Släppa väder

Släpp fångarna loss – det är vår! utbrister Frida i Birger Sjöbergs skapelse Fridas bok …

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var mänska i sin själ vill väl,
när grön Naturen står
!”

Var mänska i sin själ vill väl,
när grön Naturen står
!”

När grön Naturen står, ja …

Men nu i iskalla vintern  … nu klagar vi bara … högljutt … och fryser och stänger oss  inne …

– Det är så kallt … oh, så kallt

– Måste det snöa mer, nu får det allt sluuuta?

Jaa, vi bara gnäller och kryper in i våra skal, stänger oss inne, blir griniga och ogina.

Vintervädrets fångar är vad vi är. Detta väder …detta väder … håller oss fångna som fångar är fångna …

Vi är fångar. Vintervädret är fånge …

Så låt oss alla rikta våra blickar mot Vädrets makter och unisont utbrista  …

– Släpp detta väder loss, så det blir vååår … nångång !!!

– Släpp …

Låt oss … hm … unisont … hmm … som en besvärjelse … hmm … helt enkelt …

släppa väder!

En liten liten … fjärt!

(Bloggades tidig morgon (02.52 … pip) och Skatan beviljas ansvarsfrihet … eh?)

Nu får det sluta snöa

Snön fjullkomligt vräker ner …

Skatan tycker att det räcker nu. I morse när hon gick med StinaFina på den vanliga Morgonrundan efter ån var det tillräckligt med snö …

Då hade det inte börjat snöa igen.

Men nu …

Snön fullkomligt vräker ner.

Nu får det banne mig sluta snöa.

Snö snö snö snö snö (5)

Halkigt och halt och slirigt (7)

Inte ens snövitt (5)

(En snötrött haiku av Skatan)

Droppen urholkar stenen … sakta men säkert

Det roliga é slut … sakta bryts jag ned,  sjunger Peps   men det är ord och musik som jag inte ens kan dela med mig av här. De finns inte på Youtube och hur jag tar in musik från Spotify  – vete´  f-n …

– Hör bara, hur uppgiven jag är … och trött … och less …

Avgrundstrött.

Och  fattar ingenting.

Jag tar mina Sifrol som jag ska. Kan det vara dags att byta igen … tillbaka till Ardatrel… nej, det fungerade ju inte … aldrig  … och blir så sömnig, så sömnig.

Och tung i kroppen.

Och dum i knoppen.

Ögonen faller ihop, boken faller ner på golvet … jag sjunker ner i sömnens famn … åååh … skönt … äntligen.

Då … då är han där den Djävuln … och bråkar och kittlar mig. Kittla låter nästan behagligt, lite kul så där …  men det kan jag försäkra. Det  ä r  i n t e   kul.  Jag  kan bara inte vara  stilla. Skulle det vara kul när man är tröttare än trött.

Medvetslöshetsfärdigt trött.

Det kryper och stööör och bråkar  och rörs om  … långt därinne vid själva benet, skelettet,  i vaden, i knät … kryper upp i armarna.

Jag har kännt det långt innanför huvudsvålen.

Dessa krypningar som håller mig vaken.

Fast jag är  dödens trött …

Vaken, kan inte ligga still. Kan inte sitta still.

Kan inte läsa för ögonen faller ihop … och så börjar allt om från början igen …

Jag hoppar upp och hoppar .. slänger och dänger  och slår med benet, på benet …

Vandrar, vankar, vandrar, vankar fram och tillbaka sätter mig nånstans, känner efter, sprätter och  vandrar.

Och är dödens trött.

Och desperat.

Kan man leva med detta helvete? … frågar sig en ung, annan RLS-stackare.  Stickmonster kallar hon sin blogg. Stickmonster, det var ett bra namn. För förutom att det kryper, och stör och bråkar därinne så sticker det också  ibland som av nålar. Som du ser  är du inte ensam. Men vad hjälper det? Som tröst? Nej, bara en till som måste utstå det här helvetet …

Jag har ont också. Till råga på allt. I hela kroppen men just nu mest i nacke och axel. Det måste vara en inflammation som jag drog på mig när jag hjälpte Sonen att flytta alla dessa böcker som jag packade ner och packade upp, släpade upp för trappen.  Fullastad.

Ett  Sisyfos-jobb … och synden straffar sig själv …

Och är det inte det ena så är det det andra. Om det inte är båda …

Just nu båda.

Både RLS och ont i kroppen.

Både ock …

Fy f-n!

(Sisyfos målad av Franz von Stuck)

TÄNK POSITIVT !

Neeej!

Släng dig i väggen !

Kommentar till Britts lilla lillfinger

Visserligen skall man inte jämföra händer … det för visst olycka med sig. Men Skatan är ingen korp – olyckskorp – och tar risken.

Inte är väl Britts lillfinger så extremt litet heller?

Eller!

Britts hand ger djävulstecknet … Skall man utmana ödet är det lika bra att göra det ordentligt.

Skatans hand ger djävulttecknet

Britts hand …

och …

Skatans hand … lite fetare bara.

Men annars … Inte så stor skillnad på det lilla lillfingret hos Britt och lillfingret hos Skatan, tycker Skatan … i alla fall.

Halleluja på ladino

Skatan visste inte ens om att det fanns ett språk som hette ladino och att det var det språk som de sefardiska judarna utvecklade efter att ha blivit fördrivna från Spanien i slutet av 1400-talet.

Skatan hade också bara en anings aning om de sefardiska judarnas historia … … förrän idag när hon läste kultursidorna i Svenska Dagbladet och en artikel om Yasemin Levy, den israeliska sångerskan som sjunger just på det urgamla språket ladino, som är på väg att dö ut.

Den här musiken har aldrig varit avsedd att framföras på scen. Kvinnor förväntades över huvudtaget inte sjunga offentligt så de sjön de sekulära sångerna hemma i köket. Männen sjönd de religösa sångerna i synagogan (Yasemin Levy i Lars Lovéns artikel i SvD)

Lyssna och njut … av Leonard Cohens Halleluja, tolkad av Yasmin Levy  på ett annorlunda sätt och på ett nästan utdött språk … och med en helt ”egen” ton.

Åldersfascism – Skatan hänger som vanligt på vad Bodil Malmsten bloggar om …

Det är åldersfascism … rätt och slätt, skriver Nils Petter Sundgren om han är bekant – ( han är ju själv så fruuuktansvärt gammal så vad kan hans åsikter vara värda, tänker ni kanske),  när han ger sig in i den senaste  åldersnojedebatten – Elisabet Höglund i Förkväll på TV4.

(Nils Petter Sundgren  Foto: Cornelia Nordström)

Och det är förstås Bodil Malmsten, även hon  i Skatans generation och alltså en ”äldre” kvinna, som varligt tog upp den i särsklass ursvenska frågan om gamla får synas och höras och märkas genom att föra henne  vidare till Nils Petter Sundgren-artikeln i Expressen.

(Bodil Malmsten Foto: http://www.freewebs.com/estraden/)

I andra länder (Österrike, som Skatan har erfarenhet av och Frankrike, Bodil Malmstens ”andra” hemland) lyssnar man och lär  fortfarande …idag …  av de äldre, som syns och hörs på TV i nyhets- lika väl som nöjesprogram, i pressen osv … minst lika mycket som de ”slimmade” yngre.

Skatan noterade det med förtjusning första tiden i ”sitt” andra hemland. Alla dessa äldre, kunniga, snygga (men inte alltid förstås), ibland fårade ansiktena i rutan som för det mesta hade något att komma med. Åtminstone lika ofta som åsikterna från de yngre.

Vad är det då som är problemet i Sverige … i det svenska kulturklimatet eller klimatet överhuvudtaget?

ÅLDERN är det som är problemet!

Man kan fundera över fenomenet på olika sätt. Det kan ses som ett utslag av ångest i ett ungdomsfixerat samhälle. Det enda som kan sägas med säkerhet om ungdomen är att den försvinner och det fortare än kvickt. Att se äldre ansikten påminner om hur snart man själv kommer att blir gammal. Den äldre människan blir Den Andre, den vi själva kommer att bli men inte vill. Med hånskrattet besvärjer man ångesten för en stund. Svensk humorunderhållning i dag handlar mycket om smädelser, karakteristiskt för ett land med starka motsättningar och förakt för det som är annorlunda.” (Nils Petter Sundgren i Expressen)

Det är så sorgligt … och beklämmande … och andefattigt … suckar Skatan instämmande.

Så sorgligt!

PS  Om det nu var åldern som ”fällde”  Elisabet Höglund i Förkväll? Om just detta  finns det ju fler åsikter om … förstås. DS

Usch Ursula, eller …

Riksdagsmannen Federley (c) och Ursula visavi Riksdagsmannan Thomas Bodström (s)  och juristen Thomas Bodström

Rätt skall vara rätt … kan den ena så kan den andra.

Eller?

Kulturbloggen läser Skatan en annan, mycket intressantare vinkling på frågeställningen om  den senaste ”chock-nyheten” … att Fredrik Federley som sitt ”andra jag” jobbat utanför riksdagsarbetet. Den chockerande nyheten var inte att han hade ett ”extraknäck … utan att han var …

klädd i kvinnokläder.

(Foto: Isabelle Ödesjö)

(Foto: http://www.hanky.se)

Får en riksdagsman uppträda som riksdags”kvinna” …  också?

Frågeställningen borde istället vara: Kan och får en riksdagsman jobba utanför riksdagen?

Med annat alltså?

Thomas Bodström gör t ex det …  fast utan någon förklädnad eller alter ego .

(Thomas Bodström Bilden är tagen av TV4 )

Precis som Thomas Bodström är jurist och riksdagspolitiker kan Federley vara Ursula och riksdagspolitiker. Det är vad debatten borde handla om.” (skriver I want to believe i Kulturbloggen)

Det tycker Skatan också att debatten borde handla om och tänker inte fördjupa sig mer i deeet.

Bara hålla med.

Att visst – visst skall riksdagsmän/kvinnor kunna ha sidojobb – om det inte inkräktar för mycket på arbetet som våra valda tjänare.

Visst.

Och då är väl valet fritt vad man jobbar med – och vem som jobbar.  Thomas Bodström som jurist eller Fredrik Federley som PR-man. Även om Fredrik inte är Fredrik utan Ursula,  sitt alter ego.

Tänker Skatan …

Mellan Stockholms linjer

… har Skatan, Mannen och StinaFina tagit sig … inte med buss … men i bilen. Skatan ville ju hinna se fotoutställningen av Tina Messing på Spårvägsmuseet … som hon fått veta hade öppet trots att det var måndag …  innan födelsedagsfirandet tog vid hos pappa på Söder.

Det var Loll som bloggat och tipsat om fotografen och busschauffören  Tina Messing … och det lät så spännande att den utställningen ville då Skatan rakt inte missa. Nu när hon ändå var i Stockholm …

Fotoutställningen var på Spårvägsmuseet …

Det var bara det att Skatan hade blandat ihop Spårvägsmuseet med Spårvagnshallarna på Birger Jarlsgatan där Mannen släppte av henne för att åka iväg till Lilljansskogen och rasta StinaFina så där stod Skatan med längre näbb än vanligt … utan handskar och det var kallt. Men hon hade åtminstone fått en karta till rätt ställe av en dam i receptionen …  och hann också slinka in och ta en korv på Seven Eleven … innan Mannen och StinaFina hämtade upp henne igen …

Och så skulle det inhandlas tårta och blommor till syrran … innan …  födelsedagsfirandet hos pappa …

Det blev onekligen intensivt …

Men Spårvägsmuseet låg ju också på Söder och  medan Skatan slank in där och njöt av Tina Messings bilder i ett bildspel rastades StinaFina igen och besöket blev väl inte riktigt så lugnt och ostressat som Skatan hade tänkt sig. Men Skatan  köpte  Tina Messings  bok så att hon kan njuta av bilderna i lugn och ro … hemmavid.

(Lite taffligt taget foto av framsidan på den bok med Tinas fotografier som Skatan så småningom kunde njuta av … på rätt ställe)

Som ett litet exempel … måste ju Skatan förstås välja en bild med en … ja, vad tror ni … med en skata på naturligtvis …
(Skatan knäppte bilden av skatan i Skarpnäck hemma på köksbordet … därav kvaliteten.  Det fanns en hel del bilder som  Skatan egentligen tyckte var mer spännande och ”bättre” än denna men hon kunde ju inte låta bli … Skatan)

Och så var vi framme vid födelsedagsfirandet som pappa hade planerat och förberett  med presenter och födelsedagsverser  … inte bara till dagens jubilar … utan till alla … fast brorsan inte fyller förrän i november och Mannen i juli …

Pappa passade på nu när vi var samlade, sa han  och såg lite mer än vanligt trött ut … med ålderns rätt förstås.

Till Skatan hade han diktat följande:

Ett lappverk – kan  det duga som gåva?

Jo, det kan jag lova.

Peppar och salt – det finns ännu en krydda

för kroppens hydda.

En sockerströare för sånt som är sött

Här får du en riktigt gammal, dock icke nött.

P.

Och Skatan åkte hem med fantastiska peppar- och saltkar som gjorts av sameslöjdaren Lars Pirak och som hon alltid beundrat hemma hos mamma och pappa och med en sockerströare från morfars hem …

Mätt och belåten och full av intryck och presenter …

Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar

vår Annika idag!

Med blommor och med blader

Vi göra henne glader.

Vi gratulerar våran Nickan idag!

Ett fyrfaldigt leve på 65-årdagen,

hon leve …

Hurra, Hurra, Hurra, Hurraaa

Grattis … GRATTIS … Grattis

önskar

Skatan, Mannen och StinaFina … förstås … sin Syster, Svägerska och Extra-MATTE ….

(Håll ett litet extra öga på gynnaren längst till höger i bild … 🙂 )

Vi ses framåt kvällen hos pappa …

Inte utan StinaFina

Hur ska Skatan göra?

Skatan  har ungefär ett sextiotal  länkar i sin blogroll ”Nära-till-hands” synliga och några som hon bara ser själv … och det tillkommer hela tiden nya för hon fastnar än här och än där och tänker …

– Den bloggen måste jag ha  ”Nära-till-hands”.

Men …  det börjar onekligen bli lite  för många. De växer henne över huvudet. Hon har svårt att hitta bland dem alla själv.  Vem som var vem …

Hur gör du? Hinner du med att besöka alla bloggar  i din blogroll? Är den fortfarande lika aktuell?

Skatan kan ju göra som Lilla Blå gjorde … ta bort allihop. För det är ju onekligen svårt att ta bort en del och ha en del kvar … Vilka skall hon välja?

Hon kan ju bara inte besöka alla varje dag eller ens regelbundet … så varför ha dem kvar?

Nära till hands …

Men, å andra sidan, varför ta bort dem. Stör dom,  eller?

Skatan har  helt enkelt fastnat för en aller annan blogg en gång i tiden och är en trogen själ. Så är det.

Ett dilemma som tynger henne … trots allt. Faktiskt.

Nu har hon förvisat hela listan av blogglänkar längst ner på högra sidan, widget-sidan … så länge.

Så får hon bestämma sig sen.

Tänka efter.

Kärleken har inga gränser

Om Alla Svenska Hjärtans Dag

… hade jag skrivit ett långt inlägg … men tog bort det. Jag tog bort det för jag är trött helt enkelt … på det hela … och då behöver jag  ju inte spä på med att skriva ännu ett inlägg i ämnet …

Jag hade  alltså  nyss skrivit ett inlägg som ett ytterligare förtydligande på en lååång kommentar hos Helena Palena … en lååång småuppgiven kommentar … om en i och för sig viktig debatt som förs i Sverige just nu … men en debatt som har blivit sååå vinklad … och som visar vad man egentligen tycker om att svenska män  överhuvudtaget gifter sig med andra än ”våra svenska”  kvinnor … med  kvinnor från t ex Thailand.

Man kan undra om det är män som inte kan få en svensk kvinna som tar thailändskor som fruar.”

”Så är det nog. Stackare som inte klarar av en jämlike. Men man kan som sagt var inte dra alla över en kam.
Två citat från Helena Palena … dels från inlägget, dels från en av svarskommentarerna.
Och det säger ju en hel del om de fördomar som finns … även hos …  Helena Palena.
Sverige åt svenskarna ….  svensk man och thailändsk kvinna är inte jämlikar? … eller vad menas?
Nej, jag orkade inte … så jag tog bort det. Jag vill helt enkelt inte spä på debatten … eftersom jag är ”jävig” … och vet att alla män som gifter sig med thailändskor inte är busar.
Inte på långa när …
Svensk man med thailändsk hustru …
Svensk man med thailändsk hustru och Kärleks”blandning”

Sporthat är könlöst …

säger Elin Grelsson … och Skatan håller med.

Skatan hatar inte sport men hatar … nej, hon brukar spara på de starka orden hata, älska etc … så hatar sport, gör inte Skatan … men det utrymme på TV som sporten får ta just nu så att  alla andra program  får maka åt sig … det tycker hon mycket, mycket illa om. Ja, faktiskt nästan hatar …

Och det är hon alltså inte ensam om …

Samtidigt går kulturen och dess finansiering på knäna. Sportvärlden, upplyft av till största delen av män, får ekonomiska bidrag och oändligt mycket utrymme i media. Kulturvärlden, som till större delen finansieras av kvinnors intresse och ideella engagemang, visas inte alls samma intresse. På samma sätt som mitt intresse för skrivande ständigt betraktades som något ideellt och ointressant i jämförelse med killarnas ishockeyträning, verkar fortfarande samhällets och medias syn på kultur och sport.” … skriver Elin Grelsson på Newsmill …

Att sporthatet är könlöst … men kanske inte lika vanligt hos män … kan en manlig bloggare ”nära henne”  intyga … Stora B

Men Skatan kan också intyga vad sporten kan ge människor … ja, sporten kan faktiskt nästan ge ett livsinnehåll … åtminstone periodvis … för många, som för Sonen till exempel som inte själv kan ”sporta” av olika anledningar men som slukar sport som Skatan slukar böcker …

Och smaken är ju förstås och helt klart ”som baken, delad”.

Det Skatan och Elin Grelsson värjer sig mot är obalansen. Och ifrågasätter varför ett intresse får ta så ohemult stor plats … och att allt … det mesta annat … måste puttas undan och behandlas styvmoderligt …

Det är inte sportsligt liksom … Inte sportsligt  och fair play alls.

Efter-Tankar om Skatan hos TV4 Nyheterna

– Hur gick det till?

– Hur kom det sig att just Skatan hamnade i rampljuset?

Och fick sina ”two minutes of Fame.

Det var  inte Skatan själv som var så mediakåt att hon på något vis  tog initiativet. Någon ”linslus” är hon faktiskt inte.

Var tjugonde svensk bloggar. Och Skatan är en av dem.

Den 21 januari fick Eva ”also known as” Skatan ett meddelande på Facebook …

Hej!
Jag ska göra ett reportage om bloggandet som en folkrörelse i Nyheterna TV4. Undrar om du i din egenskap som bloggare skulle kunna tänka dig att ta kontakt med mig.
Vänliga hälsningar
Kristina Thulin
reporter Nyheterna TV4

Och det är klart (Yipppiii!!!)  att hon kunde tänka sig det, Skatan … och svarade omgående …

Det låter spännande.

Vänliga hälsningar
Eva a k a Skatan i bloggvärlden

… med ”vändande post”.

Den 21 januari var Skatan i Borlänge …  och hade fullt upp men det var ingen ”ko på isen” … det gick bra att skjuta fram reportaget tills hon var på hemmaplan igen.

Skatan blev så himla glad och ville brista ut i lovsång här på bloggen och skvallra  men hon kunde hålla sig.

Starkt gjort av Skatan!

Kristina Thulin och hon snackade fram och tillbaka, mailade tur och retur … och så skulle det bli av. Man skulle komma från Stockholm och filma Skatan i sin egen ”blogg”-miljö även om den miljön … som ni alla vet … inte är så stationär.  Skatan  kan lika gärna kraxa från  Bad Ischl i Österrike som från  Skåne, Örebro, Borlänge och Nyköping. Skatan kraxar där hon slagit ihop vingarna … slagit sig ner och landat … så att säga.

Den 11 februari klockan elva … började inspelningen.

Kristina Thulin och Uffe Regnér gjorde en runda i trädgården innan de äntrade Villa Skogsberg. De hade fått korn på och fotograferade en riktig skata där.

En riktigt fin skata, värdig ingressen … tyckte Skatan när hon såg den. Så vacker mot den blå himlen och snön.

Sedan gick allt i en rasande fart. Det filmades, togs bilder (också Skatan fick fram kameran) och intervjuades. Frågorna och svaren, samtalet böljade fram och tillbaka. Ibland måste Skatan repetera … och svara på en fråga igen … och igen. Som den frågan om vad hennes omgivning, vännerna, tycker om hennes bloggande … I det första svaret hon gav,  råkade Skatan nämna Malou och Efter tio-programmet.

Omtag.  Ingen reklam för TV4 fick förekonmma … förstås.

Och så svarade Skatan igen.

Det svaret blev det som visades i TV.

Lite ”rumphugget” kanske. Skatan hade nämnt i ett av de andra svaren att det  f a n n s  jämnåriga vänner som gillade och besökte hennes blogg  ( en eller två har också  ändrat inställning) …

Men jag förstår vinklingen … Det  är många som är kritiska, misstrogna och tror att man ”geggar” runt i sitt ”personliga” liv, skriver och ”viker ut sig” .  Och  ä r  misstrogna. Just i min åldersgrupp.

Inslaget skulle kanske  inte heller handla om Skatan personligen … inte heller om just Skatans Tankar.

Det är bara ett exempel, Helge  (Nöjesmassakern)

Det skulle vara ett inslag om ”bloggandet som en folkrörelse” som Kristina Thulin arbetade med. Tididgare hade man haft inslag om Facebook och twitter-fenomenet   och nu  var det alltså bloggarnas tur. Med vinklingen  att även äldre, framför allt kvinnor börjat blogga och bre ut sig och bara blir fler och fler …

Och Skatan hade tur och var för en gångs skull glad över att vara sextiofyra (64) år så hon kunde representera de här ”gamlingarna”, de ”lite äldre” som kommit och kommer starkt som bloggare  🙂

I vilket fall som helst …

Skatan blev väldigt nöjd med resultatet. Och imponerad. Att kunna klippa ihop detta tvåminutersinslag från ca två timmars filmande och snackande och kraxande … och få  fram kärnan.

Imponerande.

Även om Skatan helst velat gömma huvudet under vingen när hon hörde sin röst … kraxet. Ett ”beskäftigt” kraxande åtföljt av förnumstigt huvudrunkande …

Jösses!

Men så känns det kanske för de flesta som inte är vana att höra sin röst ”utifrån”.

Och i det stora hela blev hon mycket nöjd. Väldigt nöjd och glad och tacksam.

PS  Hur hade nu Kristina Thulin hittat just Skatans Tankar av alla tusentals Vardagsbloggar?  Skatan fick  en vag förklaring och har dragit sina egna slutsatser … för dum är hon inte, Skatan.

Kristina hade kontaktat en kollega som hon visste kände folk som jobbade med Sociala Medier. Denne kollega  kontaktade denna kvinna, som Skatan misstänker var ”tipsaren”,  som skickade tio förslag på vardagsbloggar som kollegan sedan överlämnade till Kristina.

Och Kristina valde ut Skatans Tankar.

Hon gillade bloggen  och så ”bloggades”  den  av en äldre kvinna som inte tidigare publicerat sig eller var journalist eller ”proffs” på något sätt.

På den vägen var det.

Veckans bloggtema: Kärlek

Mymlan har som sed är … vad som blivit en sedvänja  … utlyst Veckans bloggtema, som förstås är Kärleken, den Kärleken. Den kära leken …

Det finns två sätt att leva, antingen som om ingenting är ett mirakel eller också är allting ett mirakel”   (Kalender 2010 Peace & Love)

Kärleken är ett mirakel …

Livet  … en kär lek  … ett kärleksmirakel!

Skatan kommer nog farligt nära att få en stalking-stämpel på sig

Helt klart.

Och det gäller förstås hennes besatthet av Bodil Malmsten.

Inte av Bodil Malmsten  p e r s o n l i g e n  utan Bodil Malmsten som bloggare, loggare och författare.

You name it.

Skatan är besatt … helt klart.

Alla maniskt magra människor som går med stavar på stan, fåror i ansiktet, fjärrblick mot en otäckt hälsosam framtid tillsammans med andra avmagrade vitkålsfanatiker.
Hatet mot kolhydraterna, hotet mot mig som vill ha en smörgås eller två till frukost.
Smörgås, juice, espresso med mjölk och det är bara – enligt magerhetsundergångsprofeterna – att boka kremering.
Det är så man får lust att sluta tvätta sig och börja röka.
En slät kopp kaffe och en John Silver utan filter.      Rå falukorv och brännvin.”

… bloggar/loggar  Bodil Malmsten  …

Kan det sägas bättre ?

Kan man annat än  a v g u d a  henne?

Det gör Skatan som just nu känner en avgrundshunger … och tänker vräääka i mig minst två smörgåsar till frukost. Trots … trots …

Äntligen en människa som  säger det som Skatan  skulle velat ha sagt … men dragit sig för … liksom.

Och hon, Bodil,  säger det ju också  med sån oefterliknelig finess, så pregnant.

Så, så … så himla bra, helt enkelt.

StinaFina blev attackerad

Jag är omtumlad. Och kan inte sova.  Det var en häftig upplevelse att se sig själv i rutan.  I TV-rutan alltså.

Men mest för vad StinaFina råkade ut för på Kvällsrundan.

Jag skakar fortfarande.

Vi gick vår vanliga runda. När vi vek om hörnet in på hemmagatan kom som från ingenstans en rottweiler farande som ett spjut … och kastade sig över StinaFina och det blev ett tumult och skrik och vrål … från StinaFina, mig och rottweilern. Som tur var hade den en sele med handtag på ryggen som jag fick tag i och kunde slita bort henne och  så … äntligen … hade rottweilerns matte hunnit ikapp.

Jag grät och skrek (vilket kanske inte var så klokt) och frågade hur ”i helvete” hon kunde ha sin hund lös. Den hade  gått till attack.  Helt oprovocerat.

Det hade förstås aldrig hänt förut och hon var hemskt ledsen (tacka f-n för det) och … ja, det gamla vanliga.  Hur vågar man bara ha en så tuff hund som en rottweiler gå okopplad och lös i mörkret när människor och andra hundar kan dyka upp. Runt hörnet. När som helst. Som vi gjorde. Det borde  vilken hundägare som helst förstå …

I mörkret är alla katter grå …

Vad trodde rottweilern att StinaFina var … en hare?, en katt? … en mumsbit till hund?

StinaFina verkar  inte  ha blivit fysiskt skadad.

I alla fall.

Men psykiskt.

Helt klart.

Hon var som ett darrande asplöv.

Och jag med.