Rastlös … och allvarligt funderande på en heltackande hennatatuering.
Titta bara på sidhuvudet som ett ”målande” exempel …
Eller här …
Kunde kanske vara något … och kanske kan det göra någon gladare.
Skatan t ex … kanske … under alla de där fjädrarna….
Och hennes Spleen … putz väck …
Kanske,
Läs även andra bloggares åsikter om spleen, tatuering, Tom Waits, vårmelankoli
Morgonrundan blir nog lite försenad …
För se på sjutton …
StinaFina hade bäddat ner sig igen … alldeles på egen hand … och somnat om …
Vårtrött?
Kanske …
Varenda dag … och då menar Skatan v a r e n d a dag söker ”man” på Lars Lerin och hamnar här hos henne …
Så här får ni en glimt av honom … i en björkskog-akvarell …
Håll till godo …
Är du sugen på flera akvareller av Lars Lerin … klicka här så får ni njuta … av Lars Lerin på Edsvik konsthall … tipsar Skatan, (vis av erfarenhet vågar hon inte visa något google- ”knyckt” )
Själv har Skatan börjat ladda för egna akvareller genom förberedelser. Spänt upp papper på träplattan, Tagit fram motiv i tankarna och idag … idag skall hon doppa penseln i vattnet och sätta fart …
Hoppas och tror hon …
Läs även andra bloggares åsikter om Lars Lerin, akvareller
Här har Skatan klagat och suckat och kraxat om den långa mörka kalla vintern … och så kommer hon här och har maaage att kraxa fram att
– Våren ”suger” …
*suck*
Blir hon då aldrig nöjd, vår skata?
Fast jo, ibland … stundtals … styckevis och delt.
Igår fick Skatan ett paket … med en efterlängtad luffarslöjdsskata som hennes fina bloggvän i Fisksjön, Skogsnuvan, gjort.
Den görs inte rättvisa på bilden … förstås … men de vita stenarna som hon …skatan … har i magen glittrar och glimmar i vårsolljuset när hon flaxar iväg uppåt … uppåt … uppåt.
En riktigt yr vårskata … är vad hon är.
Hennes glädje ”smittar” …
Snart skall den här Skatan vakna ”på riktigt” (hon har varit ”uppe” sen fem), ta sig samman och ta med sig StinaFina ut i ”vårsolens glans” …
Kasten mellan svart och vitt är ”tvära” … så här års … för Skatan.
Läs även andra bloggares åsikter om våren, vårdepression, luffarslöjd
dog Mamma.
Nästan på stunden just nu …
”Blommornas och barnens vän”
Det var en strålande varm härligt solig dag då jag gick till sjukhuset i jeans och t-shirt. Idag är visserligen våren på gång men då … då var det som en sommardag.
Vi var samlade runt hennes bädd alla utom pappa … som inte riktigt hann fram i tid. Hon somnade in så lugnt och fridfullt utan någon kamp …
Vår fina älskade Mamma …
Hon är med mig vart jag går och jag tänker på henne nästan varje dag… … ja, Mamma var en fantastisk människa … och det var liksom självklart när hon levde och jag förstod det kanske först riktigt när hon hade lämnat detta livet.
Vilken fantastisk människa hon varit.
Alla älskade henne, stora som små, gamla som unga …
Jag har förstås tänkt på på mina ”mammor” speciellt mycket de här dagarna …
Och speciellt mycket på Mamma. För det är ju så … att jag ju bara har en ”riktig” Mamma …
Och det är Mamma som jag har vuxit upp med, jag och mina syskon i vår stora familj …
Doris var min biologiska mor som jag träffade i vuxen ålder och tyckte mycket mycket om men Mamma … ja, Mamma var min Mamma …
Idag har jag och StinaFina plockat in blåbärsris … och då tänkte jag förstås på Mamma … det gjorde hon alltid så fort hon kunde ..plockade in ris när våren kom och gladdes åt alla vårtecken i sin trädgård … ”Blommornas och barnens vän” … som det står på hennes gravsten.
Jag saknar dig, Mamma … jag saknar dig sååå * … men vet att du ”vinkar till mig” när en gul fjäril är speciellt ”närgången”. Det har du gjort ändå sen du lämnade oss ..
Hälsat på …
Skogsnuvans fjäril som hon gjort till mig i luffarslöjdsteknik …
* I förhållande till sin mamma blir man aldrig vuxen … åtminstone inte jag 🙂
– Näääe
– Aha
– Mmm
– Säger du det ..
– Nej, det menar du inte …
– Va?
– Mmm
– Det är ju inte klokt asså …
– Scary ,,,
– Va …
– Jaha …
– Jaså … ja
– Mmm
— Na verligen inte …
– Puss då … (när hon snackade med en Janne)
– Va hemskt …
– Jag känner mig så otillräcklig …
– Vad tycker du …
– Ja-a
– Mmmm
– Skall jag lägga av …
(- Jaaa, tänkte Skatan så att huvudet knakade och hoppades hennes tankeöverföring skulle göra susen… men inte la den mobilsnacksaliga av för det)
– Hej då …
– Vi hörs …
– Mmmm
osv osv osv i flera timmar (2) … från Skövde där hon, mobilsnackerskan, steg på, till Södertälje där hon, Skatan, klev av …
Så fort mobilsnackerskan avslutat ett samtal påbörjade hon nästa …
Och inte kunde Skatan klaga heller för det FINNS ju så kallade ”tysta” vagnar och en sådan hade inte Skatan bokat sin plats i. Nu satt hon där, en ofrivillig lyssnare, och försökte djupandas, sparka lite med benen så inte dom skulle sätta fart och leeed. Ja, det är dagsens sanning.
Hon leeed verkligen alla helvetes kval … och hon var inte ensam. Många huvuden vändes åt deras håll och glodde … och suckade.
Skatan önskade att hon haft hörselskydd med sig på färden … rejäla hörselskydd
Läs även andra bloggares åsikter om mobil, mobiletikett, blaj
om att det var i sådana förhandlingar som Jesper Heed satt i ”over there”… och bärgade hem till ”sin” festival och till Borlänge
Jesper på Peace & Love Caféet förra året …
När Skatan besökte Peace & Love Caféet förra veckan … som hon alltid försöker passa på att göra när hon är i Borlänge … och frågade efter Jesper ,,, fick hon höra att han var i USA och inte tillbaka förrän om några veckor …
och sedan kom den fantastiska NYHETEN … damp ner …
Bob Dylan kommer till Peace & Love i sommar …. !!!
Sonen ringde, barnbarnet Ida sms:ade … och tja … nu förändrades allt.
Skatan som hade tänkt ”hoppa över” festivalen i år.
Det gååår ju bara inte …
Eller hur?
Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, Peace & Love, Borlänge
… tog vi av Doris i den vackra Bergsalen … det vackraste kyrkorum man kan tänka sig.
… med sitt granitberg som fond och stora fönster ut mot tallar och himlen … Det passade så bra att ta farväl av Doris just där, hon som älskade Bohuslän så mycket …
Doris i sitt älskade Bohuslän där hon tillbringade otaliga somrar.
Ewert Taubes sång Inbjudan till Bohuslän framfördes också under begravningen av Axel Falk som sjöng och spelade den på sin gitarr …
Efteråt åkte vi hem till min halvsyster och åt en härlig lunch och pratade pratade pratade … Folke och Ingela mindes sin mamma och jag fick dela deras minnen och lära känna henne ännu lite mer.
Prästen talade mycket om att just minnas Doris som hon var innan hon fick sin stroke och innan den sista svåra tiden … om det eviga livet (förstås) … och att hon alltid kommer att leva kvar i våra minnen. Trots att jag själv inte har så många personliga minnen av Doris vet jag att jag i alla fall kommer att ha ett ljust minne av henne och känna en djup tacksamhet över hur hon valde en gång … då … en tacksamhet över att jag lever och finns och har fått ett sånt fint liv … Det valet kan inte ha varit lätt … var inte lätt, det vet jag, det har hon sagt.
Och så … på seneftermiddagen … körde mig Folke och Joy till tåget och jag åkte den långa vägen hem igen … så fylld av känslor och glädje över en fin dag tillsammans med mina halvsyskon och deras familjer och ett fint, stämningsfullt farväl av Doris …
åker jag idag för att ta ett sista farväl av Doris, min biologiska mamma. En likadan resa gjorde jag för två och ett halvt år sedan och till samma vackra kyrkorum … Bergssalen i Kungälv … för att ta farväl av Nils, Doris´ man.
Då fick jag också träffa mina halvsyskon med familjer … min halvbror för allra första gången … och det sorgliga blandades med glädje över att få möta och lära känna mina halvsyskon och deras familjer. Och syskonbarnen …
Doris
Jag är så glad och tacksam att jag tog kontakt med Doris … även om det dröjde … och att jag hann träffa henne och lära känna henne innan hon fick sin stroke och långsamt försvann från ”denna världen”.
Nu skall vi följa henne tillsammans till den sista vilan …
”Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt
ljus över jorden, över markens hus
Allt är ömhet, allt är smekt avhänder
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån”
hinner inte med, kommer aldrig ikapp … men
Nu är hon i alla fall hemma igen, hon och StinaFina och tar nya tag.
Här nedan kommer ett bildspel på mina fina ungar i Borlänge och Örebrooo. Att Karl Axdl inte figurerar så värst mycket är helt självvalt …
Och det är ju frivilligt att bli fotograferad.
Båda tjejerna är å andra sidan ena riktiga linslusar …
När Skatan fick det där tillmälet ”tjuv” rannsakade hon sitt minne och funderade om hon hade kvar annat stöldgods och kom att tänka på
älsklingsskatan … tecknad av Björn Bergsten … sökte och fann och tog genast bort de hon hittade. Sedan tog hon sig för att söka lite mer på konstnären och fann att Björn Bergsten både var med i FB och hade en sida …
Och när hon hittade den, hittade hon samtidigt underbara porträtt som han målat … inte minst självporträtten är jättefina … De hittade hon hos honom på FB … .
Eftersom Skatan själv tycker om att måla porträtt blev hon nu ännu mer förtjust …
Skatan bestämde sig för att fråga om Björn Bergsten ville bli hennes vän på FaceBook … och det ville han och så skrev hon snabbt ett meddelade och bekände sina synder med skatstölden … och fick genast ett svar …
”Du får använda mina målningar hur du vill 🙂
Jag har redan tjänat pengar på dem.
/Björn ”
Björn Bergsten har fler strängar på sin lyra … offentlig utsmyckning i Kungälv … till exempel
”Björn Bergsten valdes att smycka utomhusmiljön vid huvudentrén. (Kungälv) Hans verk Fanfar består av en 19,2 meter hög skulptur i stål som är formad som en lur eller änglatrumpet.” (Kungälvs Kommuns hemsida)
… och detta grishuvud i brons …
Den som söker han finner … och … som man frågar får man svar …
Igår blev Skatan anklagad för stöld igen. Av upphovsmannen till en bild av en skata som Skatan ”stulit” i november 2009… helt ovetande om ATT hon stal.
Och så länkar Skatan till Googles nu dit stöldgodset återlämnats … Tänk om också en länkning till en bild skall kunna räknas som stöld …då ligger hon illa till 😦
Att hon skriver det här är en påminnelse till sig själv och andra om att det inte alls är SJÄLVKLART att använda bilderna som man googlat fram även om man angivit upphovsman … då kan man till och med anklagas för att vara tjuv …
Nuförtiden hittar hon sina skatbilder som hon inte tagit själv eller fått löfte om att ta … på Flickr och Common …
Men vad vet då en gammal tjuvaktig skata om allt detta …och stöld är sannerligen en allvarlig anklagelse
Hon har … sin vana trogen … tagit och googlat lite, .:
I juridisk mening kan bara fysiska föremål av värde stjälas, men i dagligt tal används ibland ordet ”stöld” felaktigt även om andra former av tillgrepp. Sålunda räknar lagen tillgrepp av pass inte som stöld utan som egenmäktigt förfarande eftersom pass anses sakna värde på den legala marknaden.[3] Inte heller tillgrepp av immateriella objekt som intrång i upphovsrätten eller varumärkesrätten räknas som stöld.[4] [5]
Stöld var och är det alltså inte … men hon har/hade ändå inte rätten förstås ..
På försommaren 2010 fick hon veta att det inte var OK att visa bilder som Skatan ”hittat” på Google även om hon nämnde upphovsmannens/kvinnans namn. Hon tog då bort det mesta som hon ”lånat” och köpte upphovsrätten till en (Lasse Olssons fina skata) … men gick inte hur långt tillbaka i tiden som helst … och missade uppenbarligen någon/några … 2009 och tidigare ….
Bl a Bosse Malmgrens skata.
(”Två års preskriptionstid gäller … förresten …för brott med maximalt straff på fängelse 1 år” (Wikipedia) )
Skatan skulle ju egentligen lika gärna kunnat visa Göran ”Djupingen” Bengths skata … som hon har lov att göra … om hon bara vetat …
Foto: Göran ”Djupingen” Bength
… eller Imagines …
… och att då bli anklagad för stöld så här lång tid efter sitt ”brott” känns på något vis … orättvist.
Hon tyckte ju bara skatan var fin och dolde inte dess ”ursprung” på något sätt …
Det finns säkert någon ”stulen” skata kvar dold bland de 1 637 inlägg hon till dags dato skrivit i den hääär bloggen … och så har hon ju några ex-bloggar också som kanske döljer något …
Oj oj oj … kraxar Skatan … oj oj oj …
Nu blev Skatan i alla fall påmind och påminner vidare … så här …
Androm till skräck och varnagel
… av allt som hon vill göra när hon är i Borlänge.
Men hon har hunnit med liiite …. ii alla fall …
som att äta lunch med sina gamla goda vänner lilla a, Inga, Bonden och Göran ”Djupingen” på Kinesen på Målargatan. Och där satt vi i två timmar … om inte mer … och pratade om gamla goda tider och om vad vi hade gjort och vad vi tänkte ta oss för i framtiden …
som att följa med lilla a och titta på hennes nya målningar som hon skall ställa ut i april tillsammans med en del av Margiths … retro …
som alla rundor med StinaFina …
som att trixa med bilar och hämta Sonen från jobbet och åka upp tiull Varggropen och fira Janta som fyller år idag och fika och snacka och åka hem tidigare för att gå ut med StinaFina …
som att besöka Stora B tillsammans med StinaFina. Han bjöd på vin och vi pratade och lyssnade på musik och pratade och pratade och … det var fint att sitta mitt emot varandra och tala, snacka, prata …
som att gå hem till Sonens igen och skriva färdigt det här inlägget …
som att snart säga godnatt och krypa till kojs …
I morgon är en annan dag …
… och det var sannerligen inte igår.
Det känns lika fint varje gång …
När StinaFIna och Skatan gjorde sin Morgonrunda var det minus 13 grader och hon fick ta på sina medhavda långkalsonger under jeansen och StinaFina den förhatliga tröjan … fotobevis (på StinaFinas kroppsspråk med tröjan på) tog Skatan med mobilen men … som vanligt … fel sladd. Kamerasladden är med men den passar inte till mobilen och.
Ja, det är som vanligt.
Skatan har kört in Sonen till Falun och lasarettet. Nu skall förberedelserna göras för att han ÄNTLIGEN skall opera sitt skelande öga … det skelade så mycket så man inte ens kunde mäta det hela. Han skall träffa läkaren och narkosläkaren och så får vi se när det ”bär sta” …
Alice och Pa är på dagis … Alice håller på att skolas in igen men trivs som fisken i vattnet och ville inte gå hem därifrån igår. Hon är so go så go så go … pratar fortfarande mest thailändska men förstår väldigt bra svenska ändå och det kommer säkert inte att dröja så länge förrän hon pratar det också..
För prata kan hon … precis som sin farmor Skatan 🙂
Munnen går i ett …
Alice hemma i Borlänge igen …
Om någon timme skall Skatan följa med Pa och Alice till doktorn för sedvanlig 18-månaderskontroll. Pa ville gärna ha Skatan med som stöd. Pas svenska har också blivit lite ringrostig … förstås.
StinaFina har intagit soffhörnet där hon nu ligger och slappar och har det bra …
StinaFina trivs också så bra här i Borlänge. Hon har inte varit riktigt ”sig själv” på sistone, skotträdd och rädd för alla andra höga ljud och mer än vanligt nervös … men här …
Det smällde från järnverket när de var ute på morgonrundan … hon stelnade till ett ögonblick och Skatan tänkte … att nu är det klippt … men StinaFina ruskade på sig och fortsatte nosa och ”läsa sin morgontidning” …
Borlängedagen har bara börjat … nu skall Skatan ringa lilla a …
– Hej då på ett tag …
Write a haiku about something that drives you nuts.
... var förslaget till det dagliga inlägget idag …
Och här får ni Skatans inlägg om vad som ”drives her nuts” …
RLS
Benen om natten (5)
driver mig till vansinne (7)
Jag hugger av dom! (5)
Läs även andra bloggares åsikter om postaday2011, haiku
… känner sig Skatan.
Vingklippt och tilltufsad.
Och så denna oro … inte bara i benen (som väcker henne) utan … ja, denna oro.
– Kan det vara Vårens ankomst ?
Idag flaxar hon i alla fall iväg till Borlänge för att hjälpa Sonen och Pa och Alice … 🙂 … och på hemvägen så småningom tar hon vägen om Örebro och de ”glina” … 🙂
Så … ta mig med … låt vingarna bära … Higher higher higher …
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Thailand, Koh Chang, White Sand Beach
… tänker inte som de ska 😦
De är trötta och kraftlösa och lika tröstlöst grå som denna måndag så nu flaxar hon in till någon depå för att tanka och fylla på lagren.
Det kan gå attans fort … men man vet aldrig… det kan också ta all tid i världen.
See you …
… susade de hemåt genom natten som bara lystes upp av halvmånen och några få mötande bilars strålkastare.
Vilken heldag de hade haft …
Den började med lunch hos Svägerska II, Stora E, för att fira Skatans nyligen inträffade födelsedag då hon blev pensionääär. Sådana tilldragelser brukar de fira på Cassi men den restaurangen har stängt på lördagar så Stora E ställde istället till med ”kalaset” …
Och vilket kalas och uppvaktning … med både mat och födelsedagspresent !
Stora E
Svägerskorna, arrangerade i soffan
Mannen hade också kul …
StinaFina fick sina promenader på söder för nästa anhalt var hos pappa som ju håller hus där. Skatan hade med sig datorn och visade bildspel både från Thailandsresan och Örebrobesöket när Lilla e fyllde år. Vi hade några trevliga timmar tillsammans innan Mannen, Skatan och StinaFina drog vidare till nästa kalas …
… som de inte höll på att ”komma in till”.
Kalaset skulle äga rum hos gamla Borlängevänner som numera också har en liten lägenhet i storstan Stockholm och där hade Skatan och Mannen aldrig varit …
Väl utanför porten upptäckte de att de saknade portkoden för att komma in. Något mobilnummer hade Skatan och Mannen inte heller sett till att få. Inte ens hitta.se hade numret och inte heller 118118 kunde hjälpa dom med det. Några lägenheter var upplysta mot gatan och Mannen visslade sina gälla busvisslingar som verkligen skär genom märg och ben … men inte en rörelse innanför fönstren.
Efter ett tag fick Skatan snilleblixten … det är hon som får dem, snilleblixtarna … 🙂 … och sökte värdparets sons telefonnummer, fick det och fick … som tur var … också tag på honom
… och så … äntligen … den eftertraktade portkoden och de var innanför den förargligt låsta porten.
Sedan följde en fin kväll i gamla vänners lag med fantastisk god mat och dryck och många samtal om Borlängetiden, om förr och nu och om barn och barnbarn, gamla vänner och … ja, ni vet … allt man talar om när man inte träffats på så länge.
Innan kvällen var helt slut passade i alla fall Skatan på att ta några bilder … hon hade alldeles glömt bort kameran hela kvällen … men bilderna och minspelen avslöjar i alla fall hur kul de haft hela kvällen …
Värdparet …
och så de andra vännerna …
Skatans tankar 
