Direkt efter bastubadet igår kroknade hon på soffan framför TVn. Hon skulle bara vila lite. Och Skatan passade på att blogga. När vi sedan satt och lyssnade lite slött på Idol och pratade slocknade hon titt som tätt och när Skatan kände efter var hon brännhet och blossande röd.
Vi gick och la oss tidigt … och Skogsnuvan fick lite Alvedon av Skatan som ju alltid har hela medicinskåpet med sig … men men …
Skatan kan aldrig tro att det går över på en natt … eller ens på några dar …
Skogsnuvan har sååå mycket planer för oss här … Döda fallet och Vildhussen,Thailändska paviljongen, Lekkamraten som bjudit på middag … iransk mat … hennes vänner som vill komma och ”titta på” Skatan …
Vildhussen
Ja … ja … den som lever får se …
Stackars stackars Skogsnuvan … och … Skatan också … fast mest Skogsnuvan.
Hon kom och hämtade Skatan i Bräcke där vi först åt en god lunch på Vildmarksbaren och sen körde vi de 6-7 milen till Fisksjön via trakten där Gunder Hägg föddes … Kälarne.
Det var skog skog skog så långt ögat kunde se och långa raka vägsträckor.
Huset låg där det låg vid sjön som och det var lika vackert och paradisiskt som förra gången och katten Oskar kom och hälsade direkt.
Skatan kände sig genast som hemma.
Både Skogsnuvan och Skatan kände sig lite ruggiga av att ha sovit dåligt i natt … Skatan hade väl resfeber och Skogsnuvan fryser och är varm om vartannat så vi hoppas verkligen att hon inte håller på att bli sjuk …
Skogsnuvan gjorde i ordning bastun efter att vi också lassat in ett lass med ved i huset och hämtat … champagne … smultronchampagne som vi skålade i där i bastuvärmen. Skatan har inte badat bastu på år och dag trots att vi har en på Femöre … Och det var skönare än hon kom ihåg … mycket skönare …
Där satt vi i värmen och drack champagne …
Fortsättning följer …
Bildbevis kommer att komplettera mina dagboksblad härifrån senare …
Vinsterna är hemliga och vad Skatan har klurat ut är att den enda insatsen från den ”tävlandes” sida är att välja några av de många vackra, berörande ting som Maria-Thérése har i sin butik … , tala om sitt val och hur man kan nås om ifall att …lyckan är med en …
Hastigt men lustigt … skrev Skatan det här inlägget … bara för att få vara med i det där fina lotteriet … dragningen är redan på lördag men Skatan är på väg utan sin dator hela dan eller halva norrut …
Flaxet tar sin början redan klockan 06.00 med tåg som skall tuffa mig till Skogsnuvan.
Så nu … bums i säng …
Och Skatan är så mycket sig själv närmast … hon vill verkligen vinna en av de tre priserna hos afiori … att hon håller tummarna för sig själv … men hoppas förstås och håller tummarna att någon av mina andra bloggvänner vinner någon av de återstående.
När Skatan stod där på uppfarten med StinaFina och gnällde att hon aldrig fick något ur händerna … att hon inte visste vart hon ”skulle ta vägen” om hon nu ville måla … att det var ju så jobbigt att först släpa fram allt och sen packa ihop det och sen släpa fram allt nästa dag … och packa ihop
… så föreslog Johanna att Skatan skulle titta upp till henne och de kunde prova materialet och färgerna som hon skänkt Skatan och hon kunde visa lite …
Johanna har ett eget rum för sitt måleri. Deras son har flyttat hemifrån så …
Ett eget rum gör skillnad … all skillnad i världen.
Skatan fixade lite med tvätten, gav StinaFina kvällsmat, slängde själv i sig en macka, greppade en flaska vin och sina målargrejer och gick en trappa upp …
Och så målade de … Skatan stod vid ett bord och hade sin ”spända duk” på ett bordsstaffli och Johanna stod vid ett stort staffli och målade en stooor tavla …
Fast först hade Johanna visat Skatan … hur man skulle spänna duken … hur färgerna ”uppförde sig”, hur man kunde experimentera … prova sig fram …
Det såg så lätt ut när hon målade, när hon blandade akrylen med de här andra färgerna och visade med penslar, fingrar … hela handen.
Och så var det Skatans tur …
Det såg fantastiskt ut … från början … fast … sen …
Skatan hade inte räknat med att färgen skulle rinna så … bre ut sig … trots att Johanna hade visat och demonstrerat hur man kunde avgränsa … få planerade stopp på färgflödena så …
Men det var ju på prov. Vad hade hon väntat sig Skatan …
Ett mästerverk, naturligtvis 🙂 … Skatan förväntar sig alltid mer än vad hon förmår. Som om det skulle ha skett ett under över natten eller nåt …
Här är den ”utflippade” Skatan … som den såg ut i morse … som alltså blev resultatet ….
Fast färdig är den ju inte. Nu skall den få lite fastare konturer … den kan ju alltid Skatan behöva … en mer distinkt skatnäbb … och smäckrare stjärt …
Trots att hon startade den redan i ottan genom sin Morgonrunda med StinaFina.
Sen satte tjafset om pappas bordsgrannar fart med mail hitan och ditan, telefonsamtal och uppföljningar. Det verkar att ordna sig till det bättre i alla fall … men vi har inte sett slutet ännu.
Och så har Skatan tvättstugan idag. Tvätten tvättar sig i och för sig själv men den skall sorteras och hängas och tas omhand på alla de möjliga sätt. För att inte tala om ”efterjobbet”, golven som skall svabbas …även om de svabbades så sent som igår och ludd och sånt förstås som skall bort.
Nu skall Skatan i alla fall ta tag i sin dag … och först och främst äta en sen lunch i sin ensamhet (Mannen är i Österrike) och sedan försöka ta tag och få fatt i slutet av denna dag …
Jösses nu kom Skatan på nåt som hon glömt … hon har glömt att gratulera lilla e:s låtsassyster som fyller år idag. Hos henne var lilla e inackoderad när hon inte ville vara kvar med familjen i Österrike och där bodde hon sitt sista år i grundskolan …
Nej … nu får hon allt coola ner sig, Skatan. Hon känner sig hur som helst tom som en ödetomt i huvudet och har inte mycket att orda om mer … för tillfället … just nu.
En gång i tiden för inte alltför längesen hade Rut och Rot inte det så lätt att få arbeta hemma hos dig eller mig. Det var helt enkelt … rätt och slätt … för dyrt för dig och mig och ”vanligt” folk att betala skatt för en sån här tjänst på redan skattade pengar. Om vi inte betalade Rut och Rot ”svart” förstås och då ungefär till samma pris som vi betalar idag när Staten (vi alla) hjälper till och subventionerar.
Men du och jag drog oss kanske ändå för att betala Rut och Rot svart. Av moraliska skäl. Man vill ju inte utnyttja människor. Absolut inte. Då fick ju Rut och Rot ingen semesterersättning, sjukersättning, pensionspoäng … och inte kunde de VABBA heller.
Då var det kanske bättre att de var arbetslösa utan att någon gång ens ha kommit in på arbetsmarknaden, utan A-kassa och ersättning …
– Det kanske finns andra sektorer där de kan jobba. Det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av. De kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt. (Mona Sahlin 3 september i SvD)
Fast det gällde ju bara Rut förstås … hennes ”värdighet”.
Här finns det alltså två väldigt tydliga skiljelinjer mellan vad man tycker.
De som vill styra och ställa, vill säga.
Politikerna.
För vi … du och jag … eller många av oss i alla fall … i båda blocken … som tycker pigdebatten är djupt nedvärderande och orättvis mot en hel yrkeskår kanske har en lite annan syn på det hela.
Antingen tycker politikerna att det är bra att hjälpa till att få folk i arbete, ett ”riktigt arbeta där man betalar skatt, får semesterersättning och pensionspoäng, eller få hjälp att starta eget …. och kan då tänka sig att ge skattesubventioner så att Ruts och Rots uppdragsgivare har råd att anlita dom.
Eller så tycker man inte det.
Att man skall skattesubventionera alltså.
Och det kan till och med en som jag förstå. Inte kan man väl välja ut bara en eller två branscher att skattesubventionera … det är inte solidariskt mot alla andra branscher … (ironi … jag tycker inte så själv. Jag tycker att man kan subventionera en eller två eller tre branscher ett tag). Jag tycker det är solidariskt mot de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden … många nya svenskar som ju har omvittnat svårt att ta sig in och få ”vita” jobb annars, arbetslösa kvinnor … och män också förstås etc etc …
Och att riva upp Rut men inte Rot … vad handlar det om annat än att ”straffa” en hel bransch nämligen städbranschen som riktar sig till privatpersoner.
Inte kan jag uppleva det som annat än väldigt hycklande och med en dubbelmoral utan dess like när vissa politiker hävdar att det är OK att bara ta bort RUT.
Och behålla ROT.
Det är alltså ”värdigare” att måla någons sommarstuga med skattesubventioner men inte städa och kanske stryka någons tvätt … för det är MÄN som målar i huvudsak och KVINNOR som städar för det mesta …
Kvinnojobben ryker medan som vanligt gubbsens jobb skattas högre.
Väldigt hycklande … av dom som resonerar så här. Och med en dubbelmoral utan dess like.
Vad är det för människosyn?
Richard Schwarz har skrivit om det här på DN debatt häromdagen på ett mycket mycket tänkvärt sätt …
Pappa är … och har alltid varit ”damernas man” … chevarelesk, uppmärksam och underhållande …
Men mest gillar han att vara ensam … egentligen. Med sina böcker och papper och tidningar.
I morse ringde min syster och var ganska upprörd.
I förra veckan var hon på informationsmöte på det äldreboendet där pappa bor . Då berättade man om att man skulle göra matsalen trevligare med runda bord och lite avskiljande skärmar här och var … Min syster frågade specifikt om bordsplaceringen skulle ändras eller om pappa skulle få sitta med de damer och den herre som han suttit med
förut och har så trevligt med.
– Jo det skulle han få göra, blev svaret då.
Nu har min syster till vår bestörtning fått veta att pappa placerats vid ett bord med helt
andra bordsgrannar. Och enbart herrar! Pappa är … som många gamla … rädd att störa och att stöta sig och att vara till besvär och har själv inte protesterat.
Förstås.
– Huvudsaken är ju att jag får mat, sa han till min syster.
Men det tycker inte vi att det är. Vi blev båda upprörda över ändringen som tagits
över våra huvuden så att säga …
För pappa som sitter hela dagarna ensam i sitt rum och som har måltiderna som några av de få tillfällen som han träffar och pratar med de här damerna och herren som han haft som bordsgrannar och nu känner sen länge och trivs med och gillar väldigt bra, betyder förstås de här stunderna runt maten mycket. Det har vi förstått … och glatt oss åt. Han bjuder på vin när han hittat nåt bra märke på Systemet, de utbyter nyheter om barn och barnbarn och har så trevligt. Mycket beroende på de damer som han har där som bordsgrannar.
Alla onödiga påtvingade förändringar är ju dessutom också för det mesta ”av ondo” ju äldre och mer ”utelämnad” man är till människors godtycke.
Trots att han själv tog initiativet till att flytta till det här äldreboendet till exempel, blev han sjuk av omställningen då … väldigt sjuk … men nu efter de här åren trivs han så bra och påpekar det oupphörligen.
Nu har jag mailat och pratat med chefen som snackade och förstod och förklarade och efteråt kändes det som jag hade pratat med en ”politiker”. Jag fattade helt enkelt inte vad som kom ut av det hela …
Pappa var ju så ”kristallklar” att han väl kunde bestämma själv … förstod jag i alla fall att hon tyckte … men …
Visst, tänkte jag och sa också … att även om han är kristallklar och ”finner sig” och inte tycker det är hela världen … han får ju mat … så tycker VI att det är viktigt att han får lite mänsklig kontakt utöver den trevliga vårdpersonalen … och våra besök. Och då helst av de mer ”sociala” damerna som inte känner att de behöver ”mäta sig” och så … som många gubbar i den generationen gör.
Nu skall de ha rådslag i Äldrerådet då den här frågan kommer upp på tapeten … Vi får väl se om det blir någon ändring … och om inte … vad skall man göra?
Brorsan och hans Z kom på mellanlandningsbesök. De sitter just nu i luften på väg till Krakow. I ett flygplan som startade från Skavsta, en flygplats nära oss som det heter i reklamen. Och vad passar inte bättre då än att kvarta hos syrran och få sova liiite längre på morgonkulan innan det är så dags för avfärd.
Vi fick en trevlig kväll tillsammans, åt gott och drack gott därtill, men som vanligt glömde Skatan kameran för att vifta och flaxa och kraxa istället. Vi träffas ju inte sååå ofta trots allt.
Det blev också en osedvanligt tidig Morgonrunda … som nästan kändes lite kuslig när det prasslade till i någon buske och rasslade till i något snår. Men egentligen är Skatan inte mörkrädd. Hon är till och med modigare än sin StinaFina …
Det ljusnade i alla fall bortom träden …
fast StinaFina vågade inte rusa iväg så långt i förväg som hon brukade … Bäst att vänta på Matte i alla fall …
och snällt hoppaupp på anvisad sten för att få sitt morgongodis …
Väl hemma tittade Skatan runt bland sina bloggare … knäppte ett kort genom fönstret på Wedholms och skall nu sova vidare … en eller annan timme till.
Klockan har ju hunnit bli halv åtta så det gäller att skynda sig … innan dagen gryr på ”riktigt”
Skatan hann nästan inte ens få med sig sin långa fina stjärt … i svängarna.
Efter frukost och Morgonrundan med StinaFina blev det svamprensning (Mannen) och en snabbfika i köket (lilla a och Skatan) innan vi tog oss ner till torget och Galleri Sjöhästen.
Det blev ett kärt återseende mellan Ria och Skatan. Trots Skatans ofrivilligt dåliga medverkande på kursen i somras verkade Ria uppriktigt glad att se henne igen och nu är Skatan övertygad om att hon också vill ha en fortsättning med Ria som ”mäster”.
Utställarna Ria Roes Schwartz och J´Ove Brandels hälsas välkomna av Galleriets (VD ??, intendent?? , ägare ??) Hannele Heiskanen
J´Ove Brandels är keramiker och färgerna på glasyrerna, uteslutande hans egna, verkar nästan valda med tanke på Rias akvareller. Så samstämda och harmonierande är de.
Skatan fångade också Mannen i glatt samspråk med Ria …
och lilla a bredvid en av Rias Lofoten-målningar …
och Hanneli … inte bara bakifrån …
Mannen, lilla a och Skatan fortsatte ner till hamnen för att inta en god lunch innan det bar av till nästa utställning i NK-villan vid ån … där konstnären Lennart Wennersten ställde ut en del av sina verk.
Han lär ha varit svårflörtad och svår att övertala att ställa ut för det gör han inte gärna och sällan. Han är isens uttolkare och hade många tavlor med från Grönland. Lennart Wennersten älskar vintern och snön och isen (till skillnad från Skatan ) … som han skildrar i olja, akvarell, kol och kanske andra tekniker också …
Lennart Wennersten
Lilla a lämnade oss på eftermiddagen och Mannen och Skatan och StinaFina for till Femöre och förberedde lite. För på kvällen kom våra grannar från stan, Johanna, journalisten och konstnären med sin man T.
Det blev en så kul och härlig kväll att Skatan alldeles glömde bort att dokumentera den för bloggen eller för eftervärlden men hon tog några dagen-efterbilder i alla fall …
Vi hade förärats en av Johannas målningar, Sill och nubbe, som ännu inte har funnit sin plats och stod lutad mot en lampa i väntan på den.
Ätit hade vi gjort och druckit … och pratat och skrattat och pratat och skrattat. Trots att vi ju är grannar hemma blir det mest ett hej i trappan när vi möts, lite mer när vi träffas på höst- och vårstädningarna och husets kräftskiva men så här mellan åtta ögon är det sällan vi träffas så … ja, vi hade inte ont om samtalsämnen i alla fall.
När Mannen och StinaFina och Skatan kom hem efter en ”däven” dagen-efter-dag på landet låg den här hälsningen utanför dörren tillsammans med lite konstnärsmaterial som Johanna använder när hon målar och som hon vill att Skatan provar på …
Så nu är det hög tid att Skata sätter fart …
Hon blev också inspirerad av de skissblock, notesbooks eller vad man skall kalla det, som Ria för på sina målarresor och som ställdes ut i en monter där på utställningen …
Maria-Thérèse tipsade mig om precis samma ”kreativa knep” … för att hålla ”lågan levande” i en kommentar här …
Det skall bli så roligt att återse henne, en kvinna som Skatan verkligen beundrar och har den största respekt för … och som är en underbar akvarellist i samma skola som Lars Lerin.
”Det sista ljuset” (2006) målat av Lars Lerin och fotograferat av Lars Engelhardt
Detta ödehus ? växte fram under Rias hand när hon undervisade Skatan och lilla a och de andra i somras på Fridhem …
Skatan får skämmas lite när vi träffas att hon inte målat en enda akvarell sen sist … men Skatan har en del att skylla på … hon har inte mått så bra och det krävs det av henne för att hon skall få ”ur sig något” … men idag kommer säkert lusten tillbaka.
Vi fortsätter sedan ner till Bryggeriområdet och de andra gallerierna, äter en god lunch någonstans.
Sedan, framåt eftermiddagen, skall lilla a vidare till Stockholm och dottern sin och Skatan och Mannen skall ha gäster på Femöre.
Lilla a har målat ”Utsikt från Tomarps kungsgård” (2010)
Man måste passa på innan sommaren helt har övergått till höst och höstrusk.
Carpe diem.
Maten är förberedd så långt det går, vädret är vackert …
Nu är det bara Skatans hälsporre som kan sätta sig på tvären …
Men Kinesens liniment brukar göra underverk och fixa det mesta 🙂
Qin Shihuangdis (221-210 f.Kr.) hetta kejsaren* och han begravdes för över 2000 år sedan tillsammans med tusentals terrakottasoldater för att ända in i döden och efter den manifestera sin makt och rikedom och herravälde … och vinna evigt liv.
Och det kan man ju säga att han vunnit på sätt och vis … evigt liv.
Graven upptäcktes 1974 och nu är en del av de där terrakottasoldaterna att skåda i källaren på Östasiatiska museet i Stockholm. Fler är på väg …
”Alla har individuella ansiktsdrag, de är massproducerade i formar och delvis uppbyggda för hand. Soldaterna var en gång, liksom de grekiska skulpturerna, målade i starka färger. Färg som har flagnat bort när figurerna utsatts för ljus och luft vid utgrävningen.
Soldaterna var iförda rustning, beväpnade med riktiga vapen och uppställda i stridsordning. Det var en kampberedd armé som skulle skydda den döde kejsaren.” (Citerat från Östasiatiska Museets hemsida)
Fast Skatan behöver inte åka till Stockholm genast för att se en soldat från den tusenhövdade armén. Hon behöver bara kila in till Johannes Maos affär och ta sig en titt på en av dem. Snart kommer en till … och kanske en till …
… fast det är ju kopior förstås … men fullstora och i terrakotta.
Man kan inte annat än säga när man står framför den här soldaten att ett vingslag av evigheten snuddar vid ens kind …
Alldeles fantastiskt helt enkelt.
Och nog skall Skatan ta sig till Östasiatiska museet när det har lugnat ner sig lite och ta en titt där också. Det blir nog en överväldigande upplevelse att få se dessa soldater i massor, alla med sina individuella ansiktsdrag och kroppar …
Utställningen pågår ända fram till den 16 januari, alla dagar mellan klockan 10-20 och med insläpp varje timme.
* Qin Shihuangdi, den Förste Kejsaren av Qin, regerade
221-210 f.Kr. och var den som enade sex stora kinesiska
stater till en enda stat. Han införde gemensamma lagar
för riket och standardiserade mått, vikter och mynt. Han
reviderade skriftspråket vilket innebar att man fick en
gemensam skrift i hela riket. Han var också den som
sammanfogade och förstärkte äldre försvarsverk mot
rikets gränser i norr och väster till den Kinesiska muren. (Citat från Östasiatiska museets hemsida)
Socialdemokraterna tänker annonsera om sitt parti och vad de vill göra om de vinner valet, eller?
Nej, Socialdemokraterna skall annonsera om hur mycket paret Reinfeldt har tjänat på regeringens skattelättnader.
Paret Reinfeldt fotograferat av Bengt Nyman
Ja … och vad är det med det då? De är ju offentliga personer …tycker Östros.
I annonsen står ”Tillsammans har vi tjänat på stora skattesänkningar”
Jag skulle kunna gå ut och använda den annonsen, byta ut ansiktena mot Sonens och hans frus och annonsera vad Sonen har tjänat på regeringens skattelättnader. Han är också försörjningspliktig för invandrad hustru (inga bidrag ) och barn.
Paret Anderson med dottern AIK fotograferat av Eva Anderson
Han är fritidspedagog och har inte en stadsministerlön men har ändå tjänat MÄRKBART … på regeringens skattelättnader.
Och …vad är det med det då?
Nej, jag ville bara säga det … att en sådan annons snarare skulle hjälpa Moderaterna och stjälpa Sossarna när man svart på vitt visar vad en låginkomsttagare tjänat på jobbskatteavdragen.
Att det gjort skillnad …
Fler som har reagerat på det ”låga tilltalet” och frågar sig varför inte Mona Sahlin (S) kampanjar med sin egen lön t ex som Ring Broman för protokoll gör.
– Jag säger samma sak som jag har sagt hela tiden. Jag har inte gjort någonting med de här två kvinnorna som inte varit helt frivilligt från båda sidor.
Skatan kraxar inte mer så har HON … i alla fall … ingenting kraxat …
blir inte lätt att hitta … Hon är ju öppen som en bok och har väl skrivit det mesta redan om hur hon tycker och tänker och gör och … men …
Blir man förärad och tar man emot en sån fin award så …
Shoot!
1) Skatan är1.73 lång och har ett BMI som gör att hon är tjock men ännu inte fet. Så nu vet ni det.
2) Skatan har svårt för att få ändan ur vagnen …
3) Skatan var en stökig tonårstjej som skolkade mycket, delvis umgicks med ”fel” personer, blev skickad till Frankrike p g a ”fel” pojkvän och som följd därav fick gå om ett år på gymnasiet.
4) Skatan berättade för bästisen när hon förlorat sin oskuld genom att skriva det på bästistens arm med sin fingernagel eller en pennspets under en lektion i skolan. Sms fanns ju inte och hon vågade inte berätta det öga mot öga trots att ögonen förstås möttes efter avslöjandet.
5) Skatan blev ”portad” på jazzklubben som tonåring, Jazzklubben som hon var medlem i och som höll till i Gästabudssalen på Slottet för det mesta … Orsak: … hm … här kommer sanningens minut … det ääär verkligen svår att klämma fram med det … men … orsaken var fylla … hon hade varit så berusad att det hade varit störande …
6) Skatan känner sig fortfarande inte vuxen ( i alla lägen), färdig, mogen … trots sin ålder (64 år) och letar fortfarande i sina gömmor vem hon är, kan vara och eventuellt vill sträva efter att bli (lik).
Eftersom hon är så flaxig är det inte helt lätt.
Hon är som den där tonåringen som står framför spegeln och inte ”duger” för hon vill ha en kropp som någon model (Kate Moss kanske)
och intellektuell, ”fyndig” och en helt genial författare som Bodil Malmsten
Redan här märker ni hur flaxigt ologisk Skatan är … det finns väl ingen tonåring idag som vill vara som Einstein (veeet dom vem Einstein är utom att det är en gubbe som man ser räcker ut tungan på posters) eller ens Bodil Malmsten som de säkert inte heller känner till. Hade Skatan skrivit Selma Lagerlöf hade ungdomarna säkert vetat … och hennes berättarförmåga skulle verkligen inte varit fy skam att ha … för Skatan i alla fall.
Vad Skatan menar att det finns inte en chans att alla dessa människor kan härbärgeras i en och samma kropp … och ändå jämför sig tonåringarna inte med en person vars utseende och egenskaper de vill ha utan med flera. Och blir stressade. Och olyckliga.
En helt ouppnålig dröm.
Något liknande gör faktiskt Skatan också. Fast på ett lite annat sätt. Hon skiter i utseendet nuförtiden (nästan) och vill inte vara någon annan än den där flaxiga kraxiga individ hon blivit men önsketänker … förgäves förstås … att hon kunde förena alla smarta bloggstilar hos sig … vakna en morgon och VARA knivskarp i intellektet som den eller den och snabbtänkt och rolig som den eller den … och med en sagolik förmåga att berätta om stort och smått som den eller den … vilket förstås är en omöjlighet och leder fram till nästa punkt …
7) Skatan är alltså en orolig själ, en rastlös en … och ologisk, som vill göra allt på en gång och nästan aldrig är nöjd och tillfreds …vill vara här när hon är där och vise versa …
Men … trots allt … ändå … börjat lugna ner sig, samla ihop sig, se sina för- och nackdelar, dra slutsatser av dessa och utvecklas …
För utvecklas bör man … annars dör man. 🙂
Så … nu var det gjort. Inte särskilt koncist och samlat men ger ändå lite mer hållpunkter vem hon är den där Skatan … som ni kanske inte var helt medvetna om …
Förresten …
Lyssna … till Skatans favorit genom tiderna … always … alltid … for ever …
For standin’ in your heart,
Is where I want to be, and I long to be,
Ah, but I may as well, try and catch the wind.
Direkt efter bastubadet igår kroknade hon på soffan framför TVn. Hon skulle bara vila lite. Och Skatan passade på att blogga. När vi sedan satt och lyssnade lite slött på Idol och pratade slocknade hon titt som tätt och när Skatan kände efter var hon brännhet och blossande röd.
Skatans tankar 
