Morgonrundan

Trots en urusel natt för Skatan med krypande, hoppande ben och ständiga väckningar skulle StinaFina ut på sin Morgonrunda förstås.

Så det var bara för Skatan att pallra sig upp i ottan för att få sällskap i skogen som vi ju bestämt …

Skatan och StinaFina har de senaste Morgonrundorna sökt sig till gamla välkända marker. Förr gick  dom alltid  i en skog nära där dom bor  i Nyköping med ett gäng andra hundekipage men  … så dog matten till  StinaFinas  bästa hundkompis Ruffa och Ruffa blev flyttad ut till landet nånstans och det hade liksom mest varit dom … och ingenting var som förut.

Porträtt av Ruffa målat av Skatan

Men nu är Skatan och StinaFina  tillbaka igen.

De har träffat Urax, en av StinaFinas värsta antagonister.   StinaFina  gillade honom  verkligen inte alls då det begav sig för några år sedan.  Hon tyckte han var framfusig och på och usch och nej …

Det gick bara inte.

Men nu …

Urax

Inte  är de bästisar precis idag heller men StinaFina fräser ifrån när Urax retas för mycket och de springer och nosar tillsammans och leker lite ihop,  kissar på samma fläckar och travar på som hundar gör.

En sak som Skatan ser tydligt nu är att  Urax är  bra mycket mer fotogenisk än StinaFina, som mest ser ut som en moloken svart fläck … om nu svarta fläckar kan se molokna ut.

Urax och StinaFina i solen …

Här ska det poseras … Urax´ matte instruerar …

Nu var ni allt bra duktiga …

Så  var Morgonrundan avklarad  … och nu fortsätter dagen  i ett enda fläng.

Grannen ställer ut och skall ha vernissage …

Världsmiljödagen skall uppmärksammas genom att hänga tvätt utomhus att torka genom hela stan … Det är Soroptimisterna som uppmärksammar miljöfrågorna  genom den här installationen …

Ha det … som Sonen brukar säga.

Ha det …

Solen skiner idag med … från den där klarblåa himlen.

Det bästa i livet ääär faktiskt gratis.

Sol, vind och vatten …

Det är som förgjort

Klockan är fem över tolv och alltså den 5 juni och jag kan inte sova för de förbannade RSL-benen. Så fort jag blivit avslppand och är på vippen att somna spritter benen till och sen börjar de igen de där störningarna långt inne i benen.

Och jättetrött är jag också för jag var ju uppe redan fyra i morse … eller var hon fem, klockan?

Skit samma. Jag är i alla fall färdig att hugga av dom. Benen alltså.

Fast det vet jag ju att jag inte kommer att göra. Och det är ett hån att bara uttrycka en sån tanke när det finns människor utan och i rullstol … och trots att jag just nu tycker det här är tortyren numero 1 … vet jag ju att det finns värre saker …

Och kom inte och säg att jag har rört mig för liten. Inte stretchat … StinaFina och jag har säkert gått i sammanlagt tre till fyra timmar idag.

Först tidigt som attan och så med jämna mellanrum under dagen som gått.

Och stretchat har jag också gjort.

Det finns liksom ingen rim och reson.

Ett slumpmässigt helvete … är vad det är.

Antisemitismen

Redan innan jag öppnade dagens Svenska Dagbladet och gått Morgonrundan med StinaFina hade jag tittat runt lite i bloggvärlden och hamnat hos Erik Lasko (socialdemokrat) som liksom Willy Silberstein på dagens Brännpunkt i Svd bl a skriver om ett citat som  Veronica Palm (socialdemokrat) använt sig av, nämligen Björn Afzelius-citatet

då står jag mitt i kyrkan och frågar hycklarna
vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång.

från Medan bomberna faller … och frågat sig om debatten gått överstyr och blivit antisemitisk.

Erik Lasko  menar att dessa rader inte är antisemitiska. Själv  är jag av en annan åsikt, liksom Willi Silberstein …

och skrev en kommentar hos Erik:

” Björn Afzelius “menar” nog inte att vara antisemit men går deras ärende här helt klart.

Antisemitismen började ju med att de kristna skyllde “judarna”, det utvalda folket i GT, för Jesus, som själv var jude, för Jesu lidande och död. Men det har de kristna glömt …

Och sjunger man då med emfas
” … då står jag mitt i kyrkan och frågar hycklarna
vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång. ”

så är det ju “jaget “som frågar de kristna hycklarna som “jaget” här anser stå på judarnas sida, De Utvaldas sida …

Här drar allt Björn Afzelius alla judar … alla De Utvalda … över en kam. Och det är väl det som kallas antisemitism när man gör just det.

Om han sedan var antisemit … låter jag vara osagt.

Jag älskar mycket av vad Björn Afzelius gjorde men …

Jag har verkligen också mått dåligt över den hätskhet, ja, hat mot inte bara  staten Israel och dess nuvarande regerings förödande politik och  övertramp och agerande som ju hela världen har tagit avstånd ifrån och fördömt … utan den hätskhet och det hat som man visar mot  Irael överhuvudtaget. Och mot judarna, alla judar. Som grupp.

Snabbt fick Veronica Palm kalla fötter. Men inte av egna insikter utan för att hon fick kritik på sin blogg.

Så lite senare skriver hon: ”Jag har nu förstått att sångcitatet, när det rycks ur texten, av vissa debattörer på nätet uppfattas som på gränsen till antisemitiskt.”

Nej, Veronica Palm, det är inte på gränsen. Det är antisemitiskt. Att efter händelseutvecklingen i Mellanöstern i generella termer peka på judars vilja att bränna är faktiskt att kollektivt skuldbelägga en viss grupp.(Willi Silberstein)

Jag har också läst en blogg som verkligen  försöker sansa debatten, få människor att tänka efter vad de har för sig … nämligen Mikael Abramssons (socialdemokrat) där han bl a skriver …

Den nuvarande debatten bidrar bara till att skapa ökad polarisering när det är dialog och samarbete som behövs. Som jag har skrivit i tidigare inlägg finns det en glöd och ilska i kritiken mot Israel som nästan övergår i hat. Tyvärr är detta väldigt vanligt förekommande inom vänstern, vilket gör oerhört ont för mig som socialdemokrat.”

Mikaels  inlägg  ”Den ensidiga debatten om Ship to Gaza är precis ett sånt inlägg som jag längtade efter att läsa och som alla borde ta sig en titt på innan de vältrar sig i hätskare än hätska uttalanden mot Israel och framför allt mot judar och israeler som grupp.

Willi Silberstein skriver som avslutning på sin Brännpunktartikel :

Jag tror att de flesta svenskar tror att vi lever i ett land där judarsom minoritet har små fördomar att brottas med. Men de senaste dagarnas reaktioner visar att under den ytterst tunna fernissan florerar fördomar mot judar. Bland riksdagsledamöter, akademiker och horder ute på nätet.

Och i ett sånt land vill jag inte leva … för tänkt om det ytterst tunna fernissan krackelerar och brister helt …

Tur att dessa motkrafter finns … Willy Silberstein men framförallt Mikael Abramsson


Blåbär, blåbär … dessa bär som inte ens är mogna ännu

… är vad man söker efter i Skatans blogg.

Varje dag.

Och inlägget som startade det hela var knappast ett inlägg.

Det var ett förtydligande.

På förekommen anledning.

Blåbär, blåbär var vad de plockade

Foto: Per Ola Wiberg – Pewi´s på Flickr.com

Är det inte det märkligaste av märkliga att BLÅBÄR kan ha sån dragningskraft?


Publiceringsrätt

Allt har ordnat sig till det bästa.

Skatan fick massor av tips, flera från Ingrid på Stenstugu, om hur hon skulle kunna hitta bilder att publicera utan att trampa någon på tårna och inte följa upphovsrätten.

Men allra bäst var ändå att hon nu har fått köpa livlång publiceringsrätt av fotograf Lasse Olssons skata , den som nästan har blivit som Skatans signum …

Lasse Olsson skrev också ett så fint mail och önskade mig lycka till med mina skatbilder …

Sonney Karlssons skatbilder får jag också visa om jag skriver ut hans namn ordentligt. Och deeet brukar Skatan  ju göra.

Skatan flaxar, kraxar och taxar … nej tackar förstås …

Tack!

Grannen

… är konstnär.

Och har journalistiken som levebröd.

Så avundsvärd … tycker Skatan, som ändå inte avundas henne.

Inte idag.

För idag har Skatan  flyt. Hon får skriva och nå ut. Inte till tusentals men nå ut. Och inte bara skriva för byrålådan.

Om några veckor skall hon åka på målarkurs också.

Solen lyser …

Skatan hann åka till biblioteket i Oxelösund som har två gallerier för konstutställningar.  Johanna Cederblad ställde ut sina tavlor med slutdag 30 maj  i ett av dem. Så det var i sista minuten.

Det är kraftfulla, färgstarka, personliga tavlor … precis som sin skapare.

Många av tavlorna  har Oxelösund som delmotiv. Oxelösund är en stad som Johanna älskar med järnverket, hamnen med sin väldiga kran och alla båtarna. Hon älskar  Femöre förstås med sina  klippor och fyren med  utblicken mot havet vid Femörehuvud

Skatan drog upp sin mobil och knäppte två av sina favoriter. Färgåtergivningen är väl inte helt OK men jag hoppas inte konstnären tar illa upp.

Skatan kommer inte riktigt ihåg namnet … hon tror att den hette Kvällsbad …

… och så två tavlor till som Skatan helt har glömt bort namnet på


På lördag är det vernissage för Johanna igen. I Nyköping på Galleri Sjöhästen vid Stora Torget.

Johanna  har också flyt.

Solen har gått upp för länge sedan och skiner från en klarblå himmel  …

Idag också.

Mary Gauthier

… ser Skatan sjunger, ger en exklusiv konsert … som det står i annonsen i tidningen … på Scalateatern i Stockholm kväll.

Skatan valde  låten Drink på Youtube  som Mary får sjunga för oss här och samtidigt slår då Skatan  ett slag för ett angeläget inlägg som Elin Grelsson skrev häromdagen: När är man missbrukare

Åhhh … all musik som man missar. Men snart snart är det dags för Peace & Love festivalen hemma i  (höll jag på att säga) Borlänge.

Man kan ju faktiskt inte vara med överallt … det är en omöjlighet …

Det är en omöjlighet

Rulla in en boll och låt den rulla …

Det ena brukar ge det andra …

Just nu har Skatan flow … allt går hennes väg …

Och nu låter hon den stora bomben brisera. Kan helt enkelt inte hålla sig längre fast det är en vecka till ”premiären” …

Och det började som sagt med den där fyrklövern …

Efter reportaget om Skatan i sn, Södermanlands Nyheter,  kunde hon inte  låta bli att göra en stilla förfrågan. Hon tyckte det saknades någon i bloggpanelen

En skata … gärna äldre … ja, precis i Skatans ålder, trekvarts år sådär från ålderspensionen.

– Skulle inte det va´nåt?

– Jomenvisst …

Och igår var Skatan där … på tidningen … blev fotograferad och instruerad och nu har hon en blogg till.

I en tidning nära henne … i sn, Södermanlands Nyheter.

Nu väntar Skatan på att fotot av henne blir klart och att webb-chefen Johan Pfriem sammanställer en presentation … och sen är det bara att köra.

Om en vecka eller så …

Fast Skatan har tjuvstartat, övat sig lite på det nya verktyget … och hon vet inte om det är OK men tar risken …

Ni kan få tjuvkika ni också … tror Skatan. Eftersom hon har adressen och har gjort ett kort testinlägg redan …

Nu hoppas jag att ni alla mina kära bloggvänner följer med mig på mina vidare bloggäventyr och besöker mig på tidningen (det låter nåt det!) … när jag inte är hemma hääär …

Min bloggadress i sn kommer att bli:  http://www.sn.se/bloggar/skatanstankar  och som sagt … den är inte färdig ännu egentligen.

Kommentera gärna!

Väl mött!

Ända sedan Skatan hittade den där fyrklövern

… har det hänt ”sjukt” * mycket spännande och roligt …  nästan mirakulösa saker.

Men samtidigt som inläggen står på kö och vill ut är Skatan så väldigt väldigt trött … så hon orkar helt enkelt inte ta sig samman och berätta ikväll …

Nej, det får faktiskt ligga på vänt … tills i morgon.

(Förresten har jag fått tillbaka min dator från ”verkstan” . Killen där en en” hyvens” ** en som sticker emellan med saker han inte tror skall ta så lång tid. Och det gjorde inte Skatans dator  heller. Så nu kör hon så det ryker på egen maskin.)

*  som ungdomarna brukar säga. Tror Skatan.

**  som pappa (98) brukar säga. Kanske. Skatan  har hört det nån gång. Eller var det i en 91:an Karlsson-film?

Men mormor, varför har du så stora öron

… frågade Rödluvan mormor där  i sängen.

– Det är för att jag skall kunna höra dig så mycket bättre, mumlade mormor … som ju egentligen  var en varg.

Men mormor, varför har duuu så stora öron … mumlade mormor för sig själv när hon såg sig i spegeln …

– Inte är det för att jag skall kunna höra så mycket bättre … inte …

– Vaffö vaffö ä´det på detta vise ? … att bli gammal.

Allt liksom hänger …

Näsan växer och hakan hänger … och så …och så … till råga på allt så  har öronen blivit stora som dasslock också.

Israel och Ship to Gaza

– Ett fullständigt oacceptabelt israeliskt övervåld på internationellt vatten,

deklarerade  utrikesminister Carl Bildt när han igår uttalade sig i Lund.

Vad man än tycker om Ship to Gaza är det en katastrof, en sorgens dag också  för  de många israeler och judar som är kritiska till ockupationen och som nu med fasa får ”se på” hur deras regering med sina militärer genom    ö v e r v å l d   reagerat mot den provokation Israel  anser Ship to Gaza  har framhärdat med.

Våldet kommer att trappas upp … om inte alla besinnar sig …

Blodet från de döda aktivisterna kan inte tvättas bort,

… skrev Cordelia Edvardson i SvD igår.

Alldeles klart är att det israeliska ingripandet är oförenligt med den internationella rätten genom att det skedde på internationellt vatten.

Låt mig också säga att jag känner en betydande oro för att det israeliska övervåldet i dag spelar extremister i olika läger i händerna.

Vi har anledning att ta avstånd från varje användning av våld och uppmana till politisk dialog och politisk konfliktlösning.” 

… skriver  Carl Bildt i sin egen blogg  Alla dessa dagar

Men trots Carl Bildts uppmaning är det nog många med mig som befarar det värsta …

Våld föder våld …

Näsbränna

Idag fick sig Skatan en riktig näsbränna.

Närbränna = kraftig varning, minnesbeta, skrapa, reprimand, tillrättavisning, näsknäpp, känga, läxa 

Skatan fotograferar mycket men inte så ofta djur och fåglar … det är en konst för sig … och använder alltså bilder som hon hittat på nätet. Hon är däremot mycket noga med att uppge upphovsmannen/fotografen/målaren …

Men nu har Skatan verkligen gjort en dundertabbe, en dubbeltabbe …

  • Man har inte rätt att utan lov ens använda bilderna som man finner på nätet även om man uppger upphovsmannen, antyder Terje Hellesö som var den som uppmärksammade mig på min fadäs. (Snälla, om det är någon som vet var dessa regler står att finna så berätta för Skatan …*)
  • Inte nog med att man inte har rätt till det även om man uppgivit upphovsman . Skatan hade úppgivit fel upphovsman i det här fallet Terje Hellesö istället för Jan Grahn

Så nu har Skatan mailat runt … först och främst till Terje Hellesö förstås men också  till Lasse Olsson som har tagit fotografiet längst upp till höger i bloggen, till Sonney Karlsson som var upphovsmannen till den tidigare bilden i headern som Skatan till och med hade förvanskat genom att beskära. 

Jag har bett om ursäkt och om lov och kan även tänka mig att betala en slant för att fortsätta att använda bilderna. Speciellt bilden som Lasse Olsson har tagit.

* Skatan har nu googlatoch funnit upphovsrättslagen som var mer än snårig … vi har ju det här med verkshöjd också … att ta hänsyn till. Det blir inga mer skator alltså för Skatan … för att avgöra det där med verkshöjd krävs ju experter … Bilder är förresten allmängods om de är fotograferade före 1969 … men det är ju ett tag sen förstås.  Hon får börja fotografera dem själv eller måla …

Berättelser

En av mina favoriter (det har ni redan listat ut, va?) …  akadademiledamoten Peter Englund … har i sin Akademiblogg skrivit ett inlägg om Alternativ till berättelsen som samtidigt … på något sätt … ochså kan vara, kan läsas som  en utvikning, en ytterligare aspekt på Elin Grelssons reflektioner.

 Och mina.

För även den enskilda människans lilla berättelse är också en berättelse, och likt den stora berättelse som den antingen motsäger eller bekräftar, bygger den givetvis på urval. För vad är det som sker när vi gör en berättelse? Jo, vi vinner sammanhang, flöde och mening, men till den avsevärda risken att pressa enhetlighet på något som egentligen är splittrat, förvirrat och motsägelsefullt. Berättelsens blotta form frestar oss, ja, tvingar oss, att lägga till rätta.” (Peter Englund)

Min egen berättelse bygger förstås på urval, som Peter Englund säger. På urval präglade av tiden, minnet, omgivningen mm mm mm … liksom din berättelse och din och din …

Jag, liksom du,  ser och upplever och beskriver och  berättar om  verkligenheten som vi ser den utifrån oss själva med våra begränsningar, med våra erfarenheter och förstås med våra sinnen …

Och försöker nå ut och berätta vår berättelse med våra egna ord …

Det jag finner häpnadsväckande, sorgligt eller vackert … kan gå dig förbi.

Det jag uppfattar som aggression hos dig kan vara vanlig debattlystnad och uttryckt engagemang.

Det jag ser och berättar om …  behöver inte du nödvändigtvis se på samma sätt …  även om vi delar ”samma” verklighet.

(Det här blev nästan mer än lovligt ”blajigt” … men jag hoppas du förstår vad jag menar. Ändå)

Så hur vi än beter oss är vi fångade i oss själva … kan bara till dels nå ut genom våra berättelser som förstås  kanske uppfattas på ett helt annat sätt än avsett …

Man måste vakta sin tunga … tänka efter … väga orden  … 

”… och själens obotliga ensamhet” (Hjalmar Söderberg)

Samma syn på saken eller kanske … en annorlunda. Vem vet?

Skatan råkade ramla över en blogg.

Ramla och ramla förresten.

Bloggaren besökte Skatans Tankar med en kommentar och så blev Skatan nyfiken.

Förstsås.

Och gjorde ett returbesök …

Skatann känner  inga muslimer, det finns inga i hennes bekantskapskrets, inga bland hennes vänner. Och så råkade hon ramla över en blogg som skrivs av två muslimer, Cherin och Mohammed.

Eftersom Skatan är som hon är … en nyfiken en, pigg på att lära känna nya människor, kulturer, få nya spännande vinklingar kanske   …  såg hon till att införliva Cherin och Mohammed i sin Nära till hands-lista …

Bara genom det senaste inlägget (Med risk för att låta gnällig),  som skrevs av Cherin,  fick Skatan sig en tankeställare.

Såna här reaktioner får förstås många invandrare möta … inte bara de med slöja eller hijab, som Cherin bär … 

Och inte bara invandrare heller förresten. Det räcker med att man inte är normaaal. Jo, normal kanske … men att man bryter av från normen, sticker ut i vårt ännu så homogena samhälle …

Det skall verkligen bli spännande att lära känna två nya bloggare, Cherin och Mohammed.  Som kanske ser på saker och ting på samma sätt som Skatan … eller kanske helt annorlunda.

Vem vet?