Kategori: Skatans Tankar

RLS i repris

… och värre än på länge.

Men det vaaar  längesen.

Ända sedan hon talade med läkaren i Avesta som ställde om hennes medicinering med Sifrol har det varit ganska lugnt: en tablett ska tas vid femtiden i förebyggande syfte och en tablett ungefär en timme innan hon ska sova. Tidigare hade hon tagit fler än hon behövde eftersom ingen läkare hade kunna hjälpa henne med doseringen  utan hon hade självmedicinerat  … ”typ”…

Och det hade gjort ont värre …

Lagom är bäst *

Skatan somnade inte förrän framåt halvfemtiden … sista gången hon kollade klockan var den just halv fem. Sedan fick hon en kort slummer fram till halvåtta då dagen började.

Hon kan ju inte ens sova ut på morgonen … hur trött hon än är. 😦     😦     😦

Skatan förstod att något var i görningen redan hos Linnea på akupunkturen där det började krypa i hennes ben. Då var klockan inte ens fyra på eftermiddagen.

Det är inte lätt ska ni veta att ligga stilla trots alla nålar instuckna i benen när RLS slår till.  Men Skatan tröstar sig med att på fredag har hon fått tid hos neurologen för att där få en remiss till Avesta och sömnlaboratoriet …

Då måste det bli ordning och reda och äntligen braaa … eller åtminstone bättre … bäst.

Det värsta är att Skatan går till Linnea den här gången för att få hjälp att gå ner i vikt !!!

När RLS-krypningarna kryper på  kan Skatan helt enkelt inte  mostå utan  måste ÄTA något något, stoppa något i mun, tugga och svälja.

Hon går till kylskåp och skåp och proppar i sig det som finns hemma … ja, ALLT ätbart … helst väldigt kolhydratrikt … socker, socker, socker. ( När hon kommer till Avesta ska hon fråga om det här starka behovet efter socker … det är ett som är säkert …  sambandet liksom … och varför att det lugnar och hjälper .  😦 )

Men så är det. Skatan bara måste äta  … annars blir hon totalt heltokig …

Hon får nog ta och avbryta sin bantningsakupunktur  tills hon kommit tillrätta med sin RLS och fått råd av ”experterna” där i Avesta.

Skatan får nog lugna sig ett tag … det som haaar så svårt att göra …  och ta en sak i sänder … utan att för den skull lägga av med att försöka äta mindre och röra sig mer etc etc etc …

Hon får  vänta med nålarna.

Nu är ni väl trötta på Skatans jämmer … men det känns så sköööönt att lassa ur sig och klaga lite  här på bloggen ska ni veta.

Det lättar … 🙂

Robert Louis Stevenson, Dr Jekyll och Mr Hydes skapare 

* För ett bra tag sedan fick Skatan en fråga om medicinering av en kvinna som skulle börja använda Adartrel … tror jag … efter att ha använt Sifrol och ville veta lite om hur många etc och när tabletterna skulle intas … tror jag … och frågade om min erfarenhet. Det var så länge sedan jag använde Adartrel så det kommer jag inte ihåg och jag har … som sagt … tidigare provat mig fram till vad jag trodde var lämplig dos. Men man ska INTE ta för många om besvären tilltar … har Skatan förstått … utan i stället prova att ta dem vid andra tider, uppdelade på annat sätt och tja … försöka tala med någon som KAN det här.

Böcker och Fans

Skrattar bäst som skrattar sist …

Skatan ska kanske inte skratta åt det minimalistiskt trendigt vitsvarta  när hon själv bjöd in sina bloggvänner  till sin blogg … inte till  vitt/svart utan till grått-i-gråvitt …

Så nu växlar hon sidhuvud igen och bjuder  på lite färg 🙂 genom att visa ett snitt på  bokryggar   …

De här står fortfarande olästa i Skatans bokhylla …

Bland en hel del  andra …

Och tjocka är de dessutom … och lockande …

De står där … på lut.

Tänk ändå vad mycket olästa böcker det finns. De tar då aldrig slut och man hinner inte med hälften av de man vill läsa. Så det gäller  att hårdprioritera.

Och idag när Skatan passerade bibblan fick hon tag på Boken hon har beställt på nätet men som hon ännu inte fått tag på …

Fans av Fredrik Strage

…som rekommenderats Skatan när hon suckade över sin beundran av Bodil Malmsten 🙂

Den boken måste nu komma emellan den hon håller på med just nu: Vår egen förrädare av John Le Carré.

Fredrik Strage behandlar i sin bok i första hand ” fans till popartister, beundrare som ibland utvecklar en lika stark relation till sina favoritstjärnor som till människorna i sin omedelbara närhet”.

Nu får Skatan skjuta in att sååå fanatisk är inte hennes beundran av Bodil Malmsten … det finns proportioner i hennes beundran … faktiskt.

Trots allt …

Men hon gillar hennes böcker och TYCKER sig därför KÄNNA även personen bakom dem … och är alltså per definition en aning besatt … mer inspirerad än besatt … men ändå … besatt.

Ordet ”fan” kommer av latinets ”fanaticus” som enligt Norstedts latinsk-svenska ordbok betyder ”hän/förd, -ryckt, inspirerad, svärmisk, förryckt, besatt”. Det ordet kan i sin tur härledas till substantivet ”fanum” som betyder ”helig, åt gudarna vigd ort, helgedom, tempel”. Man kan tycka att ”fan” är ett nedsättande ord, något som sjukförklarar anhängare av olika sorters populärkultur. Men att vara inspirerad eller besatt av något betyder inte att man är förvirrad. (Fredrik Strage, Fans)

Nåväl … Skatan tycker det ska bli spännande att läsa boken som Tommy rekommenderade i en kommentar till Skatans inlägg Beundran förblindar 🙂

Läs ”Mina priser” lätt och rolig bok att börja med av Bernhard. Be bibblan köpa in den. F.ö, gillar du inte Bernhard så gör du inte… oavsett vem som rekommenderat… varför läsa något som är jobbigt? OM du vill läsa om när ”beundrans gränser, och när den övergår till något osunt” så läs Fredrik Strages bok ”Fans”. Där får du läsa om osund beundran…

Tommy.

Trots att det finns många olästa böcker har Skatan faktiskt läst en hel del på sistone. Förutom de hon lyssnat på … mest spänningsromaner, deckare, thrillers : Anna Jansson, Jo Nessbø, Michael Connelly, Lee Child m fl … spännande och bra.

Tänk, det var inte längesen som Skatan ALDRIG läste deckare …  I sin gröna ungdom lite Maria Lang, Stieg Trenter, Simenon, Agatha Christie  men … nej … så gott som aldrig.

Nu har de också sin plats i Skatans bokhylla …

Har de förresten inte blivit bra mycket bättre på sistone?

Bland de böcker hon läst finns de här: Chris Cleave: Little Bee, Suzanna Dilber: Dubbelexponering, John Grisham: Den oskyldige mannen, Bodil Malmsten: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag och så Stefan Einhorn: Änglarnas svar.

Den sistnämnda boken, Änglarnas svar,  läste Skatan inte färdigt … den var så så så … himla dåligt skriven så hon fixade det helt enkelt inte. Noll (0) skator av fem (5) möjliga.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag har Skatan redan skrivit lite om … Fem (5) skator av fem (5) möjliga.

Den oskyldige mannen, en ruggig dramadokumentär … man får en inblick i USAs och Oklahomas rättssystem och rättssäkerhet fungerar. ”John Grisham gör det obehagligt bra och spännande” (Dagens Industri) …men lite för mycket detaljer … lite för långdraget även om det är en dokumentär som är dramatiserad behöver man ju inte ta med alla detaljer. … Tre (3) skator av fem (5) möjliga

Och så Suzanna Dilbers Dubbelexponering, en helt underbar kärleksroman … ja, ”en drabbande roman om vad kärlek är, eller inte är” som det står på baksidan.

Skatan älskade den … De två kvinnorna, en bedragen hustru,  Josefin, och en ”den andra kvinnan”, älskarinnan, Ella, (men inte älskarinna till den bedragna hustruns man … äsch … ) får vi möta omväxlande i vartannat kapitel. Den fick en väldigt egendomlig kritik av Nina Björk i DN och då gav Skatan Suziluz (bloggaren Suzanna Dilber) en kommentar som hon citerar här som sitt omdöme:

Jag älskade den … av just de anledningarna till kritik som hon framförde. För att den är samtid … NU … för att de två kvinnorna med sina fel och brister berättar om kärleken som den kan vara så att man känner det ända in i hjärteroten, lever med … båda två … bägge sidorna av samma mynt … den ena sidan som ju skildrar en mogen, lite ”vardagstrött” kärlek (som jag uppfattar den) som ställs på prov genom otroheten och den andra, hopplösa, ständigt hoppfulla känslan hos ”den andra” kvinnan. Jag är ingen litteraturkritiker och tänker inte gå djupare in på alla tankar och känslor som Dubbelexponering väckte hos mig men … som sagt … jag älskade boken och jag läser mycket så … det är ju inte den första roman om kärlek som jag läser … om jag säger så.

Slutligen ger jag dig ett gott råd: Gör som Bodil Malmsten … läs inga recensioner …

Lyssna på vinden … och hör vad den har att säga :-)

Kram!

Dubbelexponering får fyra (4) skator av fem (5) möjliga av Skatan.

Och så till sist … men inte minst: Little Bee av Chris Cleave, ” en varm och berörande bok om medmänsklighet, kärlek och civilkurage”. … som det står på baksidan.

Det är precis vad den är … ”en gripande historia om en afrikansk flyktingflickas krock med vår västerländska kultur och vårt sätt att leva”, om flyktingmottagningen i England, om den vita västerländska medelklassens aningslöshet och naivitet och … ja en ”berörande” bok som Skatan varmt kan rekommendera …

Trots att Magnus Eriksson på SvD ger sämre kritik i sin recension …

Författare som Helen Oyeyemi, Diran Adebayo, Jackie Kay, Biyi Bandele och Chimamanda Ngozi Adichie har överlägset gestaltat Chris Cleaves teman.

ger Skatan Little Bee får fyra (4) skator av fem (5) möjliga.

Den är inte en bestseller för inte …

Det var det det …

Orkade ni med ända till slutet ???  🙂

Berglin … *fniss* … alltid minst *fniss* eller whoaaHA HA HAAA

… fast Skatan är förstås långt ifrån trendkänslig och skulle mer än gärna vilja ha haft en eller annan unge här hos sig också … förutom den svarta accenten 🙂 … i den färgbrokiga, överlastade  … långt ifrån minimalistiska inredningen de har, hon och Mannen  …

Ha h a haaa …

Upp och hoppa Tor

slå på trumman bror …

Här gäller det att hålla igång.

Det här helt enkelt livsfarligt att sitta för mycket …

Skatan hade vräkt sig ner i soffan som vanligt nu på morgonkvisten, slängt ett öga på förstasidan i papperstidningen och mött den braskande rubriken

Vårt stillasittande förstör effekten av träning.

… stod det. Hon höll på att sätta kaffet i vrångstrupen

– Och jag som hade tänkt börja träna, just idag … tänkte Skatan och läste vidare.

Stillasittande kan vara livsfarligt 

Upp och hoppa …

Det knepiga var att när  Skatan ville citera artikeln från nättidningen här på Skatans Tankar var den mer än svår att hitta.

Livsfarligt att sitta för mycket

Det är lika viktigt för hälsan att sitta mindre, som att träna mer. Forskare från Australien har visat att de som satt mer än elva timmar per dygn löpte 40 procent större risk att dö i förtid än de som satt mindre än fyra timmar, skriver Svenska Dagbladet.

5 maj 2012 kl 01:30, uppdaterad: 5 maj 2012 kl 01:33

Forskarna följde 222 497 människor äldre än 45 år och kom fram till att mycket stillasittande är en alldeles egen riskfaktor, oberoende av hård träning och BMI. Slutsatsen presenteras i Archives of Internal Medicine.

var allt som stod att finna.

 

 

Och Skatan fick verkligen söka …

Ännu finns det hopp om livet … alltså.

Dags för Morgonrundan med StinaFina.

 

Sörmland runt … eller längs väg 223

och med en hel del avstickare.

Efter Skatans akupunktur hos Linnea i morse bestämde sig Skatan och Mannen att åka på konstrunda längs väg 223 mot Malmköping.

Akvarell målad av Elisabeth Rapp

De tänkte i och för sig bara göra ett enda stopp … på Café Östergården … och se på  Elisabeth Rapps utställda akvareller som de sett fram emot länge att få se.  Bland alla de finstämda målningarna … blomster och fina små landskap … föll både Mannen och Skatan för den här som hade döpts till Promenaden.  Skatans slarviga fotografering gjorde den sannerligen inte rättvisa.

Väg 223 är en fin slingrande väg genom det sörmländska landskapet. De såg både svanar som vilade sig på en äng och en trana … en … nej, två … nej, fyra tranor.

Skatan, som hade vettiga skor på sig,  och StinaFina gjorde en liten avstickare in på en skogsväg bland vitsippor och blåsippor och leriga stigar … så att  också StinaFina skulle få lite kul-tur. 😛 … (nu var väl Skatan riktigt fyndig va?  ).

Efter Café Östergården åkte de vidare till Gnesta och Gnesta Strand (Elisabeths svägerska Dorothées restaurang) som preciiis hade stängt efter lunchen halv två. Men det gick bra att  beställa ändå eftersom det fortfarande fanns lite mat kvar som redan var färdig så att säga … rostbiff på mörkt saftigt rågbrök … ett riktigt smörrebröd faktiskt … och en del kvardröjande gäster också.

Där satt nämligen Leif G W Persson i egen hög person.

Rummet är ganska litet och Skatan såg till att bänka sig mitt/snett emot så att hon både såg och hörde bra 🙂 Men att dra upp mobilen och ta ett foto … så långt sträckte hon sig inte.

Det är klart att hon kunde ha frågat … men … det kändes liksom inte OK. Någon gång måste de väl ändå få vara ifred de här ”stackars” kändisarna.

Bara så ni vet är det Leif G W Perssons ben som skymtar här under bordet … mittemot personen med lila tröja 😛

De åkte tillbaka via Norrby och hälsade på A och fick lite nyheter där med … många nyheter … om ditten och datten … och beundrade hans nya bil som stod parkerad framför flygeln.

– Ja, se gubbar!

A och Mannen

Väl hemma igen rusade StinaFina genast till sitt favoritställe på soffryggen för att spana efter sina harar och katter …

Som om hon inte fått nog …

Borta bra men hemma bäst … så är det.

Färgmarkerat

På förekommen anledning och för tydlighetens skull har Skatan färgmarkerat sina egna ”tankar” i inlägget om Bodil Malmstens senaste (b)loggbok

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Skatan vet att hon är i kraxigaste laget … och hoppas nu att inlägget blir liiite mer överskådligt och läsbart 🙂

F´låt!

Kan det verkligen bli morgon

är rubriken på ett avsnitt i Bodil Malmstens senaste logg-, blogg- … ja, senaste bok

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

 och Skatan citerar Emily Dickinsons dikt

Will there really be a ”Morning”?

Is there such a thing as ”Day”?

Could I see it from the mountains

If I were as tall as they?

och fortsätter …

Svar Ja.

Jaaa!

The ”Morning” is here already …

Bodil Malmsten skriver sina tankar och idéer och delger oss sin livsfilosofi på ett alldeles eget genialt sätt som bara blir bättre och bättre för varje bok …  går från klarhet till klarhet.

Malmsten är en listig författare, och i texterna funkar ytans blanka lätthet som insug i en mörkare, närmast existentiell ilska. (Aase Berg, DN.se/BOK)

– Nu fattar ni va? … (det är förresten Skatan som har markerat texten röd … bara så ni vet)

Men det är förstås inte bara det.

Den här är bäst.

Hittills vill säga.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Tycker också Skatan.

Ocht vi väntar alla på boken om Edvard

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång”, tänker jag. Den här boken ger jag aldrig upp. (BM, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag)

Skatan väntar också på Fredrik Strages bok ”Fans” som Tommy tipsade om i en kommentar till Skatans inlägg Beundran förblindar . Hon får nog sluta och vänta och försöka få tag på den på något annat klurigt sätt 🙂 … för hennes beundran för Bodil Malmsten når nu inga gränser 🙂

Det finns tusen manipulationstrick att ta till om man som författare vill verka mer seriös än man är. Bodil Malmsten gör tvärtom och ställer skisskonsten i precisionens tjänst. Bloggandet övergår omärkligt i avancerad essäistik och sårbart blottande av allmänmäns­klig svaghet när hon slipar mediets vassaste redskap: det försåtligt opretentiösa.

Blogg är inte slarv i Malmstens tappning, blogg är poetiskt hårdfokuserad exakthet. Det är skissen huggen i sten, lättheten som farkost för tyngden.

Hos Bodil Malmsten är enkelheten en trojansk häst. Inuti ruvar den stora, mullrande varelsen: vreden som gör det personliga politiskt. (Aase Berg, DN)

Aase Berg i DN har också försökt att förklara vad det är som gör att Bodil Malmstens ord och tankar får sån´t fäste hos så många av oss ”fans” ..

Böckernas popularitet har förstås att göra med den kvinnliga frihetsdrömmen, radikalt avvikande från de manliga fantasierna om Jack Kerouac och safarihattar, nämligen: att få rå sig själv och slippa skötseln av man och barn.

Strax efter det föregående …  skriver Bodil Malmsten … Strax efter det föregående
/…/
Vi får pinna på bäst vi kan och inte bli bittra.
Det viktigaste är  – ingen bitterhet.
PS  På förekommen anledning har Skatan grönfärgat  sina egna tankar, cerisefärgat Bodil Malmstens text och låtit Aase Bergs text stå kvar svart mot vitt  DS

Egoboost

… vad deeet nu är!

Självuppskattning?

Hur som helst. Skatan kunde inte knåpa ihop 11 frågor. Men kanske ändå att hon ska försöka att boosta … vilket ord! … sig själv   i åtta punkter att slänga ut … ut till er … ut i  det blå .. ut i cyberrymden.

Utmaningen har Skatan fått från Znogge.

Och här följer således Skatans egoboost:

1. Skatan är bra på att vara väldigt lycklig.

2. Skatan är bra på att vara väldigt olycklig.

3, Skatan är bra på att vara mormor (och farmor):

Älskar min mormor ♥ Du äger!   (Johanna i FaceBook)

Jag har världens bästa och coolaste mormor! ♥  (Ida i FaceBook)

4. Skatan är bra på att älska *

5. Skatan är bra på att älta.

6. Skatan är (ganska) bra på att måla.

7. Skatan är (ganska) bra på att skriva.

8. Skatan är (väldigt) bra på självkritik.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är det er tur … att egoboosta …

*  … allt och alla 🙂

Patricia

I två dagar bodde de hos Patricia och Klaus i Windischbühl, en liten by i dalen nedanför Shardorf där Skatan bodde ett år på 90-talet …

Skatan tycker väldigt mycket om Patricia och både hon och Skatan är ledsna att de inte träffades tidigare under det där året då Skatan fanns där alldeles i närheten.

De hade ju kunnat ha så himla kul tillsammans.

Men Klaus var Mannens chef och Patricia förväntades egentligen ”ta hand om ”fruarna” och kanske alldeles speciellt om Skatan som kom från Sverige och allt …  men var fullständigt allergisk mot alla måsten och  ”rebell” i de här sammanhangen. Hon ville inte ställa upp som ”representativt” smycke och umgås med ”fruarna” bara för att … för att hennes man var chefen.

Och hon kände ju inte Skatan och visste inte hur hon var …

(Som en parantes … Österrike ääär ett väldigt småborgerligt, hierarkiskt land … och det förklarar Patricias kanske ”barnsliga”  … kan man tycka … motstånd mot vad som förväntades av henne)

Så de träffades … helt apropå … på ett kafé.

Bara några veckor innan Skatan flyttade hem igen.

Skatan hade sett henne på sin motorcykel, kortklippt och blekt i håret som Annie Lennox, och visste att hon hängde på Teatercafét i Leoben, att hon halsade ur ölflaskan när hon var ”tvungen” att någon gång representera med Klaus uppe på Almen (= fäbod) dit man tog sina kunder ibland och … Skatan kunde inte förstå att ”korrekte” Klaus kunde ha en sån vildhjärna till fru.

Nu har de i alla fall väldigt roligt när de träffas och Patricia visar alla sina projekt … alla sina galna idéer … som att hon den här gången höll på att göra i ordning en salladsbädd … och då menar Skatan en ”riktig” salladsbädd …

Patricia hade köpt en gammal säng som hon ställt i trädgården och nu täckte hon botten med nät (mot sorkar och andra inkräktare) och sedan skulle hon fylla på med jord och plantera sallad däri 🙂

Så´n är hon Patricia … kul, okonventionell, energisk … lite halvt galen.

Och just sådana människor gillar Skatan väldigt mycket …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Turez´ elva frågor

För ett tag sen fick Skatan en utmaning av Turez som hon inte antog … då.

Nu kan hon … kanske … fast hon egentligen har hur många andra inlägg  som helst som hon kanske skulle/borde skriva nu … och massor av bilder och och och …

Men hon tar sig en ”paus” med att besvara Turez´ frågor i alla fall.

Och så här sa Turez att det gick till:

– Besvara frågorna och publicera på din blogg.
– Välj 11 nya personer som du utmanar och länkar till.
– Hitta på 11 nya frågor och skriv i ditt inlägg.
– Berätta om utmaningen på deras blogg.
– Utmana inte personen som utmanade dig.

Och så här säger Skatan att hon tänker anta utmaningen.
Hon tänker INTE välja 11 nya personer utan uppmana de som känner sig manade … men ska försöka med 11 nya egna frågor  … kanske.
Om det går bra?

Turez´ frågor är:


1. Vad, i din tonårstid, ångrar du?

Det gamla vanliga (kanske mer pojkar än flickor ångrar det här  men i alla fall) … att jag var så osäker så att jag drack alldeles för mycket sprit för att bli ”modigare”. Det var nog inte så bra egentligen … men det gick ju bra ändå 🙂

2. Vad skulle du egentligen vilja jobba som om du hade all möjlighet att bara byta karriär?

Som journalist eller … förstås .. allra helst som författare.

3. Varför bloggar du?

För att skriva … uttrycka mig med ord … få kontakt med andra ord-älskare. Och det har jag verkligen fått. Både med sådana bloggare som jag inte träffat och antagligen aldrig kommer att träffa IRL och också med sådana som jag fått träffa IRL :-). Och fått upptäcka att hur olika vi än kan vara så är vi ”lika någonstans” och dras till varandra vare sig vi är gamla eller unga eller olika på andra sätt … eller lika.

4. Hur många fönster finns det i det hus/lägenhet/bostadsrätt/torp du bor i?

I Villa Skogsberg i lägenheten där jag bor i Nyköping är det nio fönster, en del med tre fönsterrader och överfönster, en del med två fönsterrader och ett jättelitet i skafferiet.

5. Vad ville du bli när du var runt 11 år?

Nunna … nej … veterinär … vill jag minnas eller … hm … eller författare redan då. Ja, författare var en hemlig dröm.

6. Röker eller snusar du?

Nej, varken eller. Men jag har rökt mycket i mina da´r. Började tidigt vid 16 års ålder och slutade först för 21 år sedan. Däremot har jag aldrig snusat.

7. Dina bästa egenskaper?

Min nyfikenhet på det mesta, på andra människor, ja, på allt … och så mitt goda humör (för det mesta),

8. Dina sämsta egenskaper (nej detta är inte en arbetsintervju)?

Min nyfikenhet på det mesta (kan ju kännas besvärligt för omgivningen 😦 ) , min rastlöshet (och nu syftar jag inte på mina RSL-ben.)

OCH …

sist men absolut inte minst …

min URUSLA UTHÅLLIGHET …

9. Favorit måltid (och gärna tips på recept)?

Inga recepttips blir det för jag är ingen kock … tvärtom … jag gillar inte att laga mat (men att äta god mat … deeet gillar jag). Men en favoritmåltid … som också är lätt att laga …  är t ex min mammas (och Hirams) bönlåda: (köttfärs, tomater, haricot verts, ägg, ost, origano är i alla fall ingredienserna)

10. Har du någonsin sagt ”Jag älskar dig” till någon utan att mena det?

Nej

11. Kan du nudda naveln med båda armbågarna samtidigt?

Nej

Det var det det …

Och nu till Skatans 11 frågor.

1. Vilken veckodag tycker du mest om och varför? 

2. Vilken veckodag tycker du minst om … 

Nej, det här gååår inte.

Skatan kommer inte på en enda vettig fråga just nu för tillfället så hon släpper det.

Det blir alltså varken hackat eller malet, inga som utmanas alltså för det finns inga frågor som måste besvaras härifrån …

*suck*

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

***


Uthålligheten … som sagt … vad tog den vägen?
Kanske kommer Skatan igen med resterande frågor en annan kväll …
Sorry!

Hos pappa

De åkte till pappa idag för att hjälpa honom med deklarationen och avlägga rapport om ditten och datten och vad som hänt sen sist.

De hade ju varit borta ett tag …

Pappa var som vanligt på ett förträffligt humör och började genast leta efter gamla foton i en dammig väska som fanns under sängen … foton  på Skatan som liten, på mamma och pappa, på sommarbilder från västkusten, på Snappi, deras första hund etc etc när Skatan berättade om sin halvbror Folke och hans Joy och alla foton som de visat Skatan och berättelserna runt om dom.

Pappa tycker att det är så roligt att tala om dåförtiden … hur roligt det var då … och han tycker att det är så roligt att Skatan fått kotakt med sina halvsyskon och att hon hann träffa sin biologiska mamma Doris innan hon gick bort.

Senare … när vi kom in på nutid och Skatan frågade hur det var i matsalen … hade han någonstans att sitta nuförtiden ? (Skatans syster hade viskat i hennes öra att man ännu en gång föst pappa hit och dit, först placerat honom vid ett bord för att vid nästa måltid till  ett annat där i matsalen…  ända tills pappa satte ner foten och bad att få sin mat på rummet. Först då hade han fått en … hoppas man åtminstone … plats som han får behålla)

– Jo, sa pappa, först fick jag lämna mitt gamla bord till ett bord där vi var fyra … sen blev vi plötsligt fler och fler men när jag då ville äta för mig själv här uppe hos mig så skulle det fixas sa dom … så nu på lunchen var vi fyra igen, sa pappa och så berättade han att när de var som flest var de  åtta runt bordet och två från personalen som hjälpte till att mata några av  matgrannarna.  Pappa blev  irriterad av att de var så många förstås men sin vana trogen försökte han hålla humöret uppe och lätta på stämningen genom att berätta en Göteborgshistoria …

När Skatan hört den hoppades hon innerligt att närvarande personal hade humor och skrattade.

– Gjorde de det, pappa?

– Kanske … jag kommer inte ihåg .. 🙂

Så här var historien på ett ungefär … framförd på genuin göteborska*  av pappa.

Det var Kal som hade fått som pris i en tävling  att åka med Svenska Lloyd på kryssning till London och som grädde på moset få sitta vid kaptenens bord.

Väl tillbaka blev han intervjuad hur det hade varit …

– De va la bra … , sa Kal, det va la häli dä på have …

– Annars då?

– De va la bra … men …  men, de va la änna könstit … ja feck sitta mä päässånaåalen …

Skatan skrattade i alla fall gott och ännu mer när pappa sedan tillade apropå sittplatsen i matsalen att det egentligen gjorde detsamma var han satt … han hör ju så dåligt så han hör i alla fall inte vad bordsgrannarna säger …

-Så de kan la kvätta.

Men han höll med om att det skulle bli bra ensamt att inta sina måltider på rummet och ”bara” ha sällskap av ”pässonaåalen”.

*OBS! Skatan är en urusel historieberättare så hoppas inneligt att hon inte förstört den här 🙂  … och göteborska har aldrig hon snackat själv.

De hade i alla fall inte tur med vädret

Hela söndagen regnade det.

Det duggade inte.

Det strilade ner med några få halvtimmars duggande dessemellan.

Och det gjorde ju inte Schardorf mer tillgängligt …

Fast på Stegmüllers var det varmt och torrt och glatt i alla fall.

Runt stambordet satt ett gäng … det gamla vanliga fast ett snäpp yngre 🙂

Han som Skatan tyckte var så lik Bruce Springsteen dååå … var inte lik Bruce Springsteen nuuu. De hade liksom åldrats på olika sätt … liksom …

Och Skatan, Mannen och StinaFina gick en tvåtimmars långpromenad i regnet, i skogen, på kända stigar och vägar i alla fall.

Trots regn och rusk.

När nu hundvädret inte ens avskräckte StinaFina så …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Schardorf

Här bodde de då.

Vid foten av Reiting på 800 meters höjd.

Karin stod ut några veckor, Lilla e en termin och Sonen ett helt år.

Mannen så mycket längre.

Så Skatan åkte hem med Sonen till slut.  Utan man.

När Mannen och Skatan och StinaFina  vandrar omkring i sina gamla trakter förstår Skatan varför de inte trivdes här. I den här trakten av Steiermark i Österrike, nära  Leoben och Donawitch och Trofaiach.

Trots det vidunderligt sköna landskapet, trots bergen  och Reitingblick och den höga luften.

De kunde inte andas.

Människorna sluter sig inne bakom kämpahöga häckar och murar. En granhäck växte högre än huset de bodde i. Så hög att de inte kunde se ut över den. De kunde se bergen torna upp sig ovanför den… men inte se över den och ner till den närmaste byn, Mochl .

Inte nog med det.

Hela trädgården var full av granar i räta rader …som om de odlades så för att kunna kapas till julen och säljas som julgranar …

Och mullvadshögar … förstås … i de smala gångarna mellan granarna.

Hundarna, Masen (westie) och Amanda (golden retriever)  gillade trädgården … gångarna och mullvadshögarna … de gillade verkligen trädgården när de inte var på sina vandringar med husse och matte.

Allt det här var sig likt. Visserligen hade man målat huset gräddgult och sågat ner granhäcken och alla julgranar, anlagt terasser med en liten damm och blommor och så.

Och nog fanns det kvar en och annan mullvadshög till hunden som bodde där nu.

Men man hade också tagit bort valnötsträdet … det enda fina härliga stora valnötsträdet… och skaffat dit en mur och en  hiskelig grind.

 

De hade haft en deltidsgranne.

Då.

Som kom körande på veckosluten  i rasande fart i en röd liten MG.

Cab.

Nu kom han där igen, grannen. I rasande fart. I en röd liten sportbil. Fast en Audi. Ingen cab. …

Fast den var  fortfarande röd. 🙂

Hus har växt upp som svampar i byn.

Överallt byggs det och har det byggts.

Ett hiskeligt vidunder t ex,  granne med sportbilsgrannen, med en  mur som stänger ute, sluter inne.

En ny lång cementmur mot omvärlden.

Att deras gamla Gasthaus, Stegmüllers,  byggts till och om till ett stort konferenshotell, Reitingblick, det visste de, hade de redan sett.

Och Skatan och Mannen tog sig  förstås till i den gamla delen för att äta. Det var sig ganska så likt … nya lampor, nya tavlor … de små årstidstavlorna vid stambordet var utbytta … samma meny …så gott som … men inte lika gott.

Idag tänker Skatan specialbeställa ”gemischtes Salat” med ”riktig” potatis blandad med vinäger och absolut ingen tillstymmelse till majonäs … och med Kernöl förstås. Den fanns där redan. För utan Kernöl … heller ingen riktig ”gemischtes Salat”.

Skatans ”Denkmal” med fina gamla bilder på helgon stod kvar där i trevägskorsningen upp mot Reiting. Inte bilderna. De hade målats över med fula taffliga nya … och versen, orden var borta … hade tagits bort.

Immer wenn du denkst

es geht nicht mehr

kommt von irgendwo

ein Lichtlein her.

Ögon

Det finns en väg mellan öga och hjärta som inte går via förnuftet (G K Chesterton) 

Ögonen hos Lilla Blå fick Skatan att tänka på att det var ett bra tag sen som hennes Sidhuvud hade ögon.

Som Skatans själ kunde spegla sig i.

Ögonen är själens spegel (Yiddish ordspråk)

Sen kom omdelelbart frågan upp hur dessa ögon skulle sitta.

Om ifall att …

Skulle de se dig rakt in i de dina … eller titta snett upp till höger, till vänster, titta ner?

Henry Bergsons tankar uttryckte han som så

Ögat ser bara vad huvudet är berett att förstå

Skatans Tankar som flaxar hit och dit uttrycks nog bäst genom en flack(x)ande blick men den är för svår att få till för en skata.

Hon får söka sina tankar uppe i det blå, grå, eller i blindo …

Vem kommer du lita på?  Dina eller mina ögon (Groucho Marx)*

* … som för övrigt är född samma dag som Lilla Blå och som pappa (100 år i år).  Bara en av Skatans tankar, som föll henne in … liksom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

PS   Sorry Agneta! Skatan är ju så flaxig så att stanna och vara nöjd … t o m med ett sidhuvud … kan hon bara inte … sorry!  Hon vet att du tyckte mycket om det förra och tyckte att Skatan skulle nöja sig och stanna vid det. Så att hennes vänner bloggläsarna kunde känna igen sig här. Men men … hon är som hon är Skatan … och flaxar på … DS

Sista dagen i Bad Goisen … och fredag

I morgon reser Skatan, Mannen och StinaFina vidare. Mannen har beställt rum hos Stegmüllers … das Gasthaus mit Reitingblick uppe i byn Schardorf där de en gång bodde.

Ovanför Trofaiach och Donawitz och Leoben … i Steiermark

De ska ha några dagar för sig själva …

På måndag är det ögonläkaren för Mannen och efter det flyttar de in hos  Klaus och Patricia, några dagar bara … innan det bär hemåt igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan har gått Morgonrundan … stannat till och dragit in doften av Bärlauch/ramslöken och StinaFina letar efter katter in i det sista … ända tills hon står på tröskeln till Brigittes hus …

Det regnar …

Igen.

Ting Tong … cocko … knäppskallar

… är vi allihopa… allihopa .. 

jag med … och du med … 

Mannen  åkte huvudsakligen ner till Österrike för att Mannen hade sina läkarbesök … för ögonen, för benet och höften osv osv … och Skatan och StinaFina passade på att hänga på …

Trots vissas betänkligheter …

Skatan hade ju en gång lovat sig själv att hon inte skulle bo hos Brigitte mer än högst några dagar i sträck efter senaste vändan.

Vädret har inte varit det bästa … men det spelar inte så stor roll men av motgångar hitan och ditan höll Skatan faktiskt på att bli knäpp  på riktigt.

Nu fick hon till slut sitt ”eget nät ” i alla fall och har också äntligen satt ner foten mot sin bestämda värdinna som har förfinade metoder att ge Skatan dåligt samvete om hon inte hänger med på alla vandringar, utflykter eller sitter tillsammans och pratar.

T o m framför TVn …

Redan i söndags planerade Mannen och Skatan att åka till Salzburg på tisdagen för på onsdagen … hade Skatan i alla fall för sig att det var … skulle de till Wels där Mannen hade ett läkarbesök …

– Nej, det är först i morgon, sa Mannen i går, på onsdagen, när de var tvungna att åka till Salzburg ännu en vända …

Väl hemma igen  … både från Salzburg och Hallstatt … när de satt och drack eftermiddagskaffe i godan ro ringde det och Mannens läkare i Wels undrade var han höll hus.

Mannen hade missat sin läkartid  och försäkringsläkare som han åkt ända ner till Österrike för att  träffa. Den läkaren var liksom den viktigaste av dem alla.

Ridååå 😦

Stämningen blev något tryckt … men läkaren skulle se vad han kunde göra, återkomma och ringa upp igen.

Mannen fick en ny tid idag, torsdag,  …SOM TUR VAR …  annars hade Skatan kreverat…

Han åker framåt eftermiddagen eftersom det blev en kvällstid och Skatan stannade hemma från dagens långvandring …

Hon behövde en andningspaus … liksom …

Det märks att vi alla blivit äldre … Brigitte har ett rejält försämrat närminne och berättar samma sak om och om igen eller frågar samma fråga om och om igen … och om och om igen … och om och om igen …

Mannen missar viktigaste läkartiden … och Skatan … tja … Skatan glömmer väl ett och annat hon också men är ju å andra sidan yngst av dem alla 🙂 … så …

Det där skat-tålamodet  som hon haft tidigare börjar tryta snabbare och snabbare … om nu det också kan ha med åldern att göra.

Och Skatan blir frustrerad och arg … mest på sig själv faktiskt  (och på Mannen som inte LYSSNAR) … att hon ger efter.

Hon är verkligen en riktig Feigling/fegis  …

Nu har de i alla fall gått på tur alldeles för sig själva denna eftermiddag, Mannen, Brigitte och StinaFIna och Skatan passar på att blogga lite …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilder från StinaFina och Skatans Morgonrundor i Bad Goisern