Så här skrev Skatan på sin FB-sida igår morse:

Igår ”unfriendade” jag … och jag har tänkt på det en hel del. Men att tjafsa om en väsentlig värdering … människors lika värde, ( romerna på gatorna etc etc, de är bara här för att sno åt sig av vår välfärd etc etc) … gjorde mig verkligen låg. Det ledde ingenstans. Och varför ska man ha en FB-friend som visar sig ha främlingsfientliga idéer? För att försöka omvända henne. Nej det gååår inte … Fast kanske ändå. Försökte jag tillräckligt uthålligt?
Det är det jag har tänkt på en hel del. Jag har ju många FB-vänner som inte tycker precis som jag men vars åsikter jag respekterar och ibland (då och då faktiskt … man lär så länge man lever ) ändrar mina egna efter att jag har satt mig in i deras … men främlingsfientlighet, rasism, antiziganism … och en rigiditet som var som en ogenomtränglig mur … Nej, jag gjorde nog rätt. Eller …

Eller hur?

Det är väl som det är med det.

Och tankarna fortsätter att mala …

Varför reagerar Skatan så starkt mot sin f d FB-vän? För att hon haft tankarna själv kanske? Men att hon skäms över dem … och arbetar stenhårt för att trycka undan dem, och känner sig maktlös … förstås … och känner skam …

Vi  har våra fördomar och Skatan är inget undantag … inget helgon …

Men hon slåss mot sina vi-och-dom-tankar … det kan du slå dig i backen på. Så fort de sticker upp sitt fula tryne slår hon ner tankarna.  Hon har förstås också sneglat med misstänksamhet på kvinnan med den omfångsrika kjolen som Skatan mött i affären när hon handlat. Romen, eller zigenaren … som vi sa förr … men som sedan 1990-talet anses som ett nedsättande ord.

Visst har Skatan gjort det.

Och misstrott.

Och skämts över sig själv över sina tankar.

Och visst har Skatan hört ett och annat om en och annan rom.  Som visat sig vara sant. Visst har hon gjort det.

Men att dra alla över en kam.

Att tro och envist hävda att dom … det är alltid dom … kommit till Sverige för att sko sig på vår välfärd. Att ständigt prata nedsättande om dessa tiggare som  är offer för sitt lands … för det mesta Rumäniens …  politik, deras fattigdom och deras hopp om att tjäna ihop något på sina tre månader i Sverige, för att sedan åka hem i sina skraltiga bilar och komma tillbaka efter en tid för en ny tiggerisejour.

Det är främlingsfientlighet och antiziganism.

Ingen skulle frivilligt sitta på marken dag ut och dag in i alla väder för att få ihop en slant.

INGEN.

Om man inte var av nöden tvungen.

– Varför sitter hon på marken när det finns en bänk strax bredvid?

För att hon inte vill ta plats förstås. Ta vår plats. Hade kvinnan suttit på bänken och tiggt hade det också varit fel.

– Varför darrar inte mannen av Parkinson när han går in och handlar på ICA men darrar ömkligt när han tigger?

Han kanske inte lider av Parkinson men förstår att det behövs en ursäkt för att vi ska ha förbarmande och ge en slant. Med en nödlögn får han mera pengar. Då framstår han inte bara som en fattig rom från Rumänien utan dessutom som en Parkinsonsjuk, fattig rom från Rumänien  …

– Den urgamla gumman kan väl inte ha barn att försörja därhemma? Det är nog en liga som utnyttjar henne … Hon tvingas att sitta där.

Och så vidare … och så vidare.

Skatan förstår fuller väl att inte du eller hon … vi enskilda … kan lösa problemet med de tiggande romerna. Men vi behöver inte misstro, se ner på, ge oss på den enskilda stackars mannen eller kvinnan som sitter där på gatan. Hon är desperat … utnyttjar förstås EUs regler och rörlighet som naturligtvis också gäller för henne och reser hit för att tigga de tre månaderna som ett turistvisum gäller … åker hem och kommer kanske tillbaka igen efter en tid.

Det är nu dags för EU att gå från ord till handling. Rumänien har inte levt upp till sina åtaganden. Deras behandling av den romska minoriteten är ett svek mot de grundläggande värden som EU bygger på.

… skriver Lotta Edholm i en debattartikel i SvD … en bland otaliga debattartiklar om de tiggande rumänska romerna.

Och Skatan avslutar sin vad-hon-anser-klargörande harang med Edholms ord:

Vi i Sverige försöker ta vårt ansvar för att hjälpa dem som tigger på våra gator. Mitt besked till den rumänska regeringen är: Nu måste också ni ta ert ansvar. Ni har en plikt att se till att alla era medborgare får gå i skolan, bor i människovärdiga bostäder och får vettiga framtidsutsikter. Diskrimineringen av romer har pågått för länge. Det räcker nu.