Skatan har hört att hon ska ha namnen Alice som Drottning Silvias mamma hette … och Kristina…både ett drottningnamn och ett namn efter Prins Daniels mamma som heter Eva Kristina … precis som Skatan förresten.
Men hon ska visst kallas Lovisa.
Det är vad förhandstipparna har tippat i alla fall.
Det vore kul om både Alice och Kristina kom med som prinsessnamn. Vi har ju en liten egen prinsessa med just de namnen … vår alldeles egna Alice Inga Kristina 🙂
… traskade Skatan omkring. Fötterna hade väl i och för sig inte bivit större men de kängor som hon hade stuckit ner dem i och vandrat i väg med var STORA.
När Skatan satt och åt lunch på Kulturhuset och tittade ner på Sergels torg på alla som kilade fram och tillbaka därnere och just vad i färd med att fundera och slå vad med sig själv om en man som tiggde skulle få någon slant inom den närmaste kvarten …så… så ringde hennes mobil och en upprörd röst påstod att hon tagit hans kängor.
Det var Mannen som ju inte fick i sina egna fötter i Skatans kängor 🙂 .
Han var inte glad.
– Jag tyckte väl de var lite stora, sa Skatan och började skratta. Hur kan man vara så knäpp att man vandrar iväg i tre nummer för stora kängor … Det ska väl vara en skata till det 🙂
Först hade Skatan varit hos pappa och haft en trevlig pratstund. Han berättade bland annat att när han haft några experter där för att titta på faten och grejerna från Kina hade experten varit mycket intresserad av lådorna … men pappa sålde inte en enda … så det finns flera. Nu bevarar han breven från mamma där …
– Visst ääär de fina?
När Skatan sedan tog tunnelbanan tillbaka in till city steg hon av i Gamla Stan och promenerade sedan hela Drottninggatan fram till Sergels torg och Kulturhuset. Med en liten avstickare till den där bokhandeln som har sån´t utbud på billiga böcker. Det var ju rea. Men redan i tunnelbanan var hon trött på sta´n … en riktig pundare satte sig mitt emot henne. Han var hög som ett höghus och kunde inte sitta still och skrek oavbrutet ”Fuck you” till henne och Skatan visste inte vart hon skulle titta eller vända sig … och så gick han av samtidigt också. Hon var faktiskt riktigt rädd. Det var så längesen som hon bodde i Stockholm att hon alldeles glömt bort hur det kunde vara …
På Åhléns orkade hon inte ta sig längre än till bottenvåningen där hon inhandlade ansiktsvatten och dagcreme. Det var allt. Sedan gick hon till Vete-Katten på Kungsgatan och fikade och sedan till Centralen en timme innan tåget gick hemåt där hon satt och läste i sin Dylan-bok och spelade Wordfeud.
Förresten … vet ni vaaad …
Skatan såg en häger på Morgonrundan med StinaFina … som hon tog en bild med med sin iPhone eftersom hon inte har någon bra kamera. Men kunde inte zooma in ordentligt …
firas av pappa med lunch på hemmet nuförtiden när han inte har så lätt att förflytta sig. I Grillbaren som matsalen fick heta efter det att Peder (syrrans man) som alltid var snabb och fyndig med ordlekar kommit på det fyndiga namnet.
Matsalen heter annars Den Grillska matsalen och är uppkallad efter Abraham Grill som var upphovsmannen till stiftelsen Borgerskapets Enkehus där pappa bor nuförtiden.
Och njuter sitt otium …
Pappa brukar ha plockat ut några gåvor till oss ur sitt förråd … ni kan inte ana vad grejer han har samlat på sig genom åren … Sedan gör han en hel liten show av överlämnandet … liiite spännande ska det vara … innan han ger oss … som så så lägligt fyller år nästan samtidigt i februari … presenterna.
Han hade noga gömt ett paket under en handduk den här gången och alltihop släpade han med sig på sin rullator …När vi satt där … förväntansfulla… plockade han fram ett mynt och så fick vi singla slant om vem som skulle få välja först.
Det blev Syster Yster som vann och fick börja välja och valde en fin liten blåvit Ming-skål som stod på en liten träställning och som låg i en trälåda som Skatan alltid sneglat åt och önskat att hon skulle få någon gång.
Skatan fick två fina små blåvita fat … och blev förstås jätteglad … men den där trälådan … den där trälådan … *suck*
När Satan uttryckte sin stora förtjusning av lådan sa Syster Yster genast att … ja, den kunde hon få … den behövde hon inte … och Skatan höll igen lite med sin glädje så att inte Syster Yster skulle ångra sig men packade i alla fall ner de små faten i lådan … och nu är den här hemma och hennes …
Tänk att en gammal låda kan väcka så mycket känslor … hon har älskat den här sen hon var barn … Och är den inte vacker så säg …
när Skatan skulle läsa för lilla Agnes som glad i hågen sprang och hämtade …
Nu ska vi sjunga, som Agnes av alla sina sagoböcker valde ut. Det var ju inte så egendomligt att hon valde just den förstås … men det som var egendomligt till max var något annat …
När Skatan slog upp boken för att kolla om den kanske varit hennes egen sångbok hittade hon inte sin namnteckning … eller sin systers … eller någon annans ur familjen utan …
– Jösses! Huuur hade den här boken kunnat hamna i den hääär familjen
Gustaf Diedens …
– Vem i hela fridens namn är nu Gustaf Dieden, undrar ni säkert …
Och Skatan känner honom inte närmre hon heller men ändå. Hon känner honom lite grand. De har träffats på fester och hos gemensamma vänner. Mannen och Skatan var och tittade på ett hus en gång på Broby där Gustaf Dieden bor och som de hade tankar på att hyra Hennes goda vänner Ulla och Peter hyr nämligen på Broby. Det var Gustafs fru som tipsade Ulla som tipsade Skatan om Titti och Jägar-Kent där StinaFina nu älskar att vara och dit Skatan lämnar henne utan minsta oro att hon inte ska ha det bra.
Det har liksom varit mer och mer Gustaf Dieden på senare tid … om ni förstår vad Skatan menar.
Och så nu hittar hon en sångbok som varit hans hemma hos Agnes och Karl Axel.
Mystiskt.
När Skatan frågade Lilla E varifrån de fått boken berättade hon att dom fått den från gammelfarmor, farmor till Svärson II alltså. Hon hade visst bott nära Karlslunds Herrgård, Gustaf Diedens föräldrahem … Kanske hade hon köpt den på någon loppis, kanske hade hon kommit över den på något annat sätt …
Men nog är det ett sammanträffande allt … och väldigt mystiskt …
Oj oj oj … världen är bra liten.
KOMMENTAR: Detta inlägg har tagit huuur lååång tid som helst att skriva. Bara att få in bilderna. Om det ska ta så här lång tid så … ja, då ger nog Skatan upp tills hon lärt sig datorn bättre.
Det här med byte till Mac gjorde att Skatan alldeles kom av sig med bloggandet … och att komma igång när ingenting funkar …noll (0) alltså … som hon vill är lättare sagt än gjort … och att inte bli långrandig när folk (i allmänhet) inte orkar läsa längre texter längre … enligt någon artikel Under strecket i SvD som Skatan läste … men… men Skatan kan påminna om … som någon i den lååånga artikeln gjorde … hon kan också påminna om och …
… påminner om en helt väsentlig egenskap hos den nya teknologin: den går att stänga av. Vi kan koppla ner, vi kan välja fåtöljen i det tysta rummet i stället för tunnelbanan som läsplats.
Så nog kommer Skatan fortsätta läsa lååånga artiklar, lååånga böcker och lååånga blogginlägg men ska försöka fatta sig lite kortare själv.
Och kanske komma på ett sätt att så att säga göra en kortfattad resumé över innehållet.
Resumé: Mac-bytet har gjort att bloggandet kommer av sig… OCH… Skatan ska försöka skriva kortare i fortsättningen.
Det här inlägget skriver Skatan från sin iPhone. Jösses! Ja ja … Mac får hon utforska i lugn och ro.
Nu ska de hämta K A på dagis
Ovan text skrev Skatan igååår … Nu ligger hon i sängen i Örebrooo … ska ”vabba” en dag till och passar på innan klockan är slagen så här på morgonkulan … innan Morgonrundan … innan frukosten … innan dagen sätter igång så passar hon på och försöker utforska sin nya Mac …
Det är inte det lättaste inte … för en vanemänniska som Skatan.
Det går inte alls … som synes … Men skam den som ger sig …
… och trots att hon håller på att frysa fast, fjällar bort all sin fina solbrännefärg och … ja, känner sig allmänt …
djupfryst.
Men hon ska nog tina vad det lider …
Idag är det raka vägen tillbaka till Örebro och ett VAB istället för föräldrarna. Agnes har vattkoppor …
Agnes med sina vattkoppor Fotograf: Lilla e
… och inte kan man deppa då inte. Inte när man får träffa barnbarnen och när inte ens Agnes själv med sina kliande koppor tycker livet är annat än en dans …
Agnes dansar Foto: mamma Lilla e
* (Märkväl ! Skatan har en ovanligt liten mun, liknad vid en hönsstjärt då för tiden … och inte är den ”snipig” heller … bara så ni vet vad som gäller alltså … 🙂 )
Skatan skrev ett inlägg … GPS – en elektronisk fotboja … den 10 november 2011, spontant, hetsigt och kanske något oöverlagt och ogenomtänkt … precis så som Skatan är till sin natur och ofta reagerar … snabbt men fel … eller?
Hon har i alla fall nu fått en lång, fin, klargörande kommentar om nyttan och glädjen av dessa ”övervakningsverktyg” som nog … kanske … fått henne på något andra tankar.
Visserligen talar Christer i egen sak … men klokt ändå, tycker Skatan 🙂 och skriver något att tänka till om.
hos Hej Skatan
Jag heter Christer och driver tillsammans med några andra företaget GPS Safety. Hittade en artikel på SvD och även en länk till din blogg, hoppas det är ok att jag ger min syn på saken och kanske kan få lite tips från de som är “kritiska” till det hela.
Jag är pappa till tre barn, den äldsta är 8år, mellan 2år och minstingen är ca 2mån.
Tänkte att det kanske var bäst att specificera lite vilka jag tycker kan ha nytta av eller inte ha nytta av liknande utrustning först.
Småbarn upp till 5-6 år tycker jag föräldrar ska ha så pass bra koll på ändå vilket gör utrustningen överflödig. Kanske den t.om gör att föräldrar tänker att de inte behöver ha någon koll på barnen vilket såklart skulle vara riktigt illa om barnet försvann och trackern slutade sända av någon anledning.
Tonåringar; I vissa fall kanske barnet i fråga går en “obehaglig” väg till och från hemmet eller liknande. Om tonåringen själv vill ha någon slags teknik för ökad trygghet så är det en bra lösning med en tracker bestyckad med SoS knapp om något händer. Man kan ju faktiskt konfigurera enheten så att inte föräldrar kan sitta och spåra barnet i tid och otid för att sedan “straffa” och kontrollera barnet.
Barn mellan ca 6-10år; Nu för tiden skaffar faktiskt de flesta föräldrar mobiltelefon till sina barn runt 6-7års ålder. Nackdelen med detta utifrån min upplevelse är att barn gärna “fastnar” i tekniken med spel och allt vad det är, slarvar bort telefonen, lämnar den ute på studsmattan och går in till nån av kompisarna på gatan.
Att han fastnar i tekniken kan jag lätt begränsa då han är hemma men när han är kompisar är det lite svårare.
Eftersom man som förälder pratar mycket med andra föräldrar så vet jag att många andra har liknande problem. Problemet är inte spelandet i sig utan att barnen blir stressade och på dåligt humör av det.
Ja, utifrån detta föredrar jag faktiskt en tracker som jag anser löser dessa bekymmer och många fler för denna åldersgrupp.
Många man pratar med tycker och frågar om det här med integriteten och kontroll.
Min personliga upplevelse är precis det motsatta, att jag kan ge min son större frihet att upptäcka världen.
De som säger att det bara handlar om att stilla föräldrars oro har kanske rätt, men finns det verkligen föräldrar (annat än i teorin) som inte är oroliga för sina barn.
Det är väl varken konstigt eller onaturligt att oroa sig för att förlora det man tycker mest om i hela världen.
Min son tycker bara att det är festligt med Gpsen och har aldrig uttryckt ogillande eller att han känner sig kontrollerad. Han trycker på SOS knappen mest hela tiden och ger mig updates på vad han har för sig, bara för att det är kul att ringa.
Nu är jag inte så naiv så jag tror att alla använder en tracker pedagogiskt, rätt och riktigt.
Vår syn på saken är att rätt använt är det ett helt underbart verktyg men kan om det missbrukas vara väldigt destruktivt.
Så hur kan vi “hjälpa” våra kunder att använda tekniken på rätt sätt?
Skulle det vara bra att begränsa antalet sökningar/dag?
Ta bort möjligheterna att spåra i realtid? (Tillägg: De flesta privatpersoner är inte beredda att betala den extra kostnaden detta innebär)
Kan/ska vi förbjuda allt som kan användas destruktivt?
Ska vi anpassa oss efter friska eller sjuka familjer, tro på människans godhet eller det motsatta?
Vi vill gärna ha er input och förslag på förbättringar på hur vi kan motverka olämpligt användande.
Ursäkta det långa inlägget, sista frågorna kanske mer är av filosofisk natur men det är frågor som dyker upp i mitt eget huvud, jag har inte för avsikt att provocera eller sälja något (då skulle jag valt ett helt annat forum utan bara av era tankar, diskussioner och förslag.
Det går såklart bra att maila mig också om man av någon anledning föredrar det.
Tack för ordet och trevlig helg önskar jag dig/er.
Hej Christer!
Tack för din långa klarläggande kommentar som jag uppskattade mycket.
Jag har tre vuxna barn och 6 barnbarn, 18, 15, 6, 3,5, 2,5 och en flicka på snart 3 månader och har alltså många att oroa mig för, vilket jag gör … i tid och otid.
(Med det äldsta barnbarnet på resa tillsammans med mig i Thailand förra året kunde jag inte somna förrän hon var hemma igen om nätterna) och har naturligtvis varit oroliga för både mina barn tidigare och nu för barnbarnen …Lite av en kycklingmamma, tycker nog barnen att Skatan är … 🙂 )
Jag själv är en väldigt spontan person … och mycket mycket mån om min frihet och integritet. Har alltid varit det … och skulle tyckt det vara fasansfullt som tonåring att ha en övervakningsmojäng på mig … och reagerade alltså följdriktigt … snabbt, en aning oövertänkt kanske … när jag läste om den här nya GPS-teknikens användningsområde …
Rent spontant tycker jag det är ”åt helvete” (f´låt) med gps-övervakning … åtminstone av tonåringar som behöver sin egen ”sfär” men jag skrev … som sagt … spontant och en aningens oövertänkt. Fast jag lämnade förstås en liten ynkans brasklapp … att det kan finnas undantag …
Preciiis som du förklarar …
Visst skulle det varit skönt när jag som tonåring tog mig hem med sista bussen från Nyköping … visst skulle det känts tryggare … att kunna ha ”slagit på” en sån där GPS när det var så dags att kliva av bussen i Oxelösund och gå den där läbbiga stigen genom skogspartiet ner till sin egen gata i kolmörkret … den där stigen som jag var ”förbjuden” att gå så dags på dygnet för att den just var så läskig … men inte åkte man en extra hållplats och ”gick runt” inte … trots att man var rädd.
Visst hade det varit bra med en sån där mojäng då … det får Skatan erkänna.
Så, Christer, du har omvänt mig.
I viss mån …
Inte ska man förbjuda GPS eller andra tekniska verktyg … det är ju fritt fram att förkasta dem … eller att använda dem.
Eller hur?
Jag kraxade alltså … som den skata jag är … lite väl snabbt … igen.
De lite mer filosofiska frågorna som framförs av Christer här lämnar Skatan därhän … för denna gång i alla fall.
Det skulle ju bli ett på tok för långt inlägg annars.
– Svammel, kallar Mannen det … och när Skatan läser igenom kan hon inte annat än medge att det är just vad det blev … ett enda svammel.
Känns lite tafatt och konstigt nu innan man fått kläm på det hela …
Men nu är det gjort.
Ska hon försöka lägga in en bild också. Hon har ju inga här men kan ju använda sitt USB-minne från Koh Chang …
Shoot …
Bob Dylans A hard rain … sjöng Alex så fort han fick syn på Skatan nu … och februari förra året … Han vet att Skatan tycker om den … så … här är den och här är Alex …
Alla dina, våra, era
dagliga frågor, nattliga frågor,
är politiska frågor.
Vare sig du vill det eller inte har dina gener att politiskt förflutet, din hy en politisk nyans, dina ögon en politisk aspekt
Opolitiska dikter är också politiska,
och däruppe lyser månen,
ett inte längre månlikt objekt.
Att vara eller inte vara, det är frågan.
Vad då för en fråga, svara kära du.
En politisk fråga.
Översättning Anders Bodegård och hämtad från Bodil Malmstens blogg Finistère
♥
Skatan vet … men vägrar … har fått nog … tänker inte inordna sig, fångas in … inte snärjas, inte engageras, intrigera, reagera, kommentera alla dessa uppspel, utspel … hitan och ditan … från höger och vänster, från partier och block, uppifrån och nerifrån … men kommer alltså inte undan …
… och kan inte riktigt låta bli 😦
Men det hade hon inte trott heller … för …
Opolitiska dikter är också politiska,
och däruppe lyser månen,
ett inte längre månlikt objekt.
Däremot vägrar Skatan delta i all denna cynism … i detta totala förakt för sansad argumentation, ja, i detta hat, i det oreflekterade, generella klasshatet som hela tiden späs på och inte gör saker och ting bättre eller förändrar något … dessa hatfyllda inlägg i bloggar och kommentarer … de gör henne mörkrädd … man behöver bara läsa en del kommentarer till Peter Wolodarskis krönika i DN … för att tja … vilja abdikera från allt vad politisk debatt heter.
Vad hjälper det att bara spy galla, häva ur sig otidigheter om än det ena än det andra … utan att själv komma med vettiga argument om lösningar, alternativ …
2010 röstades det fram en regering (minoritetsregering) vars program och åsikter uppenbarligen nästan hälften av de röstberättigade gillade … Drygt ett år har gått … oppositionen har varit förlamad av kända orsaker (Juholt) … och nu kommer den att kunna sätta fart igen ”på riktigt” … förhoppningsvis … med ny sosseledare och ny ledare för Vänstern. Och Skatan menar då rakt inte att man mellan valen ”ska sitta still i båten” utan att göra sin röst hörd men menar att det får vara någon sans och måtta på hatfyllda utspel och pajkastning. Skatan tvivlar ändå på att få möta sansad kritik … men hoppas på riktigt upprörd kritik och opposition när det gäller … som nu i fråga om Reinfeldt pensionsåldersutspel, som Reinfeldt … om det ska bli som han vill … måste ha övriga allianspartier med sig i båten … plus någon från ”den andra sidan” för att få igenom. En f d LO-ledare som Löfven lär inte ”sitta still i båten” :-).
Skatan tror inte heller … (”Vare sig du vill det eller inte har dina gener att politiskt förflutet”) … att generna har den betydelse som man tillmäter dem. Inte heller miljön förresten har någon avgörande betydelse (även om hon naturligtvis inte kan bortse helt från den) …för vad hon slutligen … nu alltså … kommit att tänka och tycka … efter … nja … ganska ¨ ”moget” övervägande :-).
Att man är född på ”solsidan” behöver faktiskt inte innebära att man är blind och döv för hur det kan vara/är på ”skuggsidan”.
Verkligheten är aldrig statisk, en för alla given … inte för Skatan .. eller för dig … heller.
Skatan är Känsla med en del… en hel del … Förnuft.
Faktiskt.
Hon är i det här sammanhanget färgblind … eller … hon blandar och tar hej friskt och det kan ge helt underbara färgställningar … tro henne!
Men visst … visst finns det politiska skitstövlar … av alla de färger.
Både Skatan och hennes tvillingar är födda i detta tecken … Själv känner hon sig väldigt hemma här så hon kunde inte låta bli att citera …
”Vattumannen är ofta före sin tid och väljer att gå sina egna vägar. En egensinnig nytänkare som eftersträvar frihet och oberoende. Vattumannen är självständig och har ett stort frihetsbehov. Vattumannen ogillar inblandning från andra.Lyssnar gärna på råd, men gör i slutändan allting på sitt speciella sätt. Ofta mot strömmen, djärv, företagsam och idérik.Vattumannen är en stor humanistsom gärna engagerar sig i sociala frågor. En vid och framförallt brokig bekantskapskrets är kännetecknande. Vattumannen blir lätt uttråkad av det vanliga, monotona vardagslivet. Den som är präglad av detta lufttecken föredrar omväxling och har en dragning till udda, kreativa människor som har förmåga att leva efter sina egna normer.Vattumannen har ofta annorlunda intressen och okonventionella åsikter och kan vara bestämd och oberäknelig. Vattumannen följer sina impulser och kan upplevas en smula nyckfull och rastlös. Många upprorsmakare, rebeller och trendsättare är präglade av detta tecken. En djärv och företagsam läggning är kännetecknande.Planeten Uranus är tecknets härskare. Den enda planet i solsystemet som inte följer ett givet mönster utan har sina egna astronomiska regler! Det oväntade, originella sättet att förhålla sig till omvärlden är kännetecknande för Vattumannen. Envis och bestämd, hopplös att påverka och styra, men härligt uppfriskande med sin ungdomliga rebellanda och företagsamhet!”
Minus sexton grader (-16 ! ) var det när Skatan klev ur planet på Arlanda i tunna linnebyxor, nakna fötter i sandaler och hatten förstås … Stetson-hatten :-). Men de svidade om på toaletten till liiite varmare utstyrsel, tog Arlandabussen till Stockholm city och fortsatte hem med Swebus och taxi … hämtade andan, duschade varmt, åt några knäckebrödmackor och drack en kopp kaffe (té för Mannen förstås) , tinade upp bilen och så … och så … till Titti och Kent och tilll StinaFina som haft det sååå himla bra och trivts som fisken i vattnet .. . Mannen och Skatan var nästan ängsliga att hon inte skulle vilja följa med hem igen.
Som vanligt blev de trakterade med gott ”fika” och hembakat och med många historier om hur kul och bra och fint StinaFina har det med alla de andra hundarna, hur hon styr och ställer med dom som överseende tittar lite på den lilla ”skitungen” , som inte riktigt vågar sig in i lekarna men håller sig i utkanten och skäller och gläfser när labben och de andra ”stora” ger sig hän, hur hon håller reda på ”herrskapet” och passar på dom så de håller ihop när … t ex … Kent skulle få för sig att gå till sängs tidigare än Titti … StinaFina har fått ligga i sängen … jo, jo … preciiis som hemma …då springer hon mellan dom och vet inte riktigt var hon ska vara …
Men StinaFina bleeev glad … jätteglad … och ville visst följa med hem. Hon förstår säkert att det inte är sista gången hon träffar Titti och Kent och alla hundarna …
Och sedan har Skatan frusit, frusit och sovit, sovit med StinaFina som en varm liten korv bredvid henne, en härlig levande värmedyna … hennes dator är totaldöd (hon hann förstås inte med att föra över alla bilderna till USB-minnet 😦 ) och så´n tur att hon fått en ny… just nu sitte hon vid Mannens och grämer sig liiite förstås över de där förlorade bilderna. Skatan har också fortfarande lite svårigheter att hitta hem till de där finurliga bokstäverna å, ä ö … fingrarna slinker ännu gärna iväg till a eller o … men det kommer, det kommer … var så säkra … Skatan kommer igång om ett tag … 🙂 …
Fast hon har faktiskt ett förunderligt motstånd … kan det vara skrivkramp ?? ha, ha … krax krax … mot bloggen igen … efter det långa uppehållet … Huuur ska hon kunna ”hinna ikapp”?
Nej, det får hon faktiskt skippa att försöka att göra utan ta det från NU … läsa ikapp lite här och där … och snart snart är allt som det ska igen 🙂
Hej alla …
SHE IS BACK …
Detta bildspel kräver JavaScript.
från Thailand … och solen och stranden och Oodies … för den här gången …
Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessa, tronföljare
Agnes med sina vattkoppor Fotograf: Lilla e
utan bara av era tankar, diskussioner och förslag.
Skatans tankar 