Tidig morgon

Den nya medicinen fungerar inte en hel natt verkar det som.

Skatans ben hoppar och sprattlar alldeles av sig själva …

Så vad göra.

Istället för att ligga och sprattla i sängen går Skatan upp och tänker på gårdagen och dagen som kommer. Snart ska hon gå ut med StinaFina på sin härliga Morgonrunda.

Om bara några timmar.

Och gå på Hållet men ta en annan väg 🙂

Igår höll Skatan på att fastna därute.

Trots att Skatan tog på sig sina kängor med dubbar … eftersom hon visste att hon skulle gå på isiga stigar längs ån … trots det så hjälper det inte om man inte har huvudet med sig.

Och det har inte Skatan så ofta.

Skatan har liksom aldrig varit förnuftig.

IMG_9756

Solen lyste och värmde redan fast klockan var tidig … en hel timme tidigare än vanligt eftersom Sommartiden var här …

Det kunde man inte tro … men så var det.

De skulle gå på Hållet,  hon och StinaFina.

Först längs ån och över hängbron … sedan uppför branta backen … hon hade ju kängorna med broddar på sig … och sen genom de välkända stigarna till Sportfältet och ån och tillbaka.

När de kom fram till backen såg Skatan att den var bra isig men längs kanten tyckte hon att sanden och jorden lyste igenom .

Där kunde hon säkert ta sig upp.

Halvvägs upp ungefär förstod Skatan att det aldrig skulle gå och när hon vände sig om såg hon att det skulle vara svårt att ta sig ner tillbaka också.

Skatan var fast. Kunde varken komma upp eller ner.

Då försökte hon kravla sig upp på sidan in i skogen och lyckades vältra sig över … ja, just det, vältra sig över … den höga kanten. Men se där var det lika isigt  och svårt att få fäste och att hålla sig i blåbärsriset förslog då rakt inte.

Skatan tog ett beslut och vände om … och StinaFina halkade efter.

Jo … StinaFina halkade hon också trots inte så nyklippta klor.

Två, tre steg sen satt hon där på rumpan. Och hasade mer eller mindre på baken nerför backen.

Bilderna här på backens lutning gör den sannerligen inte rättvisa. Den är verkligen brant.

Hur kunde Skatan vara så dum.

Man lär så länge man lever … det är sant och visst.

De flesta i alla fall.

Fast man kan ju undra om Skatan gör det. 🙂

Om hon någonsin lär sig att tänka efter före …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Usch

… vad jobbigt det är när man kommit av sig med bloggandet .

Verkligen jobbigt.

Man vet inte vilken ända man ska börja i … liksom.

Påsken kanske?

Skatan var i Borlänge med Mannen och StinaFina hos Sonen & Co …

Co = Pa, Alice och Cissi och är inte det sämsta Co man kan ha.

De åt och lekte och drack  och målade ägg och åt  ägg och knackade ägg och lekte och drack och sov och hörde hur barnen vaknade och hostade och hojtade och somnade om och gick promenader med StinaFina och Salli, Skatans systers hund, och Skatans syster  och så åt de  igen … mat och godis och mera mat och godis och drack kaffe, te och öl och vin och snaps och julmust och vatten, vatten … mera vatten … och gick nostalgipromenader genom stan förbi gamla huset där Dala IT höll till och  Almas, Peace & Love Caféet och Jussi Björlingstatyn,  Folk å Rock och Aspelins med Henrys tavlor och så handlade de lite på ICA på Kupolen  och så år de och drack och sov och hörde hur barnen vaknade och hostade och hojtade och somnade om …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad är det för en dag

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är Karl Axels födelsedag

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Svenska-flaggan

Ett 

STORT

Grattis 

Karl Axel 

på 

din

7-årsdag

Karl Axel

Mormor och morfar hoppas du firar den riktigt ordentligt i Skåne hos

moster Karin och morbrod Mathias och kusinerna Ida och Johanna

och

hästarna

och hundarna

och

katten

och

att du passar på och

får en riktigt

GLAD PÅSK

också

Puss & Kram

Kärringgänget i Dalkarlsbo

Kärringgänget,  ja …

Margiths föräldrahem i Dalkarlsbo

Vilket gäng … vad kul de har …

Trots att de inte träffas mer än några gånger per år finns det ingen startsträcka …

Det ä ba å åk …

Här kommer ett bildsvep om Kärringträffen den här gången  i Margiths gamla hemtrakter och i hennes barndomshem i Dalkarlsbo.

Skatan är aldrig så levande som där … med kärringarna. Och inte Margith heller.

Och Skatan levde för henne med … dubbelt upp …

Detta bildspel kräver JavaScript.

PS Bilderna är verkligen under all kritik. Skatan har tagit dom med sin mobil och haft fodralet på som hela tiden ger en skugga … och inga bilder är från middagen och kvällen och … bläh … men det tyder på att Skatan var där och inte bakom en kamera hela tiden …  DS

Några lever … några är borta … men musiken, musiken lever alltid

Skatar citerar en gammal vän från Margith-tiden som lagt ut YouTube-klippet på FB (fast på svenska då)  och delar med mig det här på bloggen istället.

FB är så flyktigt  …

och så gick det inte att dela där heller … 😦

Men här är dom … grabbarna, levande och döda

Och MUSIKEN förstås …

Först så går det upp så går det ner så går det upp …

Efter en period  hos Skatan då det har varit lägre än lågt börjar hon äntligen se ljusningen …

Hon har sovit en hel natt för första gången på mycket länge …

Prisa Gud …

Hallelujah

Och i morse gick hon på lätta ben (nåja) uppför snöig stig till Kråkbergets topp.

Det gick bra att gå upp … och  ner …

Jösses …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kommentaren

till Skogsnuvans kommentar  till Skatans inlägg om  sapiosexual   blev så lång så Skatan tycker nästan att den platsar bättre här istället.

Som ett inlägg.

Skogsnuvan kommenterade: ” Så intelligens skulle vara sexigt då? Nja det har jag svårt att tro. Underlig värld vi lever i”

Visst är det sexigt med intelligenta människor, tycker Skatan och då menar Skatan inte nödvändigtvis ”boklärda”  … men snabbtänkta och kvicka … och det finns ju också många slags ”intelligenser” …

”Lingvistisk
Musikalisk
Visuell/Spatial
Kroppslig/Kinestetisk
Social
Självkännedom
Logisk-matematisk
Naturintelligens
Existentiell” (Howard Gardner)

Likaväl som många kan tända på  en ”kropp”  bara för att den är vacker (inte Skatan … det måste finnas något mer än bara yta) kan man säkert tända på en ”hjärnas” uttryck 🙂 utan att kroppen behöver vara något särskilt … Skatan har t ex reflekterat men  ändå inte förvånats över hur den vackra Frida Kahlo kunde attraheras och älska och tända på sin man Diego Rivera.

Bara som ett exempel alltså …

200px-Frida_Kahlo_(self_portrait)

Diego Rivera

På den här bilden ser man kanske inte hur ENORM han var … mot den lilla späda Frida Kahlo …

Vad Skatan vill säga är att UTSEENDET absolut inte är allt när man attraheras av någon …

Absolut inte allt …

tycker Skatan

Kram!

Skatan som har svårt för noveller

… de tar ju slut så fort … måste bara läsa den här samlingen.

Brännande livet av Alice Munro

Detta efter att ha läst dagens krönika i SvD kultur … skriven av Erica Treijs … en av de mest läsvärda och spännande journalisterna på SvD idag … tycker Skatan.

Det var speciellt det här citatet som Erica Treijs citerar som Skatan fastnade för …

”Tanken fanns där och dröjde sig kvar i mitt huvud. Tanken att jag skulle kunna strypa min lillasyster som låg och sov i sängen under mig och som jag älskade över allt annat på jorden.”

För vem har inte tänkt liknande tankar … och skämts över hur i hela fridens namn man överhuvudtaget KAN tänka så och SKÄMTS …och tänkt: tur att ingen kan läsa mina tankar …

… och så är man kanske inte så ensam om såna tankar ändå …

En författare som kan formulera sig så  …  och en krönikör och journalist som fångar upp just det citatet … är stjärnor på Skatans himmel … eller har i detta nu blivit  …

Ja,  ja Skatan  veeet att Alice Munro är en stjärna … Nobelpristippad många gånger dessutom … men hon hade inte varit det på Skatans himmel förrän nu …

 

 

 

 

Vilken vecka …

Lilla E hade förvarnat redan på söndagen att barnbarnen på den kanten fortfarande var sjuka i en hoppande feber  och hosta och att hon var fullt igång med det gigantiska målet (2 mot 35 … så att säga) om bidragsfusk och bara måste jobba

… och  Svärson II var på avslutningen på sin IT-kurs och …

ja, ni fårstår själva …

Lilla e:s presskonferens

Jovisst skulle Skatan komma … fastän inte förrän på onsdagen eftersom det var årsmöte i Galleri Sjöhästens vänner och Skatan var djupt involverad.

Bl a var det den där toscakakan som hon skulle stå för.

Årsmötet blev lite kaotiskt.

Men kul.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Bilden på konstverken och den där Skatan själv tronar tillsammans med några andra från styrelsen har Hannele Heiskanen , galleriägaren, knäppt)

De var fler än nånsin … 63 sittande … och med ett fantastiskt intressant föredrag om Åkroken och utgrävningarna där som drog ut på tiden (föreläsningen alltså) … men det var så intressant så det gjorde sannerligen ingenting.

Mannen vann en tavla förresten …

MariaManuela Vintilescu

Av MariaManuela Vintilescu

Den lyckosten!

Tidigt, tidigt nästa morgon drog alltså Skatan till barnbarnen i Örebro. Som det förstås alltid är roligt att träffa fast roligare ändå när de är friska förstås.

De är ganska feberfria på morgonen men framåt dagen stiger febern för att   hög på eftermiddagen och kvällen.

De hade roligt, Skatan och ungarna.

Skattjakt på icke uppätet färdgodis … kurragömma, docklekar, matlagning, sagoläsning etc etc … och så lite spel på datorerna eller ”paddorna”  …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagarna gick fort och inte riktigt i mormor Skatans takt så när hon landade hemma i Nyköping igen var hon alldeles för trött för att följa med och lyssna på föredraget av Olle Stenhammar om hans bok …  även om hon VISSTE att många av hennes vänner från förr var där.

Mannen fick gå ensam medan Skatan somnade framför TVn.

Och naturligtvis ångrade sig Skatan efteråt för ALLA hade varit där. Nej, inte ALLA men EN DEL i alla fall. Olle är ju inte bara en kändis utan förekom flitigt på festerna på det glada 70-talet i Nyköping med omnejd 🙂 … och hon fick sina hälsningar hemskickade i retur.

Nu ska Skatan gå Morgonrundan med StinaFina … i kallan … -15 grader … men i solen.

Och det är fredag …

Igen.

Skatan är INTE med i fanklubben …

… eller sekten … Apple-sekten.

Man talar om att de som en gång har lagt fingrarna på  en Mac och bitit i ett  ”Apple” är frälsta för alltid …

Inte Skatan 😦

Det enda försonande är dropboxen eller vad den heter … att tar Skatan ett foto med sin iPhone så droppas det automatiskt  … hmm … både i datorn och i ”paddan” …

Men så´na finesser kanske man inte behöver en Apple-produkt för att njuta av.

Det är bara så att Skatan gillar inte att det krånglar…

Allt ska gå lätt som en plätt …

Apple

Apple eller inte …

Konstrunda …

I lördags  tog sig Mannen och Skatan ner på stan för att göra en liten konstrunda. De började på Galleri Sjöhästen där Skatan hade blivit så förtjust i  en tavla av Örjan Wikström som ställer ut på galleriet just nu tillsammans med Karin Almlöf.

akvarell av Örjan Wikström

Den fanns på inbjudningskortet till vernissagen som var för en vecka sedan och Skatan hade fallit pladask.

Hon känner bara för den … liksom. Det är så mycket man kan läsa in i bilden.

Skatan kallar den för ”den utsträckta handen” … 🙂

Och målningen är så melankolisk … också … liksom.

När de kom ner till galleriet upptäckte Skatan att det inte var samma målning på inbjudningskortet (färgerna, stämningen) som den som hängde där på väggen … och trots Hanneles försök att hjälpa henne genom att ringa konstnären och försöka hitta den ”rätta” bilden   så ”droppade” Skatan det hela.

Den ”rätta” var så mycket större … och så mycket dyrare … och så … ja

Skatan har  ju i alla fall bilden på inbjudningskortet.

Efter Galleri Sjöhästen gick de vidare mot Bryggeriområdet  där de var nyfikna på en  viss debutant, Carl Wellander, på galleri Handmade och sneddade över torget där lördagskommersen var i full gång med blommor och bröd och loppisbord och där en  uthållig samling människor stod och  skramlade med sina nycklar som de gjort nu varje lördag i två år för att protestera mot främlingsfientlighet. Skatan har varit med och skramlat några lördagar när hon haft vägarna förbi just klockan 12 en lördag.

Nyckelskramlarna

Carl Wellander,  ja …

När Skatan gick på gymnasiet här i Nyköping på 60-talet bodde hon i Oxelösund och kunde alltså inte gå hem och äta lunch. Det var meningen att hon skulle äta skollunchen uppe på Träffen (Folkets Park) men hennes vänner, Malle, Margareta … och tidvis Ola … bodde inneboende hos en fantastisk familj … familjen Wellander …  där Lena, frun i huset var/är konstnär (huvudsakligen keramiker) och Lars var bankjurist och de hade hur många barn som helst (sju åtta stycken) förutom de inneboende ungdomarna.

Det var Lena  som lagade luncherna … hon arbetade ju också hemma och fanns där …medan  Lars var på banken och ”trälade” … det kanske inte han tyckte att han gjorde förstås.

Det var ett äventyr att äta lunch hos Wellanders.

Alltid hände det något.

De hade  t ex en get  … som bodde … nej, Skatan kom inte riktigt ihåg …  men nog bodde geten inomhus på vintern, i farstun tror Skatan.

Och så hade de en hund, Fredag, som när hen dog låg på lit de parade ute på verandan  … och lunchen var lite extra ”festlig” just den dagen.

Ibland var luncherna enklare med fil och knäckebröd och liknande … ibland var de överdådiga och fantastiskt komponerade. Man kunde aldrig så noga veta … Skatan kommer speciellt ihåg en lunch där allt var grönt, smöret, grädden i semlan (det var den tiden på året), duken, porslinet etc … eller var det en tidig vårsupé vid just det tillfället  … hmm …

Hur som … det var alltid en ”happening” hos Wellanders.

Som Skatan sa var det en barnrik familj och i allrummet eller matsalen där de åt fanns en öppen spis (eller var det en kakelugn?) där allt eldades upp … förutom ved var det mjölkkartonger, blöjor, papper etc etc … och bakom en skärm i ena ändan av rummet kunde det ligga ett berg av stryktvätt.

I  barnkammaren stod sängarna så tätt att man var tvungen att kliva på de främre  för att komma till de innersta och krama godnatt då Skatan var barnvakt någon gång …

Det var en drömfamilj att vara inneboende hos … (Skatan bodde ju inte där men … som sagt … hennes vänner).

Nu stod hon där mitt i salen … Lena Wellander … och var stolt mamma till utställaren Carl  … och hon kände igen Skatan !!! … efter alla dessa år.

Lena Wellander

Carl Wellander var yngste sonen i huset.

Honom träffade aldrig Skatan då på 60-talet för han är född 1972 och då hade Skatan för längesen flyttat från stan och luncherna hos Lena. Däremot kände  hon igen  en av döttrarna där i utställningshallen … hon var en avbild av sin mor Lena …  Matilda eller Sofia Matilda, som idag kallade sig Sofia och som var Skatans och hennes väninnas gudbarn och som Skatan skam till sägandes inte haft någon kontakt med sen dopdagen … men som Skatan nu fick en trevlig pratstund med. (Detta blev en lång parentes … )

Carl Wellander ja … vilken fullfjädrad konstnär var det inte som visade upp sina förstlingsverk som skulptör. Han hade fått ”utställningen” i födelsedagspresent av sin hustru och hade i princip börjat ”producera” sina keramiska verk när det började ”brinna i knutarna” … efter jul. De flesta keramiska skulpturerna var gjorde … vad Skatan förstod … med Raku-teknik.

– Jag var i princip tvungen att göra en ”grej” om da´n …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utställningen heter ”Sigura Fafnesbane & andra virtuella hjältar” och i mitten stod de här hjältarna som också var fotograferade vilka bilder hängde på väggarna med text under så man kunde ”läsa” sagan om Sigura Fafnesbane.

Skatan köpte ett drakägg … som hon inte har någon bild på …

”Till vardags” jobbar Carl  med något tredimensionellt datorarbete …

Skatan fattade aldrig riktigt vad det rörde sig om.

Vilken helt underbar konstrundelördag det visade sig bli …

Less, less, less

Skatan har sagt det förut så det börjar låta som en följetong. Det kan t o m låta lite tjatigt.

Hon är less på bloggandet. Hon är så less så less så less såååå …

Har t o m tänkt slå igen butiken.

Men … men … så … ja … hon är ju lite nostalgisk, blir förstås tveksam … hon haaar ju hållt på så länge … inte kan hon väl då … osv osv  osv…

Så där håller Skatan på. Heeela tiden.

Och som sagt less är hon och det märks …

Eller hur?

I går när Skatan gick Östra Storgatan fram med sin StinaFina kände hon sig iakttagen …någon stirrade på henne … var det  från huset på andra sidan gatan  som är utrymt för att där ska byggas om/nytt.

Det var någon som glodde på henne i alla fall. Kände hon.  Hon kände de där stickande  ögonen i nacken …

Hon såg sig omkring … och se där … 🙂

Uppe i fönstret stod ju Döden och glodde.

På Ö Storgatan

Skatan vinkade och hälsade  lite lamt … men hen bara stod där och glodde…

Hen vinkade inte tillbaka.

Varsel ?

Skatans resväska II

Resväskan var öppnad, kläderna redan i tvättmaskinen och på tork då Skatan såååg något som verkligen satte myror i huvudet på henne.

När hon lämnade Sverige hade resväskan två (2) lås dinglande … ett nytt litet  hänglås som skulle öppnas med nyckel och som sedan försvann och så det gamla oanvändbara kodlåset som hängde i bara en tapp och alltså inte egentligen var till någon nytta eftersom det inte låste väskan.

Skatan vet också att när hon låste väskan på Koh Chang med det nya lilla rosa kodlåset hängde fortfarande det oanvändbara gamla låset vid sidan om …

Det är hon alldeles säker på … för det var liksom lite i vägen när hon skulle låsa och föra sammn de där två tapparna …

resväskan utan lås

När Mannen nu har sågat itu det lilla rosa kodlåset och Skatan skulle öppna väskan så såg hon …

– Va?

– Har du sågat bort det gamla låset också?

– Neej

Mannen svär på sin heder att det inte är han som har tagit bort det  det gamla kodlåset men det var uppenbarligen inte längre där och Skatan veeet att det var där när hon låste väskan.

Vem har tagit bort ett gammalt oanvändbart kodlås på vägen mellan hotellet i WSB, Koh Chang, Thailand  och hemmet i Nyköping, Sverige?

– Vem ? … och Varför ? …

Ett mysterium …

Verkligen ett mysterium.

Skatans resväska

står där den står.

Resväskan

på balkongen …

ute i kylan …

där Skatan ställde den när hon kom hem från Thailand i förrgår.

Skatan har nämligen  läst någonstans att man blev av med alla småkryp som kanske följde med packningen och sen inte ville ge sig av på det här sättet: Genom utfrysning.

Efter en natt ute i kylan tyckte Skatan att det var dags att ta in resväskan, öppna den och packa upp.

Och här börjar den egentliga historien.

Skatan hade satt på ett ordinärt hänglås (med nyckel) på resväskan när hon for ut.

Ett  hänglås med kod som hon haft från början var oanvänbart. Hon hade nämligen glömt  bort koden.

Men det oanvändbara hängde som tur var på en tapp på den olåsta väskan.

Första anhalten i Thailand var Bangkok i några nätter.

Väskan med det nya hänglåset öppnades förstås med den lilla nyckeln … men sen … när Skatan skulle vidare och om igen låsa sin väska … hade hänglåset med nyckel  gått upp upp i rök … var helt försvunnet …

Borta …

Ingen” big deal”  egentligen. Skatan behövde ju inget lås till väskan förrän hon åkte hem igen och den tidpunkten låg en månad framåt i tiden.

Väskan öppnades sedan på lite olika platser för att slutligen tömmas helt i hotellrummet på WSB, Koh Chang.

I god tid inför hemresan köpte Skatan ett litet rosa hänglås med kod  som hon  … efter att ha packat väskan och kodat låset … hängde på  och låste genom att vrida runt lite på siffrorna på låset.

Väl hemma igen … efter ett dygn på balkongen …  togs väskan in i värmen och skulle äntligen öppnas och packas upp.

– Scheisse …

– Vaaar det inte de här siffrorna … men va  … äsch …

Nu satt Skatan där igen på pottkanten och prövade alla upptänkliga kombinationer.

Förgäves.

Väskan åkte ut på balkongen igen och idag måste  de åka till Femöre, Mannen, StinaFina och Skatan. Dels för att hämta en såg som kan forcera det där lilla söta rosa låset, dels för att ta en härlig eftermiddagsrunda i solen

Så kan det gå … när inte haspen är på.

Att det ska va så svårt … att lära sig av sina misstag.

Det är åldern helt klart …

Och Skatan kan slå vad om att när låset väl är uppbrutet, då står koden klar som korvspad i hennes medvetande.

Klar som korvspad …

Skatan vågade

ställa sig på vågen …. så småningom … i alla fall …

Aj aj aj …

Nu får det bli  andra bullar än mat och öl varenda dag.

Mat kanske det måste bli förstås … i en eller annan form  … men ööölet.

Ölet går bort … och mycket av kolhydraterna  (de ”dåliga” kolydraterna förstås) och inte så mycket mat …  lite mindre portioner alltså … och … *suck*

Skatan som älskar mat …

Det är att börja från början men svälten och … motioooonen  … men på egen hand. Så mycket slantar som Skatan lagt ut på ”bantning” genom åren … dom lägger hon  inte ut mer.

Never … ever …

Men så  talar Skatan lugnande med sig själv …

Ääär det meningen att hon ska vara lite rundhyllt på äldre dar …  så … tant pis … hon är alltså en liten rulta till skata och får va´glad att hon är en skata i alla fall 🙂 .

Och landar mjukt OM ifall att hon skulle drutta omkull igen.

Mannen och StinaFina mötte upp på Arlanda  i den … som det skulle visa sig …  strålande solvinterdagen och de körde hem direkt och Skatan inspekterade och förstod att det var en hel del att göra i den nya våningen

Björnen

(hm … björnhuvudet var på plats ovanför ytterdörren … osv osv ) … kul kul kul … men först och främst gick hon en runda med sin StinaFina i solen och sen fick hon middag av maken … kors i taket flera gånger om (han lagar så gott som aldrig middag nuförtiden): torsk med äggsås som han lagt upp på tallrikarna på ett mycket sofistikerat och originellt sätt … torsk för sig, något överkokt potatis … men potaaaatis … för sig, ägget för sig och så kom han med en kastrull med smält smör i (för sig).

Per Morberg-style

Inget finlir direkt, inte Per Morberg-stil   … eller det kanske var  just det det var … Per Morberg-stil.

Och så underbart gott.

torsk med äggsås

Skatan hade ju längtat efter  torsk med äggsås redan efter halva tiden där i solen … på Koh Chang.

Horisont

Horisont i svart:vitt
Nere på stranden stod en ensam liten flicka
hennes tomma ögon nådde horisonten.
det fanns något ödsligt i blicken,
en stund av tankar dit bara hon kunde nå.Borta i viken låg lite av vinterns is kvar,
den var grå och smutsig och kall.
En isande vind for förbi,
en vind fylld av doft av rutten tång.En våg rullade in och blötte en fot,
hon ville inte ens reagera,
den skulle snart komma igen
alldeles snart om en liten stund.

Solen brände lite på hennes kind
för en stund kände hon sej varm.
Var bara denna ensamhet just nu,
skulle värmen stanna kvar.

Hon böjde sej och tog upp ett skal
en sprucken snäcka som glänste
Kanske kunde hon laga den igen
-hänga den på väggen som ett minne.

meditation