan. ”I Israel, i konflikten mellan Isak och Ismael, judar och palestinier, står hon ursinnig och handfallen inför varje yttring av bödel-offer-situationen. Hon, en f d lägerfånge, tar ju alltid offrens parti”.

Och därför är Cordelia Edwardson också  frustrerad: ”Såväl hjältemodets som skammens handling utfördes i det israeliska, även det judiska, folkets namn … Hon måste också erkänna sin del i bödelns roll, möta bödeln inom sig, ansikte mot ansikte”.

Själv kan jag inte behöva stå till svars för den politik … som jag inte alltid delar … som Sverige för. Bara för att jag är svensk. Eller? Varför skall då judar …  vilka som helst …  behöva stå till svars … också om de inte ens är israeler … för staten Israels politik?

Så här skrev jag för flera månader sedan …

Halkade som på ett bananskal rätt in i frågeställningen om Jerusalems delnings vara eller icke vara och fick en väldigt tänkbar historieundervisning på köpet. Jag hamnade hos Hippie Tanten som framhåller att Jerusalem aldrig   v a r i t  ockuperat överhuvudtaget …

Hur kan det bli så här? Att  historien  och sanningar om förhållandena liksom inte ”gäller längre”. Att man slåss om land (Västbanken inklusive Jerusalem) som egentligen varit ockuperat av en annan stat (Jordanien) men som ”lämnats tillbaka  till dess ”rättmätige” ägare,  Israel

(”Israel ockuperar inga områden. FN’s delningsplan 1947, förkastades helt av arabstaterna och istället invaderade de omkringliggande arabstaterna omgående Israel. Jordanien ockuperade därmed Västbanken inklusive östra Jerusalem och Egypten ockuperade Gaza, Ett antal år efter 1967 när Israel återtagit Västbanken från Jordaniens ockupation, inkluderande östra Jerusalem, avsade Jordanien sig alla territoriella anspråk på Västbanken. Med andra ord, det finns ingen annan stat som gör anspråk på området.” … skriver Hippie Tanten),¨

FNs delningsplan 1947 hade alltså från början inkluderat Västbanken och Jerusalem i staten Israel. Om jag förstår saken rätt.

Hur som …

En historia som berättas och tolkas på så olika sätt under olika tider … hur skall dessa konflikter nånsin kunna lösas …

Jag bara undrar och fattar  n a d a … som man säger. Fattar mycket lite, kan man också säga.

I alla fall har jag väldigt svårt att inta så tvärsäkra påståenden som en mängd politiker och bloggare och sympatisörer på den ena eller andra sidan förfäktar.

Och fylls av äckel och avsmak och skräck och fruktan över den antisemitism och aggressivitet  som brer ut sig i Sverige mot judar, att den  stillatigande får fortsätta … utan att det vidtas  tydliga kraftfulla ställningstaganden och åtgärder  … mot.