Som vanligt kunde inte Skatan låta bli:
Depression is merely anger without enthusiasm.
( Steven Wright Quotes
“I intend to live forever – so far, so good” )
… citerar hon, nu full av entusiasm.
Igen.
Skatan missar sällan ett inlägg från Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund i hans blogg och bevakar den omsorgsfullt.
Idag måste hon bara citera delar av hans beskrivna upplevelser under Nobelveckan och av Tomas Tranströmer och av Priset men råder er att läsa hela hans fina inlägg i den egna bloggen Att vara ständig.
Till och med det som Peter Englund citerar, kan Skatan inte låta bli att citera i nedan citat .
– Krax krax.
/…/ Det är omöjligt att känna sig obetydlig efter att ha läst din poesi. Inte heller är det längre möjligt att älska världen av fel skäl.
/…/ Paul Valéry – en av dessa berömda litteratörer som skulle givits Nobelpriset om inte döden varit snabbare – har sagt, ungefär, att ”Ord är mer en del av oss än våra nerver. Jag känner min hjärna blott genom hörsägen”. Slut citat. Och detta på gott och ont. Där en människas språk tar slut tar också hennes värld slut. Men medan den fysiska världen ligger där den ligger, /…/ så har språkets värld gränser som faktiskt låter sig ändras, flyttas, vidgas. Och de som gör dessa viktiga men svåra upptäcktsfärder in i detta terra inkognita är i regel stora poeter, som Tomas Tranströmer. ”Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek”.
Det citerade är från inledningen av Peter Englunds tal under arrangemanget som anordnats i stället för Nobelföreläsningen, som Tomas Tranströmer inte kunde ge på grund av sin stroke. Det färgmarkerade har Skatan markerat alldeles själv.
Varför citerar då Skatan?
Varför citerar man överhuvudtaget?
Jo, för att man på långa vägar inte kan säga det bättre själv eller lika bra.
Därför att man med ord inte kan uttrycka sina tankar med samma geniala enkelhet som här Peter Englund gör med hjälp av Paul Valéry och Tomas Tranströmer själv.
Och … ju mer man läser, lägger märke till, förstår av andras sätt att skriva, uttrycka sig, tänka, ju mer utvecklas ens egen förmåga till just det. Att läsa och läsa in, lägga märke till, förstå och kunna uttrycka vad man tänkt och förstått i nedtecknade ord, som blir meningar som andra kan förstå och utvecklas av.
Ord är mer en del av oss än våra nerver. (Paul Valéry, se ovan citat)
Att språket, orden, är så avgörande för oss och vårt samspel med andra, blir förstås väldigt tydligt när man umgås med små barn eller så kallade nysvenskar, som Pa, Sonens thailändska fru, som nyss börjat erövra de svenska orden, språket.
Alla dessa missförstånd … feltolkningar. Människor emellan.
Ibland skapar man egna ord eller ordsammansättningar som förmedlar vad man vill säga och det på pricken.
Och ibland … när orden tryter kan örfilen eller knytnäven hänga i luften. Av pur frustration, brist på ord …
Som avslutning på detta Skataninlägg citerar hon slutligen den del av Tomas Tranströmers dikt ”Schubertiana” som Peter Englund citerade i sitt inlägg bara för att, bara för att … hon inte hittar egna ord.
Och vad är då bättre än en poets, en Nobelpristagares ord, som i sin tur Svenska akademins ständige sekreterare också valt att citera.
Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag
utan att sjunka genom jorden!Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen
ovanför byn.Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga
yxhugget inifrån inte kommer.Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den
trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.
Läs även andra bloggares åsikter om Ord, språket, citat, Tomas Tranströmer, Paul Valéry, Peter Englund
och mörkret har fallit och tänk … snart är det kväll.
Igen.
Vart försvann den här dagen?
Först sjöng Skatan och Mannen förstås så det skallade för Karin på hennes födelsedag …
Sen var det dags för Morgonrundan som Skatan och StinaFina tog i skogen vid Nya Kyrkogården dit de kunde ta sig genom tunneln igen. Allt vattnet som samlats där hade försvunnit och de kom torrskodda under vägen.
Morgonrundans fotoskörd blev inget att skryta med. Lite trädgårdsmöbler som hade ställts upp och ner som ”vinterförvaring” och en SKO … en vänster … eller snarare en toffel.
NU … så här års … den 12 december 🙂
Ja, ja …
Mannen och Skatan har också varit på gymmet och tränat … det tog nästan två timmar och efter det tog de en sväng till Elgiganten för att kolla lite på en Mac som Skatan kanske kanske ska få i julklapp av Mannen. Nu har hon en PC så det ska bli spännande att komma in i APPLE-världen. Har någon av er en sån?
När de kom hem åt de lunch. Då var klockan redan tre så det var snarare middag det …
… och StinaFina är på långpromenad med Mannen.
Nu ska nog Skatan ta sig samman och gå en sväng ner på stan igen …
Det finns ju alltid att göra där så här års … före jul.
Hej svejs …
Läs även andra bloggares åsikter om vardagshändelser
Läs även andra bloggares åsikter om skor
älskade Karin
Den 12 december klockan 13.13
första barn.
Trettioåtta år i år …
I år får du fira din dag på sjukhuset, du får inte höra prassel av papper och fniss från köket, tändstickor mot plån eller skymtar den flämtande lågan från de tända ljuset och lyssna till en stämsång … nåja … klämma i sitt
Vi gratulerar …
eller
Vad är det för en dag?
Kaffedoft blir det i alla fall … (om du har beställt kaffe till frukosten vill säga), och man vet aldrig … Skatan blev ju uppvaktad av den minsta av Lucior, knappt ett dygn gammal, den 13 december 1973 … så …
Liiite firande och extra kanske det ändå blir även om du är på ett sjukhus …
Den bästa presenten som du kan få idag i alla fall … är att röntgenbilderna visar att allt har ”gått tillbaka”, att det är bra (för den här gången) och du får åka hem igen … till ”guben” Mathias, till Ida och Johanna, till Coco och Asta med sitt föl i magen och de andra hästarna förstås … och till stallkatten som Skatan glömt vad han heter och till Johannagården.
Skatan och pappa Mannen kommer förstås att ringa dig … och sjunga … och gratta … preciiis som vanligt …
The same procedure as every year.
En jättestor … fast försiktig … kram och födelsedagspussar får du när vi ses till jul …
gick StinaFina och Skatan ner till stan för omväxlings skull.
StinaFina på stan
För lite miljöträning som det heter.
Himlen var blå, det var inte varmt men båda var väl påpälsade, StinaFina med äkta vara.
På Stora Torget ligger Galleri Sjöhästen och Skatan och StinaFina svängde förbi för att se vad som var på G …
Där var det tomteverkstad och pyssel tillsammans med utställande konstnären Sara Lundberg.
Skatan kunde inte låta bli att slänga ett skatöga på tavlan som hon köpt som julklapp till Mannen. Han hade stått helt försjunken framför den på vernissagen och Skatan också …
Havet
Granen på Stora Torget stod stadigt upprätt, utanför Nicolaikyrkan väntade Maria och Joseph i stallet på tillökning. Det är nte långt kvar nu …
Och på himlen verkade en stege räcka ändå upp till Pärleporten.
Kanske Jakobs stege … När barnen var små och hälsade på sin farmor och farfar kom också gammelfastrarna Anna och Bolla alltid på besök … och de spelade Jakobs stege. Skatan kommer inte riktigt ihåg vad det gick ut på men hon tror att det var någon slags patiens … Hon måste verkligen fråga …
Sen gick de efter ån hemåt och möttes av gräsändernas råskratt och flax …
Gräsänder skrattar
hånfullt och rått. De hör men
vänder dem ryggen.
Läs även andra bloggares åsikter om Måleri, Jakobs stege, Haiku, Sara Lundberg
… den tredje Advent … ska Mannen och Skatan slå in alla klappar.
Så blir det gjort 🙂
Och så ska Skatan baka pepparkakscheescake och frysa in och ha på lut.
Hon har aldrig gjort någon så´n förut men det lääät väldigt gott.
Pepparkakscheesecake med citron.
Mannen tog Morgonrundan …
Skatan och StinaFina går Lunchrundan tillsammans … härligt … då är det ljust och både StinaFina och hon behöver inte hoppa högt när det blåser i buskarna i skogen …
De kan ta det lugnt … och då skiner solen också. Verkar det som.
Sen vet Skatan inte mer … hon får ta dagen som den kommer.
Och det är allra bäst.
Läs även andra bloggares åsikter om Pepparkakscheesecake, julklappsinslagning, ta dagen som den kommer, tredje Advent
Tomas Tranströmer,
och Mästarens Mästare
≈
Efterlikna dem …
flaxa, lyft, försök sväva
Fem plus sju plus fem.
≈
Sök vad de sökte
Bind dig vid versmåttet först
men ta sats … och flyyyg!
≈
Vingarna bär dig
vingar kan fladdra mot skyn
Buklanda inte!
≈
Kraxa din egen
och läs Mästarnas haiku
Sök vad de sökte.
≈
Skatansverserna
är blott haiku till formen
Den måste fyllas …
≈
En riktig haiku
måste fyllas med färger,
förvandla din blick
≈
… överraska dig
ingen förklaring, en bild
Mysteriefylld.
≈
Men …
Skatan måste ju börja någonstans. Då är en form bra att ha …
”Studera mästarna men sök inte efterlikna dem, utan sök vad de sökte” ( Matsuo Bashos* råd)
citerar Skatan Kaj Falkman (Under strecket SvD 7 december), som citerar den japanske mästare Basho …
Läs även andra bloggares åsikter om haiku, Matsuo Basho, Tomas Tranströmer, Under strecket, SvD Kultur, Kaj Falkman
Det var inte Skatan som var på sniskan …
Det var … det var Julgranen.
Själv tullar hon inte på glöggen i förväg.
Skatan väntar otåligt på julafton och sin egen … Santa Baby …
Läs även andra bloggares åsikter om MIKA, Emilie Simon, Michel Legrand, Julmusik
Skatan också … vill haaa … en alldeles egen måne …
Läs även andra bloggares åsikter om Juholt, Berglins, Jag vill ha en egen måne, Ted Gärdestad
Fullmånen lyser in på Skatan där hon sitter med sin laptop i knät.
Hon är djupt frustrerad och det har hon varit länge nu.
Frustrerad och splittrad och flaxig i beslutsamhet, i tankar, i allt …
Besviken och fångad i sitt eget nät … i den gyttjepöl som hon klivit ner i och inte kan komma loss ur.
Inga nedvikta gummistövlar i världen kan hjälpa henne att lyfta. Hon står där och klafsar och stampar.
Av omständigheter och dumhet och dessa eviga snabba flax.
Fort men fel.
Oövertänkt.
Att hon aldrig tar lärdom.
Läs även andra bloggares åsikter om fullmåne den 10 december, frustration, oövertänkt, dumhet
Klockan 05.00 var det fullt ös på vinden och stormen … Skatan trodde att huset skulle lyfta.
Klockan 06.00 slog regnet hårt hårt mot fönstret … Skatan trodde det skulle slå igenom
Klockan 08.30 … försenad Morgonrunda men i sol, nästan vindstilla … hmm …
Stormen hade dragit vidare … 🙂
Klockan 12.30 … mulet, regn mot fönstret igen … liiite mer vind i träna …
Har den vänt om ???
Läs även andra bloggares åsikter om Vinterstormen
Det stormar, det slagregnar …
Uj, vad det blåser i träna i da´ …
Om ett par timmar finns det ingen pardon. Morgonrundan med StinaFina, ni vet.
Igår for Skatan från ett strålande vinterlandskap i Dalarna genom ett lite mindre vintrigt landskap hem till Sörmland och rena hmm… tja barvintern måste Skatan ändå medge att det är.
Vinter alltså … men bar.
Och svart, kolsvart framåt eftermiddagen redan.
Nu var det frid och fröjd i Borlänge i alla fall …
Inte så mycket frid förstås … att en liten nyfödd rackare hade såna röstresurser hade Skatan nästan glömt bort … och att hon tränar höga C eller vad det kan vara främst nattetid … kom också som en överraskning.
Skatan känner ingen frid inombords heller …
Äldsta dottern har det jobbigt på sjukhuset i Kristianstad … så långt bort. Och vi står alla maktlösa bredvid och kan inget göra. Inte nog med lungan och ett dränage som satt så det gjorde väldigt ont så fort hon rörde sig, hon tål så gott som inga smärtstillande medel alls. Då spyr hon och kräks och mår så illa och ni kan ju tänka er att behöva göra det med en trasig lunga …att må så dåligt …
Och så är det alla tankar som far genom huvudet förstås … Hur det ska bli …
Pneumothorax har vi haft nästan allihop nu …Skatan själv har haft en på varje lunga, Sonen också .
Men Äldsta dottern har drabbats allra värst. Hon fick sin första när hon var gravid med Johanna för nästan 15 år sedan och har haft … ett helvete. In och ut på sjukhuset. Efter sin första har hon haft … hur många som helst … hon opererade sig i Lund där man klistrade lungan men det är den lungan som var värst nu … hela 11 cm spalt … medan den o-opererade fick läka själv utan dränage …
Och det är hemskt, otäckt, skrämmande … man fylls med ångest när man inte får luft och får så ont att man tror man har en hjärtinfarkt minst.
Och … det är …lungorna … som man andas med.
Och andas måste man ju …
Nu var det till och med svårt att ”sätta” det där dränaget … så skadad var lungan.
– Och jag som aldrig ens har rööökt, mamma …
Livet är så orättvist. Det finns sannerligen ingen rättvisa alls … ingen …
Mamma Skatan lider med sin fina tjej, sin äldsta, duktiga, starka flicka … som nu efter så många turer till sjukhuset … hon HATAR sjukhuset … har svårt att se något slut …
Helst skulle mamma Skatan vilja vara där … men hennes fina tjej orkar inte … inte nu, inte än …
Och till jul skall ju Mannen, Skatan och StinaFina åka ner till Skåne.
Då får Skatan rå om henne lite i alla fall.
Det här inlägget hade Skatan tänkt skriva om ovädret, stormen som har dragit in med snöstorm på sina håll men slagregn och blåst här …
men vad hjärtat är fullt av …
Skatan måste skriva av sig … så var det … och så blev det …
Älskade barn …
Läs även andra bloggares åsikter om Oro, Älskade barn, Stormen, pneumothorax, slagregn
… alltid Tomas Tranströmer
”…
Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
– Utan program.Alla står i kö hos alla.
Flera.
En.”
( ”snitt” av dikten Ensamhet ur Klanger och spår (1966) av Tomas Tranströmer)
… på en mur i staden Borlänge … kanske gjord av någon Ensam i djupt känd ofrivillig Ensamhet
Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Tranströmer, Ensamhet
efter väl förrättat värv.
Skatan kommer ihåg hur hennes egen mamma Inga kom och hjälpte till med tvillingarna och Äldsta dottern när det kärvade till sig … och hur glad Skatan var för den hjälpen.
En mamma är alltid mamma.
Nu är det hennes tur.
Det är bara det att mamma Inga bara hade barnbarn på ETT håll när ungarna var små och sen, senare, när Skatans bror fick barn bodde hon i samma stad som han och kunde kila över varje dag om så var och dom till henne …
Hon fanns alltid till hands.
Fast när Skatan behövde henne kom hon alltid som ett skott.
Sonen & Alice … djupt försjunkna … Sonen med sin, Alice med Skatans laptop 🙂
Nu är i alla fall ”ordningen” återställd … Pa har inte längre någon feber, hon fick hjälp att komma till BVC i Skatans bil eftersom deras egen blivit fullständigt demolerad efter ett inbrott för någon vecka sedan och är på verkstad … och ja, Sonens migrän har ”gett sig” och Skatan har lagat lasagne som blev uppskattad på det här hållet också …
Idag flaxar Skatan hemåt igen.
… kan vara svårt att skilja på för en nysvensk som Pa …
Nu vet Skatan också att det egentligen är samma ord …
Det har hon lärt sig hos Linnea i hennes språkblogg …
Själv har de ännu inte sett till någon tomte på tomten men däremot kom det en liten snögubbe och hälsade på.
Tänk … först idag den 7 december var världen vit när Skatan vaknade.
Vinterns första snö …
Alice skrattade högt när de gick en runda på stan och hon såg snön på Jussis mage …
– Titta magen, farmor …
Även om farmor Skatan inte jublar över det där vita kan hon inte låta bli att Gilla Alices förtjusning förstås.
Läs även andra bloggares åsikter om tomten, och tomten, den första snön
… titta Farmor, titta Farmor … hade Alice tjoat och pekat i sin nya thailändska sagobok.
Och som de hade skrattat, Sonen och Pa … och till slut också Alice som inte riktigt förstod vad alla skrattade åt.
Ett gott skratt förlänger livet, sägs det …
Och visst, visst kan Skatan erkänna vissa likheter …
Hatten till exempel.
Men … men NÄBBEN !!!
Ja, ja …
Men … som de skrattade …
Ja, ja
Alice tog det nog på hatten … hon tog det på hatten …
Visst?
Läs även andra bloggares åsikter om snarlikhet, skratt, barnbarn
När Örebroarna åkt hem fick Skatan ett samtal från Sonen. Pa hade haft hög feber som nu var lägre med hjälp av Alvedon. Själv hade han ett kraftigt anfall av migrän och hade outhärdligt ont i huvudet och hade spytt som en kalv och Alice fick klara sig på egen hand. Mer eller mindre alltså …
Skatan kastade sig i bilen … ja, inte direkt men ganska så snart.
Är det inte det farmödrar/mormödrar är till för … om de KAN förstås … ?
Det var kolsvart ute, flera rådjur stod nära nära vägen när ljuskäglorna svepte över dom och Skatan körde fel två(2) gånger, ena gång när hon skulle ta av mot Västerås i Eskilstuna… då talade hon med Sonen i mobilen (ajajaj) men det blev inte en så där väldigt lång omväg. Den andra gången missade hon Västerås och fick köra miiil innan hon kunde vända och komma rätt. När man inte ser omgivningen och det är kolsvart ute är det inte helt lätt.
Hon har gjort det förut, hon har gjort det förut.
Klockan halv tio stod hon på parkeringen utanför huset i Borlänge och ringde hem till Mannen och sa att nu, nu var hon på plats. Nu var hon äntligen framme. Det var mörkt i huset så alla kanske sov … men hon hade ju nyckel och skulle smyga sig in. Det var därför hon ringde från bilen.
Då fick hon nästa dråpslag.
Äldsta dottern i Skåne låg på sjukhuset i Kristianstad med pneumothorax på BÅDA lungorna …
– På båda … men en var ju redan ”klistrad” ju …
Mannen hade talat med henne men själv fick Skatan vänta ända tills idag. Då väntade Äldsta dottern på att få ett drän inopererat. Det skulle bli akutoperation. Hon var trött, den klistrade lungan hade fallit ihop 11 cm och det är mycket … och den andra lungan skulle få läka av sig själv.
Det var meningen att Mannen och Skatan skulle åka ner till Skåne på fredag, lyssna på Johannas (barnbarn nr 2) Luciakonsert (hon går på musikskola) och fira sin Äldstas födelsedag på måndag …
När Skatan talade med Svärson I tyckte han inte det var en bra idé att vi kom … och Skatan förstår honom. Det är väl tillräckligt rörigt utan att ha två extra plus StinaFina i huset också … och eventuellt skulle det vara besöksförbud på den avdelningen där Äldsta dottern skall vara.
Natten blev orolig för Skatan av flera anledningar … hon låg förstås och tänkte på sin förstfödda och hur hon hade det, gjorde det ont fortfarande, var hon rädd … Cissi var orolig och vaknade flera gånger under natten och Alice också …
I morse var i alla fall Pa bättre … hon hade 38 grader utan att ha ätit Alvedon och vid tretiden efter att bara ha ätit en tablett i morse var den 37 grader. Sonen hade sin huvudvärk fortfarande men kräktes i alla fall inte … och Alice var glad som en lärka att farmor var på besök.
Skatan fick följa med Pa till BVC … På två veckor hade Cissi gått upp från 3160 g till 4010. Och allt var bara frid och fröjd …
Karin hade sagt att hon skulle ringa när dränet var inopererat men det dröjde och dröjde. Slutligen ringde Mannen som talat med henne och hon var så trött så trött och orkade inte tala med någon … Dränaget satt inte bra … lungan var förstörd av ärr och nu visste hon inte vad som skulle göras …
Man känner sig verkligen maktlös. Men i morgon skall Skatan i alla fall kontakta Svärson I och prata med Karin och försöka få tala med en läkare också och höra varför Karin inte skickas till Lund som förra gången när lungan klistrades … Och nu är det ju båda.
Och har inte febern gått ner helt och hållet ska Pa ringa till Mödravårdscentralen … då kaaan det ha med hennes snitt att göra … eller mjölkstockning … eller …
Skatan stannar här i Borlänge i morgon i alla fall och avvaktar. Helst av allt skulle hon vilja flyga till Skåne och häcka utanför Karins dörr och finnas där …
Fast till jul är hon därnere i alla fall. De ska fira julen i Skåne och Furuboda … på Johannagården, Skatan och Mannen och StinaFina.
En lugn och fin jul … utan stohej och tjo och tjim.
Läs även andra bloggares åsikter om pneumothorax
Halv tolv ringde de på dörren … StinaFina skällde som en galning förstås … och så var de där 🙂
Skatan hade hunnit göra lasagnen och tur var det för sedan gick dagen ”i ett enda fläng”.
Inte skulle hon haft tid att laga mat inte.
Dagen svischade förbi så att Skatan till och med hade svårt att fästa den på bild … Det rörde sig … och det rörde sig knappast om stillbilder.
När de hade ätit och lekt lite tog sig gänget ner till bibblan där det skulle vara en Muminutställning enligt tidningen medan Skatan gick lunchrundan med hundarna. Bessie var ju med förstås och eftersom hon inte var på hemmaplan var det ju sååå intressanta dofter överallt så den rundan tog sin rundliga tid. 🙂
Muminutsällningen var trots annonsen inte på plats … men det finns ju så mycket annat kul att göra på bibblan …
Att titta på sagoväggen var bara det en upplevelse …
Sen var det kondis, då … Princess.
Det blev inget Princess … ungarna ville ner till hamnen, ville till bygget och se den stora lyftkranen och grävmaskinen så det blev lite justeringar i planeringen. Men som mormor Skatan sa …
– Planer är till för att ändras.
Klockan fyra bar det så hemåt igen efter en för mormor Skatan och morfar Mannens intensivare dag än vanligt. Men bra mycket roligare 🙂
Idag får Skatan och Mannen storfrämmande … och till lunch ska det serveras lasagne och till efterrätt glass …
Sen skall vi gå ner till Princess och titta på julskyltningen … en hel liten stad med tågbana och ett tåg som tuffar runt runt runt … och fullt med tomtar som jobbar och sliter inför julen …
Allt i marsipan.
Nu har ni säkert gissat vilka gästerna är.
Eller hur?
Karl Axel
… förstås.
Och hans Syster Yster …
Agnes
Mormor Skatan väntar otåligt … men först …
först är det förstås Morgonrundan med StinaFina som står för dörren …
Hej då …
Ha en fin dag …
Stora som små!
Två- som fyr- benta!
IRL …
Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn
Skatans tankar 