Men man brukar faktiskt klara det mesta om man är en my …
Kategori: Skatans Tankar
Morgonrundan denna dag
gick i grått, vitt och svart med en liten svag ton av blått där himlen lyste igenom.
Det var en grad minus, broddarna var på så det var inte halt.
Perfekt … med andra ord
Läs även andra bloggares åsikter om decemberväder 2011
Det är redan da´n före da´n …
då Skatan och Mannen och StinaFina reser söderut för att kunna vara framme
da’n före doppareda´n …
Undrar just om Granen redan då … da´n före doppareda´n … står så grön och grann i stugan ?
Men nu .. nu ääär det redan da´n före da´n när allt skall vara packat och klart …
– Kööör!
Läs även andra bloggares åsikter om dopparedagen
Martin Schibbye och Johan Persson dömdes för terrorbrott idag
Rättsprocessen kidnappad skriver Kaj Schueler i SvD idag)
/…/
Yttrandefriheten är inte ett begrepp som bara lämpar sig för högtidstal utan den är ett handfast redskap för att säkra ett flöde av information och journalisters arbetsmöjligheter. Det mod Schibbye och Persson visat och de risker de tagit måste försvaras i det fria ordets namn.
När nu våra tankar går till Schibbye och Persson är det oundvikligt att också tänka på en annan svensk journalist, Dawit Isaak som sedan drygt tio år sitter fängslad i ett eritreanskt fängelse.
Det finns bara ett krav: de måste friges nu och få en möjlighet att återigen utöva sina yrken. (Kaj Schueler)
Ja, vad ska man säga?
Det finns inget att säga. Man känner sig bara maktlös … och inte blir det bättre av allt käbbel som har satt igång.
Det var som att trycka på en knapp och så svämmade det över av käbbel… man käbblar om Bildt, man käbblar om vad som kunde gjorts mer, bättre …
Inte för att Skatan vare sig försvarar eller anklagar Bildt för vad som gjorts eller inte gjorts.
Skatan har inte en aaaning.
Och misstänker att inte så många av bloggkäbblarna heller har en aning …
Skatan är uppgiven … vad blir bättre av allt käbbel … och hoppas på kloka och sansade människor som Jan Eliasson … och håller naturligtvis med att det är Viktigt att Sverige agerar nu
Etiopienkännare har tidigare varnat för att rättegången mot Schibbye och Persson är politisk, och att domen kommer att präglas av politik.
Jan Eliasson
Men just därför borde chansen för Sverige att få gehör på diplomatiska påtryckningar, både nu och efter 27 december, öka enligt Eliasson.
/…/
Samtidigt är det enligt Eliasson viktigt att inte gå för hårt fram, och att hela tiden visa att man har respekt för det etiopiska systemet. Annars riskerar uttalanden från svenskt håll att få motsatt effekt. Eliasson menar att det kan vara bra att visa hur stor frågan är i Sverige. Då kan Etiopien förstå att hur de agerar i frågan kan ha betydelse för relationerna mellan Sverige och Etiopien.
/…/
– Det är en balansgång i sådana här samtal, man vill inte väcka ilska, säger Jan Eliasson.
Svenska regeringen bör också framhålla humanitära skäl, att de dömda har anhöriga i Sverige, och peka på hur man ser på att de är journalister, menar Jan Eliasson.
Ja, vad mer kan man säga … och hoppas att vad som än krävs också görs och lyckas …
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Bildt, Eliasson, Schibbye, Persson, Schueler, bloggkäbbel
Jag är, jag är gud … säg mig vem är du?
Varenda liten gråsten bär en evighet …
Skatan lyssnar och lyssnar och lyssnar … och undrar för sig själv … för den minst tusende gången … undrar hon …
– Säg mig vem är jag?
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Eva Dahlgren, Jag är gud, vem är du?
Julgransstassen
… eller …
Bara det värdefulla får hänga i julgranen *
Skatan kommer ihåg den första julen i eget bo … när Mannen och hon skulle klä sin egna julgran.
Vad skulle den ha för ”kläder” ?
Hur skulle den se ut?
Flaggor eller glitter, julgranskarameller eller bara tjusiga kulor?
Mannens familj hade flaggor … många flaggor … men allra viktigast var nog ändå stjärnan i granens topp.
Skatans familj hade en stjärna i halm, Mannens en glittrigare variant osv osv …
Tänk ändå hur olika julgranar kan vara … kan bli.
Skatans familjs gran hade visserligen glitter vissa år … men sparsamt, inga flaggor … aldrig flaggor … men många kulor, egengjorda julgranskarameller, mycket halmarbeten, små korgar av flätat papper fyllda med russin … riktiga ätbara pepparkakor och … rödkindade riktiga äpplen …
och så mormor Esters medhavda marsipangrisar som hängdes upp i syttråd som bundits runt deras tjocka magar …
Sååå … skulle en riktig gran se ut, tyckte Skatan.
Nej, flaggor måste det allt vara också, tyckte Mannen.
Det blev aldrig några flaggor i unga familjen Andersons julgranar. Men inte heller några marsipangrisar …
Skatan och Mannen hade förstås en egen gran … men …
men för det mesta firade de sina jular vartannat år hos Mannens familj, vartannat hos Skatans … och den egna granen införskaffades mest för att den så småningom skulle kunna plundras på ungarnas julgransplundring … 🙂
Också traditionen som Skatans familj hade försvann: att samlas runt vita bordet i vita rummet med silkespapper och bokmärkesänglar och sytråd och polkagriskarameller och egengjord kola för att skapa julgranskaramellerna tillsammans. Mormor hade ju också kommit resande med sina kartonger fulla av marsipangrisar och kottar av choklad, klädda i färggrant staniolpapper …
Sedan … dan före dan … var det slut på barnens medverkan.
Mamma och pappa klädde granen på kvällen när vi barn hade somnat och det första vi ungar gjorde på julaftonsmorgon var att rusa ut i rummet där granen stod i all sin prakt och titta på högen av julklappar som låg i en tvättkorg under den … eller bredvid och börja vänta och vänta och vänta … tills tomten äntligen klappade på dörren framåt kvällen …
Det var tider det 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om julgranen, julgransklädsel, glitter, flaggor, traditioner, julgranskulor, etc
(Nu när Skatan skriver det här och tänker tillbaka får hon en alldeles konstig lite pirrig känsla i maggropen … en sån där nostalgikänsla. En sån där barnen-i-Bullerbyn-känsla om att så hääär skall jularna firas förstås. Inte framför en TV som det ju ofrånkomligen blev så småningom … inte framför Kalle Anka …)
* Skatan var bara tvungen att i det här sammanhanget speciellt tipsa om dagens inlägg i Linneas språkblogg : Bara det värdefulla får hänga i julgranen
Den första snön kom till Nyköping
Idag när Skatan vaknade och tittade ut var världen vit …
Ett florstunt snötäcke låg över gräsmattor och tak.
Sommarens sista ros
Den första snön hade kommit den 19 december 2011.
Lagom till jul kan man tycka … men den ligger nog inte kvar. När Skatan och StinaFina kom hem efter Morgonrundan och hon fick av sig den förhatliga tröjan och blivit torkad konstaterade vi båda att det var blött … och inte mycket till snö längre.
Läs även andra bloggares åsikter om Den första snön, sommarens sista ros
Blötsnö och sörja …
Inte en enda bild på julgranen
… fast den stod där så grön och grann och smyckad i stugan …
Och inga bilder från julklappsutdelningen där barnens glädjetjut blandades med de vuxnas 🙂
Inte en enda …
– Varför då då, kan man undra.
Kameran är sönder och Skatans mobil … ja, ni vet det redan eller hur … hade förstås laddat ur batteriet och måste vänta en stund … och när den stunden var färdig var julklappsutdelningen också förbi.
Och förresten var Skatan så uppslukad av att vara där, mindful, IRL, att allt annat liksom glömdes bort.
Hon hade t ex med sig sin laptop men den togs inte fram … inte ens när hon vaknade tidigt som vanligt dagen efter och hörde snöregnet slå mot takfönstret, lyssnade på det, och hur det knäppte i ett alldeles tyst hus som för bara några timmar sen var galet fullt av skratt, smack, snack, skrik och samtal-i-munnen-på-varandra.
Då låg hon där stilla i sängen och bara andades … och njöt.
Men Svärson II tog en gruppbild som han har looovat skicka till Skatan. Och bakom oss på den står den smyckade granen så grön och grann …
Mannen och Skatan var i alla fall först på plan denna tjuvstartsjulafton … och sedan kom Borlängefolket …
Karl Axel och Agnes var nyfikna på lilla Cissi och Alice, som tyckte det var kul att träffa StinaFina igen … var lite blyg och avvaktande i början … …
När alla hälsningsceremonier var över sattes det igång att leka och äta … allt varvat i en rasande fart.
Agnes fick tag i mormor Skatans mobil och har knäppt en del av bilderna … t ex den där Skatan flaxar …
StinaFina fick nys på en gammal bajskorv som hon var lika överförtjust i som förra gången de var där … lika överförtjust i som i den nya grisbollen de lämnat hemma. När Skatan la den i bokhyllan för att StinaFina inte skulle nå den stod hon nedanför länge och skällde och gnällde och när den sedan gömdes undan ordentlig for hon runt och letade … som en galning.
Skatan tyckte inte hon hunnit mer än dit … förrän det var dags att åka hem igen … och julaftonen med småbarnen var över för 2011.
Nu ses de inte igen förrän i februari 2012 eller så …
Men snart är det den 24 december och den”riktiga” julaftonen och då i Skåne tillsammans med Äldsta dottern, Svärson I och Ida och Johanna …
Så hon har inget att klaga över …
Skatan och Mannen är verkligen flerfaldigt välsignade …
Det är ingen hejd på det …
Läs även andra bloggares åsikter om tjuvstart, barnbarn, julafton
Nu är Skatan hemma igen
Skatan är uppe med tuppen
… som verkar ha försovit sig.
För Skatan har då inte sett till honom ännu.
Hon fixar och donar och julstökar in i det sista.
Nu är kylskåpet fullt av smått och gott:
Janssons, två citronpepparkakscheesecakes, som snart ska bli dekorerade med physalisbär.
Och så tre marsipanlimpor … en har redan gått åt på något egendomligt sätt (men den gjordes ju redan för många dagar sedan … man måste liksom smaka av )
Så har Skatan slagit in de allra sista julklapparna …
Om några timmar bär det av till Örebrooo.
Där ska det tjuvstartas.
Det skall firas julafton redan en vecka i förväg. Med hela, halva familjen … tvillingarna, Svärson II och Svärdottern och så barnen förstås … kusinerna …
Karl Axel, Agnes, Alice och lilla Cecilia
… och hundarna Bessie och StinaFina förstås.
Men grisbollen får stanna hemma, julklappen som StinaFina fick i förskott. Bessie kan ju faktiskt bli riktigt avundsjuk annars.
Nu .. är klockan sju … Morgonrunda, frukost och så
iväääg!
Detta var en kort rapport så här i förbifarten …
Ses 🙂 … hörs 🙂 Ha det! 🙂
What goes up must come down …
…
Coming down is the hardest thing …
Så sant som det var sagt …
Förresten … som en parentes så kan Skatan meddela … (Tom Petty kommer till Sverige för första gången på tjugo år i sommar) … bara så ni vet.
Läs även andra bloggares åsikter om Tom Petty, Learning To Fly, Musik
Läs även andra bloggares åsikter om självklara saningar
Idag
Idag skulle mamma, ”Blommornas och Barnens vän” ha fyllt 96 år.
Knappast en dag passerar utan att jag har tänkt på henne sen hon dog den 24 mars 2000.
Knappast en dag …
Och det är bara ljusa, varma tankar …
Du blir aldrig färdig
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att vara människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
(Tomas Tranströmer, rader från Romanska bågar, För levande och döda 1989)
Ingen kan vara nere med en ballong! (Nalle Puh)
Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa.
Källa: Nalle Puh – A.A. Milne
… och det är just det som Skatan håller på med …
– Tiddelipom trallalalaa … tiddelipompom
Att det skulle bli så hääär
Skatan måste ta det lugnt.
Riktigt lugnt.
Bara tänka på sig själv.
Inte bli arg, inte ilsken, inte hetsa upp sig för allt och ingenting. Inte bli irriterad för det allra minsta.
Inte hetsäta och bli tjock och fet igen.
Känner hon suget eller ilskan välla upp ska hon bete sig som som Tjuren Ferdinand under korkeken.
Då ska hon sätta sig ner … andas … bli lugn och komma i balans igen.
Hon får inte ens träääna på två månader !!! (… och Skatan som alldeles nyss börjat med det)
Allt för att först och främst få magen i ordning.
För … får hon bara magen i balans, följer det andra efter. Serotoninhalten t ex … som var låg … mycket låg.
Verkligen mycket låg.
Serotonin ( C10H12N2O) eller 5-HT är en kroppsegen (endogen) biogen monoamin som verkar i nervsystemet. /…/
/…/Såväl deprimerade människor som undernärda rundmaskar uppfattar att de befinner sig i en ogynnsam miljö, men genom att behandla dem med serotoninhöjande antidepressiva läkemedel kan man få dem att bete sig som om de befann sig i en gynnsam miljö /…/ (Wikipedia)
Hmm … deprimerade människor och rundmaskar!!! Från fågelskepnad till maskens alltså … Från högt upp i det blå till djupt ner i fuktigare miljöer. 🙂
Men … skämt åsido .. det var därför, p g a den låga serotoninhalten, som Skatan blev ordinerad antidepressiv medicin av sin vårdcentralsläkare för en tid sen. Som hon aldrig började äta faktiskt.
Skatan ville avvakta och se vad besöket hos Sverker Hybbinette, som just arbetar med de här problemenpå Hormonelle läkarmottagning i Stockholm , kunde föra med sig.
Det förde med sig 5-HTP-tabletter, ett naturligt kosttillskott, som verkar på samma vis som antidepressiva.
Det förde vidare med sig alla dessa ovan förhållningsregler om att ta det lugnt, andas och vila i mindfulness. Regler som hon bör följa strikt i två månader plus ett helt batteri av vitaminer och kosttillskott som Magnesium, B-komplex, D3, B-12 spray, Omega 3, Linfrön, Probiotika, Bio-Gest m m … m m
Allt detta naturliga alltså … i stället för den antidepressiva medicinen …
Skatan kan inte nog tacka sin lyckliga stjärna att hon ”ramlade över” Sverker Hybbinette och hans funktionella behandlingsmetoder.
Ramlade och ramlade förresten. Nej, det var efter ett tips från en av hennes bästa vänner.
Vad vore Skatan utan just A little help from her friends …
Ja, vad vore vi utan våra vänner. 🙂
Vidare är det en skänk från ovan att Skatan får ”vila ut” i mindfulness i Thailand snart, mycket snart.
Därifrån kommer Skatan att komma hem snäll som ett lamm, lugn och harmonisk … om bara hennes mage ordnar till sig … om hon bara har lyckats leva och andas i lugn och ro och tänka positiva tankar och … inte känna några inre kraaav på sig 🙂 … för det är det de är … hennes alldeles egna inre krav.
Läs även andra bloggares åsikter om serotonin, mindfulness, Sverker Hybbinette, Hormonelle, Joe Cocker, vänner
Julklappen
I Stockholm var Skatan hos doktorn … men det är en annan historia … och Mannen och StinaFina tog en promenad längs Karlavägen i skiten under tiden.
För skitigt var det.
Riktigt geggigt skitigt.
Sedan åkte de till Söder och pappa som var nöjd och glad och rosig om kinderna. Som vanligt.
Mannen och han ordnade lite med sina ”affärer” och så pratade de alla tre förstås om vad som hänt sen sist, om ditten och datten.
Först efter julhelgen kan nästa besök hos pappa bli av så det gällde att prata av sig …
Skatan hade också med sig en ståtlig amaryllis som julklapp till pappa och lämnade samtidigt en till Syster Yster och en julklapp till Salli … hennes hund … från StinaFina.
Skatan och StinaFina träffar ju inte dom heller på ett tag …
Skatan fick i sin tur en kasse med klappar till syskonbarnbarnen från Syster Yster och en julklapp till StinaFina från Salli.
De åkte hemåt innan det blev kolmörkt ute …
Väl hemma ställde de kassen med julklapparna bland de andra klapparna som ska med till Örebro på lördag och satte sig för att äta middag.
Men StinaFina skällde … och gläfste … och gnällde och puffade och satt där och stirrade stint på julklappshögen.
Och skällde högre och högre …
– Vad var det fråga om?
Mannen och Skatan fattade ingenting.
Hur kunde hon veta att där fanns en klapp till henne? Kunde det vara ett ben eller något som luktade gott?
Till slut stod de inte ut längre utan tog fram paketet, skakade lite på det och funderade … och tog det stora beslutet …
StinaFina skulle få sin julklapp i förskott 🙂
Och så fick hon paketet … och ruskade, bet och slet och fick lite hjälp av husse och till slut damp klappen ner framför nosen på henne.
Ett ögonblick blev hon sittande lite förvånad men sen satte hon igång att leka …och leka … och leka.
Hon kastade den högt upp i luften … fångade den där … rullade runt med den … slängde och ruskade.
Under hela tiden de åt sin middag hörde de henne daska runt och pipa med sin julklapp.
Salig.
Men hur i hela fridens namn kunde hon veta …
Tror ni hon är synsk?
Läs även andra bloggares åsikter om julklapp, att vara synsk
Morgonrundan
Det var mörkt som i en säck när Skatan och StinaFina gav sig ut på Morgonrundan ovanligt tidigt. Trots att det inte regnade fick StinaFina ha på sig sin ”regnkappa och reflexväst …
Och tur var det.
Det var det enda som syntes där i skogen . Och fick tjäna som ledljus när de gick genom tunneln hemåt.
Men det ljusnade snabbt och väl hemma igen såg man både handen framför sig och att himlen skulle bli åt det blå hållet.
Frukost och sen färd tillsammans med Mannen till Stockholm …
Och nu när de är på henmmaplan igen är det redan lika mörkt … nej mörkare …
Cirkeln är sluten denna den 14 december 2011.
Läs även andra bloggares åsikter om decembermörker
Det där med att blogga
bloggar Colour me complete om i sin blogg.
Och är hemlig …
Jag är rätt så hemlig med mitt bloggande. Det är ytterst få av dem jag känner och umgås med (IRL) som vet att jag har en blogg. Jag kan nog räkna upp dem på en hand, tror jag. Hur gör ni? Är ni hemliga? Eller vet era nära och kära om att ni bloggar och läser de till och med er blogg? (Colour me complete)
ALLA vet att Skatan har en blogg … ALLA som hon känner, ALLA hennes vänner och ovänner med för den delen …
Fast några sådana har Skatan knappast. Henne veterligen.
Hon möter gamla skolkamrater som hon inte sett på 50 år … nog läser de hennes blogg alltid.
Och Skatan gillar det … hon har inga hemligheter …
Men för att hon bloggar öppet har hon full förståelse … förstås … för de som bloggar i hemlighet av olika anledningar.
En blogg kan ju vara så mycket … Det är det som är kruxet. Att den kan det. Vara så mycket.
Skatan är också noga med vem hon skriver om … och HUR
Ungarna och barnbarnen … inte de minsta dock … hm … är tillfrågade.
När hon går på kalas, deltar i kurser etc och vill föreviga det, frågar hon alltid först om hon får fotografera … och respekterar självklart allas viljor.
Därav så få inlägg om mitt kära matlagningsgäng …
De är mycket skeptiska …
Och nu hotar restriktioner … rent skrämmande sådana …
Spontanfotograferingen är hotad. Den dokumentära bilden av Sverige kan klart begränsas om denna lag klubbas igenom. Hur ska jag veta när det är lagligt att lyfta kameran och trycka på avtryckaren? Hittills har jag som fotograf med de etiska reglerna i ryggraden och moralens fana i fotoväskan /…/
/…/ Redan nu har många landsting och kommuner infört fotoförbud inom sina verksamheter, vilken förälder vill inte fotografera sitt barn på BB eller på deras skolavslutning? Ska vi behöva söka tillstånd att få fotografera våra egna barn på skolor och BB? Det blir effekten av lagförslaget.
skriver Mia Karlsvärd, vice ordförande PFK/fotograf Östgöta Correspondenten m m, och Joakim Öhman, frilansfotograf i Nyköping i gårdagens SN.
Det ena har egentligen inte med det andra att göra … men tänk, tänk så många fotobloggar det också finns …
OK … som summan av kardemumman så här i juletider … ställer Skatan samma fråga.
Vad tycker du?
Vad gör du?
Bloggar du öppet eller i hemlighet …
Ibland måste Skatan erkänna att hemlighetsmakeri har sin fördelar … man kan då bli ”någon annan”, blogga, skriva och dikta som F-N själv … om det passar …
En sån ”hemlig” och ”outspoken” blogg tillhör ju också Skatans absoluta favoriter … Lilla Blå-bloggen …
Skatan har ingen aaaaning vem som finns bakom det blå …
Ingen aaaning …
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, fotoförbud, anonyma bloggar, etik och moral
Idag är det luciadagen
Som om Skatan behöver berätta det för er.
Det vet väl varenda svensk.
Och nu också gästande kvardröjda Nobelpristagare som ju av tradition blir uppvaktade av Lucia med följe på sina hotellrum.
Själv får Mannen och Skatan och StinaFina vänta tills ikväll. Då ska de gå ner till Nicolaikyrkan och lyssna på en musikklass´ luciatåg och njuta av skönsången. Själva Lucia är inlånad från en annan klass. Man kunde inte vara av med någons röst en dag som denna. För Lucia själv sjunger ju inte av tradition.*
* Skatan försökte hitta det här inslaget i SN men förgäves. Har hon drömt? Det får kvällen utvisa. Antingen blir det skönsång klockan 20.00 eller så blir det bara en skön kvällspromenad.
Skatans tankar 