Måndag middag … julen var över … och hemfärden för familjen B stod för dörren. Man skulle bara få i sig lite mat i magen innan det bar av norrut …
Dagen var gnistrande kall …
Nu skulle det bara sägas adjö ute i stallet och i hagarna …
– Hej då Asta … vi ses snart igen …
Asta är ju Karl Axels egen häst … ja, nästan hans egen i alla fall … och lite Agnes´ också … och Alice kanske kan få låna henne hon också …
Sen var det stallets tur att ses över en sista gång …
Kanske stryka en katt över ryggen …
Fjordingen Fjalar stod kvar i stallgången och höll på att ryktas. Han skulle ut och dra vagn och ”springa av sig lite”. Ville Karl Axel åka med … ?
Mamma hade ju sagt att de skulle åka hem direkt efter lunchen … hm … och den var ju så gott som klar.
– Näe … jag hinner nog inte …jag skall åka hem …
Mormor Skatan såg besvikelsen i ögonen på killen och frågade om det var sååå in i bomben viktigt att äta ”på minuten” … visst skulle väl Kaxe hinna åka en sväng …
Jo, det skulle han hinna …
Det var bara att hoppa upp i vagnen och så leddes Fjalar ut på vägen … Margit, som Fjalars ”matte” heter, ledde honom till en början … men hoppade sedan på … och så försvann de i fjärran …
Och hemma på gården väntade vi … och väntade … och väntade …
… för Agnes hade fått lov att åka med sista biten tillbaka till stallet …
Och till sist kom dom … vi såg något långt där i fjärran närma sig … snabbare och snabbare…
– Kunde det vara …
Jovisst var det dom … och Karl Axel var den som satt vid tömmarna och styrde …
En stolt Karl Axel satt där vid tömmarna … och Fjalar hade traaavat också, mormor, han hade traaavat …
Lyckan var fullständig …
Nu kunde man åka hem …
58.757865
16.992402
Gilla detta:
Gilla Laddar in …