Sol inne
Sol i hjärtat
Sol i sinnet
– StinaFina … nu går vi!
StinaFina och Skatan promenerade på Hållet i Nyköping, och såg att Fåfängans nya café hade öppet.
Fåfängan är kanske det äldsta boningshuset i Nyköping och byggdes kring sekelskiftet 1798 men har på senare år lämnats helt åt sitt eget öde.
Men så kom bröderna Blomster, Isak och Love, och satte fart och rustade och skapade den idyll som fanns där bakom allt skräp.
Isak
Hur många gånger har inte Skatan passerat och tänkt att det ändå var för bedrövligt att ”man” lät ett så mysigt hus förfalla så.
Fåglarna kvittrade, solen sken, göken gol och vad var inte bättre då än att stanna till och ta en eftermiddagsfika i trädgården hos bröderna Blomster. 🙂
bland herrarna i familjen.
Ur led är tiden.
Först ut var Mannen som halkade på en isfläck. Inte nog med att armen gick ur led … han fick en spricka i höftleden också.
Men så är han ju äldst i gården också.
Sedan kom Svärson II, som under ett gympass gympade så att armen drogs ur led …
Axeln hoppa ur led på 7:e chinsen imorse, inte skönt kan jag säga
… skrev han och meddelade i FaceBook
Och så nu då …
Skatan citerar Svärson I … från FaceBook n a t u r l i g t v i s , nyhetssajten framför andra 🙂 :
Idas häst sprang över mig imorse, jag fick smaka gata och besöka akuten. Armen satt på sniskan, lite ombultad i ansiktet, dizzi i hjärnan men annars är allt bra 🙂
Alla goda ting är tre, sägs det ju.
Nu hoppas Skatan att alla onda ting också stannar vid tre.
Det har varit mycket nu …
Skatan har verkligen försökt låta bli det där med politiken.
Att uppröras, att sucka djupt, bli uppgiven, arg över det ständigt pågående ställningskriget.
Och bli besviken.
Är man röd så är man röd och ALDRIG kan man säga att något gott om något blått … och vice versa …
Är man blå så är man blå och ALDRIG kan man säga något sött som något rött … och vice versa …
Skatan har inte kunnat sätta tummen på vad det ääär som gör att Skatan känner sig så obekväm så fort det skrivs om politik, snackas politik.
Ända tills hon läste ännu en kolumn av Johan Hakelius … och denna gång tänker hon inte dribbla bort sig … och det gick upp ett ljus …
Politik gör något med människor.
”Något” är inte bra.
/…/ (ska vara hakparantes men Skatan hittar inte tecknet på sin Mac 😦 )
Det är klart att allt är politik, i den enkla meningen att det går att se allting med politiska ögon. Allt kanockså ses med teologiska, biologiska, psykologiska eller ekonomiska ögon. Men det betyder inte att allt ÄR teologi, biologi, psykologi eller ekonomi. Inte heller att allt ÄR politik.
Det finns många olika sätt att se världen. Det politiska är bara ett.
Det är just det. Det finns många sätt att se på världen och mycket är varken vänster eller höger … det är helt enkelt etiketter som något parti snabbt sätter dit på en eller annan fråga för att hindra ”motståndarna” att hinna sätta dit sitt bomärke.
I förra veckan hörde jag två personer i radio som gjorde mig beklämd. Den förste var Moderaternas nye partisekreterare, Kent Persson. Han är säkert trevlig. Han är utan tvivel smart. Han är definitivt verklig. Han har förstås, liksom alla, en historia fylld av lycka och besvikelser, sorger och förälskelser, även om vi inte har med detaljerna att göra.
Och så kliver han ut och talar som en idisslande avatar. Upprepar samma fraser om och om igen, oavsett frågan: ”Vi har vunnit två val och ska vinna ett tredje”, ”Vi lyssnar på väljarna”, ”Ingen brinner mer än jag för …”
Någon som är lika mycket människa som du och jag, väljer att bli en kuliss.
Politik gör något med människor.
Skatan citerar en kommentar till en annan av Johan Hakelius´kolumner … för att visa vilka förväntningar man har på vad som komma skall från just hans penna:
Förväntade mig en kolumn om högerpolitik. Arbetslösa är lata, svaga, ointelligenta etc.. (Juha Yläoja)
Han kan alltså … han, Johan Hakelius … kritisera något blått så blå han är …
Allt ääär inte politik.
Att Skatan inte ser allt som händer och sker med politiska förtecken innebär inte att hon inte tar ställning politiskt, att hon inte läser och lyssnar på alla engagerade politiker
Och hon KAN ändra färg … från vad som betecknas som blått/flott till rött/sött … och vice versa.
– Det trodde ni inte, va?
Och det är inte Skatan som sätter etiketterna.
Skatan ska antagligen lära sig en läxa …
The hard way
Hon hade skrivit ett låååångt inlägg med citat och hitan och ditan och resonemang och bilder och …
Och så …
med en knapptryckning.
Puts väck … borta …
Hon trycker desperat på alla ångra-tangenter hon kan komma på men …
Det verkar vara kört …
*suck*
– Blir man galen … eller blir man galen?
Skatan orkar inte börja från början igen.
Mot duschen … och Morgonrundan …
hela gårdagen … denna Kristi Himmelsfärdsdag … med barnbarnen i stan.
Alice och Cissi besökte sin farmor och farfar tillsammans med sin mamma och pappa förstås …
Cissi
När de gick en promenad för att mata änderna hamnade de mitt i Sverigecupen för forspaddlare nere vid Perioden

Farfar och Alice
Men på stan var det tomt, stängt .. öde … inte ens McDonald´s var öppet … 🙂 …

Alice på stan – en liten gansterbrud
Men hemma i Villa Skogsberg var det inte stängt … och man somnade ovaggade, stora som små 🙂
A blog is merely a tool that lets you do anything from change the world to share your shopping list.
En blogg är endast ett verktyg som låter dig göra vad som helst … från att förändra världen till att dela med dig av din inköpslista 🙂
att fotografierna på Hemnet gör deras lägenhet rättvisa.

Det är kallt och avskalat, soffan står uppkörd mot väggen trots att den är svängd i sig och ska stå lite längre ut från hörnet, den lilla blå fåtöljen skulle vara lite mer vinklad in mot bordet och och och … köket ser ut som ett lab … men det är klart … man kanske får en uppfattning om rummens volyyym … sovrummet är plottrigt … Skatan hade ju saaagt att de skulle ta bort en av mattorna … den röda … men det glömdes i hastigheten och stolen i hörnet … och kuddarna är alldeles förskräckliga där och …
Bilderna togs vid halvtretiden i gassande sol och är också i ljusaste laget … eller?
Hur som helst … nu ligger de där … på Hemnet.
På visningen ska soffan stå rätt vinklad och fåtöljen med … den röda mattan ska vara borta från sovrummet liksom göteborgsstolen i hörnet … och KUDDARNA … 🙂
är Skatan.
Idag har deras lägenhet fotograferats och kommelr att läggas ut på Hemnet i dagarna. Det var ett himla sjå att få bort det mesta … nej, nu överdriver hon … men mycket skulle bort och det skulle putsas och fejas. När hon påpekade för fotografen att det var färggrannt svarade han att han fokuserade på att presentera rummen och försökte undvika de ”värsta” färgerna 🙂
Det ska bli spännande att se hur lägenheten kommer att presenteras.
För övrigt är Skatan ur slag … och vet inte när hon är på banan igen …
Kanske redan i morgon 🙂
drog sin sista suck idag klockan halv fem för 100 år sedan.
Och det skrivs förstås spaltmeter om honom, TV-program har producerats, man läser hans verk som stöts och blöts och han spelas på alla tänkbara scener som aldrig förr.

Visst har Skatan blivit berörd av hans texter men det var så längesen nu som hon läst något ordentligt (om man undantar lite bläddrande i En Blå Bok häromdagen förstås) eller sett något på teatern
Länge_leve_August , ett brett upplagt, två timmar långt kulturprogram om Strindberg fräschade upp Skatans minne.
Lyssna och se … för er själva 🙂 … lite mer sådana här kulturprogram skulle inte skada.
Men något som berörde Skatan idag var en insänd artikel som hon läste på insändarsidan Debatt i SN i morse.
Strindberg och Nyköping av Per Berg.
Per Berg berättade om ett brev som skrivits av August till sin syster Elisabeth. Brevet har anknytning till Nyköping och just det hus där Per Berg själv bor, ett hus som byggdes 1799 som Nyköpings hospital.
”Elisabeth led av depression och förföljelsemani och blev intagen på Nyköpings hospital 1898” (PB).
Det som berörde Skatan var Augusts råd till sin syster i brevet … råd som gäller för oss alla … för Skatan åtminstone .. att ta till sig.
Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället. Alla med din skolning kan skriva, sätta sina tankar på pränt. Du kan skriva brev; ett brev är som en god bok. Skriva är inte att hitta på något som inte har hänt, att skriva är att berätta vad man har upplevt.
osv osv …
Tänk vad Skatan genom åren har skrivit, i böcker, i bloggen, på lösa blad … Tankar när hon varit nedstämd eller glad, överspänd eller lugn …
Det är en sådan ventil att skriva av sig, formulera sina tankar till ord och meningar.
Det lättar …
Även om bloggen haltar ibland, orden och tankarna sinar, kommentarer och läsare minskar är den ändå ett medium, ett ställe att skriva i eller skriva av sig i … på kul … eller på allvar … som man vill.
Skatan har verkligen kommit att älska sin blogg och allt vad den fört med sig …
Så rätt han hade, Strindberg: ”Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället.”
Mannen kunde hålla sig undan vårstädningen.
Han var på studentjubileum … Dekadjubileum gubevars (50 år !!! ) som firades av Förbundet Sigtunafördettingar och Sigtuna Humanistiska Läroverk, som Sigtunaskolan (SS) … där Mannen gick … ”smält samman med” .
Och hade skitkul …
Mannen berättade den ena vådliga historien efter den andra om vad hans gamla klasskamrater varit med om sen sist men den här som följer var nog den mest fantastiska.
Så här var det …
Clas har genom sitt jobb bott i hela världen, Bangkok, Alger, Paris … och nu i Viken … och skulle vid det här tillfället flyga till Argentina och vara med om sin sons bröllop där.
På flygplanet från Paris som nått marschhöjd satt han i främre delen av planet när ett visst tumult uppstod och fick snart veta att en en bråkig karl hade förhindrats att fjutta eld på sin sko …
Det var terroristen som senare kom att kallas för skobombaren.
När de flög in och landade i Boston … dit planet omdirigerats … eskorterades de av jaktplan och möttes av ett hundratal soldater som kantade vägen in där passagerarna skulle förhöras.
Clas hade nu fått veta att en rådig dam som nyss beställt och fått en stor gin tonic och som satt bredvid terroristen och såg hur han tog fram tändstickor och skulle fjutta på sin klack på ena skon först sa till honom att det var förbjudet att tända tändstickor men sedan snabbt hällde hela sin gin tonic över tändstickasken.
Terroristen blev förstås förbannad och började bulta på damen men en rådig italiensk proffsboxare (Clas´ version … det lär ha varit en basketspelare)var snabbt på plats och slog ner honom. Sedan band de hans händer och fötter med livremmar som samlats in och höll honom på plats tills någon från cockpit kunde söva ner honom med en spruta.
För Clas´ del blev förhören en mardröm … timme efter timme blev han förhörd. Varför han skulle flyga som han planerat, kors och tvärs, för att komma till Argentina och sin sons bröllop.
Varför inte direkt? … osv osv …
Av någon anledning hade Clas biljetter med flyg … just kors och tvärs och inte direkt … till Argentina.
Det visade sig nämligen också att Clas… när han bodde i Alger … råkat ha bott i samma kvarter som skobombaren.
En minst sagt olycklig slump.
Inte klokt helt enkelt !
Nåväl … så småningom förstod man förstås att Clas inte hade med det hela att göra och han släpptes med ursäkter och rikliga kompensationer … t o m ett brev från USA:s president …
Vilket äventyr!
Eller hur?
Och det var inte det enda som berättades under fördettingträffen i Sigtuna …
låt mig följa med dig …
Och nog snurrar den alltid.
Och Skatan har fullt sjå att hänga med … så yrslig som hon är …
”men natt blir alltid dag … ”
Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig … lilla snigel akta dig … annars …
På Städdag II i Villa Skogsberg lyste solen från en klarblå himmel ikapp med maskrosorna i gräsmattan och rabatterna.
Då gick allt så mycket lättare …
Även om Skatan fick ligga på knä och rensa ogräs …
Lite roligare än att tvätta trädgårdsmöbler i alla fall …
Och nu är det över för den här gången … *pust*
– Att det alltid ska regna! 😦
– Säg aldrig alltid hörru´…
– Nej, det har du rätt i … men … idag regnar det i alla fall. Och det är vårstädning i Villa Skogsberg.
Och Skatan är yrslig (f´låt hon skulle ju inte … men bara lite … ), gungar och vaggar i gången som den värsta sjöman som stigit i land.
Efter den där nya tabletten igår.
Hon önskar att det hade en annan orsak … men tar hon sig en ”jäkel” kanske det jämnar ut sig 🙂
– Men klockan är ju inte ens elva!
– Nej, nej … och nu … plikten kallar!
Det är bara det att Skatan förvandlas … som Dr Jekyll till Mr Hyde och vise versa … och stundtals BLIR sin åkomma … sina förbannade rastlösa spiror … om RLS:et är tillräckligt envist och inte vill ge tappt.
Då känns det som en lättnad att skriva av sig, kräkas ur sig eländet … eller på annat sätt göra sig av med det.
Skatan och hennes Kina-docka på varsin potta …
Men i stort sett håller Skatan med Lilla Blå … det är en himla massa jämmer och elände som twittras eller ventileras på bloggar, i FB … och … you name it.
Vi är ena veklingar, vi vikingar.
Allt vad man känner och skriver ner och ältar behöööver man ju inte producera, lägga ut, ventilera.
Det brukar hjälpa med att få det på pränt bara …
Detta blir således Skatans slutkläm i frågan … den står ju henne själv långt upp i halsen. 😦
Hon fick ingen remiss till sömnlabbet …
RLS är en kronisk åkomma … kan bara bli sämre … WHOAAAAHHAAA HAAA 🙂 … så vad ska hon i Avesta och göra. Sova där för att konstatera att hennes sömn störs av krypningar i bena … eller rena skutt rätt upp i luften … PLM eller periodic limb movements … och att det är som det är.
Dessa bokstavskombinationer …
Istället ska Skatan prova att få lindring genom att byta ut Parkinson-medicinen till en epilepsi-dito . .. 🙂
Väl hemkommen grät hon …
Skatan är ju gubevars och till råga på allt en HSP … (Highly Sensitive Person).
Tre bokstavskombinationer avklarade … i en enda kläm.
är väl en sanning med modifikation.
Men nog avslöjar en bokhylla en hel del i alla fall … eller avsaknaden av en sådan …
Vid pappas läsfåtölj låg det två böcker igår …
En som alltid ligger där, som är bra att ha till hands … 🙂
Och det är inte den blå …
Nej, det är förstås den andra, Västgötahistorier … pappa samlar ju på historier och har alltid en på lager 🙂
En Blå Bok av August Strindberg har han säkert tagit fram för att August Strindberg är så aktuell just nu.
Strindberg har varit död i hundra år i år medan pappa i stället föddes 1912 och snart har levat samma antal år i år 🙂

Skatan tror inte att pappa har läst En Blå Bok (utgiven 1907) särskilt väl. Han har nog köpt den för länge sedan för att han var nyfiken på den och … som Skatan, som genast la beslag på den och tog med den hem … ville läsa den för att förundras över vilka tankar den ”gode Strindberg” bitvis kunde tänka.
Helgalna … alltså … eller så drev han med oss allihop.
Strindbergs litterära produktion från Infernokrisen är märkt av hans Swedenborgläsning … och …
Mot slutet av sitt liv deltog Strindberg i dåtidens rasteoretiska spekulation. I sin En blå bok I (1907) skriver han om så kallade äfflingar[43] (härledes av Affe = apa),[44]en term hämtad från boken Theozoologie av ariosofenJörg Lanz von Liebenfels (född Adolf Lanz).[45] Äfflingarna ska enligt Strindberg och Liebenfels vara en ras av halvmänniskor som uppkommit i människans urtid genom att kvinnor har parat sig med apor. Dessa halvmänniskor ska i modern tid främst företrädas av judar ochzigenare. I En blå bok nämner han den skäggiga damen eller ”apkvinnan” Julia Pastrana (Wikipedia)
Och antisemit är inte pappa och inte heller kan Skatan tro att han någonsin trott på någon Übermensch. (Tvärtemot hjälpte han judar på en hel del sätt under kriget men det är en annan historia. Han är väl inte göteborgare för intet)

Men när Skatan läser en del i En Blå Bok funderar hon på om ändå inte den gode Strindberg driver med oss … Kan han verkligen mena allvar 🙂
– Jag är kristen! Det är: jag är adelsman, jag är öfverklass; jag är vaccinerad, har gjort min värnplikt, är medboragare och myndig: jag är en hvit man, jar har rent prästbetyg, jag är übermensch!
Nog lutar det åt att han inte menar allvar, ironiserar … eller hur?

För övrigt har inte pappa särskilt god ordning bland sina böcker. Här står ännu en Strindberg inklämd mellan trädgårdsböcker och en svambok och en om Djurriket, den vackra blå.
Och en hel del böcker finns där förstås om hans kära Bohuslän …
Där finns en hylla med fransk litteratur, en hylla med böcker om konst, antikviteter och Svenskt silver osv osv … och hyllmeter efter hyllmeter med släktforskning … ett intresse som han övertog efter sin pappa vars arbete han till dels har slutfört . Och han har inte heller bara forskat på sin släkt utan på andras också …
Så … vad kan man då säga om pappa genom att titta på hans bokhyllor?
Att det är en man med brett intresse för läsning … det är helt klart, en man med spridda intressen, en nyfiken man … tja … en riktig bokmal … som man sa förr …
Inte kan man tro att han var en mästare på spjut när han var ung … älskade att segla, åka skidor … alltså inte bara satt lutad med näsan över en bok. 🙂
Som vanligt blev Skatan underhållen i stor stil vid sitt besök hos pappa.
Denna gång berättade han om när han nyss kommit hem från Kina och Shanghai (1947 på sommaren, tror Skatan ) och satt och åt på restaurang tillsammans med Malte Pripp ( ”Sveriges siste generalkonsul innan Sverige började trappa ner närvaron i Shanghai i mitten av 40-talet.” (Bengt i Shanghai))
Malte Pripp frågade pappa om han hade någon uppfattning om när Mao skulle komma att ”ta över” i Kina.
– Nej, det kan jag inte spå om, hade pappa svarat.
– Men gör ett försök åtminstone, tyckte Malte Pripp.
– Tja … oktober 1949 … den 1 oktober 1949, gissade pappa 🙂
Långt senare fick pappa veta att han ansågs som ett fenomen, en mirakelman, en siare på UD. Det berättade en mycket god vän, Stellan Bohm, för honom. Malte Pripps hade ”skvallrat” om pappas ”spådom” och efter att det några år senare på dagen ”slog in” … att Folkrepubliken Kina utropades just den 1 oktober … blev han alltså något av en ”legend” där på UD … 🙂
Sådana här historier serverar pappa som gott som varje gång Skatan besöker honom … berättelser om sitt brokiga liv … och han gör det så kul och med massor av humor som Skatan inte riktigt kan återge …
Skatan har fotograferat från en 16 mm-film som pappa tagit i Kina som förts över till DVD .
En vacker dag hoppas Skatan kunna visa filmen … de rörliga bilderna alltså 🙂 … Ännu har hon inte lyckats fundera ut hur det ska gå till. 😦
PS Att pappa är så smal på bilden när han promenerar med en hund (ska fråga vems hund det var?) beror på att han varit mycket sjuk i dysenteri , hade gått ner i vikt förstås … och hade med nöd och näppe överlevt.