Kategori: Skatans Tankar

USB-minnet

Det ar valdigt svart att komma ikapp och skriva nar man kommit pa efterkalken som Skatan  har gjort. Nu har hon i alla fall skaffat ett usb-minne och kan ta in lite foton … aven om det haltar pa den kanten ocksa. De har ju varit lata och varit pa en och samma plats heeela tiden sa det blir ju onekligen lite upprepningar …

Och nar Skatan val gor nagot ”extra” glommer hon kameran … eller om hon har den med … glommer hon att fotografera. Och sa gillar hon intesin nya kamera for den delen … 😦 … heller.

Ja, ni vet … 🙂 … ni kanner henne vid det har laget …

Sa har kommer lite bilder … huller om buller … fran White Sand Beach, Koh Chang … stranden och nattlivet pa Oodies med Elen eller Thai-Tina som de kallar henne,pa  Alex men ingen pa Buffalo Man och Oodie eller Tien 😦  … utan inbordes ordning. Typiskt nog har Skatan sett att manga av hennes  bilder  ar for ”stora” , att hon inte har redigerat dem 😦  och det verkar inte finnas nagot redigeringsprogram i datorn  sa … men … det ar inga stora skillnader.

Utom ett undantag da de drog fran WSB och gjorde en dagsutflykt  med en kille fran Nykoping som de av en slump ramlade over och som bor pa Koh Chang halva aret, bebor ett flott hus i ett ”getto” … forsta Skatan ratt … dar hon aldrig i livet skulle vilja bo och saljer vaningar och hus har pa on. Men, men  det far bli ett annat inlagg … det kommer mera … det kommer mera ...

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det ar som det ar och blir som det blir …

var Allans ledstjarneord i Jonas Jonassons Hundraaringen som klev ut genom fonstret och forsvann och de  har Skatan tagit till sig som sina …

De ar en mycket thailandsk installning.

Nu blev det ju bra med Karin darhemma som svavade mellan liv och dod  och Skatan och Mannen fick aldrig veta hur allvarligt det var. De oroade nastan ihjal sig och vad vad hade de kunnat gora … egentligen.

Karin ar hemma igen fast hon fortfarande har en lunginflammation (som hon ska ha … den ingar sa att saga i ingreppet som skulle starka lungan). Hennes Svarson I:s mamma och pappa kommer ikvall och hjalper till … och nu hoppas alla forstas att lungan ska ha starkts och inte ska djaklas mer … nagonsin mer …

Mannen och Skatan lever sitt latmansliv pa stranden dag ut och dag in … slappar och laser och ater och lyssnar pa musik pa kvallarna.

Alla bockerna var utlasta utom Hundraaringen som klev ut genom fonstret  som Skatan hade ett sa oforklarligt motstand till men hon fick ta tjuren vid hornen och gripa sig an den …Det var tur att hon tog den dar tjurenbvid hornen for det var en skrona som hon verkligen inte hade velat missa. Och sa fick hon 1900-tals historia pa kopet … och filosofi och livsinstallning …

En sak ska hon omedelbart anamma och det ar att sky allt vad politik som pesten … och forsoka anamma den dar sorglosa livsinstallningen som Allan, hundraaringen, hade …  Just nu har hon inte boken till hands och kan inte citera men dar finns parlor.

Dagarna ar lata men forsvinner fortare an vinden … fast man inte gor nagot.

Skatan har bestallt ett USB-minne som hon far i morgon  sa att hon kan ta in sina egna foton har for sin egen dator ar bara sa hopplos sa den gar inte att anvanda …

Sist idag en gullig liten historia, avlyssnad pa stranden. Det ar  Mamman som  promenerar, strosar i vattenmbrynet utefter stranden  med sin lille sons hand i sin. Och lutar sig ner och  utbrister …

– Haaar vi inte en helt underbar semester?

– Naaeej , svarade sonen och sparkade lite haglost i vattnet …

– No-o

(Det skulle har varit prickar over o:na forstas)

Idag, den 23 januari …

är det första dagen på det nya kinesiska året … och vi lämnar Kaninens år och går in i Drakens.

Draken

Det är också Margiths födelsedag fast hon är född i Råttans tecken i den kinesiska astrologin …

Den kinesiska mytologin betecknar Råttor som kvicktänkta, sociala, känslomässigt intelligenta och ytterligt sällskapliga. En stor passion hos Råttor är att alltid få veta varför, när och på vilket vis allting fungerar.

och om den saken har Skatan en anekdot som  Skatan får berätta om en annan gång … 🙂

Idag skulle Margith  ha blivit 63 år om hon levat.

För Skatan … som förresten är född i Hundens tecken* …  är hon fortfarande levande.  Varje kväll när det drar igång på Oodies tänker förstås Skatan på henne, saknar hennes fysiska närvaro men pratar med henne likafullt.

Inombords.

Nej, nu trilskas Skatans dator igen … när kommer den lägga av för gott … det är frågan. .

Så slut får idag. Tack för idag.

* Hundar är också mycket otåliga, och detta kan leda till att de ger sig ut på långa vandringar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det ar da sjalva … hmmm

att allt ska trilskas just nu.

Hade slapat datorn hit, skrivit lite i FB och sa la den av … sa nu sitter jag har.

Skatan och Mannen har fatt bade bra och daliga nyheter fran Sverige. Bra ar att Karin inte har sa ont langre sa man kan minska pa morfinet och daligt ar att hon har fatt vatten i lungsacken, dalig syreupptagningsformaga och en infammation.  Men man har konsulterat Lund och hon vill inte att Mannen och Skatan ska avbryta Thailandssemestern … de vill inte att varken vi eller Svarsonens foraldrar ska komma … annu i alla fall. 

Och Skatan har fatt klartecken att ringa till henne ocksa. Om hon inte orkar svara gor hon det inte. Annu har hon inte orkat men sa ar klockan bara elva ungefar hemma i kalla Sverige …

Vi har en riktigt pangdag idag … sol och varmt och med manga bad … och sa har vi bokat bord tillsammans med Folke och Joy (halvbrodern med sambo alltsa) pa den restaurang som Skatan brukar ata frukost i.

Skatan har manga inlagg pa lut … som ni kanske  forstar … men kan ju inte sitta har inne och trislskas huuur lange som helst. Allt kommer tids nog.

Ha en fin vinterdag darhemma! Skatan och Mannen har en fin sommardag pa sitt hall.

Skatan minns

Man  ska kunna skriva orden ”jag minns” och så skall minnena ramla över en … huller om buller … om vad som helst. Det glömda minnet lär dyka upp.

Skatan försökte …

– Jag minns, jag minns … jag minns …

– Jag minns  …

i n g e n t i n g

Skit samma. Det är för att hela Skatan är upptagen av annat än att minnas. Så mycket känslor och tankar att några minnen inte kan tränga sig förbi.

En gång om dagen kommer hon i alla fall sitta någon timme här med sin egen dator … för övrigt blir det vid it-caféets egna utan de där fina svenska bokstäverna  å, ä och ö.

Och hon kommer att skriva om vad som dyker upp … och just nu är det inte så mycket tankar och reflektioner som dyker upp precis …

Hon är blockerad 😦

Skatan minns i alla fall gårdagen som var mulen och blåsig men utan någon regnskur. Mannen och hon  låg på stranden, åt, satt en stund och talade med Lars, en svensk om är gift här med en thailändska och som har mycket att berätta om livet här … på många olika sätt och vis, restauranger, barer, barflickonar, maten, utflykter till olika öar etc etc … och han har varit överallt … i hela världen och byggt hus, känner alla … och då menar Skatan ALLA … och de blev avledda från sitt eget ältande en stund.

Det är svårt att återge och berätta om det händelsefattiga. Inga händelser att haka upp sitt minne på. Den ena dagen är den andra lik, samma lunk … the same procedure as every day … och på kvällen oftast Oodies’ …

Igår kväll skulle de träffa Folke och Joy var det meningen men så kom samtalet från Lilla e att det inte alls var bättre med Karin … att hon skulle röntgas igen för att kunna bestämma vad som skulle göras och så sjönk Skatan som en sten igen … Det var som om hon fått ett klubbslag i huvudet och hon orkade inte träffa någon eller göra något eller …

Mannen och Skatan åt middag och gick hem till sin lilla bungalow, snackade, läste, ältade …

Idag får de avvakta det där beskedet om vad röntgen visade … igen  … och om man fått bukt med de outhärdliga smärtorna som Karin fått … och kanske börja undersöka om de ska kunna åka hem tidigare härifrån och höra sig för om de kan vara till någon hjälp därhemma …

De ligger ju och mal de där tankarna … hela tiden … även om Skatan försöker göra allt för att förtränga dem men ens barn är alltid ens barn … hur gamla de än är … och vice versa.

Nervsmärta är den svåraste smärtan att få bukt med och lungsäcken är en enda härva av nerver

läste Skatan i en bok och skrev upp … men inte ur vilken bok hon har fått det … och hon veeet av egen erfarenhet hur förbannat ont det gör när ett drän ligger fel eller att ett ärr som läkt fel  kan smärta som ett knivstick .,..

Hur ska hon nu bära sig åt för att göra ett avslut på det här inlägget … en avrundning?

Det blir ingen … helt enkelt. Hon packar bara ihop sitt pick och pack … datorn alltså … och går ner till stranden och Mannen igen … solen har tittat fram ser hon … ringer till Folke … kanske kan de äta lunch tillsammans … och väntar.

Ses … 🙂

Underhandsbesked

Man hade inte mer an borjat gladjas forran samtalet kom om ett bakslag … nu vet vi inte sa mycket mer om fortsattningen … vad de tanker gora eller inte gora. Mannen ochSkatan haller sig  forsig sjalva idag  for de orkar bara inte anstranga sig och snacka och vara trevliga …

Och i morgon ar en annan dag … en ny dag och da, da maste det bara vanda pa riktigt for Karin …

Hall tummarna!

Molnen kanske ändå skingras …

Idag är det Sonens namnsdag … regnmolnen tornar redan upp sig och det är drypande fuktigt i luften.

Det har inte blivit någon  pangsemester hittills … det har hänt så mycket … så mycket som ställt sig i vägen …

Karin förstås … denna oro, denna ovisshet. Skatan kan inte släppa tankarna på henne och är mera där än här.

Och så det här med vädret …

– Ska inte solen skina från en molnfri himmel hela tiden. Va?

Igår regnade det faktiskt inte … men så släpade de runt på ett paraply också … Det brukar ju vara så att har man glömt paraplyet hemma kan man vara alldeles säker på att det kommer regna och har man det med sig så regnar det inte.

Så kom Folke … Skatans halvbror … och hans Joy mitt i alltihopa.

Det var förstås planerat sen länge att Folke och Joy också skulle  komma till Koh Chang. De kände egentligen inte varandra, hade bara träffats några timmar  på begravningar, först på Nils’ , Folkes pappas begravning,  och sedan på vår gemensamma mammas och Skatan och hennes halvbror skulle nu äntligen träffas “på riktigt” . De hade förstås också talat  med varandra i telefon men det blir ju aldrig samma sak som att träffas.

Folke och Joy  dök alltså upp  mitt i all denna känslostorm och turbulens när Skatan inte hade något annat i huvudet än Karin och var frånvarande … borta … inte här. Det kommer säkert att bli bra och kul så småningom och redan igår, efter det att Skatan fått lugnande besked hemifrån att allt var på rätt väg med Karin, hade de en trevlig kväll med mat och öl på stranden och en inblick i varandras liv och leverne.

Och de har ju bara kommit till halvtid här på Koh Chang … så … Skatan ska väl inte kasta in handduken ännu …

Nu ska Skatan bege sig upp till ett it-café med sitt tröskverk till dator och försöka få in det här inlägget i bloggen som hon skrivit hemma på “kammaren”  i lugn och ro och tänker kopiera in så att det går lite fortare fram när hon väl är på nätet. Datorns urusla nätverkskort är det antagligen som trasslar till det för henne och gör det hopplöst att komma in på WiFi men nu ska hon få utnyttja ett fast nät och hoppas på bättre tur.

Att allt går lite fortare och smidigare …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan får bara inte glömma att ta med sig paraplyet när hon går.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Det lilla ”ingreppet”

blev ett rent helvete for Karin.

Det var meningen att Skatan skulle ringa pa morgonen innan hon skulle ”opereraras” men nar Skatan ringde var det ingen som svarade. Skatan tankte att man borjat tidigare an planerat och forsokte sa smaningom ringa Svarson I. Inget svar dar heller …

Hon sms:ade … inget svar …

Hela dagen gick innan Skatan slutligen fick tag i Svarson 1 (som hade blivit kallad till sjukhuset klockan tva pa natten) som pa Skatans fraga  svarade att … Nej, det var inte bra med Karin, och jag kan inte saga mer, jag orkar inte prata mer , jag forsoker ringar i morgon …

Det var lang dag och natt for Skatan och Mannen och till slut fick de genom Sonen och lilla E lite lugnande besked …

Och nu, nyss,  ytterligare  lite lugnande besked … att det har varit ett helvete for Karin men  … att det nog kommer att ga bra nu.

OM det skrivs mera har av Skatan blir det nog ett mer privat inlagg …kanske  … hon behover ventilen men vet inte om hon kan ventilera alla de senaste dygnens kanslor och tankar annat an sa.

Ännu en hälsning … en snabb en

från WSB och Koh Chang. Som ni ser har Skatan fått hjälp med sin dator men tiden rinner ut för idag så hon återkommer i morgon.

Nu ska Mannen och Skatan först äta middag och sedan blir det Oodies’  Place och Alex och Thai-Tina som ju egentligen heter Elen …

Det var tre kvällar sen sist …

PS Dottern känner sig starkare idag när Skatan talade med henne. I morgon ska  man  göra ett ingrepp som förhoppningsvis ska göra att hon slipper fler pneumothorax på en lång tid  (för alltid, hoppas man förstås)  … åtminstone på den lungan.

🙂

 

 

Ska det aldrig ta slut …

Har har dom, Mannen och Skatan,   det skont i sol och varme, bekymmerslost … och sa far de veta att aldsta dottern K ar pa sjukhus igen med en ny pneumothorax … Det var nar Skatan kollade lite i FB som hon laste om det … Svarson I hade sokt henne… han var da i USA.. och flickorna var ensamma hemma …

Stackars stackars K … det maste kannas hemskt att det inte verkar bli nagot slut … och det ar… det ar ju en sa’n angestframkallande sjukdom som vacker sa manga tankar.

Som mamma slutar man ju aldrig att oroa sig, aven om Skatan inte kan gora ett skit vare sig hon ar har eller dar.

Facebook ar bra pa manga satt … de  hade inte vetat nagot annars … och aven om man inget kan gora sa kan man alltid finnas ”till hands” pa telefon i alla fall … ringa, prata, finnas … ja om inte  nabara sa anda … .

Nu finns deras  tankar darhemma  …     Skatan   haller tummarna  och ber att K snart ska ”komma igen”, att man kan fixa lungan battre den har gangen och att hon snart ar hemma hos sina flickor och sin ”gube”  …

Hanna, Anna, Micke fran Glada Hudik

… och Chantal fran Spanien … ALLA har de forsokt att hjalpa Skatan med datorn.

Men forgaves.

Hittills vill saga. De kan ju inte sitta heeela dagarna med hennes problem aven om hon goder dem med ol.

Dagarna gar … helt handelselosa. Det hade Skatan och Mannen bestamt innan de reste att de skulle forsoka fa dem att vara. Den ena den andra lik.

Tidigt tidigt …  i vanlig ordning gar Skatan Morgonrundan (men utan StinaFina forstas fast alltid far hon sallskap av nagon morgonpigg hund av alla hundar har pa stranden White Sand Beach) . Hon gar sa langt hon kan och vander … intar ibland  frukosten hogt uppe pa Rock Sand Resorts servering, ibland p[ Apple dar alla halsade henne som en kar gammal van, vilket forstas varmer ett gammalt skathjarta. (Hemmarestaurangen ar latast pa stranden och oppnar inte forran klockan 8 … och inte ens da ibland.)

Skatan  tar foton med sin nya kamera (den gamla Canon systemkameran blev fuktskadad sist hon var har i juni och helt omojlig att reparera.) pa allt mojligt som natten har skordat. (bildbevis kommer med tiden …) Skatan ar sa tidig att inte ens strandstadarna … utom en och annan … ar pa benen.

En mycket marklig reflexion som Skatan har gjort ar att hon dessa tidiga morgnar inte stott pa en enda borttappad sko …

Inte en enda!

Efter en timme eller sa moter Skatan en och annan tidig joggare som frenetisk gnor dar efter stranden med sammanbiten mun och utan att se Skatan i ansiktet nar de mots … och inte heller halsar tillbaka pa hennes God Morning …  De har fullt sja med sitt morgon”gnoende”.

Hemma igen hos sig pa Beach Tango satter sig Skatan pa en stol, laser, slanger ivag ett kameraklick pa nagot intressant, t ex pa tvillingarna i sina roda shorts med  sina iPhones i hogsta hugg som ogonen verkar vara fastklistrade vid medan den fantastiska dagen vaknar till liv runtomkring …

Skatan ater sedan en andra frukost tillsammans med Mannen (frukttallrik gu’ bevars), duschar, samlar ihop sig vandrar tillsammans for att hitta en plats for dagen i skuggan under ett trad dar de solar i halvskuggan, laser, badar, tittar pa folk med avbrott for lunch … och sa smaningom, efter klockan 15 dagens forsta ol (Chang) … inte for Skatan som tanker pa vikten som alltid … hennes Chang far vanta till kvallen och Oodies’  och Axex och Thai-Tina och Tien och Buffalo Man.

Men Oodies’  ar vart ett alldeles eget inlagg …

Ha det … och hoppas att man kan lasa nagot av allt detta utan prickar och ringar ovar a och o 🙂

 

Det var förstås Bodil Malmsten igen

som väckte minnena till livs.

Parchmant Farm med Mose Allison …

Nu kommer det, ältandet över musiken som inte kom med.
I dag, den 2 januari 2012 är det Parchman Farm med Mose Allison.
Att jag inte tog med Parchman Farm med Mose Allison i mitt Vinter!

skrev hon i sin blogg Finistère … och tryckte på knappen som satte igång dom hos Skatan.

Minnena alltså.

Som Skatan spelade just Parchman Farm fram och tillbaka och fram och tillbaka då när det begav sig.

På 60-talet alltså …

Det var tider det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En dag kvar

Det blåser småspik … eller det regnar småspik heter det förstås … men blåser så att regnet måste kännas som just småspik mot huden.

Han heter visst Emil den här gången, stormen …

Och Skatan kraxar … många ord om ingenting …

Det är alltså som vanligt när huvudet  är upptaget med annat.

Mannen är så gott som färdigpackad … Skatan har  … som vanligt … inte börjat ännu.

– Vad är det för feeel, kan man undra

– Vill hon inte åka, eller?

– Separationsångest?

Men hon har i alla fall tvättat och strukit allt som tänkas kan, hon har plockat undan och ner julen, fixat en del med blommorna … satt in dom i skafferiet där det är kallt och inte helmörkt och hoppas de ska överleva.

Hon har funderat en del på det här med hatten/hattarna och tar den/en … i alla fall … i en påse till Arlanda för att sedan gå ombord med den på huvudet.

Och …

Skatan har inte heller glömt att väcka Lilla E  … som hon gjort nu några dagar och samtidigt fått en kort pratstund på morgonkvisten. Har man så viktiga saker för sig som Lilla E så  fååår man inte bara försova sig. Då är det bra med både ”hängslen och livrem” d v s både sin egen och mamma Skatans ”väckarklocka”.

Skatan och Mannen åker till värmen … men man kan ha det bra i kylan också.

Som synes …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är Svärson II som tagit de fina bilderna … på Karl Axel och Agnes

Här är det Karl Axel och Agnes som har det sååå kul och härligt i vit, fin snööö  hos farmor och farfar medan deras mamma får lugn och ro  med sitt och jobbar och sliter i sta´n … som bara f … som bara den. 🙂

Morgonrundan med StinaFina … nästa!

– Bara det inte blåste  få förbannat … 😦

Godmorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,