Ett citat som grep tag i Skatan läste hon

… i SvD Under Strecket häromdagen.

Det var ett citat ur en Under Strecket-artikel skriven av  Magnus Hedlund, författare och översättare, om poeten David Gascoyne som Skatan omedelbart relaterade till … trots att hon inte kände till David Gascoyne  sedan tidigare …hon hade aldrig hört talas om honom …  och ännu mindre läst något av honom.

Han var en av surrealismens banbrytare i England fick hon i alla fall veta.

Med ett märkligt levnadsöde.

Hans intellekt var av den absorberande sorten, som också inbegrep en fatal brist på självkänsla, inte bara under ungdomen utan nära nog hela livet. Det ledde till att han från tid till annan stod under starkt inflytande från andra diktare  …

Det var de här meningarna som stod i ett förklarat sken för Skatan.

Och de enda som Skatan kommer att citera från artikeln.

Så inte handlar det här så mycket om David Gascoyne inte.

Skatan kände direkt att det var så här man kan beskriva henne också (inga jämförelser i övrigt förstås).

Hon är och och har alltid varit  ”den absorberande sorten” med dess följdverkan … ”en fatal brist på självkänsla” …

Hon har alltid inspirerats, varit en receiver … ett ”läskpapper” som har haft lätt att idolisera människor som hon beundrar. Hon har inte sett vad hon själv har bidragit med … eller kunnat bidra med.

Därför har Skatan kunnat ”snöa in sig fullständigt” på någon/några och det är därför hon är så flitig med att citera. Hon hittar sina innersta tankar uttryckta med någon annans ord.

 Bodil Malmsten  t ex … Skatan älskar Bodil Malmsten och känner igen sig i Bodel Malmsten och citerar Bodil Malmsten.

Men varför kan Skatan inte formulera ”sanningen” om sig själv … själv.

Varför känner sig Skatan alltid så  ”hemlös” ?

Trots att Skatan känner sig själv ganska bra vid det här laget … trots att hon vet att hon är en flaxig, kraxig typ  och att  hennes egen sanning och hennes egna  tankar om hur livet som hon levt det hittills …  format henne till  vad hon är och står för … så vågar  hon ändå inte släppa fram dessa tankar … på något sätt …  för att inte verka pretentiös …

Då är det lättare att gömma sig bakom andras tankar … och citera 🙂

Skatan är adopoterad in i en högborgerlig, liberal familj med högt i tak … är priviligerad och har alltid på något vis haft skamkänslor för sitt öde på något oklart, fullkomligt ogrundat vis. (Hon kom ihåg på 60-talet när  ”direktör” var ett skällsord och hon knappast vågade tala om sin adress i vissa kretsar … osv osv)  Guilt by association  kallas det visst… Speciellt i valtider dras alla ”borgarbrackor” över en kam … och det kan låta hätskt värre … Inte ens vänner som känner Skatan väl kunde då avhålla sig från att misstänkliggöra hennes åsikter p g a hennes bakgrund.

Och det är klart … Genom sin bakgrund kan hon ALDRIG på djupet förstå och sätta sig in i hur människor som t ex Susanna Alakoski har haft det. Hon kan försöka se åtminstone och inte blunda för  det Fattigsverige som Susanna Alakoski inte bara skriver om utan själv har upplevt  …  och hon kan känna samma känsla som kvinnan som Elise Karlsson beskriver i sin recension när hon skänker pengar till någon som tigger … skam över att vara den lyckligt lottade …

En man går omkring och ber de människor som sitter och väntar på tåget om pengar. En kvinna räcker honom något, sedan böjer hon huvudet, ser ned i sitt knä, på sina händer.

Det ser ut som skam, hon vågar inte möta de andras blickar. Det är inte skam över samhället, eller över hemlösheten. Utan skam över att ge. Skam över att hjälpa.

Fast inte riktigt så ändå känner Skatan …  inte ”skam över att hjälpa” … utan skam över att BEHÖVA hjälpa … att KUNNA hjälpa … att vara den priviligerade

Skatan  vet  … som sagt … mycket om sig själv vid det här laget … men känner sig ”instängd”, fången …och hemlös …  just för att hon inte kan få ur sig en samlad hel ”personbeskrivning” .

Men vem kan det?

Fortsättning följer alltså … i sinom tid.

Haruki Murakami och Bodil Malmsten

Det skulle inte falla Skatan in att läsa en bok om löpning vare sig den skrivits av Haruki Murakami, Bodil Malmsten eller någon annan av hennes författarfavoriter …

Det var synd att Bodil Malmsten gjorde det och missade 1Q84-trilogin …

Jag fortsatte läsa Haruki Murakami, men efter Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, var det var slut mellan oss.
Inte för löpningens skull, för det litterära.

(Bodil Malmsten i Finistère, i inlägget Bite me!)

Inte för att det är Haruki Murakami … jo, förresten … just därför … för … för … ja …  för det finns ingen annan som skriver som just Murakami och det finns faktiskt inte ord för vad Skatan tycker.  Han är en författare som skriver fantastiskt … på alla sätt och vis. Skatan läser just nu den andra delen av trilogin och har hjärtat i halsgropen eller en knut i magen av spänning, skrattar uppsluppet emellanåt och njuuuter av berättelsen och  av det litterära … också.

Det man inte förstår utan förklaring kommer man inte att förstå även om det förklaras

(Haruki Murakami i 1Q84, del 2)

Uppmuntrande ord

Det går inte att finna en själ, eller bara ytterst få, som inte antar en sur och unken lukt när de blir gamla. (Montaigne)

apropå boken som Skatan läser Den befriande åldern av Jane Miller.

Det var ju uppmuntrande ord. 🙂

Det enda befriande med åldern som Skatan hittills har hittat i boken är att man kan vara lite som man vill, tillåta sig gå ut med kappan snedknäppt, ha på sig två olika skor … etc etc …

Som om det skulle vara en befrielse …

Men Jane Miller menar säkert att man äntligen slipper att vara till lags 

Och det är ju skönt förstås …

Annars är det mest nedslående essäer om krämpor, demens, kroppens förfall etc etc …

Och det behöver man ju inte läsa om för att få veta … 😦

Eller hur?

I all hast …

A blog is merely a tool that lets you do anything from change the world to share your shopping list.

 är ett citat som citerades av Deepedition som Skatan av en slump hamnade hos alldeles nyss och genast ville citera …
Det är ju så det är … att blogga …
En blogg är endast ett verktyg som låter dig göra vad som helst …  från att förändra världen till att dela med dig av din inköpslista 🙂

Du blir aldrig färdig

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att vara människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

(Tomas Tranströmer, rader från Romanska bågar, För levande och döda 1989)

”Ord är mer en del av oss än våra nerver. ” (Paul Valéry)

Citat av citat och ännu fler citat

Skatan missar sällan ett inlägg från Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund i hans blogg  och bevakar den omsorgsfullt.

Idag måste hon bara citera delar av  hans beskrivna upplevelser under Nobelveckan och av Tomas Tranströmer och av Priset men råder er  att läsa hela hans fina inlägg i den egna bloggen  Att vara ständig.

Till och med det som Peter Englund citerar, kan Skatan inte låta bli att citera i nedan citat .

– Krax krax.

/…/ Det är omöjligt att känna sig obetydlig efter att ha läst din poesi. Inte heller är det längre möjligt att älska världen av fel skäl.

/…/ Paul Valéry – en av dessa berömda litteratörer som skulle givits Nobelpriset om inte döden varit snabbare – har sagt, ungefär, att ”Ord är mer en del av oss än våra nerver. Jag känner min hjärna blott genom hörsägen”. Slut citat. Och detta på gott och ont. Där en människas språk tar slut tar också hennes värld slut.   Men medan den fysiska världen ligger där den ligger,  /…/ så har språkets värld gränser som faktiskt låter sig ändras, flyttas, vidgas. Och de som gör dessa viktiga men svåra upptäcktsfärder in i detta terra inkognita är i regel stora poeter, som Tomas Tranströmer. ”Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek”.

Det citerade är från  inledningen av Peter Englunds tal under arrangemanget som anordnats i stället för  Nobelföreläsningen, som Tomas Tranströmer inte kunde ge på grund av sin stroke. Det färgmarkerade har Skatan markerat alldeles själv.

Varför citerar då Skatan?

Varför citerar man överhuvudtaget?

Jo, för att man på långa vägar inte kan säga det bättre själv eller lika bra.

Därför att man med ord inte kan uttrycka sina tankar  med  samma geniala enkelhet som här Peter Englund gör med hjälp av Paul Valéry och Tomas Tranströmer själv.

Och … ju mer man läser, lägger märke till, förstår av andras sätt att skriva, uttrycka sig, tänka, ju mer utvecklas ens egen förmåga till just det.  Att läsa och läsa in, lägga märke till, förstå och kunna uttrycka vad man tänkt och förstått i nedtecknade ord, som blir meningar som andra kan förstå och utvecklas av.

Ord är mer en del av oss än våra nerver.  (Paul Valéry, se ovan citat)

Att språket, orden, är så avgörande för oss och vårt samspel med andra,  blir förstås väldigt tydligt när man umgås med små barn eller så kallade nysvenskar, som Pa,  Sonens thailändska fru, som nyss börjat erövra de svenska orden, språket.

Alla dessa missförstånd … feltolkningar. Människor emellan.

Ibland skapar man egna ord eller ordsammansättningar som förmedlar vad man vill säga och det  på pricken.

Och ibland … när orden tryter kan örfilen eller knytnäven hänga i luften.  Av pur frustration, brist på ord …

Som avslutning på detta Skataninlägg citerar hon slutligen den del av Tomas Tranströmers dikt ”Schubertiana” som Peter Englund citerade i sitt inlägg bara för att, bara för att … hon inte hittar egna ord.

Och vad är då bättre än en poets, en Nobelpristagares ord,  som i sin tur Svenska akademins ständige sekreterare också valt att citera.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag
utan att sjunka genom jorden!

Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen
ovanför byn.

Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga
yxhugget inifrån inte kommer.

Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den
trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.

Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.

De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.

På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.

Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

… sa Katten

  ”Würdest du mir bitte sagen, wie ich von hier aus weitergehen soll?”
” Dass hängt zum grossen Teil davon ab, wohin du möchtest” , sagte die Katze (Lewis Carroll – Alice i Underlandet)

… eller i klumpig översättning:

Kan du tala om för mig hur jag ska fortsätta gå härifrån?”
”Det beror till stor del på vart du vill gå”, sa katten

Skatan har en CitatOrakel-bok som innehåller en massa citat förstås. Förutom sjuttiotvå (72) kort med motsvarande citat som man kan blanda, välja ut och dra  för att få råd när man känner sig vilsen …

Och just detta Alice-i-Underlandet-citat har Skatan dragit många gånger … det dyker allt som oftast upp.

Det är det mest dragna av alla dessa väl blandade och utspridda kort …

Skatan uppmanas att tänka efter själv, bestämma över sin egen väg  … vilken  hon skall välja …  vart hon skall gå … utan att någon annan talar om det för henne.

Och det rådet kan hon sannerligen behöva 🙂

Så här tolkas citatet som ett råd i boken:

Om du har dragit det här kortet … kan det vara en indikation på att problemet uppstod eftersom du har för många andra beslutsfattande ”makter” i ditt liv . Tillåt dig finna din  egen väg och gå den. ( … könnte sie ein Hinweis darauf sein, dass das Problem entstand, weil Sie anderen zuviel Entscheidungsbefugnis in Ihrem Leben gegen haben. Erlauben Sie sich Ihren eigenen Weg und gehen Sie diesen. )

Och så är det ju.

Skatan har i hela sitt liv omgivit sig med starka, dominanta människor (det började med farsgubben förstås)  och har själv … av ren lättja ibland … vem vill/orkar tjafsa om småsaker? …givit efter,  anpassat sig,   … ”varit snäll”.

Hon har så lätt för det, Skatan … att ”vara snäll”.

Hon har alltsomoftast känt sig … känt sig … alienerad … inte hemma … ensam och i fel sammanhang … (av födsel och för mycket självcentrerande tankar förstås )

Skatan är konflikträdd som få … vill verkligen inte ”bråka” … och hamnar allt som oftast av egen förskyllan i situationer som hon inte känner är ”hennes” eget val att vara i.

Mannen träffade hon som väldigt ung, han är stark och dominant på ett ”mjukt” sätt, är van att få sin vilja fram … i stort som i smått …  men honom känner Skatan så väl och han känner Skatan så väl och  de har vuxit samman och valt tillsammans och … att gå samma vägar men också var för sig på vägar som de själva valt och som den andra inte velat gå … Och med Mannen tar hon ”dusterna” och han lyssnar och kan ändra sig …  också 🙂 … Numera. För skall hon vara riktigt ärlig … och det skall man ju vara … har hon följt honom på hans väg oftare än hans på hennes …

Hmm … småsaker, vem orkar tjafsa om småsaker?, säger Skatan. Säger Skatan att hon inte orkar bråka om … av ren lättja.

Det värsta är att det inte alltid rör sig om småsaker. Och ”småsakerna” har lett fram till vägar och beslut som hon efteråt förstått hon blivit ”inlurad” på …

Det är hårda ord men … och … Skatan har egentligen ingen annan att skylla på än sig själv. Som låter sig …

Mannen och Brigitte (en mycket stark person som alltid skall ha ”rätt” och på något vis också får det) kan sitta och diskutera om ”småsaker” i evighet medan Skatan sitter som vid en tennismatch och tittar på än den ena än den andra när han/hon argumenterar och vet att de båda två har ”fel”. Igår gick Skatan resolut ”sin egen väg”, reste sig upp, gick till datorn och googlade fram ”svaret” på deras argumentationsmatch vilken båda hade ”förlorat”.

Det kändes skönt.

Det finns starka människor … som Margith var  … som inte behöver ”bestämma”, manipulera, alltid ha rätt … som hör sig för, ger efter ibland även om hon själv inte tyckte lika, som ”släppte fram”, som lyssnade … som LYSSNADE …

Men Margith var Margith var Margith …

Och det är sannerligen inte FEL att vara stark … det vill inte Skatan ha sagt …  tvärtom …

Hon önskar själv att hon hade lite mer av den varan: styrka

Varför … undrar ni säkert … varför skriver nu Skatan ett så´nt här avslöjande, självcentrerat blogginlägg?

Just nu?

Jo-o ni … den som lever hon får se … Det visar sig framåt veckan. Skatan har ”ramlat” dit igen … och kommer att göra något som hon e g e n t l i g e n  inte vill. Bara för att hon är så himla SNÄLL …

Bara som exempel gick hon en väg genom skogen i regnet … ”steil” … brantare än brant … fast hon tidigare sagt att hon ville undvika branta vägar p g a sitt knä. Bara för att den föreslogs, var ny … där hade inte Skatan gått tidigare …. och så …plötsligt gick hon där ändå … när den nu föreslogs … 😦 … och det var väl det som blev ”droppen” …

http://www.youtube.com/watch?v=6UvFF7kPa0Y&feature=related

Ses …

En historia berättad med bara sex ord

Vilken utmaning* … hmm …

– Ingen egen skugga att leka med?

är sex ord som Skatan tycker innehåller en hel historia.

Skatan måste erkänna att hon ”knyckt” orden  från Lloyd Jones och Matildas mamma Dolores i boken Att tro på Mister Pip. För övrigt en bok som innehåller hur många böcker som helst men speciellt en ”riktig” till, nämligen en  klassiker: Lysande utsikter av Charles Dickens.

Det är Jones´  Mister Pip  som Skatan läser just nu och har man skrivet en sådan bok behöver man inte skriva en enda mer bok. För den har sannerligen allt. (Men eftersom Skatan är mitt i händelsernas centrum och inte vet hur det slutar … så får hon väl lägga in en brasklapp)

Skatan skrattar, gråter, tänker efter, associerar, skrattar igen och lär sig massor om medkänsla, främlingskap, mognad … om att läsa, om att skriva … om livet … om allt.

En del av baksidestexten citerar Skatan med tillägget … att visst … visst kan läsande och böcker förändra våra liv … visst kan litteraturen och fantasin försätta berg:

 I sin kritikerrosade och prisbelönta roman väver Lloyd Jones en stark, vacker och hypnotiserande berättelse som visar hur böcker kan förändra våra liv på de mest överraskande sätt.

Och Skatan ger Att tro på Mister Pip fem (5) skator av fem (5) möjliga … än så länge i alla fall 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

* Skatan har temporärt återfallit … igen … och snappat upp ett tema från postaday2011 som hon tog som utgångspunkt för att skriva om Att tro på Mister Pip

Skatan vet … hon ääär en citatens slav

Moleskine notebook.

Image via Wikipedia

och måste bara delge er lite fler klokheter som hon stött på.

Var, kommer hon inte ihåg. Citatet finns uppskrivet i hennes röda anteckningsbok, hennes älskade Moleskine.

Kör:

Tre relationer till ”den andra”

Det första är tolerans: Jag vet att du har fel och du vet att jag har fel men vi dödar inte varandra.

Det andra är pluralism:Jag gör det rätta för mig och det vet du, och jag vet att du gör det rätta för dig.

Den tredje nivån är öppenhet: Jag vill lära känna dig för att en del av din sanning kanske också kan vara min sanning.

(filosofen Aviezer Ravitsky) *

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

* PS Nu kommer förresten Skatan ihåg var hon läste citatet. Det fick hon veta när hon googlade på A Ravitsky: Det var i söndagsintervjun i SvD med David Lazar (David Lazar är f ö Stockholms nya rabbin)

 

Man ska inte fråga sig VARFÖR så mycket

När nöden är som störst,  är hjälpen som närmast.

Det var Soldansaren med sitt Eldklotter och blogginlägg som blev förlösaren …  och Bodil Malmsten förstås … ( hon är då alltid med på ett hörn 🙂 ) , som Soldansaren i sin tur citerar.

Den vill inte bli det jag vill att den ska bli.
Den kanske överhuvudtaget inte vill.
Den är kanske starkare än vad jag är i motståndet mot att bli skriven, än vad jag är med att skriva den. (Bodil Malmsten)

Bodil Malmsten och Soldansaren brottas med romaner, dikter, att skriva ”på riktigt” … Skatan brottas bara med sin blogg, sin ”baby” som hon tycker varit lite motspänstig på senare tid.

Jag kan inte fråga om det är värt det.
Det finns ingen att fråga, ingen annan än jag kan svara på det och jag vet inte vad svaret är.
Jag fortsätter ett tag till.  (Bodil Malmsten)
 

Man ska inte fråga sig varför så mycket. Åtminstone inte när det gäller sitt skrivande. Man ska inte fråga sig om man borde skriva om något annat än det man skriver. Man ska skriva det som kommer till en. Det är det som är meningen. (Soldansarens Eldklotter)

Det ä´ bar´ å åk  … alltså … bar´å åk

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

Skatan läser böcker förstås …

Just nu läser hon Nina Bouraoui*: Mina onda tankar.

Skatan citerar:

”… och jag vet att allt finns där: det starka och urspårade i min person, den enorma friheten i att ta ledigt från sig själv, och den enorma rädslan att inte hitta sig själv igen.”

”Det tar tre månader innan man inser vad döden verkligen är, det är som en sten som slår en medvetslös, det är obeskrivligt smärtsamt.”

och

”;böcker är som famnar, jag lägger mig i den värmen.”

Mer behöver inte Skatan säga … de orden räcker …trots att varannan mening i hela boken är värda att citeras.

Vad skulle Skatan ta sig till utan böckerna …

Vad?

* Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, dotter till en fransk mor och en algerisk far, hör till de verkligen betydande unga författarna i Frankrike idag. Mina onda tankar, belönad med Prix Renaudot 2005, är den sjätte av Bouraouis böcker som översatts till svenska … (saxat från bokens baksida)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bildning

Så är hon där igen, Skatan. Hon kan helt enkelt inte  låta bli Bodil … Bodil Malmsten och hennes suveräna tankar och … hur hon förmedlar dem …

”Om jag vore kulturminister
skulle jag återinföra folkbildningsidén. Förbjuda alla tv-program med
ordet ”fru” i rubriken. Klona Bengt Göransson */ så fort det kan göras riskfritt.”
*/
Kultur- och utbildningsminister 1982–1991.
(Bodil Mamsten Om Bildningens betydelse)

Bildningen har nästan all betydelse i världen för att vi skall få större förståelse och se samband och se liiite djupare och mer genomträngande än till vattenpussens spegelbild.

Bodil länkar till den avgående kulturchefen på SvD, Stefan Eklunds artikel om just detta. Han efterlyser en medveten kultur- och skolpolitik och menar att det var kunskapsbrist bakom SD:s stora framgångar i valet och det tror Skatan också …

Att ge den uppväxande generationen verktyg för att förstå det främmande har sällan haft plats på agendan för kulturpolitiska satsningar de senaste 15-20 åren – där har istället höga publiksiffror i allt högre grad varit mål för verksamheten. Resultatet har blivit en kunskapsbrist, den främsta drivkraften bakom SD:s framgångar.” (Stefan Eklund)

If poverty is the mother of crime, stupidity is its father. (Jean de La Bruyére, French satirist )

Anteckningsböckerna

Skatan samlar på anteckningsböcker.

Nja … samlar och samlar. Hon använder dem flitigt och har dem inte bara ”till lyst”.

De senaste tillskotten kommer Skatan också att använda … fast efter mycket eftertanke … för de är verkligen så vackra att hon  kanske ändå behåller dom enbart ”till lyst”.

Men  … nej, det vore fel.

Hon skall nog ha en  enbart till bra fina tänkvärda citat … och den andra … hmm … får hon fundera lite över vad hon skall använda den till.

Det är Maria-Thérère eller afiori som skapat dem och de finns till försäljning tillsammans med så mycket vackert att Skatan knappt vågar besöka Maria-Thérèse för Skatan  har ju  så lätt att  ”falla” för frestelser … och säger som Oscar Wilde ungefär har uttryckt det  …

Jag kan motstå allt utom frestelser