Ingen är tankeläsare.
”It takes two” … till syvende och sist … ansikte mot ansikte … för att kunna #prataomdet … tydligt, klart och klargörande.
Helst i ”förväg”.
Fast ett nej är ett nej är alltid ett nej … förstås.
Eller hur?
Läs även andras åsikter om #prataomdet: Mymlan, SvD och Sonja Schwartzenberger, opassande, och … naturligtvis många många fler …
när Skatan och Mannen och StinaFina tar bilen för att åka till Stockholmia idag … till Gamla Stan och En förlorad värld …
Skatan hänger ju trots allt med vad som händer och sker …
Så …
när Mormors lilla skata
nu skall ut och knata
Mannen hennes måste köra …
Vill inte slinka hit
och inte slinka dit
Och INTE slinka ner i diket!
Nej, deeet vill hon verkligen inte vara med om … så här … med bara några dagar kvar till jul och allting.
... och att ta tåget … då vet hon ju redan hur det kan gå …
Skatan och Mannen vill ju hämta hem sina två fantastiska Maria-Thérèse-tavlor … Sjön och Den andra hemligheten … tryggt och säkert …
… och hos Ingalill flyttar hela 2 242 stycken in i huset och fram i ljuset igen …
De kryper fram nu ur vrårna, från loftet, från kökssoffor och skrymslen där de ligger och sover … tror Ingalill, ja … under resten av året.
Ingalill berättade … (hon går också den här tuffa bantningskuren hos Kinesen och det är där Skatan har träffat henne) …
Ingalill berättade att lagom till advent är hennes tomtar på plats och den sista tomten packas ner i slutet av januari.
Och alla tomtar grupperas efter ålder …
Skatan är djupt imponerad. Hon har själv samlat på grisar en gång … men några 2 242 grisar har det ju långt ifrån blivit.
Skatan är alltså ingen riktig samlare. Dom ger inte upp … som hon har gjort.
En och annan tomte har flyttat in i Villa Skogsberg och till Skatan och Mannen under åren också förstås.
Men vi vet inte hur vi skall få dem att trivas i år.
Förr om åren har en del av dem slagit läger i öppna spisen och trivts bra där … men i år verkar det som förgjort.
StinaFina tycker inte att de har där att göra.
Hon står och blänger på dom … och morrar … och hon satte till och med igång med att skälla som en bandhund när de större tomteparet flyttade in … och … när vi vände ryggen åt och satt i godan ro ute i köket hördes plötsligt en duns …
StinaFina hade dragit ut en av nissarna och var i full färd med att göra flis av honom …
Nissarna har flyttat in lite längre i spisen … på som de tror … säkert avstånd från bestens käftar.
Det större tomteparet har helt sonika flyttat in i bokhyllan … helt utom räckhåll.
♥♥♥Den allra första tomten som Skatan lärde känna var en fin liten trätomte med lykta. Det var Skatans första jul, den år 1946 …
Skatan i mammas knä julen 1946
Någonstans finns en bild på Skatan när hon drar en liten liten liten röd dockvagn där hon placerat den älskade tomten … som faktiskt har hängt med sedan dess. Först hemma hos mamma och pappa och sen hos Skatans syster.
En jul för några år sedan fick Skatan en julklapp av sin syster.
– Va, vi skall ju inte ge varandra julklappar?
Tomten med stort T
Ja … ni har ju redan förstått vad det var i den där julklappen förstås … Skatan packade upp den älskade första tomten som hon alltid sett som sin tomte och nu står den i ensamt majestät … utom räckhåll för rovlystna blickar och käftar … och ser ut över sin familj så här i juletid.
Egensinnig tomte har släkt över helt världen … berättar Magnus Andersson i dagens SvD, en artikel som Skatan inte återfinner i nätupplagan.
Och det är bäst att vara snäll mot sin tomte …
– Tomtar är små ambivalenta väsen med kort stubin som finns över hela världen, säger forskaren Roland Hallgren
… De är ofta starka och kräver offer, annars blir de ilskna.
… Den lille tomten med lustig luva och hett temperament är alltså globaliserad.
Att vår tomte – dagens tomte – har sina rötter i det kristna helgonet Sankt Nikolaus … har vi fått lära oss .
Men att han dessutom är släkt med småtomtarna som från början var väldigt bundna till bönderna och gårdarna är helt klart … och det är där … hos småtomtarna som Skatan känner att de ”riktiga” tomtarna hör hemma.
Småtomtarna, diminutiva väsen, var kända för att ta hand om den de bodde hos. Behandlades de dåligt straffade de bonden, kanske genom att se till att komjölken sinade och att grannens lada hade mer hö.
– Tomten fyller samma funktion över hela världen och vi människor har samma attityd till honom, säger Roland Hallgren (SvD, Magnus Andersson)
Kobolt, brownie eller nisse
Den västeuropeiska småtomten heter kobolt i Tyskland och brownie i England.I Danmark och Norge kallas han främst för nisse.
Tomten har släktskap
med de gamla romarnas skyddsgudar
larer och penater
– dessa var också dvärgliknande skyddsväsen.
Tomten är i princip alltid en man, sannolikt
beroende på att ursprunget vilar på det gamla bondesamhällets
normer. Källa: Roland Hallgren, religionsprofessor vid Linnéuniversitetet i Kalmar. TT
Skatans tomte liknar nog Tomten av Viktor Rydberg … väldigt mycket …
Det är en RIKTIG tomte det …
Läs även andra bloggares åsikter om Tomten
… och mitt i natten sitter Skatan här igen.
Efter en välbehövlig nattvandring.
Hon fick två och en halv timmes sömn.
Det gååår bara inte att dra ner på medicinen (Sifrol) mot de där förbaskade rastlösa benen. Det är tredje kvällen hon försöker och det har varje gång slutat här vid datorn. Här sitter hon … efter att ha vankat omkring som en osalig ande ett bra tag … och väntar på att tabletten/tabletterna skall verka och hon kan krypa till kojs igen.
Vi får väl se hur många det blir som hon måste stoppa i sig…
Nu är klockan kvart i tvååå …
I tisdags var hon hos doktor Hybbinette igen och han var mycket bestämd på den punkten.
Att Skatan måste sluta äta Sifrol … med alla biverkningar … som i och för sig inte Skatan drabbats av. Men men … Dopaminantagonisten motverkar allt det som mina andra mediciner skall främja … kedjan av hormoner som påverkar varandra. Om då dopaminet hindras … hmm … Hon måste sluta helt enkelt. Tyckte Hybbinette och skrev ut starkare Kalcipos som Skatan skulle inta tillsammans med Magnesium.
I stället.
– Pyttsan … so far!
Kanske skall Skatan brygga sig en kopp te. E g e n t l i g e n är ju Skatan en kaffemoster men så hääär dags …
Det får bli te.
Läs även andra bloggares åsikter om RLS
Nu har det alltså hänt … Wikileaks läckor hjälper al-Qaida …
Listan har publicerats på engelska på de islamistiska forumen med en länk till ursprungskällan Wikileaks. Personen som publicerat informationen tackas, och en av kommentarerna lyder: ”intressanta uppgifter och tunga mål”. (SvD)
Det var väl inte det som riktigt var meningen med publiceringen av läckorna … men blev onekligen en av konsekvenserna …
att just ”öppenheten” … alla dessa läckor som publicerats … nu gjort det lättare för islamistiska terrorister att ”finna nya bra mål” för sina attacker.
Wikileaks har sopat vägen … liksom …
Den här fullständiga transparensen kan alltså slå tillbaka mot de ”öppna” demokratiska samhällena som blir än mer sårbara … och är kanske inte alltid ”av godo”.
Inte i alla lägen …
Om Wikileaks har han (Mario Vargas Llosa, Skatans anm) samma uppfattning som Skatan. Den är ”dubbel” och tja … man vet inte riktigt … och har svårt att ta en definitiv ställning för eller emot.
Det är bra att de lögner och intriger som alltid finns i politiken och makten kommer ut i ljuset. Å andra sidan, om allt kommer ut försvinner all form av konfidentiellt förtroende i politiken. Jag förstår inte hur en stat ska kunna fungera utan att en del saker hålls hemliga. Det underminerar staten och gör att själva essensen i demokratin är i fara. (Ett av Skatans tidigare inlägg)
Men jag försvarar … med denna invändning … INTE USA:s hysteriska agerande och jakt på att hitta lösningar för att kunna ”förbjuda” Wikileaks och andra efterföljare … som Openleaks … i stället för att täppa till på ”hemmaplan”.
Det är bara så svårt att ha en enda ståndpunkt, åsikt.
Svart eller vit.
Läs även andra bloggares åsikter om Wikileaks, al-Qaida
… hemma hos oss.
Vi hämtade henne idag från Galleri Sjöhästen och hängde genast upp henne där hon kan stå och titta ut på det kalla vintriga landskapet om hon bara lyfter blicken en aning … drömma sig bort och fingra på … pärlbandet.
Pärlbandet
Det är Danka Jaworska … en fantastisk konstnär som är född i Polen men svensk sen 1970-talet … som målat Pärlbandet.
Tavlan heter så: Pärlbandet.
Pärlbandet är långt ifrån det enda mästerverket som Danka Jaworska har målat och tråkigt nog gör Skatans foto det långt ifrån rättvisa.
Men ni kan alltid passa på att titta in i Danka Jaworskas Galleri … och njuta av många fler av hennes mästerverk.
PS Förresten gjorde Skatans granne Johanna en riktigt kupp där på Sjöhästen idag … hon sa till ägarinnan Hannele Heiskanen att Skatan skall ställa ut där i vår på samma utställning … Mina Vänner … som Johanna själv … så nu finns det ingen återvändo. Tio till femton tavlor måste produceras … :-). Imorgon skall Skatan ta med sig prov på vad hon gjort tidigare … så att inte Hannele ”köper grisen i säcken” … men hon verkar lita på Johannas omdöme helt och hållet. Riktigt kul skall det bli … i alla fall. Skatan ”skapar” bäst med deadlines 🙂 DS
Läs även andra bloggares åsikter om Danka Jaworska, Konst och Konstnärer
… och det är mörkt som i en säck … och kallt … men ändå måste Skatan gå Morgonrundan på studs …
Hon försov sig på sena Kvällsrundan också …
Skatan och StinaFina får ta två rundor i en ”smäll” …
– Stackars StinaFina!
– Hua, hua …
förrän det är fredag igen …
Fredag hela veckan … liksom.
– För det ääär väl fredag idag ?
Och … nästa fredag är det redan julafton …
Oj då …
– En riktig jul?
– Joo då.
Alla ingredienser för en sådan är så gott som uppfyllda … snö, modd, istappar, gran … en och annan julklapp också … och maten, all den goda maaaten.
Och det kommer att bli kallt … ruggigt kallt.
Men Tomten … nej … Skatan vet med all säkerhet … att någon Tomte inte kommer till henne i år.
Han har fullt sjå att hinna med alla ungar han ska till …
Läs även andra bloggares åsikter om En riktig jul, Tomten, Jul
Skatan läste förresten alldeles nyss i DN … att var fjärde svensk inte är go och glad och förväntansfull nu i juletider … utan sura … !!! … stressade och … suuura.
Sååå skall det väl ändå inte vara.
saknar verkligen Skatan en Rut … ja, ni vet någon som kan hjälpa till och få det fejat och fint nu när det brådskar och julen närmar sig med stormsteg …
Skatan råkade glo in genom fönstret hos Maria-Thérèse Afiori och vad fick hon se om inte en hel arme … ja flera Rut … hur många som helst … som gjorde ”jobbet” …
Titta bara får ni se …
Va´ orättviiist …
… och får enligt ett TV-klipp fira jul på något stort fantastiskt engelskt gods.
Han verkar också ivrig att få rentvå sitt namn …
– Jag hoppas kunna fortsätta med mitt arbete och fortsätta vidhålla min oskuld i detta fall och att kunna avslöja – i takt med att vi får dem – vilket inte fått än, bevisen bakom dessa anklagelser, sade Assange om det svenska åtalet för våldtäkt och sexuellt övervåld. (SvD)
men det lär han inte kunna förrän tidigast nästa år.
Beslutet om överlämning skjuts upp till nästa år och en första förhandling sker i januari. (DN)
Hur som helst …
Jag kan inte tänka mig att han försöker smita sin kos … med fotboja och anmälningsplikt och en så välkänd nuna …
Julian Assange och vi andra får vackert vänta och se …
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange
”Blommornas och barnens vän”
… skulle ha blivit 95 år idag …
Jag saknar henne så … och tänker på henne med värme och ett leende.
Hon finns för mig här i närheten, alldeles runt knuten … och gör sig så ofta påmind …
– Jag tänker på dig, lilla Mamma …
och spelar för mig själv … Tröstevisan av Benny Andersson, som också fyller år just idag …
… frukosten också … mina två ägg och StinaFinas torrfoder med banan … det sistnämnda ”lugnar nerverna”.
Nu är det bara att borsta tänderna, bylsa på sig … skrapa rutorna på bilen … det är svinkallt … och sedan dra till Stockholm … och doktorn … och svägerskorna.
StinaFina får följa med så därför tar Skatan bilen.
Mannen är i Oslo och ingen hundvakt finns så långt ögat (OBS singularis) kan se …
Syns!
… Då måste hon väl ändå ha väldigt ”bra på fötterna” …
För inte kan det väl röra sig om prestige … löpa linan ut för att inte förlora ansiktet … eller kanske påtryckningar från annan makt.
Det senare kan bara inte Skatan tro … väl?
Skatan vet också att lagar är mer ”snåriga” och mer svårförstådda än man någonsin kan tro … och inte lätta för lekmän att tolka och ”döma” efter … inte ens med hjälp eller stjälp av Media …
Men, men … finns det verkligen ”likhet inför lagen”? Det kan man åtminstone fråga sig.
Assange åker inte frivilligt till Sverige … (DN)
Skatan har ingen åsikt om Assanges skuld egentligen … det kan hon ju inte gärna ha … men över ”jaktens” oproportionella dimensioner …
I en blogg som Skatan ramlade över … Samtycke Nu – För sexuellt självbestämmande … namnges en av Assanges påstådda offer, Anna Ardin och granskas …
Också det med rätta … tycker Skatan … Anna Ardin är också en offentlig person som i det här sammanhanget då kan ”granskas” …
… och har funnit att komprometterande twitter som Anna Ardin gjort … efter det påstådda sexuella mötet som ”gick snett” … har raderats.
Men nu är det inte så lätt att radera på nätet får vi veta …
Nu är det inte så enkelt att radera på nätet som Anna Ardin tror. Google tar ”ögonblicksbilder” på hur olika webbsidor ser ut. En s.k. cache. Om man söker upp den cachade sidan för annaardin.bloggy.se så kan man se hur sidan såg ut den 19 augusti. (Om cachen försvinner klicka här. Cachen har försvunnit sen jag skrev detta) Sen kan man jämföra den sidan med hur annaardin.bloggy.se och twitter.com/annaardin ser ut.
Som vi kan se gör Anna Ardin vad hon kan för att dölja sina kommentarer. (Samtycke Nu)
Anna Ardin lär också ha tänkt mycket över hur man kan hämnas på otrogna män och skrivit om det i sin blogg … som sedan i sin tur Samtycke Nu också ger oss del av …
Men att skriva om saker och ting i sin blogg … kan ju inte vara bevis men väl ”ledtrådar” på vem hon är Anna Ardin … som person … hur hon tänker … och framförallt vad hon har för inställning och tankar om det ”motsatta” könet.
Det motsatta könet tycks vara väldigt motsatt … lockande men främmande … och synnerligen motsatt … knappast mänskligt …
Hu Man!
Ännu har vi inte sett slutet på denna såpa … Nej, så illa är det att Skatan inte ens drar sig för att kalla hela detta utdragna förlopp med alla sina stickspår för just det … såpa.
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange, Anna Ardin
Skatan var laddad till max när hon vaknade senare än vänligt …
Nu skulle hon minsann ”vräka ur sig” allt elände …”gå med korgen” och få lite medkänsla.
Igen.
Hon är ju bra på det Skatan … att klaga!
Men så läste hon lite här och var hos sina bloggvänner … och blev gladare och mer positivt inställd …
Skatan besökte en del av sina bloggvänner … måste hon tillägga … Där har vi ännu en sak att utgjuta sig och klaga över … Skatan har verkligen sååå dåligt samvete för alla bloggvänner som hon inte riktigt ”hinner med” … som ”glöms bort” …
Nej, nu får hon allt ge sig … Så är det ju för alla …
LÄGG AV!
Men det känns verkligen hopplöst … att det inte gör ÖVER …
Skatan tror verkligen ibland … att nu … nu kan hon snart springa som folk igen … gå som folk … stå som folk. Utan att den där sporren borrar sig in i hälen som ett glödande spjut.
Men icke …
Har hon bara gått liiite längre på stan … in och ut i affärer … eller fått ta alla rundorna med StinaFina … eller varit tvungen att stååå länge … längre … så är det klippt.
Och har hon då inte varit hos Kinesen på några dagar … är det ännu mera klippt …
Shit … shit … shit … shit … shit ….
Och de förbenade rastlösa benen (RLS) som bara blir värre och värre. Måste hon utöka dosen av Sifrol … som alla ”experter” runt omkring henne vill att hon skall fasa ut och sluta med … istället för att öka på. Eller skall hon helt enkelt byta medicin?
Har allt elände just nu att göra med någon slags tanke om utjämning?
Om balans?
Nu när Skatan har blivit riktig slank och snygg … kan hon ju inte bara få vara så där nöjd och glad … något elände måste väl till för att ”balansen” skall upprätthållas.
Kan det vara så?
Men … shit … De kom inte av sig riktigt de där utgjutelserna … ändå.
Ni fick er dom till livs likt förb-t …
Tillsammans med Klagovisorna …
Den här japanska klagovisan är lååång men värd att lyssna på … to the end …
… gick inte bara Skatan upp i morse utan hela gänget.
Vi skulle ju vara fixa och färdiga på dagis redan kvart över sju …
Och Skatan hade Morgonrundan med StinaFina och Bessie först …
Hon gick in i mörka skogen nära huset och tyckte det gick ganska bra att se ändå … med snön som lyste upp … men ett tu tre satt hon där på rumpan och stirrade lite fånigt ut i kolmörkret. Hon kravlade sig upp efter en förvånad stund, borstade av sig och tackade sin Gud att hon inte brutit, vrickat eller på annat sätt gjort sig illa. Mobilen hade hon ju inte heller till hands.
Och hundarna … de stod där bara bredvid henne och glodde.
– Undrar just om de skulle stuckit hem och ”hämtat hjälp” … om ifall att …
Alla undrade vart Skatan tagit vägen … hon skulle ju bara gå en liten sväng … och när hon förklarat varför … var det bara att lämna in hundarna och ge sig av.
Bråttom … bråttom …
Den motvillige pepparkaksgubben poserade i alla fall ganska så villigt för mormor Skatan …
Har ni sett en sån fin pepparkakegubbe nån gång förresten … Inte så ofta kan Skatan tänka sig …
Mammor och pappor, far- och morföräldrar bänkade sig förväntansfullt …
(Det finns alltid såna som inte vill vara med på bild … )
Och så kom dom …
En liten blyg Lucia med sitt följe av tärnor, pepparkaksgubbar och tomtar … tomten Agnes … knappast vaken … och inte utan sin Nalle …
Det var helt omöjligt att få en samlingsbild med det spridda lussetåget … då man förstås inte fick fotografera under själva uppträdandet …
Karl Axel i knät på fröken Anneli … och så Lucia själv …
Agnes med sin älskade Snutte-nalle …
Så … efter alla sånger om pepparkaksgubbar och tomtar som smög sig upp ur vrårna och och några som läste en vers så … så var det slut för den här gången och hela raddan tågade ut … lite i sänder … och
… pepparkaksgubben kunde krypa upp och pusta ut hos pappa medan
… Agnes … som fortfarande knappast vaknat … satte sig tillrätta med Nalle hos mamma …
Sedan skulle det förstås fikas med medhavda lussekatter och pepparkakor …
egenhändigt tillverkade små konstverk skulle visas upp …
… det är Karl Axels längst till vänster … och granen förstås … vi fick ju inte glömma att beundra granen …
Men sedan var det så dags för mormor Skatan och morfar, farmor och farfar, mamma och pappa att vinka adjö … en del för att försvinna till jobben en del för att åka hela den långa vägen tillbaka till Nora … och vi för att hämta StinaFina och bege oss hemåt …
Snart är det jul igen …
… minus fjorton grader om inte mer. Skatan tänker på Skogsnuvan som har över tjugo minusgrader vareviga dag och fryser ännu mer vid bara tanken.
Men inomhus i värmen framför brasan med barnbarnen behöver hon inte frysa.
Det var förstås jätteroligt att träffa dom igen. Först fick Skatan en ”ensam” stund med Agnes och vi hade så trevligt. Munnen går på henne i ett kör … ungefär som Skatans … och hon berättar och snackar och talar om hur det skall vara och hur allt skall gå till. För hon är en mycket bestämd liten dam.
Sen kom storebrorsan hem från Bolleken … eller vad det heter … där han får prova på fotboll förstås, och handboll och innebandy och annat kul. Och det blev genast ”liv i luckan”. Båda ungarna verkar gilla besök från den ”yttre rymden” och ger Mannen och Skatan intensiv uppvaktning.
Det lagades middag som vi åt upp och njöt av … speciellt Skatan som gjorde ett stort undantag i sitt bantningsprojekt och till och med drack vin till maten. Det bakades lussekatter och fikades och pratades och gjordes pärlplattor … lektes med dockor, bäddade och satte dom på pottan … körde med bilbana och så var det läggdags.
Mormor Skatan läste Nils Karlsson Pyssling … en av Astrid Lindgrens berättelser som Skatan själv älskar … om Bertil som är ensam hemma och får en kompis i den lille pysslingen som bor i en råttas lägenhet under hans säng … Och Skatan tycker verkligen att det är kul att hennes barnbarn verkar gilla den lika mycket som hon.
Nu är också dockskåpet … som legat på vänt ute i bilen … på plats i ett rum bakom pannrummet. När det tas fram i ljuset igen i jul som julklapp till Agnes … är det ganska fantastiskt att tänka sig att det här dockskåpet har Agnes mamma … inte ägt … men lekt med och tidigare hennes mammas fastrar och ännu tidigare hennes morfars mor.
I morgon skall vi upp tidigt tidigt för att bege oss till dagis för lussefirande …
Kaxe skall vara en något motvillig pepparkaksgubbe och Agnes tomte …
men så kan det bli när hon är uppe med tuppen och börjat läsa i tidningarna vad som hänt sen sist.
Skatan bara haka på …
Sverige bör fördöma USA:s övertramp … skriver SvD, Karl Sigfrid och Mary X Jensen.
Det är något som Skatan helhjärtat håller med om …
Efter de senaste veckornas Wikileaks-avslöjanden har det inte varit Kina och Iran som stått för försöken att censurera nyhetsförmedlingen, utan västländer som USA och Frankrike. Det finns ingen anledning för Sverige att fördöma dessa övertramp mindre hårt. Det skriver Karl Sigfrid (M) och Mary X Jensen, moderatbloggare.
…
Samtidigt som stater genom övervakningslagar vill kontrollera oss medborgare så blir de nu själva granskade, och det har inte fallit i god jord trots att den information som hittills läckt har varit av ganska harmlös natur. Det finns inga rimliga proportioner mellan Wikileaks agerande och de obalanserade uttalanden som vi nu hör från regeringar och enskilda politiker runt om i världen. Sarah Palin, som tycks vilja bli republikanernas presidentkandidat 2012, står för ett av de mest häpnadsväckande uttalandena om Wikileaks när hon kritiserar president Obama för att inte jaga Julian Assange med samma aggresivitet som USA jagar Al Qaida och Talibanledare.
Skatan har ju skrivit en hel del inlägg om just det här … och har verkligen skrämts av den hårdnande utveckling som hon i förlängningen av Wikileaks-jakten kan se.
Om inte demokratiska regeringar, som vår, reagerar och protesterar över hur Wikileaks och dess talesman Julian Assange jagas på ett helt orimligt sätt och hur man uttalar sig på ”hög” nivå om en ”budbärare” av läckor som jobbar för att granska makten som vilka granskande journalister som helst … är det verkligen fara på färde.
Så Skatan sällar sig till Karl Sigfrids och Mary X Jensens åsikt …
… Den första självmordsbombaren i Sverige och Stockholm har utfört sitt dåd och sprängt sig i luften med förhoppningar att inte bara han själv skulle sprängas till döds.
Inte bara han … utan också att många julklappshandlare där … mitt i den sena lördagsshoppingen … på Drottninggatan i Stockholm
Verkligheten kryper inpå oss … den skräck och den ”vardag” som många andra länder har omkring sig … har vi nu också fått känna på.
Så här säger Carl Bildt när han twittrar om terroristattacken …
”Ett högst oroande försök till terroristattack i en folktät del av centrala Stockholm. Misslyckad – men det kunde fått katastrofala följder”
Säpo hade blivit varnade innan …
Nu får man bara hoppas att man inte befinner sig ”på fel ställe” om/när det smäller … igen.
Är det en vanlig dag?älskade Karin
Det var sannerligen ingen vanlig dag
den där dan … den 12 december …
när du, vår förstfödda, kom till världen.
Karin … här är du kanske två veckor, har legat på mage … som ju var modernt då … och du har redan fått skavsår på knät … Och är du inte lite rödlätt? Eller …
Oj … vad tiden går …
Trettiosju år i år …
dotter, syster, maka och mamma,
moster, faster och matte …
… och lätt galen förstås … som alla vi andra
Pussar & Kramar
Skatans tankar 
