Skatan försöker hänga med i svängarna …

Skatan och en bekant diskuterade det här med tiden. De förstår inte hur tiden kan uppfattas så annorlunda av unga och gamla. De hinner ju knappast ur sängen känns det som förrän det är dags att krypa ner i den igen och det hinner ju knappast bli måndag förrän fredagen är här och inte var det längesen de flyttade in från landet heller.

Finns det någon forskning på det? En tycker att den gode Guden skulle sakta ner farten lite för de äldre men i stället gör han tvärtom och de får rusa i superfart genom tiden.

Nu är det jul igen …

Skatan försöker i alla fall fortsätta med sina dagliga teckningar så att hon inte kommer på efterkälken med allt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förutom dessa få rutiner är det svårt att planera nuförtiden. Mannen är liksom inte delaktig på samma sätt utan snöar in på egna grejer som då upptar hans tid helt och fullt. Just nu är det en tavla av Andres Zorn som han vill få tag på en ny reproduktion/kopia av eftersom den gamla som hängt på dass har blivit mer än lovligt blekt.

IMG_8442 (1)

När hans mor och far skaffade den tänkte de nog på just honom när han kurade ihop sig av kylan vid ”första doppet” på Femöre. Tavlan heter Une Première (En premiär) och visades första gången på världsutställningen i Paris 1889.

Annars är det ju som för alla andra en del att göra inför julen som de ska fira på Femöre i år med Sonen och Pa och Alice och Cissi och Skatans syster och Mannens yngsta syster så de blir åtta personer och det ska bli såååå himla kul. Men en del att förbereda förstås.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu måste Skatan gå och laga middag.

Det är inte bara här Skatan halkar efter

Skatan är med i en fantastisk FB-grupp som har startats av Trine Pettigrew som var hennes konstkursledare i Italien, Danmark, Portugal och Skottland. Den heter En Streg Om Dagen och det är meningen att medlemmarna i gruppen  ska skissa, teckna, eller måla varje dag efter ord som de fått och ska tolka.  Det är en underdrift att säga att Skatan halkar efter där också.

Men det är inte så konstigt. Hon hinner ta mig sjutton inte ur sängen förrän den s k verkligheten faller över henne. Idag har hon suttit och pillertrillat åt både sig själv och Mannen och det är många tabletter och kapslar som ska sorteras in i sina små fack i doseringsdoserna så det tar nästan en timme bara det.
IMG_8440.jpg
Och så är någon medicin nästan slut. Iväg till Apoteket och idag också in på läkarsidan för att beställmera medicin till Mannen. Ett uppdrag idag var att gå till Clas Olsson för Mannens räkning … en mössa med lampa som gett sig … upp för en stunds pratstund hos Hannele på Galleri Sjöhästen … pust … och sen iväg till Liedl för glassen (som bara kan köpas där) och Brännvinsosten till Mannen och försöka få ut lite kontanter till tiggaren utanför … en pappa till Skatans favorittiggare som sitter utanför Ica i Oxelösund.  Hem för att laga middag …svenska  köttbullar med 91 % kött inhandlade på Liedl  och potatismos. Nu har hon också hunnit med dagens ord: Mirror och håller på att varva ner för en kväll framför TVn och Vi på spåret. Idag är en av de tävlande Amie Bramme som är dotter till Trina (Katarina), Håkans äldsta systers bonusdotter och alltså bonusbarnbarn. Denna Amie är förresten halvsyster till den mera kända Seinabo Sey.  

Så då håller de extra hårt om tummarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så kom snön också till Nyköping

I morse var det vitt, vitt, vitt när Skatan och StinaFina gick sin vanliga morgonrunda. De valde att ge sig iväg till ån …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Väl hemma hade Mannen som vanligt gjort frukost och sen tog sig Skatan ner till stan för att få sina fötter inbäddade i gips. Redan på torsdag ska hon få nya, korrigerande inlägg. Skatan har gått mer och mer kobent för den vänstra foten har sjunkit ner efter att hon bröt fotleden för 11 år sedan. Samtidigt som det högra benet är lite kortare än det andra. När hon sett sig i skyltfönster har hon nästan haft en Selma Lagerlöfslik gångart. Och även om hon skulle vilja vara lik Selma Lagerlöf på andra sätt så inte utseendemässigt i alla fall (korpulent och lite låghalt).

Skatan passade också på att inhandla en fantastisk julklapp till Johanna som hon spanat in länge men inte vågat köpa riktigt. Nu har hon fått ”fria händer” och har slagit till. Men hon avslöjar ingenting ännu förstås. Det kan ju hända att Johanna läser sin mormors blogg.

Full rulle med familjen Börjesson

Familjen Börjesson kom på efterlängtat besök. De levererade också en soffa som Skatan och Mannen fått ärva av dem och som de ska ha på Femöre. En mycket skönare soffa än den som nu Öppen hand fått ta hand om. Femöre inspekterades noga innan de alla drog till stan för middag och förejulaftonjulafton eftersom familjen B ska åka till Ammarnäs och snön och fira den riktiga julaftonen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alldeles i början när familjen B dök upp och hundarna skulle hälsa på varandra blev det lite ”sätta-ungen-på-plats-gruff” från StinaFinas sida men Puck är en mycket klok hund (labrador) och förstod att här var det gamlingen som bestämde. Och StinaFina var uppenbart överlycklig att ha en hundkompis på besök. En hundkompis som lätt som en plätt hoppade över det nya staketet. Som tur är kan inte StinaFina det,  Hon har  blivit nästan helt döv och de kan inte ha henne lös längre på hundpromenaderna. Nu fick hon vara lös och ledig (lite grand) tillsammans med Puck som hon noga höll reda på på tomten.

När soffan var på plats åkte de vidare in till stan för middag med en riktig Anderson-efterrätt: marängswiss. Det var en efterrätt som måste delas ut av husfar för att det skulle bli rättvist. Efter maten bakade Ludde en butterkaka som de hade till kaffet senare och så fick Mannen och Skatan hjälp att flytta tavlor och sätta upp den nya tavlan som de köpt.

Det gäller att passa på.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En heldag var slut och   Skatan och Mannen var mer än nöjda över att få träffa sina ”nära och kära”, som det ju heter,  och som de ju ääär och vars träffar ju inte är så alldeles regelbundna.

Om man så säger.

Öppet hus på ateljén och julmarknadernas andra advent

Också idag hade de öppet på ateljé Alster men Skatan fick inte med sig några bilder därifrån. Hon var där bara någon timme eftersom Mannen och hon redan bestämt att gå på julmarknaden på residenset på Nyköpings hus. Erika och Clara höll ställningarna.

Julmarknaden blev en besvikelse … i och för sig är det kul med nya grepp men man förväntar sig också traditionsenliga hantverk som halmbockar och hjärtan att hänga i fönstren, hemstickade raggsockor etc. Skatan köpte ett par fina enbärssmörknivar utkarvade som gäss. En kniv för en smörgås.

Det var mera spännande i Kungstornet där de också höll öppet. Skatan och Mannen var däruppe för längesedan och de var imponerade hur mycket som gjorts sedan dess.

På hemvägen fick de sån längtan efter korv med bröd så de åkte vägen om Gullans kiosk och döm om deras förvåning för där satt två bekantingar som hade fått samma längtan efter korv med bröd: Bodil och Christina. Ha, ha … de stöter på varandra allt som oftast dessa dagar. Bodil och Christina hade varit på Fåfängans julmarknaden men den var lika lite att ”hänga i julgranen” som marknaden på Nyköpings hus.

Vart tog alla barndomsjularna vägen … som Skatan mindes dem … med snö och kanderade äpplen och pepparkakor och … och tomtar och häst-och-släde och …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här sitter Skatan klockan kvart över fyra

på morgonen.

Alla sover, tyst det är i huset.  Men hon är vaken och har redan svept två glas med någon konstig saltsmakslösning. Klockan nio ska hon genomlida coloskopi. Skatan ska inte gå in närmare på det utom att fram till klockan sex idag ska hon få i sig två liter av den där lösningen. Liksom hon fick i sig två liter igår kväll.

Och då gäller det att ha nära till toaletten … om man så säger.

Det var det det.

De senaste morgnarna har StinaFina och Skatan promenerat längs ån. Det har varit fina morgnar med härliga isfläckar som både hon och StinaFina älskar att krascha. Det nöjet har hon unnat sig sen barnsben.

Att gå längs ån i Nyköping är alltid ett äventyr. Det finns alltid saker att upptäcka. Den här morgonen fascinerades hon av bäverns framfart. Varför har den avbrutit sitt gnagande med bara en tunn strimla kvar som fortfarande fick trädet att stå upprätt?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja det kan en undra.

Några dagar har de varit ute på Femöre för att fixa inför julen som de ska fira där. Det är härligt att gå sina sommarrundor en helt annan årstid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Solen sken och Skatan fick gömma sig bakom ett träd för den bländade både henne och mobilen.

Men som hon är nu den där Skatan så glömmer hon allt som oftast mobilen hemma och de fantastiska saker hon ser på sina promenader är det bara hon  … och StinaFina förstås …. som får glädje av.

Hej och hå …

Det var igår det …

som de var hos Claes på middag … en välsmakande dito med tillhörande drycker. Förstås.

Och de snackade om allt mellan himmel jord. Förstås.

Det är inte utan att Skatan längtar till Koh Chang och Thailand och riktigt slutrest dit kan hon aldrig tänka sig att det är.

Bilen som Skatan parkerat på gården skulle hämtas idag och Skatan och StinaFina promenerade dit.  Aldrig att Skatan kunde tro att det skulle vara så besvärligt. Den hade ju körts in … hm… nu skulle den ju ut samma väg. Men efter många om och men gick det vägen till slut i alla fall.

På vägen dit som alltså var Skatans och StinaFinas morgonrunda  gick de .en liten omväg för att titta på den villa som Skatan och hennes familj först bodde i sen de flyttat från Jönköping till Nyköping anno dazumal.

Det hade inte ändrats något alls … åtminstone inte utvändigt och vilka minnen den väckte. Alla hennes tidiga tonårsår hade hon ju bott just där … då när allt började hända. Liksom.

Nu har hon varit och flåsat på hjärtträning och ska snart koppla av lite … order från alla att hon måste ta det lite lugnt.

Hon tittar ut över stan och har nu lyckats skrivit ännu ett blogginlägg.

IMG_8278

Heja …  det går framåt.

Wardhill Castle, Aberdeenshire – akvarellkurs i en sagolik miljö

med Trine som deras skickliga kursledare och hennes dotter Anna,  deras kock som lagade de mest delikata vegetariska rätter man kunde tänka sig.  Med den skickliga pianisten Ali , Annas man,  som alltid fanns tillhands och var dem behjälpliga med allt mellan himmel och jord. För att inte tala om  att också deras  lilla dotter, solstrålen Anise,  och den mycket personliga hunden Rufus  gjorde dem sällskap den där första novemberveckan 2017.

IMG_8040
Wardhill Castle

Flera  av kursdeltagarna hade Skatan träffat tidigare härhemma i Sverige. Malene … förstås …  som ”dragit med ” Skatan till målarkurserna som anordnats tidigare  av Trine … i Italien, i Portugal och i Danmark…, Lene och Lisbeth  som det  var sååå roligt att  träffa igen. Och så de nya deltagarna … härliga Letizia från Italien som lockade till många  skratt och Maya som delade badrum med Skatan och Elisabeth en gammal god vän till Malene.

De var en verkligen en härlig grupp alla tillsammans.

 

Vilken miljö att ha kurser i … detta sagoslott med sina salonger och  sina fantastiska omgivningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Matsalen  fungerade som deras målarstudio där undervisningen ägde rum.  Och som sedan förvandlades till den eleganta middagsmatsalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hunden Rufus var en mycket speciell och personlig herre. Han visste mycket väl att han inte fick vara i soffan men hade funderat ut ett sätt att sitta där men ändå inte. Båda frambenen hade han ju fortfarande i golvet.

IMG_8168
Rufus är med när det serveras High Tea i salongen

Pappa Ali och lilla Anise har någon slags tävling …

Ja … Skatan skulle kunna skriva så mycket mer om dessa härliga dagar där hon lärde sig så mycket om akvarellen och hur man ska ta tillvara dess uttryck.

Tack Trine!

Vi ses i Portugal till våren ❤️

 

Allt gick åt h-vete

Skatan hade ju lovat sig själv att försöka skriva något i bloggen varje dag. Något litet bara eller mycket.

IMG_8043
Trine lär ut alla nyttiga tekniker

Igår försökte hon berätta om sina fantastiska dagar på akvarellkursen på slottet Wardhill Castle  i Aberdeenshire, Skottland,  med den härligt inspirerande och skickliga kursledaren  Trine & Co (= Anna, som lagade den delikata vegetariska maten och hennes man Ali och dottern Anise för att inte tala om hunden Rufus) och de andra kursdeltagarna: Malene, Lene, Lisbeth, Elisabeth som kallades Bette (?), Letizia och Maya. Har Skatan glömt någon är det bara symptomatiskt som hon är just nu 😦 )

Det gick åt h-vete.

Skatan har ju många bilder som hon inte lyckades få in här i bloggen … hon har helt enkelt varit borta för länge och mycket har hunnit ändrats.

Men skam den som ger sig. En vacker dag är inlägget färdigt och alla bilderna där. (Cross your fingers)

Till dess.

IMG_7989

 

Svart söndagseftermiddag – en sista klagosång

Det är för djäkligt att människan … att hon … Skatan … inte kommer igång med bloggen.

För kommer hon bara igång … en dag i taget… så är hon ju snart där. Att kunna skriva om stort och smått och  inte bara i svart utan också  i vitt.

Eller hur?

En liten resumé kanske vore på sin plats.

Förra året 2016 fick  älskade Mannen en demensdiagnos … Alzheimer.

Inte nog med det … framåt sommaren fick han en stroke också och den var ju bra på ett sätt. Han slapp så många tankar på att ”gå ut”  och berätta om ”det värsta” som långsamt smög sig på … demensen (vilket han förstås verkligen drog sig för).  Skatan och Mannen hade ju alltid talat om ”det värsta” de kunde tänka sig att drabbas av på äldre dar … demens … och så drabbades Mannen av just det. Det var inte rättvist. Men vem säger att livet ska vara rättvist?

Nu har Mannen…  ja … om inte förlikat sig så kanske ändå accepterat hur det är och eftersom han ”svarat” jättebra på bromsmedicinerna är det mest strokens konsekvenser … ett släpande ben som han inte kan lita på … och som följd av benet dålig balans som verkligen stör honom.

Så de går här och vinglar Skatan och Mannen och stöttar varandra så gott det går. (Skatan har ju så gott som ALLTID lidit av dålig balans. Ända sen barnsben.)

Den 31 maj i år drabbades så Skatan av en hjärtinfarkt. På Morgonrundan på Femöre högg det till ovanför vänster bröst och smärtan gick upp i käken och ut i vänster arm … klassiskt …. och infarkten var ett faktum. Den gjorde att sommaren gick i slow motion med hjärtträning och tusen och en mediciner men ändå en lång härlig tid (fast det blåste vareviga dag … en ska klaga när en kan eller hur 😉 ) och sommar på Femöre tillsammans med Mannen.

I mitten av september så slog det till igen … trots alla mediciner. Och den här gången fick hon ligga inne … som det heter …  i 6 dagar med olika provtagningar. Och med slutsatsen att hon skulle fortsätta som förut. Mediciner, mediciner, mediciner … och hjärtträning. Och inte stressa utan lugna ner sig.

Lättare sagt än gjort.

Efter den här gången blev Skatan nojig. Och andra symtom smög sig på … riktiga eller p g a stress. Vem vet … inte du … vem vet inte jag … Eller på grund av sömnlösheten som hennes jäkla WED/RLS ställer till med och som hon inte heller har fått riktig kläm på ännu (medicinerna) trots en fantastisk neurolog som finns där. De provar sig fram så sakteliga.

Sakteliga är ordet.

Skatan har t ex också blivit otroligt andfådd … kan knappast gå uppför en backe utan att stanna och pusta ut. Andfåddheten har smugit sig på långsamt … långsamt. Hon har undersökt hjärtat igen … inget flimmer … KOLen som hon också har har blivit obetydligt sämre och hon har fått ny medicin och när läkaren sa att hon måste räkna med att hon också blivit ÄLDRE och att det är NATURLIGT att lungorna fungerar sämre och sämre … höll hon på att ramla av stolen.

Skatan glömmer hela tiden att hon ju är ÄLDRE nu.

Att hon lyckas glömma DET är mycket tack vara Fia … Skatans PC som det kanske heter (Personal Coach) som Skatan tränar hos (Pilates i grupp och också Yin Yoga) samtidigt som hon får kostråd och levnadsråd. Ett ljus i mörkret som kan peppa Skatan hur låg hon än är.

Och så går Skatan och samtalar regelbundet … för att lära sig lugna ner sig. Och få lite perspektiv. Och acceptans.

Punkt slut.

Nu vet ni.

Och nu ska hon sätta igång. Fast just nu blev hon avbruten … hon blir ofta just avbruten … av Mannen som vill ha hjälp.

Är det inte det ena så är det det andra.

Återkommer … Ja, Skatan lovar … (Är hon inte riktigt hurtigt käck så en snart spyr)

 

Månadsbilden för juni 2017

Skatan missade månadsbilden för maj … hon fick en hjärtinfarkt 31/5 så hon är förlåten. Eller hur?

Och den här tog hon faktiskt på ”rätt” datum igår när hon var inne i stan = Nyköping.

Men hon har funderat på en sak. Kanske skulle hon välja ett annat motiv för sin månadsbild sommartid eftersom hon för det mesta tillbringar sommarmånaderna på Femöre. Det är ju lite onödigt att åka in till stan Nyköping och ni vet ju hennes favoritbild från Morgonrundorna med StinaFina redan. Den knäpper hon ju var och varannan dag.

IMG_6686 (1)

Men nog om dessa hennes funderingar.

Här kommer hennes månadsbild för juni i alla fall.

Må gott!

Och håll till godo!IMG_7016

 

Efter hjärtinfarkten

är Skatan om möjligt ännu mer initiativlös än tidigare. Hon blir så in i bomben trött efter att bara ha gått den vanliga Morgonrundan med StinaFina. Hon har ju faktiskt en fantastisk målarvecka i Portugal att berätta om och visa er men … OK … det får anstå ett tag till.

När hon kom hem från Portugal  ramlade verkligheten över henne lite burdust kanske och när hon på den ovanligt tidiga Morgonrundan (0645) den 31 maj kände att hon blev andfådd och hade smärta i bröstet upp mot nyckelbenet och käken och ut i vänster arm fattade hon faktiskt inte vad det rörde sig om … eller ville inte fatta. Hon gick sin timme med StinaFina men tänkte flera gånger och hoppades att någon skulle komma om hon damp ner på marken och blev medvetslös.

Eller dog.

Nu gjorde hon inte det.

När hon kom hem lade hon sig att vila och sen ringde hon sin vårdcentral som skulle ringa tillbaka. De ringde tillbaka 09.15 och sa att hon omedelbart skulle ta sig till akuten vilket hon gjorde.

Sen gick allt i ett flygande fläng.

De kastade i henne massa blodförtunnande medel och tog blodprover var sjätte timme och hon fick syrgas och var uppkopplad till EKG och med en bloktrycksmanschett om armen som tog blodtrycket med jämna mellanrum. Första natten låg hon på IVA för att dagen efter åka ambulans till Eskilstuna för kärlröntgen.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På IVA fick hon inte använda mobilen och hade den avstängd men när hon då äntligen fick använda den i ambulansen ville det sig inte bättre än att hon slog sin PIN-kod fel alla tre gångerna.

Obrukbar.

Hon fick låna en telefon på HIA men fick inte tag i Mannen. Hans mobil var avslagen. Men båda döttrarna hade ringt och hon hade talat med dem och till slut fick hon tag i Mannens syster som åkt buss ut till Mannen i Oxelösund när hon inte fick svar i mobilen … Mannen som var i stan (Nyköping).

Jösses vilken cirkus.

Mannen fick i alla fall låna sin systers mobil till slut och Skatan kunde då äntligen nå honom.

Skatan hade fina kärl och trodde då hoppfullt att det inte var en hjärtinfarkt men si det var det likafullt. Det syntes tydligt på de där blodproverna. Antingen satt ”proppen” längst ut i de finaste kärlen dit röntgen inte nådde eller så hade ett kärl en spricka och hade tillfälligt säckat ihop och stoppat blodflödet med en propp. Nåja, Skatan var glad ändå att hon inte är åderförkalkad. 😉

Väl tillbaka till Nyköping låg hon kvar ännu en natt och en halv dag. Några andra skrevs ut men till Skatan sa de att hon måste visa att hon orkade röra på sig lite så det var upp och hoppa och fram och tillbaka i korridoren och så på eftermiddagen blev hon utskriven.

Nu väntar ultraljud för att se var och hur hjärtat är skadat, sjukgymnastik i tre månader och besök hos hjärtsjuksköterska (första besöket avprickat) och läkare om några veckor. Och så ska Skatan både ta det lugnt och röra på sig.

Lättare sagt än gjort.

Något som rör på sig är i alla fall humöret som verkligen åker berg- och dalbana. Ena stunden är hon låg … lägre  än en sjunken båt … för att i nästa vara full av energi. Men det är bara ”natuuuurligt” sa hjärtsjuksköterskan.

En sak har kommit över Skatan i alla fall … de existensiella tankarna står på kö om nätterna.

Men det går väl över det också … och hon får fortsätta följa sitt motto:

Leva och låta leva.

Och nu mer än någonsin ta tillvara på det. Livet alltså. 😉

 

 

 

 

Månadsbilden 30 april 2017

Det är Valborgsmässoafton och sista april och solen skiner och det blåser inte så värst som det har gjort så gott som hela våren här på ostkusten.

Och Skatan glömde inte att ta sin Månadsbild:

IMG_6271Ikväll ska de promenera upp till Fåfängan och titta på brasan och lyssna på Vintern rasar … och tänka att äntligen, äntligen är det vår.

IMG_6272 (1)Här är stället vid ån som Skatan hade förra året som sin månadsbildsplats men som blev lite obekväm när snön kom och det blev glashalt på stigen och risk för livet att ta sig dit.

Men så här års så …

Håll till godo!

Att skriva – en notering

Skatan läste en recension i morse. Det var Agneta Pleijels bok Doften av en man som resencerades av Jenny Achenbrenner.

Men strunta i recensionen … Skatan ska förstås läsa boken.

Det är den sista meningen i recensionen och den sista meningen i boken som är den som Skatan fastnade för och gör till sin.

Precis så är det för henne nämligen … att skriva.

Skriva är att leva för att komma hem

 

Hos Skogsnuvan i Fisksjön

Skogsnuvan hämtade Skatan vid bussen i Hammarstrand (dit hon farit från Sundsvall efter den vackra Indalsälven)

Brorsan Göte var chaufför. De körde hem till Fisksjön genom landskapet som … fick Skatan veta … en gång varit sjöbotten men torrlades av Vild-Hussen av misstag. (Döda fallet)

Detta bildspel kräver JavaScript.

I byn Fisksjön är inte längre Skogsnuvan så ensam idag utan hon har fått brorsan Göte nästgårds eller ”nästhus”. Han bor där med sin svarta labrador Jack, en hund som Skatan då aldrig sett maken till. En klokare, lydigare, följsammare hund än Jack, som bara är två år dessutom, kan Skatan inte föreställa sig.

Skatan blev bjuden på en härlig älggryta och sen var det prat och mera prat förstås  (det var ju två år sen sist) innan det var dags för sängen.

Nästa dag dök DansBritt upp framåt förmiddagen. Då hade Skogsnuvan och Skatan redan hunnit gå en morgonrunda med hunden Jack. Som tur var hade Skogsnuvan dubbar att låna ut för det låg fortfarande is och snö kvar på stigarna fast bäckarna vår-porlade för fullt.

De tillbringade nästan hela dagen nere vid sjön i solen (fast aprilvädret gjorde sig påmint med en och annan hagelskur).

SkogsnuvanAnita smorde upp den gamla järnspisen med spissvärta och satte fyr i den så det rykte från alla håll och kanter men efter ”reparation” tog skorstenen hand om det mesta av röken igen. Hon rengjorde också ett våffeljärn … ett riktigt järnjärn … med Zeta olivolja. Och sen blev det våffelgräddning (fast i smör förstås) och godare våfflor har då Skatan aldrig ätit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det kändes i kinderna att de varit ute hela dagen och kvällen avslutades med en delikat abborrmiddag och soffhäng framför TVn.  Skatan somnade sedan ovaggad.

Fredagen bjöd på blåsigare väder igen … tänk att det ska blåsa så gott som varje dag … och de åkte in till Hammarstrand en sväng och åt lunch på ett mysigt matställe, en god räkmacka, och gjorde lite sightseeing genom att ta en annan väg tillbaka genom … det har Skatan tjatat om förr … det fantastiska och storslagna landskapet.

Underbart är kort.

Redan kl 05.30 ringde väckarklockan och bussen tillbaka startade 06.50 och så tillbaka med tåg från Sundsvall.  Väl i Stockholm skulle Skatans tåg gå 14.40 tillbaka till Nyköping men var försenat med tio minuter och startade kl 14.50.

Kl 14.53 smällde lastbilen in i Åhléns.

En ny verklighet tog sin början i Sverige. På något sätt hade Skatan trott de skulle vara förskonade men …

Vilken fruktansvärd katastrof.

Månadsbilden i mars fast det är den 1 april

En dag sent ute är Skatan … som vanligt kanske ni tänker … och ja, så är det nuförtiden.

Skatan hinner inte med. Mannen har liksom blivit lite äldre och ligger på sofflocket lite oftare och Skatan förstår hur lat hon har varit tidigare.

Men det var ingen större skillnad mellan idag och igår vad vädret beträffar. Lite mer dimma idag, lite regnigare igår.

De tog sig en sväng ut till Femöre för att ta ner värmen och hämta nyckeln och ja, kolla läget. Dimman låg fortfarande tät över vattnet och Karin hade lämnat visdomsord på kylskåpsdörren.

Skatan längtar efter att flytta dit ut igen …

Detta bildspel kräver JavaScript.