och helt utslagen av trötthet.
Av förklarliga skäl.
Skatan & Co hade gått upp tidigt resdagen för att åka till Moster (Pas moster alltså) med sin packning. Där fanns också tillresta jai Gai (mormor Gai som lilla Cissi fullständigt avgudar och vice versa. Alice också förstås men Cissi … )
Cissi äter frukost innan hemresan …
Därifrån skulle de sen på kvällen ta sig till flygplatsen och planet som lyfte mitt i natten till Sverige och våren därhemma.
Och den resan var förstås också ett äventyr i sig.
Hos Moster var det fullt hus av släktingar (mest barnkusiner) som ville ta farväl.
En del sitter på golvet omgivna av saker som ska packas ner medan Sonen och Skatan sitter på stolar och väntar
Ingen AC
Och det var varmt som i helvetet (Skatan har ännu inte varit i helvetet men hon kan ju tänka sig)
Fyrtio (41) grader Celsius.
Sonen och Skatan for några timmar till ett varuhus (Fortune) med AC förstås för att få lite vila och inhandla det sista.
Pa var på någon marknad och handlade mat.
Dagen innan hade de varit i det stora varuhuset MBK hela gänget (där de bl a i högtalare uppmanar att hålla rätt på sina barn, gärna hålla dem i handen så att de inte ”kommer bort”.) Skatan hade flängt om en tok efter shorts eller tröja av märket Adidas (det var viktigt, tycker Skatan, att det blir rätt önskan som uppfylls) till K A och flängde nu också här på Fortune av samma anledning men fick till slut nöja sig med en liten vuxentröja (s).
Thailändare kan inte få över sina läppar att de inte vet. Man tappar ansiktet då och det borde ju Skatan verkligen ha lärt sig vid det här laget.
Så de blev förstås hänvisade hit och dit när de frågade efter Adidas för barn. Från G (bottenvåningen) via 2, 3 … högst upp och så ner igen och etc men de hamnade slutligen i alla fall på G och Adidasbutiken där som enbart förde vuxenstorlekar.
Och så åt de glass på Swensen´s.
Varje dag, nästan, åt de glass på Swensen´s i Bangkok.
Från hotellet tog de sig till ett varuhus, Big C, för att äta glass på just Swensen’s.
Skatan promenerade alltid dit på trottoarer som var fyllda med små butiker och restauranger och folk och hundar.
Ibland ensam, ibland med de andra.
Och så tog de en tuk tuk hem.
En tuktuk
Vilket äventyr.
De flesta körde som galningar och kryssade mellan bilar, bussar, lastbilar, mopeder och andra tuktuk … och korsade gatan med fara för livet.
För alla … och Skatan menar alla … körde just som galningar.
Annars hade de blivit påkörda av andra galningar.
På en av dessa resor släppte Skatan taget om sin älskade Panamahatt för att hålla i sig och den for förstås all världens väg.
Två fina hattar har Thailand slukat för Skatan. Den första, en vit Stetsonhatt, tvättade man opåkallat sönder och samman … men det är en annan historia … och så nu: Skatans älskade Panamahatt.
Ja, ja … det är en världslig sak … som Karlsson på taket skulle ha sagt.
Värre är det att Skatan har åldrats i snabb takt under den här månaden (ja egentligen under hela det senaste året med början på midsommaraftonen 2014) p g a sina krämpor. Hon har så djävulskt ont i benen (mest det vänstra) och höften och det är säkert en kombination av WED/RLS och artros. Skatan har försökt göra sina rörelser för att mjuka upp lederna men helt enkelt inte klarat av dem för att det gör så in i helv-te ont. Inte bara i lederna utan även i musklerna. Men det är förstås en annan historia även om just denna lagt sitt täcke … tungt som sjutton … över hela resan. (Hon har bl a inte kunnat dricka alkohol och den öl som hon älskar just här i Thailand … Leo … i den utsträckningen hon brukar … hon har liksom fått ”tänka till före” och planera hur hon ska ta ”det goda (Leo) med det onda (smärtorna efteråt”
Smärta kan man liksom inte tänka bort.
Inte Skatan i alla fall.
Vännen C hade tipsat Skatan om att inta riktigt dyra drinkar och samtidigt lyssna på riktigt bra jazz på Bamboo Bar på Mandarin Oriental … Det lät ju mycket lockande men det var inte till att tänka på. Alla dagarna i Bangkok var så att säga ”familjedagar” med två små tjejer (barnbarnen) som har lika starka viljor och ofta motstridiga sådana … och tre trötta vuxna.
Utsikt från Skatans ”vilorum” hos Moster
Väl tillbaka hos Moster fick Skatan fick lägga sig och försöka vila … allt snurrade. Också fläkten förstås som var det som stod till buds för att lindra något i hettan.
Fläkten surrade lite svalka
För att göra en lång historia kort. På kvällen kördes de … efter mycket dividerande fram och tillbaka … av en manlig släkting i en bil till Suvarnabhumi, Bangkoks största flygplats, medan bagaget … och det var häftigt mycket … lastades upp på flaket på en annans pickup.
Och när de väl var samlade … bagaget med tillhörande person … och när de sedan stått i ändlösa köer för säkerhetskontroll och passkontroll och fått stå och vänta med trötta kinkande småbarn medan folk markerat platser så att det inte fanns några kvar till dem (inte ens efter arga blickar och påpekanden) skulle de så äntligen få borda och komma iväg hem till Sverige och den anstormande (hoppas de på) Våren.
Barnfamiljerna fick gå på först men Skatan stannade kvar och väntade på sin tur förstas.
Men då var det det där fyllot …
En prakexempel på en kille som inte bara var berusad utan full intill medvetslöshetens gräns klädd i bara linne och shorts och fulltatuerad. Han kunde knappas ens sitta upp på stolen när han blev tillfrågad av en av flygpersonalen hur det stod till.
Nej, han var inte full. Han var bara lite trött.
Hade det bara varit för honom hade han aldrig kommit med planet. Det är ett som är säkert.
Men tätt intill honom stod en liten orolig storögd flicka på max 7-8 år och försökte förklara att hennes pappa skulle klara flygresan, hon skulle passa honom. När flygpersonalen bad honom om deras pass mumlade han något nästan ohörbart till sin dotter och hon grävde fram deras pass och boardingcards i en liten väska som hon bar … pappan hade inget handbagage allt … och när han blev tilltalad om han var sjuk och medicinerade tog hon fram en påse med Alvedon i.
Det var verkligen mycket tveksamt om han skulle få följa med planet hem.
Men så var det ju hans lilla dotter. Som förskrämd tittade från den ena till den andra med sina stora blå ögon.
En dam klev slutligen fram och sa att hon fått en plats i närheten och skulle se till de lilla tjejen och att han skötte sig. Hon måste ha frågat innan var de hade sina platser. Efter mycket funderande fick han slutligen också borda.
Då hade vi blivit cirka tjugo minuter försenade.
De var mycket trötta när de landade förstås och Skatan kunde inte låta bli att hålla utkik efter flickan och hennes pappa som nu … betydligt nyktrade … stod vid bagagebandet. Pappan pekade och flickan slet …
Skatan hoppas innerligt att någon från ”det sociala” därhemma uppmärksammar flickans situation. Hur kunde hon t ex fått ledigt från skolan för att åka med en missbrukare till far till Thailand?
Nu är Skatan i alla fall på plats därhemma.
Ikväll ska de på middagsbjudning och i morgon på utflykt med Galleri Sjöhästens Vänner.
Livet rullar på …
men då måste hon lägga ner lite mer omsorg om texten så det blir snyggt och inte slafsa iväg i vanlig ordning.
Så det är därför. Hej då!
Skatans tankar 