kom igår … eller kanske i förrgår.
Den var blöt och slaskig och låg bara kvar på sina ställen. Den var som såpa att ta sig fram på.
I natt har det snöat och idag är det fem (5) grader kallt.
I dag är det vinterns första riktiga dag när snön ligger kvar där på backen och på taken.
Snart ska StinaFina och Skatan ut och halka i den.
Fast de har ju broddarna på förstås. 🙂
Skatan, Mannen och StinaFina for till Stockholm i blåsten och snöslasket.
Det hade några ärenden att uträtta.
Både Östergren, Guillou och Lundell skriver ”manuellt”. Det går långsammare då så tankarna hinner med …
Skatan har köpt riktiga Pippi-kängor. Det tycker Skatan passar bra på henne 🙂
Och idag ska de ha gäster till lunch. 🙂 Skatan ska bjuda på Skogsnuvans fisksoppa med gott bröd därtill och så sina egenbakade maränger med frukt och chokladsås och grädde (nästan marängsviss alltså) till efterrätt. Och drycker förstås … kalla som varma.
Ha en fin fredag från norr till söder och från öst till väst …
* Ni må tro det var svårt att nå pappa på hans adress. Bilen är utrustad med dubbdäck och på Hornsgatan är det dubbdäcksförbud. De vimsade omkring runt, runt bland återvändsgatorna och till slut tog de ”risken” och körde ändå den korta sträckan på Hornsgatan som det gällde. Kommer de bara söderifrån är det ingen match … de svänger in på Högalidsgatan direkt men kommer de norrifrån, från stan är det ”pin kiv” … *suck*. Inte för att Skatan tycker det är fel med dubbdäcksförbud men alternativa färdvägar måste SKYLTAS tydligt för utsocknes … Så det så.
Nu står den här skylten alldeles precis vid infarten till Hornsgatan. Ska man tvärnita, göra en U-sväng eller hur ska man bära sig åt? Lite framförhållning med skyltningen … skulle inte vara helt fel …
Igår kväll ringde pappa.
Skatan blev lite orolig när hon såg på displayen att det var han .
Pappa ringer nämligen väldigt sällan och nästan aldrig på kvällen.
Men han skulle bara tala om att han varit nere i sällskapsrummet och tittat på TV.
Det har han inte gjort på fem år. Tittat på TV alltså.
– Tänker pappa skaffa sig en egen TV nu då?
– Kanske det kanske … Kanske det.
Skatan har varit i Stockholm med Skåningarna under två härliga, intensiva dagar (och nätter).
Hon har aldrig förr i hela sitt liv shoppat på det här sättet. Själv har hon förstås inte lyckats köpa mer än ett par kängor men hon har följt med Karin, Ida och Johanna in och ut ur affärer.
De hann faktiskt med en sväng till pappa också … som blev sååå glad att träffa sina långväga barnbarnsbarn.
Skatan hade anlänt Stockholm i god tid och hann med en andra frukost på Vetekatten innan hon mötte upp vid tåget. När de försökte slinka in dit på eftermiddagen fullastade med påsar och med trötta, svullna fötter var där knöfullt med folk. Inte ett enda bord var ledigt. De fick finna sig i ett mindre ”mysigt” ställe att slå sig ner på.
De resonerade om vad de skulle hitta på att göra på fredagkvällen och Skatan kom på idén att … kanske, kanske … kunna få ett bord på Golden Hits, en restaurang där serveringspersonalen inte bara serverar utan showar mellan rätterna och där det serveras en god trerätters middag.
Och det visade sig vara en god idé … både maten och showerna var bara sååå bra.
Det var visserligen åldersgräns (25) på Golden Hits men de lovade att gå efter showen och inte fortsätta på nattklubben och inga problem när både mormor och mamma var med . 🙂
Vilken kväll det blev … en showkväll som hette duga och med riktigt, riktigt god mat … riktigt riktigt god.
Det var tur att maten var god där på Golden Hits för lunchen de hade ”intagit” på ett ställe i en galleria var allt annat än just det. Johanna fick en soppa som smakade diskvatten (som Skatan kan tänka sig att diskvatten smakar i alla fall och när de klagade vågade servitören inte ens smaka och Johanna kunde absolut inte tänka sig en ersättningsrätt ). Skatans sallad var också den under all kritik.
Och så … när de var på väg att gå … kom det fram en liten tant … prydligt klädd … och frågade om Skatan inte skulle äta färdigt. När Skatan svarade nej frågade den lilla tanten om hon kunde få maten som var över. Visst, sa Skatan men så kom servitrisen och den lilla tanten blev så rädd så hon stack. Det är förfärligt hur det har blivit. Att små tanter är så fattiga och utan pengar till mat att de försöker få tag på rester från restauranggäster som inte ätit upp den dåliga maten. Och bli bortkörda … verkade det som.
På lördagkvällen var de rejält trötta och hungriga och kände inte till någon restaurang i närheten av hotellet som de visste var bra. Efter att ha lämnat in alla påsar och inköpta prylar på hotellet gick de ut på måfå och hamnade på en liten spansk restaurang som visade sig vara helt OK … eller ja, bra. Mycket bra. Med känsla för både service och god mat.
Efter maten var de så trötta och mätta och belåtna att det blev hotellrummet med godis och Så mycket bättre för skåningarna och sängen och en bok för Skatan. (Att Skatan var tröttare än trött kunde ha något att göra med att hon natten före inte sovit så bra och t o m ramlat ur sängen (80 cm bred … den kan inte ha varit mer än 80 cm bred) 🙂 )
Och det blev natt och sedan morgon och första advent och ännu en dag och frukost … och vilken frukost sedan. Inga bilder i världen kunde göra den rättvisa så det blev inga heller. Jo, en … den portion som Ida lade för sig och åt upp.
Denna första advent blev det tidig frukost för en sömnig skara. Tidig för att skåningarna skulle kunna äta i lugn och ro och sedan hinna med tåget … som skulle tuffa söderut redan vid niotiden .
Trodde de ja … 😦
Ett o m f a t t a n d e elfel gjorde att alla tåg var försenade och skåningarna kom först iväg en och en halv timme efter den rätta avgångstiden.
Skatan vinkade av dem, gick tillbaka till hotellet och hämtade sin packning för att åka bussen hem till Nyköping.
Och glömde kvar sitt enda inköp på hotellrummet … de nya kängorna 😦
*suck*
Men ”shit the same” … två härliga dagar tillsammans med Karin och barnbarnen från Skåne … det fick i alla fall Skatan. Och så har hon ”lärt sig” att shoppa på köpet.
Mannen skulle skjutsa Skatan till busstationen. Som tur var i god tid för de skulle göra en sväng om ICA och hämta ett bokpaket.
Bilen gick inte att öppna. Mannen och Skatan tryckte och tryckte på öppnaknappen på nyckeln. Inget hände. Extranyckeln letades fram uppe i våningen och så tryckte och tryckte de igen.
Inget hände.
Bilen var ordentligt låst.
Skatan hade en liten tidsmarginal i alla fall och nu gällde det att springa för att hinna med bussen i andra ändan av stan.
Skatan hann.
Bussen var några minuter försenad 🙂
Väl i Stockholm hittade hon inte sitt lilla röda etui där hon har ALLA sina kort inklusive det blå acesskortet till tunnelbanan. Skatan lever i det kontantlösa samhället och igår var hon verkligen helt ren på kontanter.
Det lilla röda etuiet … ser ut som en resväska men har måtten som ett kreditkort … ja lite större
Skatan tänkte och funderade och kom på att hon senast haft etuiet bredvid sig på bordet när hon köpte bussbiljetterna.
Panik.
Hon ringde Mannen.
Varför det då?
Hm… ja, varför. Skatan brukar ringa Mannen när hon är desperat. Han skulle ju åtminstone kunna bekräfta att det röda etuiet låg därhemma på bordet.
Mannen var på Femöre.
Skatan fortsatte desperat att gräva i sin väska, tog upp ALLT … Skatan har en mycket välfylld och djup handväska … och la det på en bänk där på Centralstationen bredvid sig.
Det var solglasögon, Moleskineskrivboken, hennes Ipad, en bok (Jeanette Wintersons Varför vara lyckling när du kan vara normal? med hårda pärmar), en mängd papper till Anhörigrådet etc etc etc … pennor och nycklar och medicinask och nagelfil och cerat och … etc etc etc … och …
Ja, just det … där låg etuiet. 🙂
Skatan ringde Mannen.
När Skatan lugnat ner sig och tittade sig omkring fick hon syn på en sååå söt liten valp, en söt liten chihuahuavalp som påminde väldigt mycket om Johannas Nikki … fast Nikki är förstås ännu sötare. Den var lite ovan vid kopplet men fick förstås bra träning att vara ute bland folk för Centralen i Stockholm är en plats där det verkligen myllrar av folk … .
Och när Skatan sedan tittade upp fick hon ögonen på Johanna.
Johanna?
Nej, när det flickan med det blå håret vände sig om var det förstås inte Johanna. Inte alls. Men bakifrån så … (Skatan fick inte fram mobilen i tid att ta ett foto innan ”Johanna” försvann)
Johanna och Ida väntar på konserten med Mando Diao i Borlänge i somras…
Väl hos pappa var det trevligt som vanligt … de pratade och när det var dags för Anhörigrådet lämnade Skatan en nöjd pappa som läste DI som Skatan haft med sig 🙂 Han hänger med i svängarna och gillar att läsa just DI och Affärsvärlden etc … och väntar nästan som ett barn på att tidskrifterna ska plockas fram 🙂
Och sen åkte Skatan hem och såg den spännande dokumentären om psykologen som styrde Säter och i förlängningen fick Thomas Quick dömd för en massa mord som han nu blivit frikänd från. Diskussionen med Leif G W Persson och Göran Lamberz efteråt var minst sagt livlig …
En rättsskandal utan dess like …
Ja, Skatan säger då det … vad vore Sverige utan Berglins som träffar så mitt i prick …
heeela tiden.
Och vad är det ni berättar med era kompakta serier?
–Hm… Nu kommer störstorden, säger Jan.
–Hur det är att var människa, säger Maria.
–Tillståndet i världen, säger Jan.
–Ja, det sammanfattar väl det viktigaste? (SvD Kultur)
is back.
Skatan hittade honom … A salty dog … bland alla bloggar för mycket länge sedan.
Hon föll för orden, poesin, tankarna.
Orden, poesin, tankarna …
Ready am I to go, and my eagerness with sails full set
awaits the wind.
Only another breath will I breathe in this still air, only
another loving look cast backward,
And then I shall stand among you, a seafarer among seafarers.
And you, vast sea, sleepless mother,
Who alone are peace and freedom to the river and the stream,
Only another winding will this stream make, only another
murmur in this glade,
And then shall I come to you, a boundless drop to a boundless ocean.
Så sant som det står skrivet …
De tänkvärda orden har Skatan tjuvat från den fina bloggen Spinna Halm och ett inlägg om mobbning … och hoppas hon blir förlåten
Sanna ord … så sanna så.
Men … förstås … vad hjälper ord … hur sanna de än är … när man ”sticker ut” och inte får vara med …
När man vill vara en i gänget … ändå … trots allt.
Då ser man till att ”sticka ut” ännu lite mer. För att verkligen synas.
Det gjorde Skatan och hade i alla fall sin stolthet kvar.
Till Skatan sa man: ” Bry dig inte om dom, de bara retas lite … ”
Och Skatan sa: ”Take it or leave it … ”
… fram till den 15 december kommer Skatan … eller VaVa … eller vad sjutton hon nu kallar sig, kärringen … dela bilden som Johanna tävlar med på SRRs facebook-sida.
Varje dag …
Och ni som inte har markerat bilden och gillat den på SRR-sidan har tiden fram till dess på er …
Ord och inga visor från en stridbar mormor
Grattis på årsdagen!You registered on WordPress.com 5 years ago!
Tack för att du använder WordPress.com. Fortsätt skriva bra inlägg!
… mötte Skatan bland notiserna nu i eftermiddag. 🙂
På WordPress ja … har hon bloggat i fem år men bloggat har Skatan gjort längre än så.
För fem år sedan lämnade hon Skatans Tänk för att börja blogga här istället. Och innan dess bloggade hon på Blogdog.se men den bloggen kommer hon inte åt längre. Har glömt lösenord och rubbet.
Men att hon varit WP trogen i fem långa år ska hon väl ta och fira på något sätt i alla fall …
Hon firar med ett mini-inlägg … det här … det får duga ett tag 🙂 tills den riktiga bloggandan faller på.
♥ ♥ ♥
Skatan åkte till Borlänge på snabbvisit … det var ju Cissis 2-årsdag och den ville hon inte missa. Hon hade med sig presenter förstås och den överblivna chokladmoussen från Matlagningsgängets lunch dagen innan:
Skatan åkte efter lunch och det var blåsigt och kolmörkt när hon kom fram. Pa hade lagat stekt ris med kyckling som var preciiis det Skatan hade längtat efter … med ett glas gott vin därtill.
Och så chokladmoussen förstås.
Vinden ven i knutarna när Skatan somnade framåt natten … ja, hela huset skakade till och hon trodde altantaket skulle ge sig iväg. Men hon sov gott ändå tills … tills Cissi vaknade, somnade om, vaknade och somnade om …
Till slut gick farmor Skatan ner till Pa och Cissi som dragit sig tillbaka till vardagsrummet för att inte störa de andra. Pa fick vila och Cissi fick ”tulla på” sina födelsedagspresenter … de två böckerna … och så en Bamse … en så´n som Lotta på Bråkmakargatan har. Som Skatan läste … om och om och om igen. Framåt den” riktiga ” morgonen anslöt och avlöste Sonen Pa som fick sova någon timme till.
Det blev en tidig uppvaktning och när det var dags för födelsedagslunchen hade Cissi somnat.
Sonen hade lagat en väldigt god kalops och Skatan fick en tårtbit innan hon drog hemåt igen.
Storasyster Alice hade gjort sig fin och var mycket uppspelt inför sitt livs första kalas hos en kompis. Hon var stolt att få ha på sig halsbandet som hon fått av Anna-Lisa, ”gammelmorbrors” 🙂 Pers mamma som Alice tyckte så mycket om.
Hemfärden var nästan värre än ditfärden …Skatan kom iväg senare och det blev fortare mörkt.
Vägen från Eskilstuna är ju inte heller den roligaste. Skatan såg en del bakdelar på rådjur inte alltför långt från vägkanten. De måste nyss ha gått över vägen och Skatan funderade på vad som kunde gömma sig mera i mörkret.
Men hon stannade bara en gång och sov en kvart.
Väl hemma somnade Skatan som en stock. Utan att packa upp och utan middag.
Idag är en annan dag och idag kommer Syster Yster med sin hund Salli och stannar några dagar. Det fina vädret ser ut att hålla i sig … med undantag för några regnskurar som hotar på eftermiddagen och inte ska det bli överdrivet kallt heller.
Så … COME ON måndag och vecka 47! Tiden går fort och det är bara 5 1/2 vecka kvar till julafton 🙂
Här går det undan!
Skatans Morgonrunda tog en annan runda än vanligt häromdagen.
Rosenkällavägen 19
I ungdomens gamla kvarter.
Där Skatan bodde när hon kom till Nyköping från Jönköping.
1958 tror hon att det var. Skatan var 12 år.
Några år senare flyttade familjen till Oxelösund.
Men ändå hann hon uppleva så mycket de där första tonårsåren.
Det var så längesen. Och ändå inte …
Nu tar Skatans tankar en tids time out … av personliga skäl.
Skatans tankar får samlas i hennes Moleskine ett tag framöver.
Tills det ljusnar igen.
Före
Efter
Att Skatan ser lite ljusare ut i håret på Efter-bilden beror enbart på ljussättningen. Hon är naturligt vithårig på sina ställen och grå på andra medan vissa ställen fortfarande är nästan lika mörka som i hennes ungdom 🙂
känner Skatan tydligt idag efter två sena middagar i goda vänners lag.
Förr kunde hon festa dygnet runt, sova några timmar och sen vara ”fit for fight” igen utan större problem.
Idag känner sig Skatan utslagen efter bara två kvällar med god mat, vin och sprit.
Och dessutom blev det två timmars ofrivilligt sprattel (RLS) på soffan i natt innan hon kunde komma till ro. Det är spriiiiten som ställer till det 😦 … och ända vill hon inte avstå den just sådana här kvällar.
Efter gårdagen finns inga bildbevis alls … Skatan hade glömt sin mobil och lika bra var det. Det där uppkopplingstvånget som har stötts och blötts den senaste tiden har t o m så smått börjat göra sig påmint hos Skatan.
Även om hon bara skulle använda mobilen som kamera.
Nog förirrar också hon sig bort från ”nuet” om hon känner det där ”durret” från mobilen och hon vet att något har hänt ”out there”.
Berglin – som vanligt ”mitt i prick”
Men det ”onda” för sannerligen något gott med sig också. Tänk ändå vad bloggen … som Skatan har fått så mycket gliringar för genom åren … och nu också FaceBook har givit henne.
Nya vänner, intressanta ”samtal” och nya insikter.
Det gäller bara att hantera situationen som det så vackert heter. Som med allt annat som kan utvecklas till ett beroende, en drog.
Det finns en av- och påknapp också på mobiler.
Sonen har tidig sagostund för Alice och Cissi
Tänk ändå att ha den med sig i fickan på Morgonrundan med StinaFina och ”fånga morgonen” med kameran som Skatan gjorde igår när hon och StinaFina tog en lite annorlunda sväng.
Var så goda …
Nej … det här duger inte. Nu måste Skatan sätta fart ner till galleriet för att hjälpa till. Där var det vernissage igår på en underbar utställning med Danka Jaworska och Andy Howlden …
I fonden … Mannen och Skatans egna Danka
… potatismosgratäng med inkokt anka … var den originella franska och ”råläckra” huvudrätten när Mannen och Skatan var bjudna på middag till sina goda vänner som nyligen flyttat in i Nyköpings mest spektakulära nybygge och landmärke.
Silon
som sträcker sig mot skyn nere vid hamnen.
Där bor vännerna på 15:e våningen och så högt man kan komma … om man inte vill bo på en tillbyggd ”låda” på taket … med hela Nyköping vid sina fötter och en vidunderlig utsikt åt så gott som alla håll som är värda att blicka ut mot.
Utsikten mot Stadsfjärden i Nyköping
Nu var det ju mörkt när Mannen och Skatan kom dit och på något sätt ännu mer fantastiskt med alla ljus och upplysta byggnader, slottet Nyköpingshus, kyrktornen, vattentornet etc etc … Skatan har ju ingen bra kamera (som blev förstörd och uppblött i fukten i Thailand för något år sedan) och har bara mobilen till hands … men
Varsågoda
Silon by night från utsidan och insidan … lite suddigt, lite taffligt … men ändå …
Skatan skrev ett inlägg på FaceBook om att vi svenskar inte tycks förstå att vara rädda för den övervakning av oss alla som avslöjats och framförallt belysts på senaste tiden.
Det är skrämmande att svenskarna (75 % i en enkät på 1000 pers tror jag det var) inte är rädda att bli övervakade. De bryr sig alltså inte om att deras banktransaktioner kanske inte är säkra, att deras journaler kan läsas, att deras mailtrafik samlas in och KAN misstolkas etc etc … En av anledningarma att de inte är rädda är: jag gör ju inget olagligt så mig kan vem som helst få övervaka.
Jösses!
En del politiker har fattat galoppen … Vänsterpartiets politiker (inte så konstigt … de har ju råkat illa ut i historien ) och en del miljöpartister.
Några politiker har fattat galoppen för länge sedan … Piratpartiet.
Polisen ska ha rätt att avlyssna enstaka personer när det finns en konkret misstanke om grov brottslighet, precis som det alltid har varit. Men vi starka motståndare till att alla övervakas slentrianmässigt, eller att massövervakningen blir ett sätt att tråla efter bagatellbrott. (Christian Engström, Piratpartiet)
Och Nina Ekman, en FB- och bloggvän som har en vilande blogg (sista inlägget är från 2009) där hon skrev om det här och Piratpartiets värderingar ”i förra vändan” …Nina skrev en alldeles utmärkt kommentar till Skatans FB-inlägg …Skatan önskar hon kunde formulera sig så konsist och träffande och bra som Nina i frågan.
Visst är det skrämmande och ibland undrar jag vad som ska till för att folk ska vakna?!
Det handlar ju inte längre om att någon ska tro att man har något att dölja.
Det handlar om rätt till integritet, våra journaler eller transaktioner ska inte lagras eller vara åtkomliga för obehöriga. Rätt till privatliv, vad vi skriver här eller på någon annan site, mailar eller skickar som sms, ska varken läsas eller lagras/sparas av någon annan än de vi skickar till.
Våra samtal ska inte avlyssnas eller lagras lika lite som våra mobiler, utan att vi själva har valt det, ska användas för att spåra oss.
Våra rörelser ska inte ”kartläggas”, för någon myndighet att misstolka.
Men framförallt, så långt jag vet, vill vi allihop fortsätta leva i en demokrati!
Inte i ett land där varje steg, samtal och mail övervakas och lagras på direktiv av vår egen regering och där en instans inte bara samlar in all denna information och delar med sig till andra instanser utan även till Usa!
Ibland känns det som om vi spottar i motvind, Eva, som kämpar för att skrota denna övervakningsmani, men det går ju inte att ge upp heller…Kram!
– Det här är gammal skåpmat, Skatan … du tillför inget nytt med det här inlägget.
Må så vara. Men Skatan vill ha Ninas kommentar och argument ”sparade” på sin blogg … lite mer lättåtkomliga än i en kommentar i FaceBook.
Och så kanske hon kan få fler eller annorlunda/andra kommentarer än på FB.
är öronbedövande i Stockholm. Åtminstone i innerstaden. Fast inte runt äldreboendet där pappa bor men så fort man rör sig på andra platser … t o m på Gärdet hoppade StinaFIna högt vid alla höga ljud och ryggade för att gå vidare …
Det byggs och byggs om … mest byggs om, tror Skatan och det smäller och skräller och borras och grävs i gatorna för att laga ledningar och trafiken är högljudd och …
Skatan har kanske fått någon hörselskada och blivit överkänslig. Men t o m på grekrestaurangen där Mannen och Skatan åt lunch tillsammans med Stora E mådde hon illa till en början av skramlet från porslinet och stolar som drogs ut och högljudda samtal.
Men där vande hon sig och de hörde faktiskt varandra när de samtalade. De åt en jättegod lunch (lammfärsbiffar med tzaziki och klyftpotatis) som var så rikligt tilltagen att de bokstavligen rullade därifrån och inte behövde äta någon middag när de väl var på hemmaplan igen.
Pappa mådde som vanligt bra och satt i den blå fågelstolen när de kom. Han brukar bli utskälld av StinaFina men nu börjar hon förstå att rollator inte är något odjur som man behöver skälla på och hälsar istället glatt. Han blev glad åt förskottsbuketten (det är visst Fars dag på söndag) från Skatans syster och Skatan … men allra gladast blev han över den ”rosa tidningen” DI. De ger honom den alldeles på slutet av besöken för annars kastar han sig över den direkt och alla försök till samtal efter det går inget vidare.
Idag är det Gustav Adolfs-dagen, noterade han. Då marscherade eleverna från skolorna i Göteborg till Gustaf Adolfs torg för att fira stadens grundare.
Och så förhörde han sig om barn och barnbarn som han alltid brukar. Han har ett levande intresse för sin omgivning … pratade spanska med en vårdare som kom in för att ge honom hans medicin 🙂
De fick också veta av ”spanjorskan” att Malla hans väninna som hann fylla 106 år hade gått bort för någon dag sedan och han blev lite nedstämd att höra det och att det nu bara var två 100+ -åringar kvar på hemmet, pappa och Hanna, 104 år.
6 november är den 310:e dagen på året i den gregorianska kalendern (311:e under skottår). Det återstår 55 dagar av året.
Femtiofem dagar av år 2013.
Det är en flaggdag.
Idag fast år 1632 … vem har inte haft de siffrorna som portkod förresten … stupade Gustav II Adolf vid Lützen.
Det är därför man flaggar och äter speciella bakelser.
När Skatan var liten åts det Napoleonbakelser … som Skatan alltid trott var uppkallad efter kejsaren Napoleon men visst inte alls har med honom att göra*. Den bakelsen kunde man få vilken dag som helst och inte en speciell dag. Trots att Gustav Adolfsbakelserna ”skapades” i Göteborg (både mamma och pappa är gamla göteborgare) har inte Skatan något minne av att ha ätit dem förrän på senare år när hon jobbade på advokatbyråer där det hölls på traditionerna.
Den 6 november är det också Bellas födelsedag … Mamma Lisen var så höggravid hon kunde vara stormnatten 1 november 1969 när Mannen och Skatan gifte sig och så efter fem dagar kom hon till världen, Bella, som Skatan passade en del när hon var liten och nästan skrämde slag på … som Skatan brukade göra med små barn … men det är en annan historia.
Och idag ska Skatan och Mannen och StinaFina åka till Stockholm och pappa som de inte kunnat göra på veckor eftersom Skatan hostat och hostat och hostat och hostat. Sist hon var där fick hon hämta sina kvarlämnade skor som hade ställts utanför dörren till henne. Pappa är av förklarliga skäl rädd (understatement) att bli smittad … han är ju trots allt 101 år.
* Det finns i de flesta språk ingen klar koppling till kejsar Napoleon I av Frankrike utan namnet kommer troligen ursprungligen för det franska ordet för napolitansk,napolitain. Till exempel så använder den gatronomiska encyklopedin Larousse Gastronomique gateau napolitain, ungefär napolitansk bakelse, utan att nämna eller använda ordet Napoleon. (Wikipedia förstås)
Skatans tankar 