har intresserat och fascinerat Skatan länge.
Intresset blev aktualiserat igen i och med att antisemitismen tycks ha ökat i samhället, att det helt enkelt verkar ha blivit OK att vara antisemitisk p g a Mellanösternkonflikten … att ”man” glömt så mycket om Europas historia och vad som hände för inte så länge sedan och inte så långt bort och att ”man” också börjat likställa judar med israeler och alla israeler får stå till svars för Israels förda politik.
Ni som regelbundet besöker Skatan här på bloggen vet att hon har lätt att identifiera sig med judarna efter den traumatiska händelsen som hon utsattes för i 12-, 13-årsålder. Och det är inte bara en gång som ”folk” har tagit henne för judinna efter den händelsen heller. Skatan har nästan varit ledsen att behöva säga att hon inte är det.
Det handlar troligen om en tillhörighetslängtan och en djupt känd solidaritet som väcktes då, den där dagen i Eskilstuna för så länge sedan.
Egentligen ska man väl inte behöva känna sig som något speciellt bara p g a sin religion eller härkomst vilket Cordelia Edvardson skrev och påminde oss om. Vi är alla människor vare sig vi är judar eller kristna eller muhammedaner eller ateister …
Vår uppgift är att vara människor
Tidigt i somras läste först Skatan Cordelia Edvardsons postumt utgivna bok För att livet ska bli något mer uthärdligt bör man tro på under.
Cordelia Edvardson bodde under en lång period av år i Israel och skrev för Svenska Dagbladet i Jerusalem. Skatan citerar ett stycke ur För att livet …
– Det här vansinnet kan inte få fortsätta, förklarade palestinierna. Det har redan krävt allt för många offer, både bland oss och bland er. Låt oss bilda en gemensam fredsorganisation som protesterar mot ockupationen och dess förtryck. Israelerna var entusiastiska, och den första palestinsk-israeliska fredsorganisationen bildades. (sid 19)
Cordelia Edvardson tog sin uppgift att vara människa på allvar.
Nog finns ”det andra Israel”, som man ibland hör talas om. (sid 20)
Senare i sommar har Skatan läst Om man ännu finns, En familjekrönika, av Rose Lagercrantz som också handlar om det judiska arvet, och framförallt om tystnaden från de ”överlevande” och hennes behov av att få veta vad hennes släktingar varit med om .
På baksidan av boken står det följande:
Detta är en berättelse om dem jag kommer ifrån, en skara människor så olika att jag knappt begriper vad de hade med varandra att göra. Det enda gemensamma var att de hade överlevt Förintelsen. Och att de alla stod i förbindelse med mig, ett av de få barnen som föddes i familjen efter kriget.
—
I boken betecknar hon den skrivandes högsta uppgift som att fylla de svarta hålen av glömska som ständigt uppstår, en uppgift hon i ”Om man ännu finns” genomför både kärleksfullt och vackert. (Paulina Helgesson)
Rose Lagercrantzs behov att få veta vad hennes föräldrar, släktingar och familj varit med om för att få ett perspektiv på sig själv, lära känna sina s k rötter och förstå … är en drift som vi nog bär på lite till mans. Skatan som adopterad känner igen sig i behovet … vem är jag och vem skulle jag varit om … OM … Arvets betydelse och miljöns, det uttalade och det dolda i familjen.
Rose Lagercrantzs bok är ytterligare en bok som Skatan varmt kan rekommendera.
Och så i dagens SvD skrev Per I Gedin om Stefan Zweig och hans bok Världen av igår som Skatan läst flera flera gånger med början i tidig tonår.
En fantastisk bok som tål alla de här omläsningarna för man läser den på olika sätt beroende på vunna erfarenheter.
Skatan läste den nog också i begynnelsen ”som en hyllning till bohemlivet” precis som Per Gedin och dröjde lite längre vid läsningen om ”livsnjutningens och konstnärslivet i Paris ” som är en period under 1900-talet som Skatan älskar men ”Trygghetens värld” i det gamla Wien vid sekelskiftet (en annan av Skatans älsklingsperioder) fascinerade förstås också liksom ”Fredens dödskamp” vid andra världskrigets utbrott då allt förändrades med Hitler och nazisterna. Från och med 1933 förbjöds juden Stefan Zweigs böcker och hans liv blev nu en ständig nedgång. Han flydde så småningom till England, där han tidigare varit en firad författare.
Det är inte överraskande att Stefan Zweig förlorade lusten att leva. Det var inte bara språket som gått förlorat, hela den atmosfär som utgjorde hans livsluft var borta. ”Världen av i går” hjälper oss att förstå vilken mänsklig och kulturell katastrof nazismen och dess medlöpare åstadkom. Under de drygt tio år de och deras medhjälpare varit vid makten hade de utplånat en hel kultur, som senare generationer inte kunde bygga vidare på. (Per I Gedin)
Har du inte läst Världen av igår av Stefan Zweig har du en bok att försöka låna eller köpa (förlaget Ersatz har gett ut den igen). Samtidigt som du får följa Stefan Zweigs liv får du en fantastisk historielektion och inblick i världen av igår samtidigt som du kanske lättare kan greppa ”förödelsens vidd” efter Hitlers framfart. Hur nazisterna utplånade ”en hel kultur, som senare generationer inte kunde bygga vidare på”.
Skatans tankar 