Kategori: Skatans Tankar
Tiggarna
I always give to people on the streets as well as to the charities that support them. I was in the act of passing a pound to a street beggar when a City guy said to me ‘Don’t encourage him.’ I said, ‘You mean don’t give him a bonus this year?’
What is the matter with our humanity that we imagine a life on the streets is an easy doss? (Jeanette Winterson)
Ja. vad är det för fel … vad är det som har hänt med oss som har tak över huvudet, mer mat och kläder än vi någonsin behöver när vi kan tro … inbilla oss … att ett liv på gatorna är ett lätt liv?
But the world is darkening. Greed has spoiled life for all of us.
I hoped that the global meltdown would prompt a generational shift in values. Instead, all we talk about is money. When money is in short supply we need more than ever a cultural life, an inner life, an imaginative life, a way of life not dependent on shopping and spending. (JW)
Månadsbilden
Ingrid, en bloggvän som Skatan följt länge … och som hon t o m mött i en bloggtävling där Stenstugu-bloggen vann i kategori Övrigt … gör ett trevligt blogginlägg en gång i månaden.
Idag heter Ingrids blogg Livet efter sjuttio och så här presenterar hon sig där:
Jag som skriver här heter Ingrid och jag bor på Gotland.
Min blogg handlar mest om hur livet blev här på Odvalds utan min Åke.
Nu tar Ingrid sin månadsbild på Odvalds men också när Ingrid bodde med sin Åke på gården Stenstugu tog hon en månadsbild från en plats som hon valt ut. Och det är verkligen fascinerande att se årstidsväxlingarna månad för månad från en och samma plats.
Den idéen tänker Skatan kopiera.
Skatan har valt ut en plats vid Nyköpingsån som hon alltid stannar till vid och som hon redan tagit många foton av. I morse tog hon det här som får bli Skatans månadsbild i maj:
Skatan har också gjort en anteckning i sin kalender att den 19 juni är nästa gång hon ska fotografera det här … och sen 19 juli osv osv …
Malik Bendjelloul
Malik Bendjelloul Foto: Anders Wiklund/Scanpix
Den prisade filmskaparen Malik Bendjelloul har avlidit, 36 år gammal.
– Han var en otroligt duktig berättare, säger journalisten Hynek Pallas, som följde med Bendjelloul till Hollywood när han tog emot Oscarstatyetten för sin dokumentärfilm ”Searching for Sugar Man”.
Det kändes underligt och oväntat att känna en så stor och personlig sorg som Skatan gjorde när hon fick höra att skaparen av den överallt lovprisade och belönade filmen Searching for Sugarman var död.
Hon kände ju honom inte … personligen.
Han var ju så ung … född 1977 … samma år som hennes tvillingar.
Ofattbart.
Och hennes tankar gick förstås genast till hans bror Johar (programledare för P1 Morgon) och familjen.
Alla beskrivningar… alla som mött Malik beskriver honom som snäll, ödmjuk, otroligt kreativt begåvad med en berättartalang utöver det vanliga.
Ödmjuk … och känslig.
Igår såg Skatan kulturprogrammet Kobra som i ett specialprogram hedrade sin förre medarbetare Malik Bendjelloul och visade alla reportage som han gjort. Och Skatan förstod att han varit var en otroligt kreativ, originell berättartalang och nyskapande person som ofta med ”enkla” medel just fick fram sin unika begåvning i sina reportage, bilder och ntervjuer.
Malik berättade också i ett av Sommar-programmen förra året (som Skatan ännu inte lyssnat på) att Sugarman-filmen nästan inte höll på att bli av. Filmens huvudfinansiär hade hoppat av . Det säger en hel del om hans envishet och tro på sin skapelse. Att han inte la ner. Att han ändå fortsatte.
Envis … men känslig.
Erica Treijs
Det kan vara ensamt även i strålkastarens allra starkaste ljus
skriver Erica Treijs idag i sin personliga och utlämnande krönika Låt en fungerande psykvård bli valfråga.
Det bottenlösa, nattsvarta, orkeslösa kan benämnas depression. Den finns mitt ibland oss, men så länge man inte själv är drabbad – eller någon i ens absoluta närhet – så låtsas vi inte om sjukdomen.
_ _ _
Den sjuke vill ofta dölja sitt tillstånd av hopplöshet, det hör liksom till. Ändå drabbas hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män någon gång under sitt liv av depression. Årligen begår 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre om dagen.
Erica Treijs berättar i sin krönika om sin sorg, sin saknad, sin vrede efter att själv ha förlorat sin man genom att han tog sitt liv. Han blev bara 39 år.
VARFÖR? Svaret på den frågan fick jag och vi aldrig. Men vi fick veta att han besökt psykakuten bara några timmar innan, men inte blivit inskriven. Deras bedömning var att han inte var suicidal. Vetskapen om att han stod där ensam i regnet, utan riktning och bevisligen utan hopp, skär fortfarande, efter alla år, som en kniv i själen. I samvetet. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Var det mitt fel?
Erica skriver en krönika så stark och gripande att alla politiker skulle läsa den och verkligen låta ”en fungerande pskykvård bli valfråga” … i riksdagsvalet och ute i landstingen.
En samtal med en polis i vänkretsen om det ”sjuka” i dagens sjukvård som inte förmår erbjuda vad som krävs. ”Knappast av ovilja, mer av resursbrist eller systemfel”
Hans ord ringer fortfarande i öronen, precis som dörrknackningen. Det gör att jag nu säger till er som lever i mörkret: Gör det inte! Du har ett värde. Det finns ljus.
Mitt i livet. Mitt i steget. Alla är vi kantstötta. Vi kan inte förlora fler. Låt en fungerande psykvård bli en valfråga.
Elaine Sturtevant 1930 – 2014
Skatan läste … när hon började plöja igenom massa tidningar (SvD) vid sin hemkomst från Italien … att Sturtevant var död.
Elaine Sturtevant is an American artist who produces only copies of other artists’ work. She masters the technique of her artists of choice and reproduces their work. The artists that she chooses are generally iconic of their respective time periods. (The Collector Tribune)
… och Skatan läste alltså om Sturtevant i SvD och citerar vidare:
”Aaargh! Säg inte original”, fräste Sturtevant – som enbart använde efternamnet i sitt konstnärskap – under intervjun. ”Kreativitet är en myt och originalitet är en romantisk idé.”
– – –
Syftet var att få publiken att tänka till kring centrala konstbegrepp som autenticitet och originalitet.
(Clemens Poellinger i SvD)
Redan som barn fick man lära sig att inte ”härmas”. Det var fult, sååå fult att göra det. Men ”ingenting är nytt under solen” och genom att härmas lär man sig tekniker och får inspiration till att utveckla något eget. Skatan tror att de flesta någon gång i början innan man hittar ”sin” egen stil söker … och just det … härmas.
Som 82-åring var hon fullt uppkopplad till vår samtid: ”Vår digitala värld kan inte längre fungera som en behållare för upphovsrätt. Copyrighten har sluppit lös, så är det bara. Att bråka om det är en överflödig övning”, slog hon fast.
Sturtevant var en sann ”pirat” utan att veta om det 🙂
Perspektiv
Det här med perspektiv.
I måndags hade de hela veckan framför sig och idag (igår) är/var det näst sista dagen här i Sotto Castello och i Gagliano Aterno.
Perspektivet har förändrats drastiskt men Skatan gnetar på. Igår handlade teorin in Perspektiv med Forsvindingspunkt … och det är där hon snart är … vid ”forsvindingspunkten” (obs! snart TALAR Skatan nästan danska också 🙂 )
Hela eftermiddagen målade de… Skatan målade och målade över … målade igen och målade över, lämnade duken och tog en ny … och målade och målade över och målade.
Nu … innan frukost … tänker Skatan gå ut och måla igen. Hon ser nu var skuggan ska falla … efter en natts orolig sömn. Det kommer inte bli många målningar med i bagaget hem … men mycket nytt eller nygammalt i skallen att sätta igång med att måla … nu när Skatan också har en egen, ny ateljéplats.
Men de har också hunnit med mycket annat. Som att äta mycket och gott och italienskt, dricka mycket vin, besöka en vingård och en gammal kyrka, gå på marknad och så … snacka mellan varven förstås. Och Skatan har skapat nya härliga vänskaper.
Så …
Shit the same … om hon inte har ”färdiga verk” i bagaget hem.
Det här gååår inte … Nu ska Skatan försöka lägga ut det här till er alla, faller alla … för bättre än så här blir det inte.
Idag är det slutspurten … måla, måla, måla. Och i kväll är det vernissage här på Sotti il Castello!
Skatan bidrar med en (1) målning … kanske två … Allt beror på dagens skörd 🙂
Oj oj oj oj oj …
Nu är här varmt och skönt. I söndags höll Skatan på att frysa häcken av sig. Kasper Karlsson … deras värd här i Sotto il Castello i Gagliamo Aterno … satte inte på värmen i hennes rum förrän de anlände.
Men Skatan har problem … stora problem. Det är inte helt lätt att komma ut på nätet och framför allt på WordPress.
Hon måste verkligen komma till skott och flytta från WordPress snart. Det här skatboet har börjat vackla betänkligt. Hon kan inte ladda bilder och hon får vänta i åååår på att överhuvudtaget kunna göra nåååågooonting.
Så är det.
Och ni vet ju av erfarenhet att Skatan inte är den bästa på att göra saker och ting i efterskott.
Men än så länge har hon bara kommit till dag två (eller tre om man räknar med resdagen i söndags) *
Igår var det en komma-igång-dag.
Efter frukosten gick Trine igenom en hel del. De … Skatan, Malene, Lene, Jeanette, Annie och Lisbeth … fick en underbart vacker bok att skriva i. Där ska de skriva, teckna, klistra, skissa, måla … ja, den ska de använda som en Artist journal under tiden här … och så fortsätta hemma.
Efter Trines genomgång tog Kasper med dem på rundtur i den lilla orten som är starkt präglad av jordbävningen 2009. Husen står tomma … en del riktigt förfallna … för att man inte kan komma till skott och renovera, eventuellt riva och bygga upp på nytt trots EU-bidrag etc … Gatorna ligger öde … man ser en och annan hund eller katt och en eller två personer. I en vattenbassäng vid ett torg stod det faktiskt en kvinna och tvättade och utanför den lilla baren var det nästan folksamling … bara män … en hel hop karlar hälsade glatt och glodde där de stod utanför dörren sedan de druckit sin middagsespresso 🙂 och snackat skit … fotboll antar Skatan eller dylikt.
Kasper själv bodde här med sin familj 2009 under jordbävningen och han tog oss till sitt hus för att berätta och visa.
Det var verkligen dramatiskt. Allt verkade vara lämnat i all hast. En del större möbler, en och annan sko, TV, en barnsäng etc låg som om de legat där så sen 2009. Kasper och hans fru och hund hade legat och sovit i ett rum i ena ändan på det stora huset och barnet hade sin barnkammare i den andra ändan. När huset började skaka och elen gick så allt blev kolmörkt och det började rinna murbruk ur sprickor från väggar och tak … Kasper sa att det mullrade och brakade öronbedövande både från taket och underifrån … rusade han och hans fru för att hämta barnet och sedan … helt irrationellt … tog de sig till köket där de ställde sig och omfamnade varandra och väntade på att dö tillsammans.
När det hela var över stod i ruinerna av sitt helt förstörda hus där den äldsta delen var från 1300-talet och som de renoverat på ett kärleksfullt och finkänsligt sätt. Där stod de och höll om varandra … men de levde allihop.
Nu väntar man … väntar, väntar … hela Gagliano Aterno väntar (ungefär som Stockholmarna har väntat på förbifart Stockholm 🙂 ) på att få renovera och bygga upp så man kan flytta in och bo i sina hus igen.
Politikerna kommer helt enkelt inte till skott och ingen får börja renovera förrän man har gett sitt medgivande om hur o s v …
Det finns förstås en massa kyrkor i stan. Men det är Slottet som ligger allra högst upp med hus, kyrkor och kloster ”under sig”. (Skatan har trott att de själva höll hus i själva slottet men hon bor i ett stort hus ”under slottet”, Sotto il Castello, fick hon veta) Hon tog en bild genom ett hål i den väldiga porten in på en välskött slottsträdgård. (Här måste Skatan erkänna sina väldiga språksvårigheter … hon hade svårt att följa med när Kasper talade (han kommer från Jylland med den dialekten) och missade säkert mycket. Skatan blir överhuvudtaget ganska trött på danskan som hon ju måste hänga med på för att få ut mesta möjliga ur kursen.
Nåja …
De promenerade nerför kullerstenslagda gränder (med massor av framtida motiv) till klostret där nunnor i Franciskanerordern hade huserat … hur länge uppfattade inte Skatan. Av en slump dök det upp en man som visade dem runt. Idag används slottet till grupper som kommer (Skatan uppfattade att det för det mesta var ungdomar från USA) som får träffa italienska för att lära sig av varandras språk, seder och bruk. Där hade man i alla fall satt igång med en uppehållande renovering i väntan på startskottet och mer pengar.
Oj oj oj oj oj … Nu får Skatan sluta här … mitt i … batteriet sinar och hon sitter utomhus på terassen och måste in och ladda …
Vi ses …
* Skatan är faktiskt inne på dag fyra (om hon räknar med resdagen)
En välfylld vecka är snart slut
… och i morgon åker Skatan till Italien. Som sagt.
Hon och Mannen och StinaFina hann i alla fall med en trevlig snabbvisit i Örebro och lägger i all hast ut lite bilder därifrån.
Nästa rapport kommer troligtvis från Gagliano Aterno och 650 m ö h.
Sköna maj välkommen till vår bygd igen
och Skatan hälsar våren välkommen med nymålade lila naglar 🙂
Idag är det kallt här i Nyköping … men ingen snö i alla fall … och Skatan ska snart gå sin runda med StinaFina som äntligen är frisk. Peppar, peppar ta i trä …
Sedan bär det av till Örebro för att träffa Karl Axel och Agnes och Lilla e och Ludde. 🙂
Eftersom Skatan är en ”förkättrad borgare” har hon faktiskt aldrig gått i något Förstamajtåg * och idag har i alla fall arbetarrörelsen annat än målet att uppnå 8 timmars arbetsdag att demonstrera för **. Skatan vet inte vad det kommer att stå på plakaten men det finns saker att demonstrera mot (och inte bara för arbetarrörelsen … )
Idag är det i alla fall en Hoppets dag och Vårens ankomst *** och nu kan vi se framåt mot ljusare tider och nu … nu StinaFina är det hög tid för vår Morgonrunda.
* Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern 1886. Denna dag firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten.
—
** Arbetarrörelsens förstamajdemonstrationer var från början intimt förknippade med kampen för åtta timmars arbetsdag. I maj 1886 höll en grupp lokala anarkister, bland andra August Spies, ett möte i Chicago, till följd av att polisen två dagar tidigare skjutit två demonstrerande arbetare, på mötet framfördes bland annat krav om åtta timmars arbetsdag. I slutet av detta möte, som ägde rum på Haymarket Square, kastades en bomb mot polisen som öppnade eld mot demonstranterna, se Haymarketmassakern.
—
*** Första maj har en lång ”förhistoria”. Sedan antiken har folk i Europa och på andra håll i världen firat vårens ankomst med en fest.
Gagliano Aterno och Civita D´Antino, Abruzzerna
Skatan älskar Italien och om några dagar ska hon resa dit. Till en plats där hon inte varit tidigare. En plats som ligger i ett landskap som också det är nytt för henne.
Högt uppe i bergen i Abruzzerna ligger Gagliano Aterno och staden dit Malene och Skatan ska bege till för att måla.
Det är Malene som har lockat henne med sig men Skatan var sannerligen inte nödbedd.
Här ska Malene som ursprungligen kommer från Danmark och Skatan måla tillsammans med ytterligare fyra danskor, fem om Skatan räknar in konstnären Trine Pettigrew som ska undervisa oss och som också hon är danska. De ska måla och leva slottsliv … och byliv (i en hel vecka) … äta god mat förstås, dricka goda viner och så måla, måla igen och måla.
Allt på danska alltså 🙂
Skatan gruvar sig en aning … som man säger … över att vara dum och inte förstå danskan.
Det har nämligen hänt förr.
De ska bo i direkt anslutning till stadens slott från 1300-talet, Sotto il Castello, i helt underbara rum … eller rättare sagt … små lägenheter.
Skatan och målargänget kommer kanske också att besöka Civita d’Antino (eftersom staden nämns i materialet som Skatan fått om kursen). Den ligger högt upp närmast himlen (se inläggets översta bild) och har tidigare haft förnämliga konstnärer som besökare : De danska konstnärerna Christian Zahrtmann, P S Krøyer och Marie Krøyer var här redan i slutet av 1800-talet.
Gammal bondkvinna målad av Christian Zahrtmann (med någon slags stämpel på sig men Skatan kan inte tänka sig att man kan ha upphovsrätt till ett så gammalt verk. Hur som helst med det. ) När Skatan ser den här gamla kvinnan kan hon skönja en viss likhet och kan tänka sig ha haft italienska rötter … eller t o m ha varit italienska i ett annat liv 🙂
Civita d’Antino ligger i provinsen L’Aquila i samma region, Abruzzo, och har 1.059 invånare. En bergskedja täcker de ibland kalla vintervindarna från Balkan och i sydväst skyddar den mot de brännande sommarvindarna från Afrika. Tillsammans med en relativt låg luftfuktighet betyder det att det med Christian Zahrtmanns ord ”Aldrig meget varmt, aldrig kolet”.
Som avslutning på det här inlägget ett musikklipp med Gianna Nannini.
Skatan älskar ju Italien och allt som har med landet att göra och naturligtvis också språket och har många gånger velat lära sig italienska men aldrig kommit till skott så hon vet inte vad texten handlar om mer än AMORE, AMORE, AMORE …
No ending
– Tell me a story, Pew.
– What kind of story, child?
– A story with a happy ending.
– There’s no such thing in all the world.
– As a happy ending?
– As an ending.
(Jeanette Winterson från Lighthousekeeping eller på svenska Fyrväktaren)
Låst
Porten är låst med dubbla lås … och reglad.
Skatan har nycklarna men låsen är djäkligt tröga … behöver smörjas.
Sån´t kan ta sin tid …
Påsk i Furuboda
Skatan och Mannen åkte ner till Skåne för att fira påsken tillsammans med familjen B och Syster Yster hos Samuelsson utan sitt svarta får, StinaFina.
Det var bäst så. StinaFina hade inte uppfört sig korrekt mot Coco för några år sedan även om en partisk matte nog tyckte att det bara var vanligt ”hundgruff”.
Och nu fanns där ju två små hundar till … Nikki och Luna … så små, så pyttesmå (Nikki) och skulle StinaFina få för sig nå´t dumt så skulle det kanske inte gå vägen.
Men tuffare hundar är Nikki och Luna får man leta efter så det hade säkert ordnat sig det också. Hundar brukar ju vara bra på det där … sitt eget hundspråk brukar funka om bara mattarna och hussarna låter bli att lägga sig i för mycket.
Och förutom Nikki och Luna fanns ju även Syster Ysters hund Salli på plats. De drar jämt i alla fall … Salli och StinaFina.
Skatan och Mannen började sin Skånepåsk med en snabbvisit hos deras ungdomsvän från Nyköping, Lil. Hon bor numera i Skåne i en underbar Skånelänga och har en butik för Vintage & Second hand, Butik Bossagården, som var en skattkammare att gå in i.
Här bor Lil med sin man …Skatan fotograferade från porten in till den omslutna innegården …
Där fanns allt och lite till …
Mannen funderar på att gå in i Lils Butik Bossagården
Det blev ett kärt återseende och de hade mycket att prata om vad som hände då för så länge sedan och vad som hänt den ena och den andra som försvunnit ur sikte sen dess … Lil räknade ut att det var ca 50 år … ja t o m något år till … sedan de sågs sist. Lil hoppade nämligen av gymnasiet och flyttade till Stockholm.
Sedan for de ner mot kusten från Hörröd och Deberberga och och såg den milslånga stranden och böljande kullarna uppifrån en av dem.
Väl framme i Furuboda och Johannagården var redan familjen Börjesson på plats, Syster Yster kom strax därpå och påsken kunde börja …
… och sluta.
Skatan och Mannen åkte hem redan på Påskdagen för att undvika den värsta påsktrafiken och tur var nog det för redan då var det trafik så det räckte och så fick de en häääärligt, solig Annandag i stugan på Femöre.
PS Bilderna där Agnes rider på Fidde respektive Wincent har Skatan knyckt från Lilla E:s Facebook och har alltså inte tagit själv.
Den ena dagen efter den andra passerar
utan ett inlägg, utan en titt in i bloggvärlden.
Tiden tickar iväg tick tack tick tack … och Skatan har jämnt upp att hänga med.
Men det ska hon vara glad för. Att det ”verkliga livet” tar henne så mycket i anspråk att hon inte hinner, har lust … att hänga härinne.
Fast egentligen tycker Skatan att hänget härinne är minst lika mycket ”verkligt liv” som hänget därute … Det är bara det att hon någonstans i djupet av sin själ har fått inpräntat att ”verkligt liv” innebär rörelse av något slag, gång, språng … att man åtminstone står upprätt och inte ligger utspilld i en soffa och läser en bok eller som nu sitter och bloggar. Att man … så att säga … är mer fysiskt verksam.
När Skatan var flicka och hade försjunkit i någon bok och det ringde på dörren och en kompis ville att hon skulle komma ut och leka, åka skridskor, palla äpplen … vad det nu kunde vara för lekar … så ville Skatan sällan avbryta sin läsning trots att hon verkligen gillade kompisen. Mamma suckade ofta och sa när hon kom för att säga godnatt …
– Ligg nu inte här och läs, du kan få dåliga ögon så mycket som du läser … och i det här ljuset …
Fast läsningen fick förstås konkurrens lite senare under tonåren … då var det plöstligt roligt att hänga ute även om Skatan varken sportade eller rörde på sig nämnvärt. Hon hängde istället på Göstas konditori eller något annat fik …
Så vad är det då som Skatan gjort sen sist?
Hm …
I helgen var de i Borlänge på en snabbvisit och hälsade på och Skatan gick en nostalgirunda med StinaFina tidigt på morgonen …
I måndags åkte Skatan till Malene och målade. Malene har världens finaste labrador, Ägir,
och väntar på en till, en valp som har fått namnet Loke …
Skatan och Malene målade en stund i hennes ateljé och åkte sen till Trosa för att luncha på ett ställe som taget ur en Elsa Beskow-bok: Marsipangården
I tisdags fick Skatan nyckeln till det rosa huset och sin alldeles egna ateljéplats …
– Äntligen!
Idag är det dymmelonsdag och påsken 2014 kan börja …
Och Skatan har förstås ett och annat för sig denna dag också …
Men hon hinner säkert en sväng till Blåkulla innan det i morgon bär av söderut för påskfirandet på Johannagården.
– Ses då!
– Eller hur?
GLAD PÅSK!
Frisyren och Selfies
Skatan är förtjust i selfies … egna och andras … och hon tar regelbundet sådana med sin iPhone.
Hon tycker det är kul.
Och hon visar förstås upp sina selfies.
Mest på Facebook.
Skatan lägger ut alla möjliga och omöjliga selfies. Fast hon måste förstås vara nöjd med dom på ett eller annat sätt för att de ska ”platsa” … ja … ja, hon kan t o m vara ful på en del och hon visar ändå upp dem. Va Va har t ex hela 97 profilbilder som hon använt sig av på FB varav många är selfies, en del är tagna av andra och en del är inte ens på henne utan på StinaFina t ex eller någon bild som hon gillar helt enkelt . Den profilbild som hon har där nu är ingen selfie utan en som hennes barnbarn Johanna tagit:
Inte helt seriös alltså.
Igår var Skatan hos frissan … den nya frissan som ännu inte riktigt lyckats klippa Skatan så att hon är nöjd. Det gick väl an förra gången men igåååår … 😦
Skatan protesterade direkt … men då var det för sent. Fast hon kanske inte riktigt skrek ut den där protesten utan snarare muttrade och då är det klart att det blev för sent.
Nu platsar Skatans frisyr i Nordkorea … fast bland männens frisyrer där. Och inte bara bland männens utan Skatans frisyr är snarlik diktatorns … Kim Jong-uns 🙂 eller ännu mer hans företrädares och fars, avlidne Kim Jong II:s (längst till vänster på bilden).
Ja, skratta ni …men det är dagsens sanning.
Och där gick gränsen för en selfie. Jo, Skatan ska ta en selfie men aldrig, aldrig att ni får se den på FB. Möter ni henne IRL kan hon ju inte direkt dölja den … trots att den … som ni förstått… långt ifrån är voluminös … men att visa den på sociala medier som FB … där går … som sagt … gränsen.
Det värsta var att Skatan t o m hade tagit med en bild till sin frisör … en selfie … för att visa hur hon ville ha sin frisyr, kort men inte superkort …
Ja, här är den selfien, den som jag visade frissan:
Lite hår fanns det ju kvar ovanför öronen i alla fall … lite längder …
Hade Skatan varit ung hade hon inte gått ut på veckor tills håret hade växt ut något så när … men nu är hon gammal och härdad …
Tja, shit happens osv osv …
Det går ju över.
The Grand Budapest Hotel
Häromdagen gick Mannen och Skatan på bio.
Sista föreställningen.
De såg Wes Andersons komedi The Grand Budapest Hotel och blev helt betagna.
Just det … betagna.
Vilken underbar film.
De hade bara sett en film av Wes Anderson tidigare (som han skrivit tillsammans med Roman Coppola men själv regisserat): Moonrise Kingdom
Men den här var ännu ett strå vassare i sin galna framfart.
Filmen bygger … enligt prologen … på Stefan Zweigs Världen av igår som Skatan läste redan i sin ungdom och har läst många gånger sen dess.
Det är inte överraskande att Stefan Zweig förlorade lusten att leva. Det var inte bara språket som gått förlorat, hela den atmosfär som utgjorde hans livsluft var borta. ”Världen av i går” hjälper oss att förstå vilken mänsklig och kulturell katastrof nazismen och dess medlöpare åstadkom. Under de drygt tio år de och deras medhjälpare varit vid makten hade de utplånat en hel kultur, som senare generationer inte kunde bygga vidare på. (Per I Gedin)
Antingen älskar man The Grand Budapest Hotel … eller tvärtom. Det kan bara inte finnas någon som är likgiltig inför den.
Här går det undan i en fart utan like … det är riktigt svårt att hänga med i svängarna och Skatan kände sig som sist i en sån där slängdans som man dansade genom rummen på julgransplundringarna när Skatan var liten.
En av huvudpersonen M. Gustave (Ralph Fiennes) … ja, huvudpersonen vars öde de fick följa … vad ska Skatan säga om honom …
En suverän rollprestation … levererar oneliners i ett tempo som gör att Skatan bara måste se om filmen flera gånger så hon inte missar något.
Historien kan lätt omsättas till vår tid med hotande krig i närheten, ökande främlingfientlighet och att trots allt försöka leva värdigt vad som än händer när ett liv utan gränser blir ett instängt, övervakat liv. När det fria livet försvinner, livet som fanns där före gränsövervakningarna, misstron mot andra människor, när allt förändrades …
Tilliten som försvann …
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag
för det är Idas födelsedag
Hurra Hurraa Hurraaa
Hurra Hurraa Hurraaa
Än är inte dagen slut och mormor Skatan hinner gratulera sitt äldsta barnbarn innan klockan slagit tolv.
GRATTIS ÄLSKEBARN PÅ DIN 20-ÅRSDAG
Ett fotopotpurri utan inbördes ordning … ja, huller om buller …
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
för det är StinaFinas födelsedag
Hurra Hurraa Hurraaa
Hurra Hurraa Hurraaa
StinaFina har hunnit bli hela 9 år trots att hon är som en liten valp … tycker husse och matte.
Dagen till ära har hon också fått en extra klick leverpastej i maten och så har de klämt i med ett fyrfaldigt leve …
Hurra Hurraa Hurraaa Hurraaaa
… medan StinaFina tittade en aning nedlåtande på dem och undrade vad de höll på med.
Hip Hip …
Stärk skyddet av integriteten
Skatan hade lovat sig själv att försöka avhålla sig från politiken … ja, att skriva om den här åtminstone. Att försöka hålla bloggen fri från politiken men hon gör här … som synes … ett undantag.
För det är så viktigt. För henne. Så fundamentalt viktigt.
Skatan känner sig mer och mer uppgiven. Hon tycker hon slagits mot Goliat … att ”hennes” parti inte blir lyssnat på … att folk inte förståååår.
Visst är skolan det viktigaste just nu kan det tyckas … och vården … och omsorgen. Skola, vård och omsorg. Och den debatten sköter blocken om så bra, så bra … och vinnaren levererar förhoppningsvis vad de lovat.
Men det här.
Hur vi har det med vårt övervakade datorstyrda samhälle talas det tyst om i debatten.
Det är bara Piratpartiet som ihärdigt försöker få in i våra skallar hur skrämmande och hemskt det alltmer växande Storebror-ser-dig-samhället kan bli.
Christer Engström, Anna Troberg och Amelia Andersdotter
I soffan kan ingen höra dig skrika … Jo faktiskt …kanske … Storebror hör dig … men röstar inte åt dig … så Vår röst – din röst i EU
Piratpartiet har kämpat hårt för den personliga integriteten och gjort skillnad i EU-parlamentet med sina två mandat, de har pratat om det härhemma, debatterat när de får ta plats i medierna (det senaste är att de inte får ta plats med sin partiledare, Anna Troberg, i Agendas partiledardebatt i SvT strax före EU-valet med förklaringen att det bara ska vara riksdagspartiernas ledare som platsar då. 😦 ), Piratpartiet har skrivit om det i tidningarna, skrikit om, ja vråååålat om (för att vi ska bli uppmärksamma och lyfta blicken en aning) … hur den, vår personliga integritet, redan är hotad.
Det ENDA parti som har tagit det här hotet mot vår personliga integritet på ALLVAR är PIRATPARTIET.
I morse … när Skatan slog upp SvD fångade en rubrik genast hennes uppmärksamhet
Daniel Akenine
Stärk skyddet av integriteten
Daniel Akenine, författare till boken ”11 gram sanning”, nationell teknik- och säkerhetschef Microsoft, ordförande för Sveriges it-arkitekter, ledamot i regeringens samordningsråd för säkerhet och integritet i smarta elnät, har skrivit artikeln som ni bara MÅSTE läsa och ta till er budskapet.
Den står att finna här
Allt vi gör, säger och köper riskerar bli beslutsunderlag
skriver han bland annat.
Allt vi gör, säger och köper … sug på det ni … ALLT.
Han skriver om hur vi behöver stärka försvaret mot den digitala övervakningen som sker … genom REGELVERK som SKYDDAR oss.
Att förflytta sig till ett sådant nytt regelverk kan bara göras om det finns en politisk vilja i kombination med ett starkt folkligt stöd. Med nuvarande regelverk är vi på väg att skapa ett samhälle där allt vi gör, säger och köper riskerar bli till beslutsunderlag för våra försäkringspremier, bedömningar för framtida jobb eller vilken ränta vi får på våra bolån. Vågar vi fortsätta uttrycka oss fritt om våra digitala spår används för att bedöma oss i olika situationer i livet? Det är dags att bygga ett nytt regelverk som är anpassat till vårt digitala samhälle och som ger oss förmågan att kontrollera hur data om oss själva får användas.
Alternativet är en framtid som den kallsinniga karaktären Simian i boken ”11 gram sanning” skulle se som sitt eget idealsamhälle.
… avslutar Daniel Akenine sin artikel i SvD som Skatan på det bestämdaste uppmanar er alla att läsa.
Skatans tankar 