Nikki närmar sig … snart kan Skatan nog lyfta upp henne i knä´t.
Hon gillar i alla fall att leka skak- och dragkamp.
Kategori: Skatans Tankar
Tjugonda´ Knut
… ska julgranen ut …
Men det slapp Skatan.
För hos henne skulle ingen julgran kastas ut eftersom det inte fanns någon att plundra i år…
Hon hade mycket annat för sig och dagen gick i ett enda fläng … (som vanligt) 🙂
StinaFina fick sina rundor förstås, sedan Galleriet några timmar med Hannele Heiskanen, galleristen … sååå roligt att prata med henne och galleribesökare. Skatan träffade bl a Ebba von Wachenfeldt, glaskonstnären och Jan Ed en konstnär som har bott i Nyköping ”nästan jämt” och som Skatan alltid sett bilder av men aldrig träffat personligen. Nu fick hon ett ansikte på honom och ett trevligt samtal. Han uppmuntrade Skatan att plocka fram sina grejer igen och sätta fart…
Hem igen till sitt och StinaFina och deras utflyktsrunda i omgivningarna efter en sen lunch … skam till sägandes stoppade Skatan bara i sig lite av vad som fanns i kylskåpet av ost och kalkon och bröd …
När Mannen kom hem från Borlänge åt de gulaschsoppa tillsammans … en av burkarna som alltid finns som sista utväg … och snackade och snackade och avbröt snacket med att bära runt tavlor och försöka möblera …
Mina kära FB-vänners åsikter har framförts som ”stöd” … och nu ser det ut som att Skatan ligger kvar i dubbelsängen men får eget arbetsrum …
Inte dåligt alltså med uppbackning ”utifrån” … 🙂
Och idag bär det av söderut … Skatan reser till Skåne, Yngsjö, Furuboda, Johannagården igen för att stanna några dagar …
Mannen och Skatan avlöser varandra här hemma. De har ju ”bara” en bil … 🙂
Skatan har kollat väder och vind och vad hon förstår är det lugnt på den fronten … kallt men lugnt.
Ja, ja … det är alltid det här med vääädret.
Jan & Maria Berglin
NUDES
på Galleri Sjöhästen med vernissage idag …
Och Skatan var där förstås.
I flera timmar faktiskt. Hon är ju suppleant i styrelsen och vill gärna hjälpa till att värva medlemmar. Men samtidigt gillar hon ju konst av allehanda slag. Hon trodde faktiskt inte att hon skulle tycka så mycket om just den här utställningen men oh vad hon bedrog sig.
En enda av de utställande konstnärerna närvarade:
Och det var en trevlig bekantskap. Han gör fotorealistiska målningar så man tror inte sina ögon. Att det inte är ett foto alltså … varenda hårstrå, varenda leverfläck finns med på porträtten t ex …
Skatan köpte en bok som Johannes Wessman sålde: Målningar och tekniken bakom och blev ännu mer fascinerad. Nu är Skatans foto av bilderna ur boken inte av bästa kvalitet … men ni kan ändå få en föreställning, eller hur ? Bilden ovan heter Emmy nackhår och är gjord i akryl och färgpenna.
Förutom Johannes Wessmans verk visades en hel radda konstnärers målningar och fotografier och etsningar med nakenmotiv … bl a Anders Zorn (förstås), Ralf Arzt, David Lachapelle, Lennart Jirlow, Bror Hjort, Evert Taube m fl m fl …
Men Johannes Wessman var för Skatan den stora behållningen eftersom han var en så öppen och entusiastisk konstnär som mer än gärna delade med sig av sina tankar om måleriet.
Och Skatans målarsinne retades igen …
Hon mååååste bara sätta igång nu.
Snart … nej … NU.
Ett eget rum … det är frågan
Skatan tog lite fler bilder och försökte få fram lite ljusare såna i bildspelet …
… men hon vet int .
Lite bättre blev det kanske men inte mycket …
Och så fick Skatan sig en rejäl tankeställare när hon läste era kommentarer i förra inlägget.
– Tror ni jag ångrar mig om jag inte har ett alldeles ”eget” rum …
Men det är aldrig för sent att ändra sig … så …
Hon kanske ska försöka hitta en annan plats för Mannens lilla skrivbord. Så att hon får arbetsrummet helt för sig själv.
Men det tvivlar hon på att Mannen går med på.
Var ska han då ha sitt skrivbord?
Det är verkligen inte stort. Och Mannen kommer helt säkert ändå att tycka att det inte ”stör” och att de inte behöver vara där samtidigt.
Och så är han ju van vid Skatan och har looovat att hon ska få hållas på sina villkor.
Mannens lilla skrivbord … nu är det en massa bråte under så det ser inte så snyggt ut … men det ääär litet.
Fast … ändå …
Det tål att tänkas på …
Skatan och Mannen har sin post eftersänd ett helt år men det dröjde verkligen tills den första sändningen damp ner på deras nya adress.
När den så äntligen kom häromdagen hade Skatan som aldrig själv skickar julkort… nästan aldrig … … fått två stycken som hon blev väldigt glad för …
Ett kom från hennes halvbror Folke med sambon Joy … och ett från Ingrid …
TACK Joy och Folke!
TACK fina Ingrid!
Och … Tack detsamma önskar jag er förstås…
Ett Riktigt Gott Nytt år!
De´ ä´ ba´ å åk …
sa Ingemar Stenmark någon gång … och det gäller nog inte bara skidor.
Skatan har som vanligt kommit lite på sniskan och av sig när det gäller bloggandet. Det har varit så mycket annat.
Att hon haft ämnen att blogga om … jo, de har inte saknats. Men när hon väl sitter här och ska sätta igång så … har de på något sätt gått upp i rök…
Nu är hon tom … och försöker som Stenmark sa .. ”å ba´ åk” …
Hon kan ju börja med att berätta att det snöar igen, att Mannen har åkt till Borlänge på några dagar och att StinaFina och Skatan är ensamma hemma …
Och det är sååå härligt.
Låter lite konstigt det där … att det är sååå härligt … men Skatan bodde ju särbo med Mannen i över 10 år och då blev hon van att rå sig själv och göra som hon själv ville … när hon ville.
Det är ingen nackdel att vara olika i ett äktenskap eller samboförhållande … och Skatan och Mannen ääär väldigt olika. Mannen är … hmm … något konservativ kanske … ( ” …men ”sååå har det ju ALLTID varit” , så bruuukar vi inte göra” etc etc ) … och Skatan är som Skatan är … nyfiken på allt nytt, flaxig och sökande …
Men är man olika kan det också vara skönt att ta ”en liten paus” på några dagar från varandra.
Då hinner Skatan flytta på en och annan pryl … som alltid funnits bredvid eller på eller ovanför en viss möbel osv osv … och kanske kunna klämma in några av alla stolar i det pyttelilla förråden. De har liksom blivit lite för många (De har gått från 15 kvm källarförråd i Villa Skogsberg till 3 kvm här på Söderblick … och det märks) .
Än så länge har de i ”allrummet” … det rummet alltså som är kök och vardagsrum i ett … lite för många bord och stolar kanske. Men de vill skynda långsamt (Mannen) och avvakta och se … och känna sig för … 🙂
Bilderna i bildspelet blev väldigt mörka … de är tagna tidigt i morse i motljus och de har dåligt med lampor så Skatan ska försöka byta ut dem vid tillfälle. Men ni kan ju … hm … ändå aaaana hur mycket bord och stolar där finns. 🙂
Skatan slänger in ett bildspel på de andra rummen också … mörka, dåliga bilder … men så ni får ett hum … hmm …
Och då blir ni överraskade.
En STOR orsak till att Skatan ville flytta var ju att hon ville ha ett eget rum … men tänk … hon ändrade sig. Sovrummen är så små och det blev inge bra. I sängkammaren fick det i princip bara rum två sängar och skulle hon haft ett av de där små rummen för sig själv med säng och arbetsbänk o s v så skulle det nog bli lite fööör byschigt. Istället fick hon ett arbetsrum som hon ännu inte möblerat. Där ska hon ha ett stort arbetsbord, sitt staffli och dukar och färger och … så ska Mannen ha sitt lilla skrivbord där också men blir portförbjuden när Skatan är igång 🙂 . Han kan ju ta sin laptop och sätta sig var han vill …
Det låter väl bra … eller hur?
Nej, nu ska Skatan ta en paus, äta lite lunch och gå ut med StinaFina en runda …
Ses …
Ja, se det snöar, ja, se det snöar …. igen
– Ja, vad trodde du. Vintern har ju bara börjat 😦
I morse när Skatan slog upp sina grå och tittade ut snöade det ymnigt men var plusgrader. Så när hon och StinaFina gick ut knarrade det under klackarna och tassarna blev fulla med snöklumpar.
De gick sin runda och tyckte trots allt att det var väldigt vackert.
Men de besteg inte Kråkberget idag … det hisnande höga Kråkberget … för Skatan visste ju hur det såg ut under nysnön.
Blankis!
Den röda lampan låg fortfarande på svaj och Skatan ringde till mäklaren och sa att de kanske skulle resa upp den. Det såg onekligen lite slarvigt ut … om man nu vill ha uppmärksamhet på att det finns fina lägenheter till salu alltså … 🙂
Annars fejas det och möbleras och tavlor hängs upp och flyttas och det finns fortfarande massor att slänga så det går skytteltrafik till Öppen hand och tippen.
Nå´n gång är det klart och då sitter de där uppe på Söderblick och njuuuter och tar det väldigt lugnt. Skatan och Mannen och StinaFina.
Ett tag i alla fall.
Red light district
… trodde Skatan först att hon hamnat i när en röd jättelampa tänts på takterassen ovanför deras balkong.
– Vem bodde där?
– Vem signalerade?
– Var det en bisarr julprydnad kanske?
Skatan hade för sig … nej, hon visste … att lägenheten ovarnför deras fortfarande var till salu och tom så … hm …
Och nu … nu ligger lampan på svaj.
– Stormvarning?
PS Det finns 12 lägenheter i huset varav tre hittills är bebodda 🙂 … Kom hit vetja! Skatan fick också veta att det var Skandiamäklarnas lampa som ”signalerade” . Det kanske skulle passat bättre med grönt ljus?
Julen 2012 i bilder
Bessie
fattas oss.
Hon for till Hundhimlen igår.
Hon som alltid funnits här.
ALLTID för StinaFina i alla fall och för Karl Axel och Agnes … och länge länge för Lilla E och Svärson II och oss andra i familjen.
Tänk vilken saknad … vilken tomhet!
Skatan kommer så väl ihåg när Lilla E och Skatan hämtade Bessie.
Lilla E pluggade i Uppsala och hade alltid … ända sen hon flyttat hemifrån … velat ha en egen hund.
De åkte långt.
Halvvägs.
Bessie är född i Strömstad och Skatan kommer inte ihåg riktigt vaaar de hämtade henne.
Men hon kom ihåg hur spända de var när Bessies första matte släppte ut henne ur sin bil och hur hon skuttade runt som en lekfull kalv.
– Hur gammal kunde hon ha varit? Sex, sju månader?
De tittade lite förskräckta på varandra och Lilla E undrade nog några gånger om hon skulle ”klara” det.
Att ha en egen hund.
Men de blev de allra bästa vänner.
Som ler och långhalm …
Bessie var en väldigt speciell hund … så klok … så glad och underfundig, så barnslig och lekfull in i det sista.
Det var Cancern … förstås … som tog henne till slut. Den som hade blivit diagnostiserad som malign redan för fyra år sedan.
Men hon blev gammal …
och fick leva ett långt härligt liv (drygt 14 år) tillsammans med sin familj som har växt sen då.
Svärson II kom in i bilden redan efter några år och Bessie fick en Husse med stort H … och så kom Karl Axel 2006 och Agnes 2008.
Skatan kommer ihåg mötet mellan StinaFina … då bara 7-8 veckor gammal … och Bessie. StinaFina pep som en liten gris … gällt … och gömde sig under köksbordet när stora Bessie kom lufsande och Mannen tröstade …
– Men det är ju bara din kompis ju … din kompis Stina …
Ordet ”kompis” blev sedan det som triggade StinaFina att skälla ut Bessie då de möttes och nästan hänga i hennes strupe …
Men de blev vänner … de blev goda vänner även om StinaFina skulle ”fjanta sig” alldeles i början varje gång de träffades.
Sista gången blev i julas … nu …
De saknar alla Bessie.
Hon fattas oss.
2012 hos Skatan i WordPress enligt WordPress
Här har WordPress med hjälp av apor skrivit ner lite statistisk om Skatans tankar …
Lite kul faktiskt … att läsa.
The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.
Här är ett utdrag:
19,000 people fit into the new Barclays Center to see Jay-Z perform. This blog was viewed about 64 000 times in 2012. If it were a concert at the Barclays Center, it would take about 3 sold-out performances for that many people to see it.
Ett riktigt god fortsättning 2013
önskar Skatan nu när vi klivit över i ännu ett nytt år för att följa med i detta stora brusande flöde som är livet.
Detta flöde som är tiden … och som är vi.
Allt flyter … säger gamla filosofer och en del framtidsforskare och
Vill jag hjälpa mitt flöde ska jag se allt som ett lärande.
Så om jag inte strävar efter att bevara sanningar är jag istället med och förändrar världen.
Varje dag är en förändring.
Den kan vara en liten för någon och en stor för en annan.
Men den betyder alltid något och det är alltid en förändring. (Cina Ungh)
Så här vill Skatan se livet och så här har hon nog sett livet fast inte satt ord på det och istället för att se sin egen känsla av att vara föränderlig … ett flöde … som naturligt utvecklande och något att ta ”fasta” på … så har hon sett sig som en ”vindflöjel”, en flaxande fågel som inte ens på gamla da´r har kunnat ”bestämma sig” och ha sin riktning och inställning klar.
En svartvit skata / springer envist i sick-sack / tvärs över fälten. (Tomas Tranströmer, Den stora gåtan, 2004)
Men så dök Cina Ungh upp här hos Skatan och ville följa hennes nedkraxade tankar och Skatan flaxade förstås genast till Cina och där blev hon påmind och allt stod i ett förklarat skimmer.
Igen.
N A T U R L I G T V I S är det så … och det är det som är så fantastiskt.
Ingenting är statiskt.
Skatan visste det men hade bara glömt …
Panta rei.
Lars Lerin, ja
Vilken m ä n n i s k a
Skatan älskar honom.
Trots att hon ju inte alls känner honom, aldrig har träffat honom personligen.
Skatan bara älskar honom ändå … helt enkelt.
Hon har bara sett hans tavlor … och det är inte så ”bara” … alls inte så ”bara” … och lyssnat på honom i radion och sett honom på TV.
Nu har hon lyssnat på honom som vintervärd i P1 ... och är mer än lyrisk.
Igen.
Fundera bara över orden han sa som säger så mycket mer än de säger så att säga eller vad Skatan nu ska säga … om kärlek, tolerans … ja, om kärleken, den riktiga, äkta som övervinner allt och som t o m står ut med keramikgrisar om man nu inte själv samlar på sådana (Skatan samlade en tid på sådana grisar i allehanda material … inte bara i keramik … och har lådor fulla 🙂 ).
– Junior samlar ju på keramikgrisar … och det gör ju inte jag. Men vem bryr sig … det här är dina takter Junior
Och så spelade Lars en sydamerikansk låt för sin älskade Junior.
Skatan väljer i stället att spela ett annat av hans musikval: Nina Simone …
Några rader från Skatans röra
Innan Morgonrundan passar Skatan på att slänga in några rader hääär. Hon känner sig sannerligen lika rörig i huvudet som den röra hon fortfarande ser och har omkring sig.
– Nääär ska det bli klaaart?
– Det går så lååångsamt.
Skatan och Mannen har också olika prioriteter.
Skatan vill få det ”stora” på plats … böckerna i bokhyllan som ska stå där den ska stå liksom borden och stolarna … o s v.
Då gäller det att kånka och flytta och packa upp ur alla kartoner som står i vägen först.
Det känns i heeela kroppen … men vad gör man inte 🙂 … vad gör man …
Sedan får man fixa det ”lilla” … 🙂 … när allt hamnat någotsånär där det ska hamna.
Mannen sorterar papper och silverskedar som han hittade i en låda och annat smått och gott … hm …
– Ja … ja …
Ingen ip fungerar … de har varken TV, telefon eller bredband. Skatan har en litet dåligt fungerande mobilt bredbandsstick som de hankar sig fram på och som hon använder just nu. Och som en följd av det har Skatan sååå svårt att få kontakt med Sonen annat än på Facebook som han kan skriva i då och då när han kommer åt en dator …
Han ringde förresten igår 🙂 och sa att allt var bra. Alice talar thai (isan) och Cissi går långa sträckor och själv har han börjat springa 🙂 …
Utöver allt det här … röran alltså … händer det ju inte så mycket. Vad ska hon då skriva om?
Hon kan ju förstås skriva om att StinaFina är alldeles ifrån sig av rädsla och ren skär skräck … det smäller av raketer och fyrverkeri nu flera da´r i förväg… och den livrädda StinaFina försöker gräva ner sig i parketten under sängarna och darrar av rädsla. Det enda ställe hon KAN koppla av på liiite … efter mycket hopp-upp-och-ner i sängarna och krafsande bakom dörrar och sängar … är i badrummet så där har hon sovit i natt …
(Som en parantes kan nämnas att Mannen mötte en granne med en liten vit dunboll till hund och de talade om det här … skotträdslan … och grannen berättade att förra året hade de haft en så´n där liten vit dunboll till. Men … hon var … som StinaFina… så himla skotträdd att hon DOG på nyårsafton i fjol.
Av hjärtslag 😦 …
Sååå rädd kan ett djur alltså bli. Det hade aldrig Skatan trott. Tur att StinaFina ska vara hos Titti och Jägar-Kent över nyårsnatten hos sina trygga orädda hundkompisar)
2012 har varit ett ”skitår” på många sätt för Skatan och hennes stora familj. Undantag finns förstås … som när pappa fyllde 100, Mannen fyllde 70 och när hon träffade barn och barnbarn. Det har varit sjukdom och oro och dåligt väääder, svårt att få lägenheten såld och förlust och .. och … och uppskjuten flytt som kom alldeles före jul och ställde till det …
Ja, ja … Skatan ska inte klaga för mycket. Det finns de som har det värre och hon haaar en stor fin härlig familj omkring sig i alla fall och fina vänner både IRL och här och inga fejder eller dylikt i sikte 🙂
I morgon är det sista dagen på det här året.
Nu ska Skatan gå sin Morgonrunda med StinaFina och får hoppas att ”dom” inte har satt igång och smälla än …
De går ner till ån i sina ”gamla” fina spår …
Hej då 2012 !
Välkommen 2013 !
Om Lars Lerins skimrande värld
fick Skatan läsa idag när hon slog upp SvD och Kulturen (Måleri, Lars Lerins senare verk, Sandgrund Karlstad)
Hennes absoluta favoritmålare … som har varit sååå i fokus hela 2012: … sommarpratare, Sara Brooks dokumentär: För dig naken och i soffan på TV …
OCH … som om inte det skulle vara nog …. kommer han också att vinterprata den 30 december.
Varje gång som Skatan ser en målning av Lars Lerin och varje gång hon läser om honom spritter det i hennes målarhand och i målarsinnet.
Nu … NU skulle hon vilja sätta igång genast.
1700-talsmålaren Chardin lär ha sagt att hans enda metod var att ”lägga på färg tills det liknar”. Detta skulle kunna vara en princip för allt realistiskt måleri.
Som Skatan drömmer om det och har gjort en tid nu … att stå framför duken och ”lägga på färg tills det liknar”.
”Likna” – ja, men likna vad då? En svensk klassiker som Åke Göransson lade på färg tills bilden liknade precis det han hade sett. Men det som han såg liknade inte det som de flesta andra såg. Bilden blev oigenkännlig, men med tiden lärde sig andra se som han.
Akvarellmästaren Lars Lerin har nämnt just Åke Göransson som en av sina husgudar. Detta kan verka förvånande om man nöjer sig med den gängse föreställningen om Lerin som en virtuos illustratör av egna, populära reseböcker. Men detta är bara en sida av honom. Lerins bilder är bäst i fullt format, på stora och generösa väggar, som på hans eget museum i Karlstad. Ju längre man då tittar på dem, desto mindre realism hittar man. (Skatans understrykning)
/…/
Du kan sjunka in i bildernas rymd samtidigt som bildrummets motstridiga lager spjärnar mot varandra. På så sätt är du hela tiden medveten om att du ser en inre bild mer än en yttre. Ibland ser du också en verbaliserad tankeström, när sjok av halvt oläslig skrift drar förbi. Genom de flerskiktade rummen blir spelet mellan utanför och innanför ett bärande tema i Lerins måleri.
Urvalet på Sandgrund förtydligar detta. Där finns också exempel på nyare bilder där tilltalet är mer direkt, ofta med koppling till film. Se till exempel den där ett ufo skymtar på natthimlen ovanför ett torg i fågelperspektiv.
Avunden vill gärna hitta effektsökeri och spekulation hos en målare som Lerin, men här letar den förgäves.
Fast Skatan (Uppskjutaren) är ju mitt i en flytt … alla hennes målargrejer är på Femöre … så då skjuter hon det förstås på framtiden.
Igen.
Som ni förstår är Skatan och Mannen och StinaFina åter i Nyköping och mitt i … mitt i … röran.
Bäst att passa på att önska en
GOD JUL
med
en
STOR
och
VARM
JULEKRAM
från
Skatan
Hem ljuva hem …
Just nu känns det inte så ljuvt direkt … hårt och obevekligt är vad det är. Det värker i hela kroppen på Skatan och Mannen som har dubbel börda att bära … (de har ”veckan” på Villa Skogsberg så det gäller att vara där också … och skotta och sanda och skotta och skotta … mellan varven).
Skatan kör T.B. Sheets och Van Morrison på repeat … åtminstone så länge det mobila bredbandet håller … och Mannen inte är hemma och löper amouk. Ibland har de inte samma musiksmak. Det är Lilla Blås sambo … hm … Pål Pommac … som har rekommenderat den här fantastiska bluesen när man packar upp och håller på att få ordning i ett nytt bo … och Skatan tar till sig det mesta som Pål … och för den delen Lilla Blå … rekommenderar.
Skatan är receptiv som få … och håller sig med idoooler 🙂 … men det vet ni ju redan.
Mannen var inte heller så glad att Skatan stack iväg några timmar på Julfest på Galleri Sjöhästen och åt gröt med skinkmacka och lyssnade på jazz från 50-talet och beundrade sin nyinköpta stol …
ALLA … inkl Mannen … tycker inte Skatan är riktigt navlad som går och köper en stol till när de har ett överflöd av just stolar som de inte blir av med … fast Skatan tänker göra ett nytt försök efter jul eller skänka dem till Frälsis eller Öppen hand eller … de får i alla fall inte rum här.
Men den här … snabbsitsen … ska Skatan ha i hallen att sitta på med ena skinkan när hon drar av sig kängorna …
Och till lyst förstås.
Både praktisk och vacker alltså.
StinaFina fick förlängd ledighet hos Titti tills imorgon fredag …
Och tur är det.
HON skulle löpa amouk här i röran … tror Skatan.
Just nu
… sitter Skatan och lyssnar på Chopin på Spotify i den ännu på möbler tomma våningen. Hon sitter för att hon tog med sig en stol i alla fall.
Och så datorn … och lite tidningar.
Nu ska hon in och adressändra också … det har hon ju faktiskt glömt.
Dan före dan
Ja … i morgon kommer flyttbilen och packar, kör och levererar möbler och kartonger. De packar inte upp. Det får Skatan och Mannen göra själva.
Och det är självvalt 🙂
Det är bara en enda natt kvar i Villa Skogsberg.
På eftermiddagen åker Skatan med StinaFina till Titti. Hon börjar bli liiite nervös av all röra här och flaxandet hit och dit. Så hon har det helt klart bättre där än här.
See you … vad det lider.
För nu måste Skatan fortsätta med röjet 🙂
Hajpad
… vet väl alla vad det betyder väl?
Kanske inte riktigt …
Det var i alla fall rubriken på en artikel i SvD (pappersupplagan) om Japans Lady Gaga … Kyary Pamyu Pamyu … och Skatan kom genast att tänka på barnbarnet Johanna när hon såg håååret …
Haj-pad (Foto: Jonas Cullberg)
… och looken. 🙂
”PONPON way way way PONPON way PON way PONPON”. Som de äkta Kyary Pamyu Pamyu-fansen sjunger vi med i nonsenstexten till hennes största hitlåt Ponponpon, vars video för närvarande har över 40 miljoner visningar på Youtube. Och när vi efter konserten kommer ut på paradgatan Omotesando, är vi lika upprymda som tonåringarna i publiken.
—
–Min musik handlar om att hitta självförtroende och att kunna känna sig fri. Jag vill muntra upp folk, och det är extra viktigt efter katastrofen*, berättar Kyary Pamyu Pamyu.
—
–Världen är skruvad och galen och jag tycker om saker som är läskiga och konstiga, som nöjesparken i Disneyfilmen Pinocchio och skräckfilmer som Hostel och Hajen. När vi spelade in videon till Ponponpon sa jag att jag inte ville att den enbart skulle vara kawaii. Jag ville ha ögonglober, hjärtan, groteska saker. En chockerande kawaii-stil. Alla mina videor har ett underliggande tema. Vad man läser in i dem beror på vem som ser dem. (Text & Foto: Erik Augustin Palm, Jonas Cullberg)
Det är nog inte riktigt Skatans ”kind of music” men hon måste erkänna att hon ändå blir lite glad av den och gärna skuttar omkring … eller flaxar …
Foto: Skatan
* Kärnkraftsolyckan i mars 2011
Skatans tankar 