Skatan är alltid låg

så här års.

Det är mörkret som ännu inte har gett sig …

Decemberbilden

Månadsbilden i januari … innan snön kom och några dagar innan den 19 januari … 

– Snart är det vår, skriver hon hurtfriskt på Facebook; mest för att tagga sig själv.

Och en massa smileys och hjärtan på rad. ❤ ❤ ❤

I går skulle Margith ha fyllt 65 år.

– Va, redan 65 år?

Skatan förstår inte vart åren har tagit vägen. De sju åren som snart gått sen Margith lämnade henne, dog …

Och knappast en dag har heller gått utan tankar på henne … vad Margith skulle ha tyckt, ha känt om det ena eller andra som Skatan känner och ser och saknar den där vännen att tala med, skratta med … på just deras vänskaps sätt.

Skatan har levt på … visst … Hon lever på varje dag, har sin fina, underbara familj, sina vänner  … jo, hon har vänner också 🙂

Men Skatan är som ni förstår ändå inte nöjd. Det räcker inte.

”Någon fattas henne” som Astrid Lindgren uttryckte det i Ronja Rövardotter.

Margith fattas Skatan. Det är Sanningen.

Ingen sanning med modifikation utan den rena, rama sanningen

Men Margith är Skatans Mållgan … och det känns bra,  att ha sin Mållgan-Margith att tala med.  🙂

Unknown-1

Alfons´Mållgan av Gunilla Bergström

Nu kämpar Bodil Malmsten för livet … igen …  och skriver om Döden som hon aldrig väjt för att skriva om men nu med ett raseri som kanske har funnits där tidigare men nu träffar en i magtrakten så att man viker sig.

»Kan du inte skriva om något annat än döden.
Döden, döden. Har du inget annat än döden att komma med?«
”Nästa gång får det bli en kärleksdikt”, tänker författaren förglömmande sina kärleksdikters tragiska slut. (Bodil Malmsten)

 

Och Eldklotters tankar som väcktes av att se Bodil i Babel med sitt kortklippta hår … Skatan tänkte också  tankarna då  men tryckte ner dem, ville inte tänka dem ens …

… jag anade att det var frågan om cancer när jag såg hennes kortklippta hår på Babel för några månader sedan.
Nu har cancern kommit åter.
Jag tänker: ”Nej! Inte Bodil. Inte min Bodil.” Men Bodil också. (Eldklotter)

Skatan vet ju det. Att alla ska dö. Nå´n gång. Måste dö och att tankar på Döden får Livet att levas här och nu … att tas vara på.

Men det är lättare sagt än gjort.

Mycket lättare sagt än gjort när nu Tiden rusar iväg snabbare än någonsin … snabbare än ljuset.

Och hon blir avbruten hela tiden. Av ditten och datten.

Det är ju det som är Livet förstås.  Att bli avbruten av ditten och datten. Men. Det ingår ju liksom i Livet …, tänker Skatan som verkligen inte ska klaga.

Men klagar ändå, som synes.

Glädja sig och njuta av det vackra i vardagen. Glädja sig och läsa Bodil Malmsten.
Jag läser och skickar varma, läkande tankar till Bodil. (Eldklotter)

Och det försöker Skatan göra också … försöker glädja sig och njuta av det vackra i vardagen, av det hon har, sin stora familj, sina vänner.

Men varför i hela friden ska det vara så himla svårt?

Döden

Hängning pågår

Stor stadsbild i fonden ...
Stor stadsbild i fonden …

Hannele är sjuk … och på lördag är det vernissage på Galleri Sjöhästen …

G och L och Skatan ryckte ut för att hjälpa henne dels att packa ihop Julkul-utställningen (som Hannele hunnit  göra  hundjobbet med innan ”jullovet”) … Ebba von Wachenfeldts glas var packat och klart … nästan … och det var tur. Det räckte så bra med att vira plast runt ramarna och bubbelplasta tavlor), dels att tillsammans med konstnären Helena Trovaj hänga hennes fantastiska akvareller.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helena målar … som sagt … akvareller. De som hängdes nu var stadsbilder  … Stockholm, Paris, New York … människor och bilar och allt i flygande fläng … rörelsen som sveper över bilderna och ger dem stadens atmosfär är … fantastisk.

Det tog sin tid förstås … men Skatan trivs som fisken i vattnet,  fågeln i skyn. Och lärde sig massor …

Vernissage på lördag alltså … Skatan hoppas att många kan komma då och både se Helenas konst och träffa henne ”in person” … (konsten kan man se ända till den 24 januari)

Skatan kunde inte heller hjälpa att slänga ett öga ditupp så fort hon trängde sig förbi  Marina Kaplan Stenbys hundar och katter om tagit höjd för att inte bli nedtrampade och komma undan ett tag …  🙂 (Hon bara älskar dem)

IMG_6518

En galopperande panik

slog till mitt under pågående lunch.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan och Mannen hade några vänner hos sig på Trettondagslunch. Och som vanligt kröp StinaFina undan och höll sig inne i badrummet. Hon gillar ju inte när det är stoj och stim. Men hon var inte instängd,  dörren stod på glänt.

Därinne i badrummet brukar hon ligga på mattan när det åskar eller smälls med fyrverkerier eller ja … när det är ljudligare än vanligt helt enkelt.

En stund åtminstone.

De hade satt sig till bords och pajen (Hirams Schweiziska köttfärspaj) och tomaterna (Fernandos Ugnsbakade cocktailtomater med kapris och ströbröd) och salladen hade hamnat på tallrikarna  och vinet i glasen när Mannen gick för att titta till StinaFina. Efter hälsningsceremonierna i hallen … som ju för det mesta är lite bullriga … brukade StinaFina ju komma och lägga sig i närheten på sin kudde.

IMG_6499

Men StinaFina var inte i badrumme. Inte heller i något av de andra rummen, inte under sängar eller soffor eller fåtöljer.

StinaFina måsta helt enkelt ha smitit ut när de sista gästerna kom. Det hade hon gjort tidigare vid liknande tillfällen. De sist anlända hade ju inte blivit utskällda heller så som de första som ringde på dörren blivit.

Tidigare har Skatan kunnat hämta StinaFina nere vid ytterdörren som ju också måsta vara öppen för att StinaFina ska kunna smita ut men nu var hon inte där heller. Någon måste ha gått ut och inte sett StinaFina och den dörren slår ju inte igen blixtsnabbt.

Herreguuud …

StinaFina var på rymmen.

Mannen höll ställningarna kring bordet …

The show must go on …

och Skatan tog på sig ytterkläderna, tog koppel och halsband och gav sig ut att leta med bultande panikhjärta. Hon gick gata upp och gata ner och kallade på StinaFina, hon gick över bergsknallar och nedblåsta träd på baksidan av huset och frågade mötande från alla håll och kanter.

Ingen StinaFina …

När hon kom tillbaka till sin gata mötte hon Mannen som lämnat lunchgästerna för sig själva och Skatan gick tillbaka upp igen och ringde polisen.

Polisen mötte Skatans oro med ett vänligt deltagande och frågade ut henne om StinaFina. … hur hon såg ut… hur länge hon varit borta … hennes chip-nummer etc etc …  och bad sedan Skatan vänta i telefonen medan polisen skulle höra efter om det hade kommit in någon anmälan om upphittad hund.

Då hördes ett skall …

Alla gästerna och Skatan blev till sig … varifrån kom det?

Skatan öppnade ytterdörren.

Ingen StinaFina …

Stora E gick till badrummet och öppnade dörren som de stängt efter att ha letat därinne och där … ja, tänk … där på mattan satt StinaFina och tittade förvånat på Stora E och hon undrade säkert vad som stod på.

För oj vilken cirkus det blev  …  alla ville klappa och hälsa på StinaFina.

Och Skatan… nu med glädjetårar i ögonen …  fick vänta på att polisen skulle komma tillbaka i luren och avanmäla … och fick varma gratulationer när hon berättade.

Allt var verkligen frid och fröjd efter en fasansfull timme. Gästerna hade hunnit ätit upp sin mat förstås men vinet fylldes på och Skatan åt sin kallnade paj och den sönderhackade lunchen fotsatte några timmar till. Nu som den trevliga stund tillsammans som det hade varit meningen att den skulli bli.

Men …

Vilken fasa … vilken panik!

Och huuur hade StinaFina kunnat gömma sig i badrummet där tre personer hade tittat in och letat efter henne ?

Jo … hon hade krupit in bakom tvättkorgen och herrbetjänten och slänger man ett öga in där från sidan så ser man henne antagligen inte.  Och de kunde inte heller tänka sig att hon hade klämt in sig där bakom.  För det är trångt. Mycket trångt. Men det är i alla fall det enda ställe där StinaFina kan ha legat och tryckt utan upptäckt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nåväl …

Slutet gott allting gott ❤

Något konstigt

sker onekligen i detta iskalla hus.

Iskallt men mysigt med sin kamin , härliga tak och golv och allt som hör en gammal skånelänga till …. och tjocka täcken i sängen.

Men det spökar.

StinaFina känner det … och Skatan känner det och Mannen är inte helt avvisande längre till misstanken om något konstigt.

Inte efter det här:

Köket har en skänk med spegel och hylla. På den skänken står det tre glas långt in från kanten

.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/c04/5599291/files/2014/12/img_0287.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/c04/5599291/files/2014/12/img_0288.jpg

Vid sängdags skulle Skatan hämta ett glas vatten från kranen i köket och tände inte lampan för det finns nattlampor i fönstren … stjärnor och stakar

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/c04/5599291/files/2014/12/img_6384.jpg
När hon var framme vid kranen hörde hon ett braaaak bakom sig och strax efter Mannen röst:

– Vad var det? Tappade du nå´t?

Skatan tände lampan och såg sig omkring …

Det fanns ingenting på golvet som kunde åstadkomma den smällen …

men så såg hon …

Ett av de tre glasen måste ha lyft för att landa upp och ner på bänken nedanför … helt och oskatt.

När Skatan satte det på sin plats igen och pilat in till sängen och Mannen och StinaFina hade de fått sina aningar besannade.

Det måste spöka här i Ovesholm

Brrr ….

Skatan sitter och huttrar här i stugan som de hyrt och och försöker skriva på sin padda.

Det har inte blivit många timmars sömn för det har varit iskallt. I och för sig ganska varmt under täcket men det snodde snabbt StinaFina och Mannen åt sig

Inte heller vet Skatan hur hon gör eld av den fina veden som ligger vid en kamin … hm … det är för bedrövligt att hon är så handfallen den där Skatan … Hon borde ha hunnit lära sig efter alla dessa år.

Tummen mitt i handen är ingen ursäkt.

Men hon vågar inte försöka. Tänk om hon skulle rökförgifta både vovve och gubbe.

”Klaga månde Elektra” (Eugene O´Neill) ….så dåligt är det inte här … förstås … så Skatan ska verkligen inte behöva sitta där och gnälla.

(En parantes bara … I fredags tittade Skatan som en stor del av befolkningen på På spåret och fick ännu en påminnelse om sin höga ålder. INGEN i burarna visste att Viktor Rydberg (http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Viktor_Rydberg ) skrivit Vapensmeden. INGEN kände ens till honom (verkade det som) )

”Midvinternattens köld är hård … stjärnorna gnistra och glimma …”

Här är det kallt som f-n men mulet … tror Skatan. Hon ska snart ut på sin Morgonrunda med StinaFina. Då får hon kolla …

Kallt är det och mörkt … så mörkt att det knappast kan vara stjärnklart.

-Vilket svammel!

Skatan skriver detta på sin pappa … padda ska det vara förstås (vilken felskrivning!!) … har hon redan sagt det … och vet inte hur hon ska få in bilder … hur hon ska länka … hur hon gör och vad hon ska svamla om …

Punkt slut … UT!

En stressfri dag önskar er Skatan dan före dan …

I morgon kommer tomten till alla snälla …

Puss!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/c04/5599291/files/2014/12/img_0272.jpg

Pfui

IMG_6363

Skatan sitter här framför datorn som på nåder.

Detta eftersom dagen, denna dag är fulltecknad.

StinaFinas Morgonrunda … förstås … ,  snabb frukost,  färd till Lidingö för att träffa syskonen, försöka avsluta … göra arvsskifte …

SAMT hämta en och annan flyttkartong från förrådet de hyrt där för att i lugn och ro … hm … på hemmaplan sortera, slänga och komma en bit vidare med pappas grejer.

Själv försöker Skatan döstäda så att inte hennes efterkommande i sju led ska behöva slita hund med hennes lämningar.

Pfuiii … *

Lars Lerin

Lars Lerin

har målat en hel vägg med pärmar, pärmar,  pärmar som Skatan tog en bild av en del av (utställningen på Bohmans galleri i Stockholm)   … hon hoppas innerligt att det är OK annars åker den bort fortare än kvickt… förstås.

No offense… inte illa ment … aldrig illa ment. 

 

* Har ni lagt märke till Skatans senaste kraftuttryck … om man kan säga det …

Ett uppgivet läte …  kanske är en mer relevant beskrivning:

pfui

an exclamation of disgust, aversion, dislike, contempt, or annoyance

(enligt Wikipedia)

Månadsbilden december

 

DecemberbildenSkatan glömde att ta Månadsbilden i morse. Men hon lägger ut som hon tog igår och det såg nästan likadant ut.

Minus änderna.

Man tager vad man haver …

På söndag vänder det visst och blir ljusare igen och Skatan kanske får tillbaka lite av sina livsandar …

Och nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar fram till påska …

Nej bevare mig väl!

 

Välkommen till familjen, Bosse!

.BosseOch då menar inte Skatan att du är välkommen ”bara” till ”kärnfamiljen” Börjesson där du ju bor och var hur efterlängtad som helst av … utan också till Storfamiljen Anderson/Börjesson/Samuelsson   🙂

Tänk vad mycket kul du ska ha framöver med StinaFina, Coco, Nikki och Luna …

Och med husse  … att springa med husse till du blir alldeles slut ( 🙂 )  fast först när du blivit lite äldre förstås  … och med att cykla med K A och Agnes och matte. Det måste du också lära dig så småningom … att springa bredvid utan att dra omkull … Men först ska du lära dig bli rumsren och känner jag matte och husse rätt kommer deeet gå som en dans.  När du blivit lite större kan du gå på kurs med matte (och husse) och kanske träna jakt eller eftersök  … och på somrarna får du bada och  simma på Femöre  och när du är på besök i Skåne jaga höns grisar och getter på Almedal.

Redan nu är jag säker på att du mer än gärna  får sova och mysa i allas knä (innan du blir för stor)

Detta bildspel kräver JavaScript.

För stor kommer du att bli … du är ju en Weimaraner.

En spökhund … eller grey ghost … som du kallas ibland p g a dina ljusa ögon.

Men oss kommer du aldrig skrämma.

Titta här på Max … han är också en weimaraner …  hur stor du blir … hur mycket du kommer att växa på bara 8 månader .,..

Världen snurrar fortare och fortare och fortare för Skatan

och hur hon än flaxar halkar hon på efterkälken.

Igår fick hon veta att hennes biologiska far också var död.

Och det redan för ett helt år sedan!

Det blev ett konstigt sammanträffande i alla fall.

Rh4

Skatan och en väninna hade precis samma kväll som hon fick beskedet att han var död … via ett mail … kommit att tala om Skatans biologiska far  och hans märkliga vilja.

Och mitt i natten öppnade Skatan sin mailbox när hon låg sömnlös. Avsändaren av har ”släktforskat” om Skatans biologiska föräldrar och just denna kväll skickat en radda mail om Skatans rötter, främst på hennes morssida.

Bland dessa fanns alltså  en nekrolog över Skatans biologiska far.

Den ”märkliga viljan” som Skatans biologiska far gett uttryck för … och som de samtalat om …  var att Skatan inte skulle få  ta kontakt med sina halvbröder… varken när han levde eller efter hans död.

Detta var förstås något som Skatan inte kunde ”skriva under på” och lova och Skatans och hennes biologiska fars kontakt bröts abrupt.

Han skickade tillbaka alla brev från Skatan,  alla foton som han fått så nu har Skatan en komplett ”berättelse” om vad som hände vid deras möte för många år sedan.

Det tänkte han inte på.

Gubbstrutten!

Så här i efterhand har förstås Skatan resonerat om hans mentala hälsa. Han måste ju ha varit dement för att agera så ologiskt. Men … det vaaar hans yttersta rädsla ändå … att han skulle ”ertappas” med byxorna nere för så länge sedan … att sönerna skulle få veta att de också hade en syster.

Ja, herreminje …

Nu är allt fullbordat.

Och Skatan ska samla ihop sig och ta kontakt med sina halvbröder på sin biologiska fars sida.

Bissart … var ordet …

”Det mest bisarra av alla b­isarra saker i svensk politik just nu är nog detta: att svenska folkets röst inte räknas. Att väljarna kommer att tvingas leva med e­xakt den politik de nyss röstat bort.” (Karin Pettersson, Aftonbladet)

Skatans reflexion:

De rödgröna fick 43,6 % (Socialdemokraterna 31,0 % (113 mandat), Miljöpartiet 6,9 % (25 mandat) och Vänsterpartiet 5,7 % (21 mandat)  ) = 159 mandat

Regeringen (S) + (Mp) = 138 mandat

Alliansen fick 39,3 % = 142 mandat

Sverigedemokraterna fick 12,8 %

Fi fick 3,1

Piratpartiet ? %

Riksdagen valde Stefan Löfven som statsminister och Socialdemokraterna (S) tillsammans med Miljöpartiet utgjorde regeringen som då utan Vänstern utgjorde 31 % av mandaten.

Det är att regera i minoritet, kan man säga.

Snobben

”Det är sant att de röd­gröna inte hade majoritet i riksdagen för sin budget. När SD hade haft sin propagandashow – och lovat permanent kaos i riksdagen om inte partierna gjorde som de ville – borde varningsklockorna ha ringt och förhandlingar tagit vid.
Så blev det inte. I stället sitter vi med ett nyval ingen ville ha, en politik som svenska folket röstat nej till och en supernöjd Annie Lööf.
Bisarrt, var ordet.”

(Karin Pettersson, Aftonbladet)

Just den supernöjda Annie Lööf  … är oroväckande och synnerligen bisarrt (och barnsligt, ”sandlådan” ni vet,  tycker Skatan)

MEN ….

Before I built a wall I’d ask to know

What I was walling in or walling out,

And to whom I was like to give offense.

Something there is that doesn’t love a wall,

That wants it down.

(Robert Frost)

Den här muren mellan blocken verkar ha hunnit cementerats och få sprickor verkar ha tillåtits  och nedfallna stenar får inte vara där de är …

/…/

När muren väl är på plats har vi helt enkelt stor villighet att plocka upp nedfallna stenar för att hålla den i gott skick. Att ifrågasätta murens själva existensberättigande blir att samtidigt att ifrågasätta all vår tidigare nedlagda möda – det känns inte som ett särskilt lockande alternativ.

Höger och vänster har den senaste tiden använts som allt mer kategoriska sorteringsinstrument. Det borgerliga blocket har till exempel högljutt talat om en tvär vänstergir som skall ha skett under den nya regeringen. Den mer kameralt sinnade bedömaren måste nog höja ett undrande ögonbryn eller två. Tittar man på de faktiska skillnaderna mellan budgetförslagen så ser giren trots allt rätt modest ut – i synnerhet i jämförelse med statsbudgetens storlek. Den extrema högerpolitik som den borgerliga regeringen tydligen skall ha bedrivit kan på motsvarande sätt inte varit så värst förfärande, om Löfvens försiktiga justeringar var allt som krävdes för att rikta skutan bort från det hotande grundet.”

/—/

”Jag kan inte påminna mig ett efterspel till ett val som varit präglad av sådan hätskhet bland väljarna som detta. Borgerligt lutande debattforum har nästan svämmat över av rå revanschism, och förklaringar hur korkade och kompetensbefriade politiker på vänstersidan är. I vänsterforum jublade man över en högst tveksam valvinst och hade minst lika tråkiga saker att säga om motståndarsidans representanter.”

/…/

”Men tänk om det större hotet ändå inte är blockpolitikens matematik, utan blockpolitikens psykologi?

Something there is that doesn’t love a wall,

That wants it down.”

(Mikael Sundström, stadsvetare, Lunds universitet)

Släpp fångarna loss

Här har nu Skatan gett sig i kast med ett inlägg som handlar om politik (usch och fy) och innehåller fullt av citat för att framföra en åsikt … en Skatans tanke …

Skatan har förvandlats till en desillusionerad pirat (vart tog den debatten vägen) .och en skata som är desillusionerad på maktfullkomliga politiker som handlar på fel grunder etc etc …

Skatan tycker allt är skit … men kan ändå inte låta bli att sticka ner näbben i den där skiten …

Skatan är verkligen  ”sketatrött ” på allt käbbel som skulle kunna lösas med lite god vilja från båda sidor om muren … från BÅDA sidor om muren …  (minus Annie Lööf 😦  som sannerligen framstår som  obotligt ”rabiat”)

Men läs gärna hela SvD artikeln av Mikael Sundström som Skatan lutade sig mot här. Mycket tänkvärd, tycker hon … och avslutar med den underbara sången av Lena Nyman och Tage Danielsson: Släpp fångarna loss … som vi hoppas kunna sjunga i kör den 23 mars 2015

VI MÅSTE TALA OM DET

VI MÅSTE TALA OM DET… har det hetat i många sammanhang här i Sverige om saker som bara mumlas om i media och som måste UPP TILL YTAN men om de svåra frågorna som SD verkar ha ”haffat” tar de andra partierna inte i med tång.

Men också  DESSA SVÅRA FRÅGOR MÅSTE DRYFTAS, INTE TYSTAS …
Annars vet Skatan inte vad vi kommer att få för samhälle framöver …
SD skrämmer skiten ur henne och människor som röstar på SD av just det nedtystade skälet … att man inte talar om det i de andra partierna … skrämmer henne ännu mer.

Att man… vanliga människor som vuxit upp i Sverige, har det tryggt och gott och inte haft krig på hur länge som helst … att dessa som nu röstar på SD inte har förmågan ATT SE vad man får i ”bagaget” när man röstar på dem .. skrämmer skiten ur Skatan.

Att deras ”verklighet”  av invandringen, integrationen får stå oemotsagd.

”Inte sällan anklagas etablissemanget för att tiga om invandringen. Massmedia påstås mörka fakta och politiker anklagas för att undvika frågan. Det är inte heller sant. Däremot är det önskvärt att politikerna i valrörelsen inte låter SD sätta agendan för hur invandring ska diskuteras, utan ägnar sig åt att föra fram sin egen politik istället för att som vi såg inför valet i september låta alltför stor del av valdebatterna handla om att angripa och bemöta SD.” (Sofia Mirjamsdotter, i Sundsvalls tidning)

De andra partierna spelar SD i händerna genom att inte föra fram sin egen politik.

De/vi  ska förstås inte förhålla sig till SDs bild av invandring och migrationspolitik MEN forma den sanna bilden, en tydlig, rak egen bild och uppfattning hur man tänker sig att framtiden ska se ut … inte bara skrika om att hen är främlingsfientlig, eller rasist så fort hen ”tar i frågan” och undrar om hur det ska bli, ordnas med denna så viktiga sak för oss alla. Den är viktig för oss alla … för oss ALLA … inte minst för invandrarna själva av olika kategorier (kvotflyktingar, anhöriginvandring, etc etc)

FRÅGORNA MÅSTE DRYFTAS och SD får INTE sätta agendan …

tycker Skatan i sin enfald.

”För många av oss som har invandrat till Sverige är detta frågor som just på grund av sin komplexitet behöver dryftas, inte tystas. Just för att de är så svåra. Att svenska lagar förmår skapa reell rättsäkerhet och trygghet är ett starkt skäl till varför vi kommit just hit.” (SvD, Nuri Kino)

Ja så avslutar Nuri Kino sina tankar i SvD i dagens tidning och som fick Skatan att skriva det här inlägget. Läs det!

Skatan vill inte vakna upp den 23 mars till ett laissez-faire-Sverige där hennes/ditt parti har blivit överkört av SD … bara för att inte hennes/ditt parti tar upp frågan på ALLVAR.
Alla som känner Skatan vet att hon har ”ett öppet hjärta” … men Skatan måste också säga att det är mer än  ”hjärtlöst” att inte TALA OM hur vi ska hjälpa till så att de som vi KAN  ta emot eller redan HAR  tagit emot får ett DRÄGLIGT liv här i Sverige, att vi ska trycka på i EU om hur ”kvoterna” (förskräckliga ord som Skatan tar i sin mun) bättre kan fördelas (om det är där ”skon klämmer”) mellan länderna etc etc …

SNÄLLA SNÄLLA … sluta käbbla …och gå till val den 22 mars med era egna partiagendor och budgetar  men GLÖM inte att TALA OM, TALA MED varandra (också över blockgränserna) och berätta för oss väljare …era tankar om det här.

SD får INTE sjanghaja det som är ovisst och  ”ligger och pyr” i … kanske … de flesta av oss.

Skatans flax i Turkiet med höjdpunkter på Egeiska kusten från Troja till Efesos

… fast tvärtom och huller om buller.

Özgür

Özgür

Det är kanske bäst att Skatan tar tag i den här resan och dokumenterar  innan hon inleder nästa. Liiite i alla fall. Trots allt.

IMG_5968

De landade i Izmir och Skatan sa genast till Mannen … nej, hon sa det faktiskt redan på planet:

– Det hääär är inte min grej. Jag vill flyg fritt och ensam. På egna vingar. Inte fösas runt som en fårskock. Va´ jobbigt …

Etc etc … klagade kärringen.

Det är inte av snobberi … tro för all del inte det … att Skatan föredrar ”egna” trippar.

Men så är det.

För det mesta.

Men den här resan blev undantaget som bekräftar regeln.

Med den guiden!

IMG_5820

Özgür kunde berätta så att man var dääär. 2000 år f Kr … eller 500 år f Kr … Stenarna fick liv. Gudarna härskade och levde rullan. De framgrävda gatorna kryllade av folk, fåren bräkte, hundarna skällde och från förlustelseställena som baden och horhusen hördes skratt och flams.

Som sagt … de landade i Izmir på kvällen dit de sedermera återvände till och flög hem ifrån. Men innan dess … som sagt … for de fram och tillbaka … uppåt och nedåt .. norrut och söderut igen i en något konstig logistisk dans.

De bodde bara på fyr- eller femstjärniga hotell … med skrällande skolmatsalsliknande matsalar … enorma skräniga platser men med god turkisk mat … kyckling kyckling kyckling … men god kyckling …  fanns alltid att välja från de enorma bufféerna. Och så grönsaksrätter förstås. Och söööta efterrätter. På längden och tvären.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan kommer nu dra en vals om alla platser … absolut inte fördjupa sig … för hon har glömt hälften trots den duktiga guiden och … ja, kommer att blanda ihop och … Ni skulle tröttna också att läsa om gudarnas görande och låtande och inlägget bli längre än längst.

Dag 1: DidymaMiletosPriene

De for först till Didyma och lämningarna där med berättlesen om Apollonoraklet  mm mm … Skatan har härliga röriga minnen om vad Özgür berättade och är du intresserad tryck till på länkarna så får ni Wikepediaberättelsen om platserna i stället. Det skulle inte heller förvåna mig om Skatan visar bilder från ”fel” plats … om man så säger. Men men … så är nu en gång för alla den här flaxiga fågeln … Så håll till godo:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Håkan Härskaren … eller Hakan som hans namn skrevs här i Turkiet … tog alla chanser att träna och medan han (och de flesta av gruppen) besteg berget vid Priene för att se lämningarna där så slog sig Skatan ner på ett café och drack en uuutsökt turkisk kaffe … och … en juice på granatäpplen.

IMG_5863

Dag 2 – Tillbaka i Izmir

Detta bildspel kräver JavaScript.

… det antika Smyrna ligger vid Medelhavets kust (förstås) hör till Turkiets modernaste städer …

Dag 3 – Troja 

som UNESCO 1998 utsåg till världskulturarv. Troja ligger vid Dardanellerna och inte långt från hamnstaden Canakkale och var skådeplats för det tioåriga trojanska kriget. Ingen har väl undgått myterna och legenderna som Homeros skildrarna i Iliaden och Odyssén … och med honom vill inte Skatan mäta sig så … lite bildbevis att de varit där kommer här. För övrigt var det den enda dagen under veckan då det kom en och annan regndroppe från skyn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu pockar dagen på Skatan … så till hälften kommen på Turkietdagarna får ni vänta på fortsättningen … till i eftermiddag, i morgon eller … ja …

Skatan sägere ingenting så har hon ingenting sagt.

Österrike – Brigitte – Bad Ischl

De flög via Frankfurt till Salzburg och fick vänta … vänta … vänta …

IMG_5603

men det var det värt.

Skatan visste inte hur mycket hon hade saknat Österrike förrän hon landade i Salzburg kände doften av landet … den höga klara luften, språket som omgav henne, Bad Ischl …

Brigitte hämtade dem och de for genom det bekanta landskapet hem till henne. Inte längre till Bad Goisern som hon lämnat för en lägenhet högst upp … mitt i Bad Ischl … (När de for till Bad Goisern för att se hennes exhem och vandra längs Hallstätter See blev de bestörta vad de nya ägarna höll på att göra … klä hela huset med plankor … med trä. Den fina milda gröna färgen på putsen var borta. Då kanske det kändes lättare att skiljas från det  (kan Skatan tänka sig) än om det var samma ”gamla” härliga hus som inte längre var hennes.

Brigittes hus

Brigittes exhem och hus i Bad Goisern

Nu låg Brigittes hem mitt i Bad Ischl ovanpå en affär och tre trappor upp, ett stenkast från stans berömdaste café (Café Zauner) och Traun med gångavstånd till stigen att vandra på  ( via Bad Goisern)  ändå till Hallstatt om hon så vill …

Men ändå …

De förstod att Brigitte saknade sitt ”gamla” liv i Bad Goisern … även om hennes lägenhet i Bad Ischl inte kunde ligga bättre till …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Första dagen bekantade de sig med Bad Ischl igen, gick längs Traun på ömse sidor och tittade sig omkring … på huset där de bott en tid och de drack förstås kaffe och åt bakelser på Zauner … inte caféet vid Esplanaden utan det inne i stan på Pfarrgasse … och såg hur man i parker ”laddade” för OÖ Landesblumenschau 2015

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alla dagar vandrade de … längs Hallstatter See för att stanna och äta och dricka en öl på Seeräumchen … ibland rundade de en sjö … Swartzensee där de startade i dimman som lättade och släppte fram solen och värmen när de satt ute och åt … Skatan en soppa med pannkaka i …

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

och Skatans älsklingssjö i området, Altaussee …

Detta bildspel kräver JavaScript.

På söndagen åkte de till Boris med familj (Boris är Brigittes son) som har ett härligt ställe i Wildalpen (där Mannen och tvillingarna åkte forsränning en gång. Inte Skatan märk väl).

Det var en tvåtimmarsfärd dit (och hem sedan igen)  som gick undan … Brigitte kör som den värsta biltjuv och Skatan är livrädd heeela tiden men väl framme fick de njuta av trevligt sällskap, motion (som höll på att ta knäcken av Skatan) och en god måltid på ett av traktens Gasthaus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De hade hunnit med en hel del när det var tid för hemfärd … då strejkade Lufthansa. Nu kom de undan ganska bra ändå … kom iväg samma dag fastän senare … De blev ombokade till ett SAS-plan och uppgraderade men deeet märktes inte på något annat än käket … lika trångt som vanligt. Förstår inte att någon betalar extra för maten för det rör sig väl om någon tusenlapp ändå.

Snipp snapp snut … så var detta äventyr slut.