Trollet …

Trollet påminde mig i sin kommentar om vad också doktorn sa  … eller frågade om … apropå min kortisolbrist … att mina binjurar inte utsöndrar tillräckligt mycket av det hormonet.

Han frågade om jag varit med om någon stor sorg och förlust de senaste åren … och Trollet skrev …

Att det hänger ihop med Margith verkar hur logiskt som helst, det finns väl inget mer pressande och stressande för kroppen än att stå bredvid och se på hur någon man älskar kämpar för livet och mister det i alla fall.

Mina inlägg om det här  har nog varit en aning förvirrande och inte helt sammanhängande …  men det har också med ”bristsjukdomsbilden” att göra 🙂 … man blir lite vimsig helt enkelt 🙂

Och är man då vimsig från början förstår man väl hur det kan bli …

Ja att mista Margith var det svåraste och tyngsta som hänt mig i mitt liv. Jag saknar henne så oerhört även om sorgen förstås har förändrats och blivit till tacksamhet att jag fick uppleva en sådan vänskap som med henne fast  jag egentligen inte förstod  det … hur djup den var … när jag ”hade henne”. Utan tog den för given. Fast vi talade förstås ofta om vår vänskap som ju ”drabbade” oss i vuxen ålder … planerade vad vi skulle göra tillsammans när vi båda blev pensionärer osv osv … och trodde att vi hade all tid i världen på oss framöver.

Så …  det är kanske inte  så konstigt att sorgen satte spår inte bara i själen utan också i kroppen.

För det är inte helt ”förståeligt” att man kan sakna någon som inte ”tillhör familjen” så mycket. Just därför att  många ”andra”  tycker det är konstigt  med en sån djup sorg kanske gjorde att jag omedvetet stoppade undan sorgens uttryck som i stället satte sig i kroppen.

Inte så konstigt alls …

Nu … finns det  hopp om bättring och ”trollen spricker” när man lyfter upp saker och ting till ytan … sätter ljus på det …

– Aha … så förhåller det sig förstås …

Men egentligen är det en dum liknelse. Inte vill jag att det kloka Trollet skall spricka inte … Fast det beror väl på vilka ”troll” man menar. Det gick sannerligen ”troll” i alla mina läkarbesök när man inte hittade ”roten” till det onda …

Yiiipppiiii !!!

Tre utropstecken … fy … skulle Halvar sagt om han såg det … men Skatan kan inte låta bli.

Skatan hade den här stora bristen som gör att hennes kropp aldrig kommer igång på dagarna … att hon får ont i leder och muskler och överallt … att hon är deppig … orkeslös … har kalla händer och fötter, feberkänsla, svettningar, ledvärk, svullnad, yrsel, viktökning som är svår att bli av med, sömnstörningar och … och … och RLS … dessa förbenade rastlösa ben och armar och käke …

Och nu kan hon  ä n t l i g e n  börja jobba … medicinera … och om ett år eller så är hon som hon var … kanske … som hon var för tio år sen och framförallt som hon var  innan  Margith dog. För det var faktiskt efter hennes kamp med sin sjukdom  och  död och den väldiga saknad som Skatan fortfarande känner … varje dag … som Skatans besvär har accelererat.

Och det var inte alls konstigt … sa läkaren Sverker Hybbinette …

En annan sak som inte är riktigt klok är … att inte det här undersöks i större utsträckning för det lär vara en dold folksjukdom, speciellt bland kvinnor. Och efter menopausen när alla hormoner ändras och kanske har lite svårt att fatta vilka som skall lägga av och vilka som skall fortsätta eller hur man skall säga …

När Sverker Hybbinette frågade Medicinalstyrelsen varför inte han kunde få anslutas till försäkringssystemet och ta de här proverna fick han svaret att de inte var uttestade här i Sverige om det verkligen var som han sa. Och då … när han sa att binjurarna i Amerika inte kan skilja sig från de svenska … eller? … så sa de bara att de måste ha svensk forskning innan det blev ”allmängods”. OK då, sa Hybbinette men om jag när vi i framtiden har fått svar på sån forskning och får börja behandla svenskarna inom försäkringssystemet skulle få en indiska t ex som patient … Hur skall hon då behandlas? Kan hon ha likadana binjurar som vi svenskar? Då höll byråkraten käften …

Nu skall Skatan inte babbla mer för hon är inte vid sina sinnen av lycka …  hon känner sig nästan … hög …

Euforisk !!! (tre utropstecken)

Spottprovssvar

För nästan två månader sedan ”spottade” Skatan och skickade iväg det nedfrysta spottresultatet med  posten.

Idag får hon svaret. Det är inte utan att hon är liiite nervös för hon vill så innerligt att det skall vara det felet … alltså en kortisolrubbning av något slag. Då finns det ju hjälp att få i alla fall. Och en hel del av hennes besvär kommer kanske att försvinna.

Det viktigaste av dem alla …  RLS -besvären … hör ju också till ett av symtomen när man inte får nog med kortisol. Tänk att kunna ”slappa” utan att fara upp som en gummiguttaperkaboll så fort man nått ”dvalan”.

Snart går tåget …

Ha det …

Vi ses …

Kräftmenyn glömde ju Skatan …

i hastigheten alldeles bort att berätta om .

Det vi åt före och efter, ni vet.

Till det mousserande vinet serverade Skatan en västerbottenpaj bottnad med kantareller och gräslök och toppad med kantareller och gräslök. Till den  …  små knaperstekta baconknyten som innehöll den spanska fårosten Manchego och en liten rosmarinkvist …

Det gällde ju att grunda … ordentligt för …

till kräftorna serverades det bara ost, västerbotten-, krydd- och någon lite mildare ost och rostat bröd. Och allehanda drycker … öl från Gösser och ännu lite starkare som O.P Andersson eller Skåne.  Till efterrätt serverades en svalkande fräsch citronfromage á la  Per Morberg

Nu var det så att vi hade en gäst som får akupunktur och dietförslag och hjälp att gå ner i vikt av Kinesen, ni vet. Och på kvällarna får hon bara äta gurka och tomater … och dricka vatten.

Men hon var tapper … och kom ändå …

Skatan med sin dåliga karaktär hade inte fixat det men hon var stark … urstark och höll sig till den dieten hela kvällen. Men så hade  Skatan gjort den lite extra ”läcker” också.

NU FÅR KÄNSLIGA TITTARE VÄNDA BORT BLICKEN eller hoppa ner till kommentarerna med arga, protesterande och förfasande protester …

Det var Margith som viskade i Skatans öra vad hon skulle hitta på … Margith  var nämligen inte den som var den utan hade ofta liknande överraskningar  på gång *… fyndiga, roliga, fnissframkallande och barnsliga … precis som hon och Skatan var tillsammans …

Voilà … här är Skatans i  Emil i Lönneberga-stil karvade mästerverk … .. . och som motvikt visar hon ett av Margiths infall när de firade sin vän Bonden på hans 60-årsdag …

Sååå barnslig var de och sååå barnslig är Skatan än idag … fast det finns ju inte så många tillfällen till sådan här konstnärlig utlevelse …

Man måste  ju välja sina offer med omsorg.

* Det här inlägget skrev jag i min gamla blogg Skatans tänk när Margith hade fått sin stroke i slutet av sitt liv och kämpade för att återfå talet  … och har fört över  hit till WP … Där kallade jag Margith för Magritte …

Över-Jord-isk Momo Jord

Årets kräftskiva … var varm.

På många sätt …

Vi började tidigt …  redan klockan sex … med att kolla lite i sånghäftet och  ta på oss hattarna,  som har hängt med nästan alla år som just Skatans ”ungdomsgäng” har träffats hos oss … sisådär trettio år har det blivit.

Då var det fortfarande 25 grader om inte mer.

Så varmt tror Skatan inte att vi haft någonsin på en kräftskiva under alla dessa år…  Men … som vanligt hade vi ändå dukat upp på verandan inomhus  … the same procedure as last year …

Här stod kräftfaten laddade, snapsarna  och ölen hade hällts upp och man var i så gott som  startläge för att börja  hugga in på kräftorna …

Och Skatan blev så upptagen med det … att hugga in på kräftorna … sjunga till snapsarna och tömma ölbägarna att det inte blev mycket dokumenterat …

Men här tar i alla fall Mannen en tugga på sin rostmacka med Västerbottenost …

När faten var  avätna och det var dags för kaffe och fortsättning … förflyttade vi oss ut i mörkret … och Skatan provade sin nya ”extrablixt” …

Att hon valde att visa just denna bild beror på att Skatans skygga vänner knappast ”syns” … åtminstone inte ansiktena … så där jättetydligt.

Hon sköt en bild mot bryggan där några av gästernas båt låg förtöjd också

Bara för att öva.

Hon var något skärrad och spänd för snart snart var hennes egen  överraskning på G …

Och så … plötsligt hördes … musik någonstans ifrån … nerifrån backen …

och några av vännernas blickar stelnade till …

– Det är någon som kommer …

Och så vår showen igång … Momos eldartisteri

Inte ens Skatan  …  som ju visste vad som komma skulle … kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig  att det var sååå  fantastiskt, sååå fenomenalt över-Momo Jord-iskt bra … och kom alldeles bort sig med fotograferandet … och knäppte hej vilt utan blixt och …

faktiskt stämmer de bilderna nästan bättre in på den stämning som vi mötte där på gräsplätten framför stugan … eldartisteriet mot den kolsvarta himlen …

Men så småningom sansade Skatan sig och fick till några bilder med blixt också …

… den här och …

den här … och … den här …

Momo hade kommit ända från Nässjö där han går på en skrivarkurs … tillsammans med Anna hans ”assistent” på den här trippen … och chaufför på tillbakavägen i all fall … för att göra denna show för Skatan och hennes vänner …

Och när Momo … och Anna …  pustat ut och fått någonting att äta och någonting att dricka (inte raw food men vegetariskt … den där grönsaksrätten Tian … ) var det återresa på stört. Momo hann dricka ett glas vitt vin  eller två … och sedan var de var tvungna att vara tillbaka på skolan på morgonen klockan åtta …

– Jag brukar verkligen inte använda det överutnyttjade ordet ”magiskt”, sa M Mu … men det här, det här var   m a g i s k t …

Stängt p g a kräftor

Idag infaller årets kräftskiva hos Skatan och Mannen. Som vanligt är de ute i sista momangen …

Det är ju liksom inte baaara kräftor som skall staplas upp på faten… utan lite annat smått och gott skall det fixas med för att fylla bukhålan så inte kräftorna skvalpar runt där alldeles översiggivna …

Och så planerar vi lite andra överraskningar också  … och inte så små  heller …

Den som lever han får se …

Ses i morgon hoppas jag …

Det ju idag … det är ju Bessies dag idag …

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag …

för det är Bessies födelsedag

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Gammelmatte Skatan har inte glömt men eftersom det är fredagen den 13:e så … har det hänt ett och annat som satt käppar i hjulet … du vet … olyckor … inga riktiga men  … ja, missöden då …

GRATTIS

på 12-årsdagen

önskar Skatan

och

StinaFina förstås …

Hjärtligt Grattis

Ett fyrfaldigt leve

hon leve!

Vov Vov Vov Vofff

Reflexion … eftertanke … tanke

Skatan har funderat.

Hon har verkligen tänkt till och  gjort *hic** … den reflexionen att …

… att hon, den där Skatan verkligen inte tänker ”själv” så värst ofta … inte har så värst många ”egenutsprungna” tankar …

Hon bara fortsätter på andras … reflekterar … tänker över, har åsikter om … vad någon annan sagt, vad någon annan tänkt ut, över vad någon annan fotograferat eller  skrivit eller målat … och själva TÄNKT UT …

Inte hon.

*suck*

Skatan måste verkligen ha en hel massa ”input”, tillflöden,  för att få till sitt ”output”, utflöde …

eller kan det förhålla sig så att det input Skatan får … har varit input för någon annan … som bearbetat och ”tumlat” detta sitt input och ut kom hans eller hennes output som blir Skatans eller någon annans input … som blir … osv osv osv …

Bara en reflexion … alltså …

Men en sak är sorgligt säker … så värst  o r i g i n e l l   är inte Skatan … som Åsa t ex som just idag visade det i sin blogg … just idag.  (Sammanträffande !!! … Syncronisitet !!! ha ha ha aaa)

Fast att bli/vara just det … originell … var vad hon ville som ung skata, hennes stora drivfjäder  … att bli NÅGON SPECIELL … och  vara ORIGINELL och UNIK.

Unik är hon väl … det är vi väl alla …

Men ORIGINELL …

Effektsökare … , sa  nån ..

Effektsökeri …

Till råga på allt är hon snart PENSIONÄR … och  har inte kommit längre än att hon

f o r t f a r a n d e  reflekterar, tänker och funderar så här.

FORTFARANDE …

*hic *

betyder  förresten ”denna” på latin … men låååter ju också som ”hick” …

hick …

Gränslöst …

Bob Marley … oil on canvas … fotograferat av M Faustos

Skatan satt på ett café och väntade på att tiden för hennes besök hos Kinesen skulle vara inne. Hon satt där med ett gäng ungdomar bredvid sig. Tre killar i tjugoårsåldern och en tjej. Två svenskar, en spansktalande och flickan som gjorde sig förstådd på engelska.

En av killarna med en sån där rastaflätemössa … en sån där stickad tehuvevariant … var tatuerad på armar och ben men hade en ängels ansikte och guldlockiga … eller burriga … rastaflätor under luvan. Den andra svenske killen hade långt ljust böljande hår. Spanjoren …  eller vad han var … var kortklippt och flickan mörkt långhårig med blåmålade naglar …

Ni ser gänget framför er va?

Det var han med rastaflätorna som förde snacket. Samtalet flöt mestadels fram på svenska  men när han vände sig till tjejen snackade han engelska och när han vände sig direkt till ”spanjoren” talade han spanska. Han fick  också ett mobilsamtal  och svarade …

– Ja, Erik här … eller nåt liknande och gick sen över till att tala spanska i mobilen också …

Skatan lyssnade så gott hon kunde och fick veta att snart skulle Erik med tehuven åka till Thailand och så visade han att också thailändska var ett språk som inte var honom helt främmande … Han sa de vanligaste fraserna, räknade till tio o s v … och så skrattade de alla  fyra.

Skatan satt där förundrad och tänkte  … Vilket gränslöst liv vi för … eller den yngre generationen har i alla fall … eller en del av dom . De reser och arbetar eller pluggar, lever och bor lite varstans på denna jord … känner sig kanske ”hemma” både här och där och får vänner överallt och  naturligtvis förståelse för vitt skilda länder och deras kulturer och människor …

Det var med ett brett leende Skatan lämnade dom och gick till sin ”kines” … för behandling.

Åååh … vilken härlig värld!

Dagens dikt

av Marie Rosenqvist

som jag kallar

Rötter

Från någonstans
i tiden är vi…
Tiden av någonting.

Det finns viskningar
som smygande tar sig in
under huden…


Någonstans är tiden levande,
men vi omringas av klagoskrin,
där allt förväntas vara himmelriket.

Livet, döden
dansar oss samman
i en skön förening.

Kvar på jorden står vi
av idag…
Någonstans från tiden.

Någonstans av någonting,
där finns vi.
Av idag, i tiden.

I allt detta vi kallar någonstans…


Rappapapammm

Me and my drum … rappapapammm … Little Drummerboy

kan du välja … och … eller …något annat …

The Fixer´photostream on flickr.comThe Flicker´s photo

Tretton videos finns där att välja bland … och man behöver inte ens välja. Han är generös han Bob … du kan lyssna på den ena efter den andra om du vill … eller bara strosa omkring hos honom där  på hans hemsida …

Här är den Ingrid …

… Skatans gula frukostkopp som hon helst dricker sitt kaffe ur på morgnarna här på Femöre …

Hon visade sin , Ingrid på Stenstugu … och  det var en utmaning …  frivillig förstås … att visa sin egen kopp eller mugg.

Den här koppen bara älskar Skatan … i all fall … allra bäst … att dricka sitt kaffe ur.

Den är Skatans favorit.

Here we go again …

Det blir alltid en ny  morgon  trots alla  djäkliga nätter  … den tidiga timmen …

… i natt … Skatans nattliga dans, detta bensprattel …

”It´s a never ending story … ”

Nu är morgonen här igen …  utan pardon …  det är bara att sätta fart …

Here we go again …

Det är ingen idé … have no sense … att se tillbaka … att oja sig …

Det här  bensprattlet   …  har blivit en  tvingande soloföreställning … utan ände …

Tänk om hon  haft lite sällskap ändå i sitt nattliga cancan-sprattel …

Tänk om …men

Here we go again …

Det blir alltid värre framåt natten

Skatan är sömnlös med tunga ögonlock och  tung sömnsuktande kropp  och trött trött trött

… men kan inte sova .

Det är de där RLS-benen som spritter och väcker henne preciiis när hon är på väg att somna. Det hjälper inte hur trött hon är … Hon väcks upp med ett ryck … vänder och vrider på sig, lyssnar på Mannens snarkningar, visslingar och allehanda ljud … vänder och vrider på sig … och huvudet blir tyngre och tyngre. Ögonen också och kroppen …

Ryck och sprattel och vaken igen …

Skatan lider inte bara av sina förbenade RLS (rastlösa ben  eller RestlessLegsSyndrom) utan som grädde på moset … ett ”surt” grädde på moset … har hon också så kallade PLM, periodic limb movements, periodiska ofrivilliga muskelsammandragningar och sparkar.

När Skatan sparkar … och snor omkring på nätterna så föredrar  StinaFina  förstås Mannen då … också … till råga på allt.

Och så är hon ju så trööött på det här att hon helst … det låter grymt … men när det här är sin värst … och hon är dödens trött … skulle hon faktiskt helst vilja kapa benen …rakt av … och armarna med  för den delen … för hon är en av de få som också har det i armarna … och käken …

Ett rent helvete och tortyr är vad den är … den här … kroooniska … sjukdomen.

Det är mest kärringar som dras med den av någon anledning … förstås … så … forskningen går långsamt framåt.

Annat hade det väl varit om det var en männens sjukdom 😦   …

Ja, är det inte det ena så är det det andra … när det gäller Skatan … tänker ni väl.

Och det är preciiis det det ääär.

Det ena … eller det andra.

– Hon skall då alltid klaga …

Ja-a … det skall hon och gör hon och måste hon … för det är nästan morgon, klockan är fyra och hon har bara sovit i två timmar innan hon vaknade och låg och vände och vred och sprattlade, suckade och kved och tog en tablett till och … åt två knäckemackor … gick och la sig, försökte sova, spratt upp … och gick och bloggade.

Så är det med det.

Så är det med det.

Och tjock blir hon också … och sur 😦  …

Men jag föddes och det är jag ju glad för …

Vinna eller försvinna

Jag är faktiskt något besatt … om man nu kan vara ”något” om man är besatt … av det här med att ”söka sina rötter”.

En egendomlig besatthet kan tyckas … men hos andra som söker sina rötter,  hittar jag tankegångar som kunde ha varit mina …

Man vill veta … helt enkelt hur de vaar … föräldrarna … hur de  såg ut, levde … och så vill man vara lik … hitta likheter.

Det fanns väl inget härligare när jag var barn när jag fick uppleva den där känslan … stoltheten … när någon sa …

– Men vad lik din pappa du är …

eller

– Du pratar precis som din mamma, du har preciiis hennes röst

och jag kunde le i mjugg 🙂  för jag visste ju … att jag inte kunde vara lik … och känslan av tillhörighet …  den som alla barn kanske saknar under vissa perioder … den  fick jag ju … då. Den bekräftades. Ännu mer. Jag hörde till. Min familj … hur som … trots allt. Jag hade ju till och med blivit lik … pappa … och pratade preciiis som mamma.

Då var det också desto roligare … konstigare …  när jag träffade min biologiska mamma och upptäcka att jag verkligen talade och hade samma röst som hon … 🙂 … Egendomligt men så var det. Både Mannen och F, Brorsan, sa det vid något tillfälle.

– Ni har samma röst, du och D … ni talar på samma sätt liksom …

Så jag var alltså lik både min mamma och min biologiska mamma på rösten

Arv och miljö. Miljö och arv …

Back in track …

Svarta Malin har återigen iklätt sig sin skepnad av Skatan och nu skall hon hålla sig på land ett tag …

Morgonrundan med StinaFina är rundad. Hennes plats längst därute på Femöre där hon kan stå och springa vänd mot havet,  var upptagen av en kvinna i djup meditation. Skatan kunde inte gärna ställa sig där och börja vifta med sina ”löpararmar” …

Men de fick en härlig runda i alla fall, StinaFina och Skatan i det ljumma sommarvädret (+19 grader) och med en sol som kämpade för att bryta fram genom molnen … men som ännu inte lyckats …

Ha det …

Ha en underbar tisdag den här tisdagen också …

Nu brast fördämningen…

ändå för Skatan som varje morgon lovar sig själv att inte skriva om, att inte engagera sig och inte tänka och grubbla på politik överhuvudtaget … (man har de politiker man förtjänar … o s v). Hon vill inte … hon har ju inte ens en politisk blogg.

Men Skatan kan inte låta bli …att engagera sig … att grubbla och fundera …

Hon lever ju här och nu och mitt i Sverige och mitt i en valrörelse med utspel från höger och vänster och …hon lever ju … och kan inte låta bli.

Skatan hade till och med givit rum åt en brylling som skulle sköta det här snacket åt henne när hon inte kunde ”hålla sig”, nämligen KråkanBråkan , men hon kan inte låtsas längre. KråkanBråkan  är ju bara en megafon för Skatan själv ju … om han överhuvudtaget får något utrymme … Skatan gav  honom  till och med lila som sin färg innan hon visste att Piratpartiet hade den färgen som signum 🙂

Ni som inte har lust att läsa om Skatans spontana, amatörmässiga, känslofulla reaktioner och åsikter om  kanske inte alltid helt korrekt uppfattade politiska utspel och  utläggningar om det som sker runt omkring henne … just nu … i samhället … kan lägga av att läsa här … nu …

Såja …

Det var det där Gnaget, som Mymlan skrev om … (ett inlägg som Skatan förresten först trodde skulle handla om AIK )… som fick igång henne igen … för det hade verkligen gnagt i Skatan men inte av samma anledning som det hade gnagt i Mymlan. Det hade gnagt i Skatan  därför att hon  så snabbt och brutalt hade ”sågat” hela Piratpartiet bara för att … och det var sannerligen inte så ”bara” … för att PPs partiledare  Rick Falkvinge tycks … ja så lät det verkligen … velat legalisera barnpornografi och innehav av barnporr  …

Men när hon tänker efter så kan hon bara inte göra det. Såga Piratpartiet, det enda partiet som på allvar tar upp faran med Storebror-ser-dig-samhället som sakta men säkert ”smugit sig” på oss. Obönhörligt. Och alla de andra partierna har varit märkligt tysta … är tysta om den viktigaste demokrati-/rättssäkerhets-/integritetsfrågan nånsin.

Nu har hela debatten om vad Piratpartiet vill  och står för hamnat sååå snett … och fel.

Det stämmer  inte  att Piratpartiet velat legalisera barnpornografi och innehav av barnporr. De har aldrig heller haft det uttalat i sitt valmanifest. Men efter det här mycket olyckliga uttalandet av Rick Falkvinge  måste  man förtydliga vad man menar och vara noggrannare med att specificera hur barnporr skall definieras … och vad man menar i manifestet … så att folk får upp ögonen och får politikerna  att ändra lagen  så att inte fler serietecknare till exempel blir anklagade för  att inneha barnpornografi  … och bli dömda.

Det skall inte gå att misstolkas som det … visade det sig … kunde göras tidigare.

Mikael Hedberg skrev i en kommentar till Mymlans inlägg just vikten av att revidera och förtydliga … inte för att de tidigare haft en åsikt att barnporr är OK utan för att det kanske kunnat tolkas så.

Det spelar ingen roll exakt hur valmanifestet är formulerat om folk i allmänhet tror att vi gillar barnporr. (Mikael Hedberg)

En av de absolut klokaste av de pirater som Skatan ”lärt känna”  är Emma med sina Opassande tankar som förstår och uttrycker det här med att verkligen ”göra sig förstådd” när det gäller så här svåra frågor …

Vi behöver hjälp. Inte på ett “vi vet inte vad vi håller på med”-sätt, utan “vi klarar oss inte utan stöd och utvecklande diskussioner”. Output från partiet är helt beroende av input. (Emma)

Och en annan pirat som Skatan förstås måste citera är  vice partiledaren Anna Troberg

Piratpartiets linje är glasklar. Sajter som sprider barnporr ska stängas ner. Punkt. Sajter som politiker eller lobbyister bara råkar tycka illa om i största allmänhet ska på inga som helst villkor tas bort, blockeras eller censureras. Punkt. (Anna Troberg)

Om någon kommer fram till någon av oss och påstår att Piratpartiet gillar barnporr, så är det ett utmärkt tillfälle att berätta att så inte är fallet. Det är dessutom ett utmärkt tillfälle att berätta vad partiet faktiskt står för. Berätta om FRA-lagen, IPRED, Datalagringsdirektivet och alla andra integritetskränkande lagar och lagförslag som man försöker tvinga på oss. Berätta om hur världen skulle kunna se ut utan dessa lagar, vad ett fritt internet skulle kunna betyda för oss alla och hur en reformerad upphovsrätt skulle kunna få kulturlandskapet att bli frodigare än någonsin. (Anna Troberg)

Redan till EU-valet … då Skatan faktiskt röstade på PP … var det inte om definitionen på hur  barnporr på nätet  skulle definieras … eller vad som kunde innefattas som barnporr … som hon röstade på.

Skatan röstade på ett parti som  var motståndare till FRA-lagen … och ett hastigt framväxande Storebror-ser-dig-samhälle …

Och nu … i den här valrörelsen fick hon nys om Alf Svenssons förslag för att stoppa barnpornografin på nätet … hans förslag …

att Datalagringsdirektivet också ska omfatta två års lagring av alla sökmotorsökningar så att ”den virtuella demokrati som Internet erbjuder fortsätter att hålla en hög nivå och att den inte utgör något hot mot kvinnor och barn.” (Anna Troberg)

Det var därför hon skrev sitt upprörda inlägg On the lineoch menade med det att göra oss uppmärksamma på att vi inte kan ”måla in oss i hörn”, censurera, förbjuda, och övervaka gemene man och ha pedofiler och andra kriminella som täckmantel för det. Då kommer våra demokratier  mer och mer börjar likna de odemokratiska övervakningssamhällena i öst (Kina, Ryssland kanske … o s v). Istället får man spåra upp och stänga ner de verkligt kriminella och barnpornografiska förbjudna sidorna …

Skatan vet inte om hon kommer att rösta på Piratpartiet.  Det beror på. Ligger de långt från  de fyra procenten för att ”komma in i riksdagen” när vi är väldigt nära den 19 september så lägger hon säkert sin röst på ett av de större partierna … Det finns riksdagskandidater som brinner för rättssäkerhet och integritet även hos andra partier  som är av andra kulörer än den lila … såsom den tuffa moderaten … en del säger stenhårda …  Maria Abrahamsson. Hon  kommer aldrig att böja sig för någon partipiska …om den skulle vina och hon inte är med på noterna. Det finns  också många bloggare och opinionsbildare av olika schatteringar … t ex Erik Laakso (S) … som stöder Piratpartiet och hoppas att de lyckas komma in i riksdagen och påverka … bli det ”pain in their asses” för de andra partierna och ”väcka” opinion.

Skatan … som är både mormor och farmor också … icke att förglömma i den hääär debatten …  hade nästan glömt ”den första”  piraten … som lockade  Skatan att åtminstone stiga ombord och se sig omkring på piratskeppet … Farmor Gun … som har skrivit sååå bra … förstås … om varför Skatan inte skall vända ryggen till när det blåser kallt … Skepp o´hoj 🙂 Hon fick också Skatan att tänka till … ytterligare en runda.

Så … nu har Skatan skrivit av sig … gnaget har försvunnit … och hon håller tummarna för att Rick Falkvinges olycksaliga ord inte skall skymma sikten för vad Piratpartiet står för och hur viktiga … ja, till och med vägskälsviktiga de här frågorna är …

Med nackspärr, hälsporre och ont i hela kroppen

… vaknade Skatan igår …

Nackspärren, hälsporren och det onda i hela kroppen är kvar i dag också  … men om några timmar skall hon till Kinesen …Skatan kan inte låta bli att kalla honom så den käre Johannes Mao … och bli omhändertagen. Han kommer att bli bra paff att få träffa en skröpligare skata igen …för hittills har allt ju gått ”framåt” och åt rätt håll med henne och hennes krämpor.

Nackspärren fick hon säkert av att hon satt så länge och ”möblerade, tapetserade” och fixade med sitt nya blogghem … Hon hade hela tiden tyckt att typsnittet i sidhuvudet var så grovt i sitt gamla  och nu fann hon (genom Lilla Blås blogg) ett tema och sidhuvud som passande henne bättre.

Så igår kurade hon ihop sig under den där sentimentala, melankolifilten och blev omstoppad av Bob Dylan … som hon alltid vill ha som omstoppare och hans raspiga nasala stämma som  ”snuttefilt” …

Konstigt det där …

Skatan vet inte i det här fallet vad som är hönan och vad som är ägget … blir hon melankolisk och känner sig sentimental när hon lyssnar på Bob eller lyssnar hon på honom och söker hans sällskap när hon är melankolisk …

det är frågan.

Bob Dylan – Born In Time – Unreleased, Oh Mercy

Brorsan

… ringde häromdan.

Inte brorsan … inte han som jag har kallat brorsan sen alltid … utan min biologiska bror som ju egentligen inte är … inte blev  … eller hur jag ska kalla det … min brorsa.

Vi pratade säkert närmare en timme där på min Morgonrunda med StinaFina som fick ovanligt vida ramar för sin upptäckarlust … eftersom matte ju var djupt engagerad ”på annat håll” …

Först trodde jag det hade hänt min biologiska mamma något. Hon ligger mer och mindre borta från världen efter en stroke för flera år sedan och talar inte ens längre … enligt ”brorsan” som ju håller kontakten med henne på ett helt annat sätt än jag gjort.

Förstås … men ändå …

Skam till sägandes.

Jag skyndade mig också att säga till honom att jag hade tänkt ringa honom sååå många gånger … och det hade jag … men att det ena eller andra kommit i vägen och ju längre tiden hade gått så … osv osv …

Ja, ni vet …

Efter de där inledande urskuldande fraserna från mig talade vi med varandra om ditten och datten och det var som om vi snackat med varandra senast igår … eller åtminstone alldeles nyss …

Vi tycks faktiskt känna varandra fast vi bara har träffats en enda gång ”på riktigt”

Är det blodsbanden … ?

Det är något som jag aldrig kan tro på … att det skulle vara så.

Visserligen snackas det  mycket genetik nuförtiden men ändå …

En tanke, en tankeparentes,  som jag bara måste ta med här är … att någonstans  … läste jag något som jag inte kan hitta eller spåra fast jag har bläddrat i varenda tidskrift och tidning som finns kvar i högarna… en väldigt egendomlig sak … nämligen att en farmor lär bry sig mer som sin sondotter som har mer gemensamt DNA med henne än sin sonson som inte har så starka band ”genetiskt” med henne som sin syrra. Man hade gjort undersökningar på barn som vuxit upp hos sina farföräldrar och sedan undersökt vetenskapligt på nåt sätt …

Visst låter det helknäppt …

Alla vi adopterade barn skulle då … rent logiskt alltså … eftersom vi inte har något gemensamt DNA … skulle inte kunna få samma varma kärlek och väcka samma omsorgskänslor som om vi varit biologiska barn med DNA i rakt nedstigande led. Och knyta samma varma starka band till varandra … som helsyskon i en kärnfamilj där mamman var ens ”riktiga” mamma och pappan var ens ”riktiga” pappa.

Men nu kom jag av mig och bort mig …

”Brorsan ”, som jag faktiskt inte tänker på som en sådan … så jag kallar honom F i stället … och jag pratade på och vi upptäckte hur lika vi var i många saker, spontaniteten, intressena, sättet att se på världen o s v  o s v … och vi tyckte båda det var tråkigt att vi inte lärt känna varandra tidigare  … F sa bland annat att oj … vad han skulle sett upp till en storasyster som jag … 🙂

F hade också en underbar pappa som alltså inte är min pappa på något sätt och det var tack vare hans öppna sinne och generositet som jag fick så bra kontakt med min biologiska mamma  när jag som vuxen vågade mig på att söka den kontakten … Det var synd att jag inte vågade ta den kontakten bra mycket tidigare för då hade vi … Foch jag …  med all säkerhet också lärt känna varandra  mycket tidigare…

Men nu är det som det är … och man skall inte gråta över spilld mjölk … Bara se till att man håller kontakten ordentligt … ringer lite oftare, kanske träffas också  då och då fast vi bor långt ifrån varandra …

Snart  fyller ”brorsan” sextio år också …  och knappar in  … så det gäller att sätta fart …